Min syster är väldigt glad över att bara vi två kunde åka iväg tillsammans på semester en vecka. Vi hade aldrig gjort det tidigare. Vår relation blev djupare på grund av all tid vi spenderade tillsammans. Hon ville till New York för hon har alltid drömt om att få åka till USA. Att få göra en annan person lycklig gör att jag mår bra. Om någon tycker att jag inte är mogen på grund av det så får det vara så.
Vet ni att en kollega kom in till mig idag och sa att han tyckte att när han var i New York började han också tycka efter 3-4 dagar att det blev lite för mycket. Han hade dock aldrig sagt detta öppet till någon annan.
Är det så att den allmänna stämningen är att man ska tycka om NY och de som inte gör det håller tyst?
Jag är kanske inte bra på att uttrycka mig på bloggen. När jag menar att jag skulle vara snäll så menade jag att jag inte skulle bara prata galla om staden och säga bara dåliga saker. Man kan säga det på ett mer fint sätt vilket jag också gjorde idag. De alla förstod att NY inte passade mig. De frågade mig om det inte fanns ljusglimtar. Att få gå på NBA-match, gospel och teater var kul.
Men att få umgås med syrran och vara hemifrån var också skönt.
På jobbet kan man faktiskt inte bete sig hur som helst. Så hur man säger saker och ting påverkar relationerna till kollegorna och chefen.
Jag är dock väldigt nyfiken på att få höra era historier om att på hemresan från NY tas av säkerhetskontrollen och föras bort ovetande om vad som ska hända och om man ens får komma hem.
När jag har varit i andra länder har jag inte tyckt att det har varit jobbigt att vara på semester i de länderna. Det fanns bra mat och mataffärer. Inget kämpande eller störande moment. Det var en skön och avslappnad semester oavsett om det var storstad eller strand. Men NY var inte det.
Jag gillar aktiviteterna men de varar bara några timmar av ett dygn. Så därför skulle jag kunna ta en weekend i New York om det är en person som också gillar den aktiviteten. Jag skulle gissa att min bror skulle vilja gå på en NHL-match någon gång i sitt liv. Han vill nog antagligen vara där så lite som möjligt alltså åka på torsdag och åka hem på en lördag. Man är då hemma på söndag morgon. Min syster kanske skulle vilja se en musikal som jag också gillar.
Jag har svårt att äta nyttigt när jag inte äter hemma. Godis stod på bordet under påsken hos föräldrarna och jag åt det. I USA är det väldigt svårt att äta nyttigt. Vi försökte äta så nyttigt det gick. Därför åt vi på varuhuset Macy's ganska ofta för där fanns det grönsaker och frukt. Men samtidigt ska man ju äta den mat som finns i landet för att testa på deras kultur. Det var en av anledningarna min syrra vägrade gå in på McDonalds. Under hela vistelsen gick vi inte in på McDonalds en enda gång.
Jag har inte tiden på min sida och känner att jag inte har tid att kunna spara ihop minst 60 000 kr för ett IVF-paket innan det är för sent. Jag har dock råd att betala minimibeloppet varje månad.
Jag har visserligen bara varit i NY en enda gång och då i tio dagar och jag tyckte att staden var helt fantastisk. Eller snarare - att Manhattan var fantastisk, för resten av NY såg jag egentligen inte. Men även om jag har ett varmt minne av min resa så har jag nog aldrig varit så trött när jag kommit hem från en resa. För det är som du skriver ett konstant pulserade, högljutt, bilar överallt, skitotäck tunnelbanna (jag tycker iofs att alla tunnelbanor är otäcka :-) ), rysligt sunkiga hotell. Jag misstänker att jag nog skulle bli besviken om jag åkte tillbaka igen, så jag har valt att behålla NY som ett fint minne som jag plockar upp ibland.
SvaraRaderaFast egentligen var det inte det jag skulle skriva om, utan att jag kan förstå din känsla inför att ha blivit inplockad av säkerhetskontrollen. Jag var med om en liknande händelse när jag var på väg hem från en resa i ett sydamerikansk land för ca 10 år sedan. Fast där valde dom ut mig av det skälet att jag hade ett uppenbart västerländskt utseende och att det givet mitt ursprung förmodligen gick att plocka mig på en hel del pengar. Det var ett av det mer ångestfyllda ögonblicket i mitt liv. Hade ingen aning om hur länge dom tänkte hålla mig där, om jag skulle hinna med planet, hur jag skulle ta mig hem om jag missade planet. Jag var helt själv för mina kollegor hade åkt hem med ett tidigare plan.
Tio minuter innan mitt plan skulle lyfta gav dom mig erbjudandet att betala x-antal tusenlappar för att komma igenom säkerhetskontrollen och få gå direkt till gaten. För mig var det en helt galen summa pengar dom begärde men alternativet att missa planet var ännu värre. Så jag betalade och fördes sedan i ilfart direkt till gaten där bekymrade flygvärdar såg till att ta väl hand om mig. Så snart planet lyfte släppte all stress och jag bara grät och grät av lättnad. Kabinpersonalen var verkligen underbara (Air France) och pysslade om mig under hela resan.
Fortfarande nästan tio år efter händelsen får jag en väldigt obehaglig känsla i kroppen av att tänka på det. Och på något konstigt sätt också en känsla av skam över att ha uppfattats som ett lätt byte av säkerhetspersonalen. Jag vet ju att det verkligen inte var mitt fel, men det har trots det varit svårt att släppa den där skamkänslan.
Jag tycker att du ska bearbeta händelsen precis så mycket som du behöver här på bloggen, det är ju trots allt dina ord och tankar som den är till för.
Hoppas du får en fortsatt fin dag!