söndag 12 april 2015

Rullgardin

Rullgardinsproblematik

Vet ni hur mycket tid, energi och pengar det kostar för att bara sätta upp en rullgardin.

Förr i tiden behövde man bara sätta upp några extra fästen i gardinfästena som fanns på väggen. Dessa fästen kostar omkring 50 kr.

http://se.habo.com/sortiment/fonster/gardinbeslag/rullgardinsbeslag

Sedan satte man fast rullgardinen i fästena. Enkelt och tog ett par minuter max. Men sådana rullgardiner som passar i ovanstående rullgardinsfästena görs inte längre. Varför vet jag inte.

Så hur gör man om man vill sätta upp en ny sorts rullgardin.

Så klart måste man köpa en rullgardin. Men allt annat man måste köpa måste man också tänka på.

Jag bor i en hyresrätt. Jag borrar sällan i väggarna.

Så en borr måste inköpas. För en som kan ingenting om borrmaskiner måste det googlas och läsas på olika forum. Detta tar mer än en timme.

Då har man lärt sig att man ska köpa en borrhammare som kostar minst 1 000 kr, olika borrar till borrmaskinen för det medföljer inte, olika pluggar eftersom man kan inte bara skruva det skruven i hålet. Jag läste olika tester och en bra borrhammare kostar minst 1 000 kr.

Sedan får man hoppas att man borrar rätt och inte förstör väggen. När man nyss har fått väggarna omtapetserade tar det emot att borra i väggarna.

När man bor i hyresrätt kan man inte använda ROT-avdraget. Men jag tror inte direkt att det finns en snickare som tar jobb som innebär borrande, pluggande, skruvande och uppsättande av rullgardin.

Jag känner ingen som jag kan fråga om hjälp gällande både lån av rätt borrmaskin och som kan borra samt sätta upp en rullgardin. Det känns ju också skämmigt att inte kunna sätta upp en rullgardin. Det är inget som något nämner direkt när sådana saker inte fungerar.

När jag googlade om hur man sätter upp rullgardin så märkte jag att jag inte är den enda som inte tycker om svårigheterna med att sätta upp den nya sortens rullgardin som nu säljs i alla affärer.

Lite länkar

http://blogg.veckorevyn.com/claraslife/tag/javla/

https://www.facebook.com/ikeasverige/posts/10150625920396137


Vissa saker var faktiskt bättre förr.

Det känns lite som att det var borrmaskinsföretagen som kom på att man ska göra komplicerade rullgardiner.

Det blev mörkläggningsgardiner på Ellos istället istället. Dessa gardiner är inte fina men för att minska värmen och solen i lägenheten är de ett måste.

Det är bara Ellos som säljer korta mörkläggningsgardiner. Synd att de finns i så få färger.

http://www.ellos.se/ellos-home/oljettlangd-morklaggande/423840?N=1z13ttmZ1z141ll&Ns=RankValue3|1&Nao=4&selArt=855556&pr=0B1C2S3T


Ibland måste jag få ur mig lite frustration.

Bortsett från allt detta om rullgardin som tagit mycket av min lediga tid denna vecka så har jag faktiskt tränat denna vecka, varit ute på restaurang och firat en familjemedlems födelsedag, städat, vilat, handlat mat och ägnat lite tid åt fritidssysselsättningen också.

Snart är den en ny vecka.




torsdag 9 april 2015

Ta för mig i livet

Jag vet att jag måste hitta andra saker i livet att göra. Uppleva och njuta av saker.

Just nu är det lite stressigt både på jobbet och privat. Mycket som händer på en gång. Hinner inte uppleva och njuta.

Igår när kollegan pratade om sin resa. Ämnet vi pratade om var att åldras och inte resor. Kollegan tog då upp resan hon skulle göra i höst med sin familj.

Jag brukar inte prata om mitt privatliv på jobbet. Även glada händelser brukar jag inte prata om på jobbet. Kanske det är så för att jag är så van att även bra händelser på något sätt förstörs och blir inte så bra som jag hade velat. Man gör allt för att det ska bli bra och ändå blir det dåligt.

Har man tillräckligt med bra saker som händer då är det nog enklare att prata om dessa innan man gör dem. Jag vill inte jinxa något. Alltså säga det högt och sedan blir det inte av.

Just nu vill ha dem för mig själv och hoppas att de går bra. När jag har gjort något och det har gått bra så kan jag nog prata om det.

Men om resor pratar man mest om innan man åker. Det pratas inte så mycket om efter att man har rest.

onsdag 8 april 2015

Svårt att släppa bloggen

Inläggen blir inte lika många. De inlägg som jag skriver är nog inte så värst intressanta. Utifrån den senaste kommentaren så tycker någon att jag inte har något liv och tror att allt centrerar kring mig.

När jag gick till kuratorn så sa hon till mig att när jag är medveten om hur jag känner så vet jag hur jag ska agera runt alla.

Blir jag lyckligare av dra mig undan hela tiden bara för att andra får barn och lever det liv jag vill ha?

Just nu är svaret nej. Jag umgås med min bästa vän och hennes barn. Hon låter mig bära henne dotter, mata hennes dotter och passa henne korta stunder när hon gör något med de andra barnen.

Jag gratulerade en vän till min bästa vän igår som har gjort IVF, fått missfall tidigare och nu är i sjätte månaden.  Hon är så lycklig över att denna graviditet går vägen. Ska jag då se jätteledsen ut bara för att hon lyckas?

Jag umgås med andra vänner. Jag tränar när jag kan.

Jag försöker verkligen gå vidare i mitt liv. Jag har vänner, föräldrar, syskon och mitt fritidsintresse.

Jag jämför mig mycket med andra. Jag har tyvärr svårt att låta bli. Ingen är perfekt och tyvärr är det en av mina laster.

Idag sa en kollega till mig att hennes mamma fyller 60 år i november. Kollegan är gift och har barn. Hennes syster har också familj. Så hon och hennes systers familj ska i november åka på kryssning i Västindien med deras föräldrar för att fira mammans 60-årsdag.

Min mamma fyller också 60 år i höst. Vi har planerat i två år nu för att åka iväg när hon fyller år. Men vi vet inte hur långt pengarna räcker.  Pengarna räcker inte till för att hela familjen kan följa med. Just nu blir det bara 3 av 5.  Eftersom mamma fyller jämt så vill vi alla åka utanför Europa. Men vi vet inte om pengarna räcker så långt.

Jag är ledsen om mina känslor stör någon läsare.

Det känns faktiskt lite jobbigt att min familj inte kan åka på den resa vi så gärna vill. Att höra någon annan prata om deras mamma och deras resa i höst gjorde att jag kände ett sting i hjärtat.

Vi har faktiskt också drömt om att åka till Västindien i höst. Tillsammans alla fem.

Men det kanske blir tre personer en vecka i Grekland.

Jag vill bara att jag och min familj för en gångs skull också kan få det vi vill. Jag vill att vi också ska få slippa kämpa mycket mer än andra för samma saker.

Men min kollega märkte aldrig stinget i mitt hjärta. Det är så jag väljer att agera. Är jag medveten om mina känslor så är jag medveten om hur jag ska agera. Jag försöker hålla fast vid det kuratorn sa.