Känslor om bloggandet och bloggläsandet + annat

Jag kände att dessa saker inte gick att skriva om i förra inlägget.

Jag har lärt mig mycket om att skaffa barn, den svenska vården, vården utomlands och om känslor.

Jag läser om andra som går igenom samma sak som mig eller som har gjort det ett flertal gånger. Jag läser om de som är gravida eller har fått barn.

Jag har fått bra bloggvänner. De har stöttat och gett mig råd. Jag hoppas att ni tycker att jag har varit en lika bra bloggvän.

Jag hoppas innerligt att alla som nu inte är gravida blir gravida och får behålla sina barn nästa år.

Jag hoppas också att riksdagen tar ett beslut om att tillåta att ensamstående får hjälp med att skaffa barn i Sverige och att fler metoder att få barn blir tillåtna i Sverige. Under våren nu så måste vi kämpa hårt nu med att kontakta riksdagspolitikerna och få dem att rösta rätt.

Jag har nu växlat en del pengar för nästa resa. När nästa resa blir av vet jag inte.
Ju mer jag har tänkt idag ju bättre det känns att kanske vänta flera månader mellan försök 2 och 3. Jag vill ha lite pengar till min semester. Men jag hinner nog ändra mig flera tusen gånger om detta känns det.

Ett axplock ur 2011

- Jag började läsa bloggarna om att skaffa barn mer intensivt än 2010.

- Jag startade min blogg i år.

- Jag gick med i Femmis.

- Jag fyllde 30

- Jag hade 7 veckors semester och åkte till både New York och Småland. Är mest nöjd med Smålandsresan.

- Hållit på mycket med mitt fritidsintresse och har fått uppskattning för mitt goda arbete där.

- Gjorde mitt första inseminationsförsök

- Planerar mitt andra inseminationsförsök.

Lugn

Jag är ganska lugn. Det är inte hela världen om jag får positvt under de 3 dagar jag inte kan åka.

Men morgonens test var negativt och jag har inga flytningar. Så jag känner mig ganska lugn att det inte blir denna helg jag får positivt. Då kan jag få njuta av nyåret i lugn och ro. Jag ska mest ta det lugnt under nyåret.

Jag har som mål att åka minst 1 gång mellan 1 januari och 30 juni. Det blir inte ett högre mål pga pengar och svårt att ta ledigt.

Tänker för mycket

Så nu har jag redigerat förra inlägget med rätt datum för mensen i augusti.

Så 2 gånger var det 22 dagar och den tredje gången 25 dagar. Den gången det var 25 dagar var just den gången jag åkte i oktober.

Jag tror jag får ägglossning någon gång under de 3 dagar jag jobbar nästa vecka. Det var nog inte meningen att jag ska åka i januari.

Dag 22 är på tisdag. Får jag positivt på onsdagen så kan jag åka på torsdagen. Men jag vet inte om jag vill åka dagen efter. Men det beror ju på när jag får positivt på testet. Det är kanske större chans för mig om jag åker samma dag.

Så nu ska jag försöka att tänka mindre på när jag får positivt. Det finns inget jag kan göra åt det.

Men en sak vore lite jobbigt och det vore om jag fick positivt på nyårsafton. Det blir inte många timmars sömn som jag skulle få då. Kanske 2 timmar innan jag måste upp och åka in till stan och ta tåget. Men det är bara dag 19 på lördag så jag är ganska lugn och tror inte att det händer då.

Kanske i helgen

Jag gick tillbaka i min blogg och kollade när jag hade ägglossning de tre månader jag har testat. Det var augusti, september och oktober. Nu i inläggen från augusti så skrev jag inte om när jag fick ägglossning men jag har för mig att det var den 22 augusti.
Jag minns att det var strax före jag åkte på journalsamtalet och inlägget den 21 augusti står det inget om ett positivt test men jag hade inte Clearblue då för att dubbelkolla.

Sedan i oktober så fick jag positivt den 26 oktber. Jag åkte ju dagen efter den 27 oktober. Nu tror jag att jag vill prova att åka samma dag jag får positivt.

Nu har jag inte med mig kalendern där jag har skrivit upp datumen om när jag får min mens. Jag har inte skrivit i bloggen heller om när jag fick mensen i september. Jag minns dock att jag hade mens den 3 september. Jag får ändra till rätt datum ikväll när jag kommer hem.

Mens den 31 juli och ägglossning den 22 augusti.
Mens den 31 augusti och ägglossning den 22 september
Mens den 1 oktober och ägglossning den 26 oktober

Så eftersom jag inte testade i början av denna månad efter ägglossning, så utifrån vad jag minns om hur min kropp var då jag troligtvis hade ägglossning, så chansar jag på att den 3 december jag hade min senaste ägglossning.

Efter detta långa utlägg har det kommits fram till att kanske i helgen har jag ägglossning.

Men det är mer troligt att det blir 2-4 januari och då jobbar jag.

Juldagen

Det började med att jag vaknade halv tio. Jag hade tvättstuga klockan 11 till 14.

Jag och min syrra har pratat i några månader nu om att se till att min lägenhet förbättras. Jag vill ha en bättre planering av min lägenhet så att den passar mina behov. Jag behöver också mer förvaringsutrymmen speciellt om jag får ett barn.

Min syrra kom vid elvatiden och hennes kompis kom vid tolv. De började rensa lite i vardagsrummet och flyttade på bokhyllor, soffan, fåtöljer och soffbord.

Det var skönt att de var snälla och började åt mig. Vid två gick de och jag gick hem till mina föräldrar och åt mat. Syrran kom hem till föräldrarna ett par timmar senare och vi fortsatte att umgås.

Imorgon är det 2 veckor sedan min mens började. Imorgon börjar jag alltså att testa med ägglossningstester. Jag vet fortfarande inte om jag kan åka i januari men det är bra att få veta mer om min menscykel.

Jag har en lång menscykel och en kort lutealfas. Det gör att jag egentligen känner att jag kan vänta till den 2 januari med att börja testa men jag vill inte chansa och riskera att missa ägglossningen. Men jag testar nog högst mellan 1-2 gånger per dag denna vecka. Nästa vecka blir det nog 3 gånger per dag.

En sak som jag har tyckt varit lite småjobbigt sen den dagen jag inseminerade mig är att jag från och till haft lite ont i mina bröst av varierande grad. Innan jag inseminerade mig så minns jag aldrig att jag hade känningar i brösten inför ägglossning och mens. Idag har jag haft lite småont. Jag kan faktiskt leva utan att ha ont i brösten om det inte betyder att jag är gravid. Så jag är faktiskt lite arg över min hjärna och kropp som låter mig bli så medveten om det. Detta var dessa känningar som gav mig lite hopp om att jag kunde vara gravid i början november.

God Jul

Jag hoppas att ni alla har en bra jul. Många kramar till alla funderare, försökare och gravida.

Ännu en dag

Jag hade tänkt skriva om jul och julklappar men ångrade mig. I min familj så äter vi och umgås. Det blir några julklappar men inga dyra. Vi har i år sagt att det spelar ingen roll hur lite en present vi får har kostat. Vi vet att vi älskar varandra och att pengar är inte så viktigt.

Jag sparar till inseminationsförsök, syrran sparar till en resa och resten av familjen försöker leva sparsamt. Jag tror alla kommer att åtminstone få tialotter men det gör inget. Det ger ju en chans att vinna mer pengar och det känns inte som bortkastade pengar om vi inte vinner något.

Nu funderar jag på när jag ska börja testa. Jag har ju bestämt mig för den 26 men en viss tvekan har jag. Ägglossningstester kostar ju speciellt Clearblue som jag måste dubbelkolla med.

Jag undrar om Storkklinik tänker höja sina priser den 1 januari. Det står inget på deras hemsida men man vet aldrig. Jag får hålla utkik.

Jag undrar också när jag ska börja använda progesteronet. Det är ju det här som är jobbigt när man inte har en läkare som man kan fråga. Ska man börja med det direkt efter att man har inseminerats eller innan?

Blötsnö

Jag vill ha riktig snö. Hellre ingen snö än blötsnö.

Men ordet blötsnö är kanske ett bra sätt att beskriva mina känslor om ett eventuellt försök i januari. Mittemellan. Viljan finns men pengarna och tiden kanske inte finns.

Jag berättade för bästa vännen idag om det eventuella försöket i januari. Hon sa att jag inte ska må dåligt över om att jag kanske inte kan åka i januari. Det kommer en dag där jag får åka. Det kommer en dag där jag får plus sa hon.

Det känns skönt att människor runt omkring mig stödjer mig.

Iakttagelser av min mens

Nu märker jag att mensen börjar ta slut.

Jag fick min mens vid 8-9 tiden på kvällen på måndagen och inatt var det mycket på bindan men vid lunch idag var det betydligt mindre.

Jag har inte tänkt så mycket tidigare på hur lång mens jag har. Det är kanske bara för att jag är uppmärksammad på det mesta vid menscykeln nu som jag tycker att jag har kort mens.

Nu tänker jag på FC och hoppas att hon blir gravid nu.

En gissning

Så jag försöker gissa mig till när jag får ägglossning nästa gång. Jag gissar att det blir någon gång vecka 1. Jag jobbar 3 dagar den veckan. Den 5 januari har jag tagit ledigt.

Nu testade jag inte denna månad och kollade när jag hade min ägglossning. Jag gissar att den var omkring 3-4 december med tanke på flytningarna. Så ca 5 veckor mellan ägglossningarna. Den förra var 27 oktober och då åkte jag.

Jag har mer och mer börjat tänka på att om jag borde åka samma dag som jag får plus på stickan om plusset kommer på morgonen.

Men det känns som att plusset kommer vecka 2 och om det är en vardag så kan jag inte åka.

Därför funderar jag på om jag bara åker om plusset kommer på en dag jag kan åka. Detta gäller bara månaderna januari till april. Har jag inte åkt någon av dessa månader då ska jag fråga chefen om ledigt igen och säga att jag behöver ledigt någon dag de kommande veckorna.

Jag vill inte anmäla mig sjuk för jag behöver ju pengarna.

Nu räknar jag igen därför...

Min syrra har sagt att hon tänker ge mig pengar i julklapp. Hon har jobbat en del så hon vill ge tillbaka lite för allt jag har gjort i år för henne så hennes lön på ca
1 500 kr kommer jag att få i julklapp. Hon vill att pengarna ska gå till ett försök.

Då kanske det fattas ca 3-4 000 kr om jag snålar rejält. Jag som hade slutat tänka/hoppas på januari. Kreditkortet kan användas och sedan betalar jag tillbaka en del på kreditkortet med janaurilönen men jag är lite osäker. Just nu känner jag att jag vill nog åka samma dag som jag får plus på stickan om plusset kommer på morgonen. Det betyder att bara helger går. Blir det plus på kvällen måste jag få det på en fredag eller lördag.

Jag ska se om jag kan ta flyget denna gång för det verkar billigare än tåget men jag gillar nog tåget mer.

Jag vill ju helst inte använda kreditkortet.

Nu tror jag inte att detta är ett dilemma för jag lär nog aldrig få plus på stickan så att jag kan åka på en helg.

Så nu står jag i kvalet och valet om jag ska beställa teststickor. Jag har inte många kvar nu och borde börja testa den 24-26 dec. Jag vill ju kolla om testlagret har mellandagsrea innan jag beställer nya.

Det funkade

Ja, jag tänkte på att om jag skriver om allt jag tänker pga att mensen inte kommer så kommer den.

Jag gick på toaletten nyss och där var den. Nu kan jag slappna av mer. Men blir det så här långt mellan varje mens så kanske jag får fundera på mars och april istället.

Skriver det jag tänker

Jag funderar mycket på om jag har stressat så mycket att det har fått min mens att bli sen. Personligen tycker jag inte det men visst de 16 dagarna från inseminationen till testdagen var jobbiga psykiskt. Men sedan har jag gjort det jag skulle göra och försökt att inte stressa. Jag själv har tyckt att jag har varit väldigt avslappnad de 3 senaste veckorna och att allt har flutit på.

Jag ska inte ljuga och säga att tanken inte slagit mig om att jag är gravid. Men lika snabbt så slås den tanken bort. Det är lite jobbigt att den tanken dyker upp så många gånger varje dag. Jag vet ju att jag inte är gravid och att min kropp is messing with my head.

Om 3 veckor är det 2 januari. Har ingen mens dykt upp då ja då ringer jag till Mamamia. Jag antar att det är gynekologen man ska boka tid hos. Hoppas att han inte har en så lång väntetid som flera månader. Jag som vill eventuellt åka igen i februari eller mars så funkar inte en så lång väntetid. En barnmorska kan väl inte göra så mycket. Jag vill heller inte ringa någon annan gynekolog för den person lär nog inte fatta varför det är så viktigt för mig att få mens.

Kanske kommer mensen nu bara för att jag skriver detta. Det är jobbigt att varje gång man går på toaletten hoppas på mens och bli besviken.

Igår på Femmis-träffen så pratade vi att det är jobbigt med allas förhoppningar. Alla som man har berättat för är ju glada för ens skull att man gör detta men deras frågor hela tiden om man har blivit gravid är lite jobbiga. Jag känner så igen mig. Varje gång jag pratar med min mamma så frågar hon om mensen har kommit. Jag känner mig så hemskt som ger henne falska förhoppningar. Så nu är jag arg på min kropp pga det också.

Aldrig kan man få det man vill.

Var på Femmis-träff idag

Vi var på ett café i Kulturhuset. Det var trevligt. Vi var 7 st och vi pratade mellan kl. 16 och 18.30. Det var bra att få prata med andra i samma situation. Hoppas att det blir fler av dessa träffar.

Nu var det bara planerare och försökare som var på dagens träff.

Ingen mens än. Får jag inte mens denna månad så ringer jag och bokar ett besök hos en gynekolog, helst den på Mamamia. Jag vill ju veta om det är något fel på mig.

Det blir nog en grön jul i Stockholm

Jag saknar snön. 13 dagar kvar till julafton och prognosen säger bara plusgrader nästa vecka. Det är trist.

Ingen mens ännu. Men som känslan är i kroppen så borde den komma snart. I somras så var det över 40 dagar mellan juni- och julimensen. Men då var det mellan två olika semestrar och jag höll på med planerandet inför den andra semestern.

Mamma ville att jag skulle ta ett graviditest i söndags och jag gjorde det. Jag visste att det skulle vara negativt men det fick ju mamma att äntligen fatta att jag inte är gravid.

Men det är lite jobbigt att inte ha fått mensen. För varje dag som går så skjuts nästa försök upp med en dag. Jag funderar ju på februari men det beror ju på pengar och när jag får ägglossning.

Mer än 1 vecka sedan förra inlägget

Hej!

Det är väl dels att jag har haft en del att göra och dels att jag inte har kommit på något bra att skriva om.

Jag blev lite osams med min mamma och bror över en sak så det tar lite tid att komma överens om den saken med dem. Så detta lilla bråk har tagit en del tid och ork ifrån mig. Det har varit en del att göra på jobbet också. Igår hade jobbet fest. Vi var ca 1 500 personer där och det var trevligt. Det var inte en julfest utan bara en fest som jobbet har var 4:e år.

Julbord hade jobbet för 2 veckor sedan men då kunde inte jag närvara.

Ingen mens i sikte tyvärr. Jag är inte så bra att tolka min kropps signaler men det känns som att den kommer inom de närmsta 2-3 dagarna.

Tack till alla bloggvänner

När jag läste FC:s kommentar om lutealfas så blev jag så glad. Glad över att jag har så fina bloggvänner som verkligen bryr sig om mig. Ni ger mig råd, stöd och hjälp.

Jag kom då på att jag tackar er alldeles för lite.

Så ett stort tack till att läsare och bloggvänner.

Både upp och ner idag

Jag skulle träffa min kompis med barn efter jobbet. Men när jag skulle gå så kom chefen förbi och ville prata. Så jag gick 45 minuter senare från jobbet och var tvungen att ställa in min träff med kompisen. Vi bestämde att försöka träffas på söndag istället.

Ledsen över det så åkte jag hem. Då bestämde jag mig att åka till Ikea själv. Jag köpte bokhyllan. Dörrarna vägde inte så mycket ca 3.5 kg per dörr men själva bokhyllan vägde nästan 20 kg. Det paketet drog jag från bilen till hissen (ca 7-8 m). Sedan drogs den några meter till från hissen till min hall. Det märks knappt på paketet att jag gjorde det.

När jag får tid och lust att sätta ihop den vet jag inte. Innan året är slut är målet.

Med bara några dagars mellanrum så har både Loba och Jagvilljagkan råkat ur för samma sak. Jag är så ledsen för bådas skull. Det är verkligen inte rättvist. De är värda att få barn.

Det FC skrev på sin blogg idag om det som har hänt beskrev mycket av det jag har tänkt och känner över dessa händelser.

Mitt lilla misslyckande känns nästan som ingenting mot vad de nu går igenom. Jag är nästan helt som vanlig igen.

Just nu som analyserar jag hela tiden både omedvetet och medvetet hur jag mår och mina trosor. Jag hoppas för varje dag som går att min lutealfas blir längre.

Jag räknar

Räknar på när jag får råd igen. Hade jag varit smart så skulle jag ha tagit semester sista veckan i december för att vara säker på att vara ledig när jag har ägglossning. Jag har sagt till familjen att min julbudget är mindre i år. Det brukar bli mellan 1 500 kr och 2 000 kr totalt som jag slösar inför jul (gå till Skansen), vid jul och nyår. Det är mat, julklappar och annat kul. I år vill jag göra annat med pengarna.

Men nu har jag lovat att jag ska jobba hela december och då går det inte att säga till så här sent att jag kanske behöver vara ledig en dag. Om jag har 5 000 kr kontant och 5 000 kr på kortet så skulle jag kunna åka i december. Fast jag vill absolut inte använda kortet. Men då betalar jag tillbaka det jag använder på kreditkortet i januari och februari istället för att spara pengarna dessa månader till ett nytt försök.

Jag fick min mens den 4 november. Jag har väl långa cyklar ibland upp till 35-37 dagar men oftast kring 30-33. Jag räknar dock inte med att få mens den 4 december. Så nu när jag läser det jag skriver nu så borde jag få ägglossning första veckan i januari. Tyvärr har jag lovat att jobba första veckan i januari också. Jag vill inte slösa bort mina semesterdagar och semesterschemat på jobbet går inte att ändra.

Mitt huvud vill vänta till mars eller april men mitt hjärta säger annat.

Igår bjöd syrran mig på Ikeas julbord. Det var trevligt. Väldigt många människor var där och ca hälften var inte barnfamiljer. För 99 kr + 16 kr för julmust så får man ganska mycket. Hon tyckte lite synd om mig för att jag missade jobbets julbord. Efterrätterna på Ikeas julbord var inte så bra men man ska inte klaga när det bara kostar 99 kr. Det var bara två efterrätter , ris a la malta och ostkaka. Jag hade dock önskat att ostkakan var varm speciellt eftersom man skulle ha kall saftsås på den.

Efteråt gick vi omkring på Ikea. Jag har spanat in en liten vit Billy bokhylla i några månader nu och nu har jag bestämt mig för att kanske köpa den på lördag. Det har skjutits upp pga att jag sparade till mitt första försök.

Tror det är ÄL-känningar

Jag tänkte på vilket datum det var idag och när jag fick ÄL förra månaden. Sedan tog jag ett av mina ÄL-test som jag hade kvar. Det andra strecket var ganska starkt men inte starkare än kontrollstrecket. Så det är nog ÄL-känningar jag har.

Antagligen mer uppmärksam

Det känns som att jag har nu mer symptom på ankommande mens än jag hade innan inseminationen. Det måste vara för att min hjärna är nu inställd på att tolka alla möjliga signaler. Förut var det väl bara så att mensen kom utan att man tänkte på det.

En bra dag

Dagen har varit bra. Varit i Ica Maxi och handlar samt varit förbi både Netonnet och Mediamarkt.

Det har varit väldigt många människor ute idag. Men det var inte oväntat.

Så i snart två veckor nu har jag haft mycket finnar. Jag är tyvärr en av de personer som inte blev av med finnarna när tonåren var över. Två veckor varje månad så får jag fler finnar än resterande två veckor.

I alla fall så längtar jag till mensen. Jag vill bara veta att allt är bra med min kropp och att jag får mens som beter sig som innan inseminationen.

Jag har städat lite hemma idag och även vilat och tittat på tv. Dagens avsnitt av "Så mycket bättre" var jättebra och jag blev nostalgisk eftersom jag var tonåring på 90-talet. Jag blev så glad av detta avsnitt.

Det är därför det har varit en bra dag idag.

Ekonomisk framtid

Nu så låter jag bara tiden gå. Spara det jag kan och sen får jag väl se hur mycket pengar jag har i mars och april.

Jag skulle vilja prioritera att betala av kreditkortsskulden men det blir väl minimibeloppet jag betalar varje månad.

Det som är lite jobbigt är väl att jag vill kunna göra något på min semester nästa år. Jag tror inte jag kan spara ihop till både inseminationer och semester.

Nu när jag får lön imorgon ska jag kanske köpa en trisslott. Jag brukar köpa trisslotter som julklapp till min familj. Att spela på lotto och liknande är inget jag brukar göra. Fast jag vill nog spela ca 20 kr innan jul. Hoppas på en egen julklapp.

Men det är inte bara min ekonomiska framtid som jag måste tänka på utan även min familjs. Jag hoppas bara att de klarar sig utan min hjälp nästa år.

Loba har startat en insamling

Vill ni ge pengar så att hon och hennes sambo kan göra ett embryodonationsförsök nästa år så kan ni donera pengar. Här är länken till hennes blogg där länken till insamlingen finns.

Loba

Inte nöjd med året

Det skulle bli ett bra år. Det var det jag ville i december förra året. Nu när året snart är slut kan jag konstatera att så blev inte fallet.

Det känns som att det inte är mycket som jag har krävt utan normala saker. Jag ville helst att både jag och min familj har haft stora och goda saker som har hänt men om det inte hände mig så kunde min familj ha det bra.

Min pappa är fortfarande arbetlös
Min mamma har inte tagit sitt körkort trots några försök och trafiklärare som säger att hon borde haft körkort för länge sedan
Syrran tog aldrig körkort
Nästa vecka skulle min syrra rest till Paris för första gången men hennes kompis som hon skulle åka med hoppade av denna vecka pga brist på pengar vilket är dåligt gjort för hon hade vetat länge om sin kommande dåliga ekonomi och borde ha sagt nej från början om att hon inte kunde följa med
Jag är fortfarande singel
Jag blev inte gravid
Fick inte en så hög löneförhöjning som jag behövde för att kunna ha råd med inseminationsresor, boende i en trea och för att kunna lösa mitt framtida behov av fortsatt innehav av bil
Har heller inte vunnit några pengar för att kunna slippa oroa mig för ekonomin ett tag typ 100 000 kr

Funderar mera på ett byte

Loba frågade varför det kostade ca 11 000 kr min första inseminationsresa.

Jag växlade till 6 300 danska kronor ifall det var en helg jag skulle åka på. Nu blev det en vardag så bara 5 900 danska kronor blev det.
På Forex idag kostar 5 900 kr danska kronor 7562,62 svenska kronor. 6 300 kr danska kronor blir 8 075 kr. Jag minns att det var 8 000 kr nånting som jag betalade för att växla pengar. Jag åkte tåg och det kostade nästan 600 kr att åka till Malmö och ca 1 200 kr att åka hem om jag minns rätt. Sedan fick jag betala 250 kr för Öresundståg och där ingick tunnelbanan. Sedan åt jag i Malmö på Centralstationen både lunch och middag för totalt ca 150 kr. Jag handlade lite mat i Coop att ha på tåget i Malmö för det är billigare än att köpa på tågets bistro.
Sen hade jag lite frukt med mig när jag åkte ner.
Inte riktigt 11 000 kr och strax under 10 000 kr om man räknar bort 400 danska kronor.

Jag vill nog gärna ha en öppen donator men kostnaden skenar verkligen iväg.

Ni som har varit på CFC hur har det varit? Hur gör man? Vad jag har förstått så har de inte journalsamtal. Ringer eller mailar man?

Loba skrev att man kan åka buss. Kan man köpa biljett kontant till bussarna eller gör man det med kort via en automat?

Nr 200

Trodde inte att det skulle handla om ännu ett negativt test men nu gör detta inlägg det.

Nu kan jag leva mitt liv som vanligt igen.

Nu funderar jag på kostnaden inför nästa försök. Det tar ju flera månader för mig att spara ihop till ett försök på Storkklinik. Jag har ju hört att CFC är billigare men de har bara anonyma donatorer. Jag vill åka till Köpenhamn för det är smidigast från Stockholm. Nu vet jag inte om det är krångligare att åka till CFC än Stork.
Jag var på deras hemsida för några veckor sedan men tyckte att det var svårt att hitta runt i den och finna info om priser m.m. Stork har en bättre hemsida.

Jag vill inte vänta ertt halvår på nästa försök.

Lotto borde starta ett spel där om man har minst 5 rätt så vinner man 50 000 kr. Det bättre att dela ut pengar på många personer än att ett fåtal vinner miljoner. Då kanske även jag skulle börja spela på Lotto mer ofta. Nu blir ett par gånger per år.

Funderar på om jag ska testa igen

Jag läser om låghormonare som testar positivt först i vecka 20 när jag googlar.

Jag vill inte testa igen men jag känner nu att mitt liv står still på grund av att jag inte vet. Jag ville äta en salami- och briemacka igår men gjorde inte det pga ifall jag är gravid. Jag undviker att lyfta tungt ifall jag är gravid. Jag känner att jag inte vågar litar på graviditetstest.

Jag fick bara en dag av att känna att allt var som vanligt och det var i fredags.

Jag är faktiskt arg för att jag inte får går vidare i mitt liv. Varför är det så svårt att få ett tydligt och slutgiltigt negativt besked?

Världen är orättvis

De som behöver vissa saker får aldrig det medan andra som har det gott alla redan får bara ännu mer.

Jag är hemskt ledsen för Lobas skull. Jag hoppas att hon får sitt barn en dag.

Det är många situationer de senaste veckorna i mitt liv som jag har upplevt att de som verkligen behöver pengar eller något annat inte får det medan de som redan har gott om av någon sak får mer av den saken.

Svar från Storkklinik

Hej xxx

Tak for din mail, og jeg kan godt se det er få dage du har haft din mens, måske du skulle prøve at tage testen igen, og er du stadig usikker, kan du bede din læge
tage en blodprøve.

De bedste tanker til dig.

Mange hilsner
xxx xxx

Så jag berättade om mensen som kom fredag kväll och tog slut på måndag morgon. Jag berättade om det lilla som kom på tisdagen.

Alltså när jag äntligen har lagt detta bakom mig så vill en person till ( förutom mamma) att jag ska testa om en vecka. Jag tror inte att jag klarar av att testa igen. Jag inväntar mensen i december och sen så får jag väl se vad som händer.

Jag trodde kliniken skulle skriva om att det är bra att kolla upp den korta lutealfasen eller göra något annat. Inte ovanstående.

Nu är det gjort

Ingen är väl förvånad men Storkkliniks egna test var också negativt. Igår var faktiskt första dagen som jag kände mig normal igen. Allt var som vanligt.

På grund av att jag mådde så bra så kände jag igår att jag inte ville testa i morse. Men nu är det gjort. Jag har mailat Storkklinik också. Jag är nyfiken på vad de har att säga.

Min bästa vän tror att nästa gång så borde jag åka samma dag. Jag vill inte ringa mig sjuk för pengarna behövs ju till annat. Men det tänker jag oroar mig för den månad jag åker nästa gång.

Berättat för bästa vännen

Det var inte planerat men jag kände att jag inte ville dölja det för henne. Hon var jättepositiv och glad för min skull. Hon skulle till och med vilja följa med mig på ett försök om hon hade tid den dagen.

Skönt med ytterligare stöd.

Nu är det bara pengarna som saknas. Om jag hade pengar så skulle jag åka i december. Nu satsar jag på april och maj nästa år. Minst 11 000 kr per försök är mycket pengar...

Definitivt över

Imorse testade jag. Mestadels för att min familj ska förstå att jag inte är gravid och att de ska sluta hoppas. Men en del var ju för att jag hade ju en 0,01 % förhoppning om att jag skulle vara en av de få som lyckades första gången trots mens.

Så förlåt om jag är luttrad men att läsa om att andra blöder när de är gravida har jag svårt att tro på och speciellt om de blöder mycket. På Familjeliv kan man läsa om låghormonare som testar positivt flera dagar efter BIM. Just nu har jag svårt att tro på att låghormonare finns ens.

Alla symptom som jag hade som jag inte brukar ha när jag ha mens. Jag är så arg på min kropp som gav mig dessa symptom. Jag vill hellre vara symptomfri fram tills testdagen.
Jag hade bland annat ont i brösten. Ömma bröst heter det när man är gravid enligt google. Jag brukar aldrig ha det. Kortare mens än normalt. Det symptom som jag har varje månad när jag får mens det fick jag aldrig.
Jag skulle behöva något stort och tjockt för att sparka och slå på för att få ur min ilska och irritation. Som en stor rund boll.

Så lördagens test är bara formellt för Storkkliniks skull.

Men det kanske var meningen att jag inte skulle bli gravid nu.

Igår fick jag och resten av familjen veta att min bror kanske kan flytta hemifrån i januari. Vanligtvis så är det inga problem när en 26-åring flyttar hemifrån men min bror har en sjukdom som gör att det kommer nog bli en hel del inkörningsproblem de första månaderna. Jag vet inte hur mycket kommunen kommer att hjälpa till i början men jag antar vi som familj får dra ett stort lass. Att vara gravid på det är nog inte det bästa.

Jag är fortfarande besviken över att jag inte kan gå på julbordet. Just de två dagarna som jag absolut inte kan är just de två dagarna de vill välja mellan. Men jag kan inte förklara för mina arbetskamrater hur mycket jag har kämpat för att se till att övriga dagar kan jag gå. Jag kan inte förklara det för er heller eftersom jag inte kan skriva om min fritidssysselsättning.

De ska gå på Stortorgskällaren i Gamla Stan. Jag har aldrig varit där och det ska vara jättebra säger alla på jobbet.

Jag trodde att detta år skulle vara ett bra år för mig. Men jag är faktiskt besviken hur detta år har blivit. Jag har inte önskat mycket men jag ville att att något gott skulle hända antingen för mig eller någon i min familj.

Jag har ingen jobblust. Varken idag eller nästa år känns det. Men detta jobb är bra att ha ifall man försöker bli gravid och när man har barn. Det känns som att det är nog det som håller mig kvar här.

Irriterande

Den 24 november kl. 15 ska min sektion ha julbord. Först var det planerat att vi skulle ha jullunch på samma restaurang den 1 december kl. 12. Jag kunde då följa med.

Nu är det så att både den 24 november och 1 december så har jag saker inplanerat på kvällen. Så idag fick vi veta att chefen inte kunde gå på jullunch den 1 december. Då ändrades det till den julbord kl 15 den 24 november istället.

Förra gången det var en jobbgrej, i slutet av september, så kunde inte jag följa med för jag hade något inplanerat på kvällen. Den här gången såg jag därför verkligen emot jullunchen den 1 december.

Så nu kan jag inte gå på julbordet. Det var också det enda julbord jag skulle gå på i år.

Men jag förstår att man inte kan tillgodose allas behov och det alltid är någon som missar. Men jag tycker ändå det är irriterande och synd att jag missar. Förra gången var jag i alla fall inte ensam som missade men nu kommer det bara bli jag. Det blir ju inte så kul att gå till jobbet dagen efter.

Tack för alla råd

Tack för ert stöd och alla råd. Jag känner nu att jag mår mycket bättre. Jag känner att nästa gång jag gör detta så har jag kraft och erfarenhet och förhoppningsvis lyckas det då.

Jag har fixat progesteron via en Femmis-medlem. Så kort lutealfas bör jag inte ha nästa gång.

Nu verkar mensen har slutat igen. Den slutade igår kväll. Så det var inte många timmar jag hade det. Det måste väl ha varit resterna som behövde mer tid på sig att komma ut.

Boka tid hos gynekolog

Jag har ringt Mamamias växel och jag fick en telefontid kl. 13.15. De har ett sånt system nu att man lämnar sitt nummer och de ringer upp.

Som FC sa så kanske min mens har ändrats. Men jag kan aldrig minnas att min mens har hoppat över en dag.

Få se om Mamamias gynekolog är hjälpsam annars får jag börja leta efter annan.

Jag är nu bara glad att det är några månader tills nästa försök. Det här orkar jag nog inte med varje månad.

Jag tror något är fel på mig

Igår slutade mensen. Igår morse var det väldigt lite och jag hade binda under dagen och ingenting kom. Inatt kom ingenting heller. Men nu för en timme sedan så började jag blöda igen.

Eftersom jag tyckte att jag hade fått väldigt lite mens så testade jag imorse. Mer negativt kan man inte ha. Tänk om nålen som hon förde i mig gjorde något med myomet.

Läget

Inte är det bra i alla fall.

Mensen tog slut idag. Minst en dag tidigare än brukligt. Jag blir nog inte förvånad på min kropp.
Jag tänker för mycket. Jag tänker på hur jag mått under tiden jag har haft mens mot vad jag brukar känna. Ett symptom som jag har haft nu brukar jag inte ha. Ett symptom som jag brukar ha har jag inte haft nu.

Just nu vill jag inte testa på lördag. Glömma och gå vidare. Resten av det här året vill jag tänka på annat.

Vad härnäst

Jag skrev det som svar i kommentaren men du kanske inte såg det Yevonde. Gynekologerna i Gamla stan stängde den 1 april i år. Så gynekologjakten fortsätter.

Jag har skrivit en fråga på Femmis om tips på bra gynekologer. Hoppas att jag får svar.

Mamma hoppas fortfarande på att plusset ska komma. Hon säger att vissa blöder ju trots att de är gravida och att det kan vara mitt myom som blöder. Just nu kan jag inte fatta att vissa kan blöda lika mycket som vanlig mens trots att de är gravida. Blöder de fast det är mindre än mens och då tror att det är mens? Jag vet ju inte hur mycket och hur länge de gravida som blöder faktiskt blöder.

Min syrra är snäll men är 8 år yngre och tack vare att jag har hjälpt mycket under hennes uppväxt har hon en positivare livssyn och tror att allt ordnar sig. Men med mig som skyddande barriär mellan föräldrarna och henne så får man en annorlunda uppväxt än vad jag hade.

Jag älskar min syrra men ibland även om det är sanningen hon säger så gör hennes kommentarer ont. Pratade nyss med henne. Hon sa att jag inte är så mottaglig för hennes idéer om att förbättra mitt liv och att mina vägval har lett till där jag är idag.

Mitt liv började nog för 5 år sedan när jag flyttade hemifrån när jag var 25. Hade precis fått ett jobb och lägenhet. Hade pojkvän sedan ett halvår och livet flöt på.
Några veckor sedan gjorde pojkvännen slut och jag fortsatte mitt liv. Jag höll på med internetdejting och det ledde inget vart. Satsade tiden på körkort och började med min fritidssysselsättning.

Min syster har många vänner och har fått många under sin studietid på högskolan. På det program jag gick på Stockholms universitet så var det inte lätt att få vänner. Jag ville ha men det blev inte så.

Jag har velat ha barn hela mitt liv.

Min syrra tror på att man kan styra sitt liv till största delen i alla fall. Vi pratade om mina vägval. Hon sa att jag har gjort några dåliga vägval i mitt liv och ibland inte gjort några val alls. Hade jag velat ha en pojkvän så hade han funnits i mitt liv just nu. Hon sa att hon inte ville såra mig men hon har en känsla av att min fertilitet var bäst mellan 20 och 25.

Det hon sa jag inte kunde styra var min dåliga fertilitet. Hon undrade om det inte var meningen att jag skulle vara singel för att vara sambo inte riktigt är min grej.
Men hon sa det sista i åtanke om att jag i flera år har sagt att insemination är mitt sista alternativ om jag inte hittar en man.

Ända sedan mensen kom har jag haft mindre ont i brösten. Ett litet hopp i mig tändes i onsdags när jag började få ont i brösten. Jag brukar aldrig få ont i brösten inför mens. Det är därför som jag skrev att jag hade hellre varit symptomfri ända fram till testdagen. Jag skulle ha tänkt mindre på det och inte beställt de (förb...ade) graviditetstesten. Man kanske inte ska svära i en blogg men jag vill nog skriva ett kortare ord på fem bostäver egentligen.

Jag tror inte att jag kommer att somna lika lätt inatt.

Allt var ju bra på provresultaten

Jag tittade på provresultaten från i somras. Läkaren sa att allt var bra. Jag tror att min progesteronhalt mättes eftersom det står S-Progesteron som en av de saker som mättes.

Jag vet att Stork rekommenderar en äggledarspolning efter det tredje misslyckade försöket.

Jag vill inte ringa en gynekolog förrän efter nästa vecka. Jag vill nog höra om Storkklinik har något att säga om att mensen kom så snabbt och om de har några idéer på vad jag ska göra.

Jag vill inte ta något graviditetstest nästa lördag. Jag vill bara glömma allt.
Men samtidigt måste jag komma ihåg allt för att kunna göra nästa försök så optimalt som möjligt.

Idag har inte varit en bra dag. Jag gick på McDonalds och åt. Jag brukar inte äta där. Jag minns att Anna skrev i något inlägg om att Göteborgs Kex Chokladterapi är väldigt goda och att det inte går att sluta äta dem.

Så idag köpte jag Chokladterapi för jag känner att jag behöver chokladterapi.

Känslor och tankar efteråt

Efter att jag skrev inlägget stängde jag av datorn.

Jag ringde mamma och syrran och berättade vad som hade hänt. Jag sa att jag orkade inte prata om det men att de kan sluta hoppas. Jag sa också att det troligtvis är något fel på mig och jag kommer att ha svårt att få barn. Sedan sa jag att vi får prata mer om det i helgen.

Sedan gick jag och la mig. Jag somnade på en gång och vaknade någon gång efter 8. Jag duschade och sedan gick jag till datorn för att skriva detta inlägg.

Jag är inte arg för att det inte gick utan jag är arg för att det är någonting fel på mig. Efter allt jag har gått igenom i livet så kommer jag på det även ha svårt att få barn. Så jag är arg och ledsen att jag har svårt att få barn.

Så nu måste jag leta upp information om hur man förlänger sin lutealfas. Vilken gynekolog ska jag gå till för att få mediciner utskrivna? Det är ju 4 månaders väntetid för ett besök hos Mamamias gynekolog så jag får väl hitta någon annan. Jag kanske borde prova läkemedlet månaden innan jag ska åka så att jag kan se om det fungerar.

Jag är rädd för vad Storkklinik kommer att säga när jag meddelar dem att min mens kom en vecka senare. Tänk om dom vägrar mig att låta mig göra fler inseminationer? Jag vet inte om jag klarar av det beskedet.

Jag har inte hunnit tänka så mycket på det som har hänt eftersom jag har sovit mest sedan dess. Det kanske kommer mer sen.

Nu kom mensen

Det började bubbla i magen för 10-15 min sedan. Jag gick till toaletten och såg två små röda fläckar på trosorna. Tog toapapper och torkade mig och mer blod kom.

Inte ens en lång lutealfas fick jag. Jag fick inte ens börja tjuvtesta.

Jag vill skriva mer men jag känner mig mest tom nu.

Väntan är jobbig

Imorgon är det en vecka tills testdag. Nu vill jag bara testa varje dag tills på lördag nästa vecka.

Väntan är jobbig och den är jobbigare pga att jag har ont i brösten. Det onda är som en ständig påminnelse om vad som kanske är på gång. Jag är hellre symptomfri fram till testdagen. Varför vill inte min kropp fatta det?!

Jag vill inte vara skengravid.

Mår konstigt

Tror att jag håller på att bli sjuk. Fortfarande lite ont i brösten och jag börjar känna mig hängig.

När jag fick teststickorna igår ville jag testa imorse. Som tur var så glömde jag bort det. Jag ska försöka hålla mig tills på måndag.

1 vecka

Ingen mens i sikte. Fast nu är jag mest inställd på att få en längre lutealfas än att vara gravid. Antagligen för att besvikelsen inte ska bli så stor nästa vecka. Jag vill ju ha något att glädja mig åt.

10 dagar kvar

Undrar om jag ska skriva om symptom. Egentligen har jag inga gravidsymptom förutom en sak. Jag har lite ont i brösten. Jag brukar inte ha det innan mens. Men jag sa till mamma att det är nog inbillningssymptom. Kroppen reagerar annorlunda nu inför mens. Att få sperma inseminerad i sig kanske blev en sån chock för kroppen. Men ingen akut sjukdom, som Storkklinik varnade för att en liten procentandel kunde bli av en insemination, har jag fått.

Just nu hoppas jag att mensen kommer tidigast på torsdag nästa vecka. Blir jag inte gravid så vill jag ha en lång lutealfas. Något att glädja sig för vill jag ha.

Så nu funderar jag på när jag ska börja testa. Jag kan ju börja testa imorgon kväll men det är för tidigt. Om jag räknar med en ägglossning på fredagen så kan man inte testa 6 dagar senare. Måndag är en bra dag att börja testa men vi får se om jag kan hålla mig tills dess.

Idag åt jag fetaost. Jag tittade på livsmedelsverkets kostråd och vad jag förstår så är inte fetaost förbjudet.

Klarade inte trycket

Beställde 5 st graviditetstest från Testlagret.

Förklaring och förlåt

Jag ångrar lite av förra inlägget. Skrivet när jag blev överröst med ledsmahetskänslor. Jag borde ha förklarat mer men jag orkade inte då.

När jag fick min förra mens så googlade jag om kort lutealfas. Jag läste om att det kan försvåra graviditet men efter att jag läste om att en kvinna utan hjälpmedel blev gravid och som hade 8 dagars lutealfas då slutade jag läsa. Jag ville ha kvar hoppet och ville inte hoppa av mitt första försök pga att min lutealfas är för kort.

Men jag känner nu att det redan är kört och hoppas att ni istället kan hoppas att min lutealfas blir längre istället.

Nu önskar jag också att jag kunde vinna pengar. Min dator är 4 år gammal och varje dag är jag rädd att den ska klappa ihop. Den tar ca 10 min att starta. Ska jag starta Word så tar det 10 min att starta det programmet och det måste göras på ett visst sätt. En bra ny bärbar dator kostar ca 5 tusen vilket är ett halvt försök.

Ovisshet

Som alla skriver så är ovissheten jobbig. Jag trodde att jag skulle vara ok om det var negativt nästa vecka. Satsa pengarna på en del andra saker innan jag börjar spara till ett nytt försök.

Men så läste jag Vemvets kommentar. Vemvet tar inte illa upp, jag vill att du fortfarande ska kommentera på min blogg. Jag behöver höra sanningen.

Men jag blev ledsen på tanken att jag inte är gravid. Jag trodde inte att jag skulle känna så här. Jag visste att det var inga optimala förutsättningar inför detta försök och att det snarare var 10 procent chans att jag blir gravid.

Men jag tänkte denna tanke för några dagar sedan. Hellre 40 och barnlös med vetskapen att jag har försökt än 40 och inte ha försökt. Jag försöker hålla kvar detta för att inte känna mig allt för nedslagen. Jag har försökt i alla fall.

Det känns nu ännu mer att mensen är på väg.

Fick nyss inför mensen känslan

Den brukar komma ca 1 vecka innan. Det är där "nere" som den här känslan kommer.

Typiskt att den kommer en stund efter att jag skrev förra inlägget.

Jag räknar på

Jo, jag tänker på det varje dag. Men jag trodde att jag skulle tänka på det oftare än jag gör.

Imorse när jag gick upp så tänkte jag att jag ska nog kissa på ägglossningsstickan. Några sekunder senare kom jag på att jag inte behöver göra det längre. Just nu känns det som att det var mycket jobbigare att vänta på det positiva resultatet på ägglossningstesterna än att vänta nu. Nu vet jag att det finns ett datum när jag ska testa och att det är för tidigt att testa nu.

Det jag räknar på är när jag beräknar få min mens. Mina förhoppningar om att detta försök har lyckats är inte så stora.

I september fick jag ( om stickorna visade rätt) ägglossning den 22. Min mens kom den 1 oktober. Med samma lutealfas så borde jag få min mens nu denna helg.

Livet står lite stilla

Inga långsiktiga beslut kan tas tills jag vet resultatet.

Men jag funderar att skjuta upp försök nr 2 till nästa sommar. Det finns så mycket annat jag måste använda mina pengar till och sedan är det inte så enkelt att få ledigt från jobbet.

Tankar

Ja, jag försöker tänka på saker som jag gör. Vill ju inte göra något för att förhindra att jag blir gravid.

T.ex. min bärbara dator. Jag brukar ligga i soffan och ha datorn i knäet men med kanten av datorn mot magen. Det gör att datorn är stilla. Jag har ett täcke emellan också. Jag kanske inte ska ha datorn så för det ger ett ökat tryck mot magen. Men jag har inte ändrat ställning än. Försöker dock minska trycket mot magen även om det inte är så mycket. Har aldrig tänkt på denna ställning förrän nu. Tycker ni att jag gör fel?

Det är också typiskt att jag i tisdags köpte jättemycket salamismörgåspålägg och sedan står det på Livsmedelsverkets hemsida att salami får man inte äta.

Familjen vill fortfarande att jag tar det lugnt. De var oroliga när jag skulle stå på en stol och ta ner klockorna för att ställa om tiden. Jag har stått på den stolen i några år nu och ingenting har hänt än. Det hände inget denna gång heller.

Så har tankarna börjat komma om när jag ska börja testa. Ska jag tjuvtesta innan dag 16?! Men sen ägglossning innebär senare mens. Så just nu känns det som att jag inte ska testa innan för besvikelsen vill jag inte känna.

Inseminationsresa nr 1

Jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans. När jag pratade med syrran igår så tyckte hon att bitarna om tågresan inte var så intressanta och det kanske inte ni heller vill höra. Men det var så mycket känslor med allt. Jag har åkt tåg en del i mitt liv och då har det alltid var denna tåglinje. Fast jag har gått av i Alvesta och bytt till en annan linje. Det var alltid sommar som denna resa företogs.

Pga dessa resor så älskar jag tåg. Många goda minnen har jag. Nu skapade jag ett nytt minne. Förhoppningsvis är det ett gott minne.

Allt flöt på igår. Visst var det en del tågförseningar på mellan 5 min och 30 min men ingenting som störde mig. Jag hade gott om tid.

Jag var bara förvånad hur väl allt flöt på. Jag var målmedveten och följde den plan jag hade. Ingenting gick fel i den planen. Jag är så förvånad över det. Oftast går någonting fel i något jag eller min familj planerar.

Jag gick upp kl. 4 och tog 05.00 tunnelbanan till stan. Kom till T-centralen ca 05.40och gick till centralstationen. Märkte att båda Pressbyrå-kioskerna öppnar kl 5 och att det var faktiskt en hel del människor i Centralen vid den tiden. Många som skulle till jobbet antagligen eller åka på äffärsresor.

Så ca 06.20 åkte tåget iväg. Jag hade förbeställt frukost som jag hämtade i bistron. Efter frukosten så sov jag en timme. Jag hade en lånad Ipad med mig för att underhålla mig. Men det blev väldigt lite surfande på den. Jag pratade i telefon med brorsan och mamma också. I alla fall så gick tågresan snabbt för plötsligt var den 10.45 och jag var framme.

Jag köpte mat på en av restuarangerna på Malmö Central. Det blev nudlar med kött. Det är billigt att äta i Malmö. Stor skillnad mot hemma. Sedan köptes 24 timmars biljett hos Skånetrafik och mot tåget gick jag. Den första förseningen för dagen stod Öresundståget för. 100 m från Kastrup stannade den mellan 5 och 10 minuter. Sedan fortsatte den som vanligt. Tunnelbanan vid Örestad kom 1 minut efter att jag kom men jag hann bara 1 station innan det tåget stannade också. Kallt var det och med öppna dörrar stod tunnelbanan där ca 10 minuter. Sedan startade tåget igen och vips var jag vid Storkklinik. Kom en timme innan min bokade tid. Nervös måste jag ha varit eftersom jag gick på toaletten två gånger under denna timme. Denna timme gick snabbt.

Ett par minuter efter 13.15 kom barnmorskan. Hon var jättesnäll och visade bilder och förklarade hur det gick till. Hon frågade om jag hade några frågor men jag sa nej. Jag hade förstått allt och sedan sa jag att jag hade Femmis som ett bra stöd. När jag nämnde Femmis så blev hon jätteglad och tyckte att det var så bra att jag var med där.

Inseminationen gick bra. Sedan låg jag där i en halvtimme och vilade. Barnmorskan satt på musik och när jag hörde Rolling in the deep så förstod jag att det var Adeles skiva som spelades. Sedan klädde jag på mig och gick. Mot Malmö Central. I Malmö ringde jag hem och pratade med mamma. Tåget hem avgick ca 20 minuter försenat och var 30 min försenat framme i Stockholm. Hemresan gick också snabbt tyckte jag.

Jag var hemma i lägenheten ca kl 22 och det var inte sent. Jag var jättetrött och jag är fortfarande jättetrött idag.

Just det. Medan jag väntade på tåget hem i Malmö så passade jag på att äta sushi. Jag frågade efter sushi som gravida kan äta. Jag vill inte riskera något även om det är för tidigt för att något ska kunna påverka ett eventuellt embryo. Men jag ville ta det säkra före det osäkra.

Så jag har en fråga. Ska man följa Livsmedelsverkets rekommendationer för gravida under dessa 2 veckor eller ska man äta som vanligt? Ni som har gjort detta förut kanske vet.

Min syrra frågade hur jag tänker angående framtiden. Jag sa bara att min framtid bestäms av resultatet om 2 veckor. Jag förstod då att jag inte riktigt fattat vad jag har gjort. Jag har försökt att bli gravid och hoppas att det lyckas. Blir resultatet negativt så blir det ingen ändring i mitt liv utan det forsätter som vanligt. Blir det positivt så förändras det för alltid.

Det finns så mycket att berätta

Men jag har fullt med att packa ner allt i mitt rum i kartonger och sedan ska jag städa mitt rum. Den som satt i mitt nya rum har redan packat ner sina saker så en del kan jag redan idag packa upp.

Min mamma vill att jag ska anstränga mig så lite som möjligt och tycker att jag ska tänka noga när jag packar. Men tunga pärmar måste ju bäras och packas ner. Om jag inte packar ner dem så lägger jag dem på en vagn och kör den till mitt nya rum.

Min mamma vill helst att jag lägger mig ner i sängen och inte går upp på två veckor. Men jag minns ju vad som står i Storkkliniks broschyr. Jag läste den i väntrummet igår. Man ska leva som vanligt står det men om man tränar så dra ner på tempot under träningen. Nu tränar jag inte pga olika anledningar men promenader tror jag inte att jag behöver dra ner på.

Mamma och jag hade inplanerat att vi ska ta bilen och åka och fika någonstans imorgon. Det kanske tar 1 timme att köra dit. Jag ska köra. Hon undrar nu om jag vill ställa in det men jag vill inte det. Det är väl inte ansträngande att köra 2 timmar och fika där i mellan och kanske gå och shoppa.

Jag ska testa lördagen den 12 november. Jag tror att jag klarar av att inte tjuvtesta men vi får se. Klinikens test blir det den 12 november oavsett om mens har kommit eller inte. Kommer mensen innan så tror jag inte att jag har någon större lust att testa.

Jag vill berätta mer om gårdagen men det kanske blir ikväll.

På tåget hem

Nu är det gjort. Det känns jättekonstigt, som att det inte var jag som gjorde det. Så om 16 dagar vet jag svaret. Det är då Storkklinik vill att jag ska testa. Jag skriver nog mer imorgon. Ha det gott.

Om mig

Fick en uppgift att svara på dessa frågor. Det är det sista jag gör innan jag går och lägger mig och ska upp kl. 4.

1. När ingen ser eller hör mig… Surfar runt på ett forum för fans av tv-serier och kändisar där mest unga mellan 12 och 20 hänger.

2. Jag går aldrig hemifrån utan min… Nycklar. Näst efter det så är det min telefon och sedan min handväska. Men nycklar och telefon känns som måsten så det är egentligen handväska jag vill svara.

3. Min blogg heter som den gör för att… Det är en del av mitt namn och vart jag bor. Jag hade så svårt att komma på vad den skulle heta så det blev detta enkla.

4. Om jag vågade skulle jag… Jag vet inte. Våga säga sanningen till vissa personer för det är jobbigt att undanhålla en del av sitt liv för vissa personer.

5. Om tio år kommer jag… Vara lycklig

Tider

06:21 går tåget från Stockholms Central

13:15 ska jag insemineras

16:11 går tåget från Malmö Central

Det skulle inte vara så här

14 timmar mellan testen. Igår så ville jag inte se ännu en besvikelse så jag testade inte när jag gick och la mig. Imorse försov jag mig och därmed testade jag inte förrän halv åtta. Gissa vad det blev för resultat. Det blev positivt.

Men jag åker inte idag.

Det ledde till dilemmat om jag ska åka imorgon eller inte. Det blir ju lite som att kasta pengarna i sjön när man åker imorgon. Men jag åker imorgon. Bättre att ha ett försök bakom sig och alla erfarenheter därifrån än inga försök.

Man ångrar ju bara det man inte gjorde. Jag ångrar lite att jag inte testade igår kväll. Men samtidigt så känns det jätteskönt att inte få positivt kl. 22 på kvällen och behöva tala om för chefen då att man inte kommer imorgon. Nu kan jag tala om för honom idag personligen att jag inte kommer imorgon. Det blir mindre stress för mig om jag åker imorgon även om jag insemineras försent.

Jag återkommer senare under dagen med mer info om resan och tider.

Man ser vad man vill

Jag menar nog jag ser nog vad jag vill.

Clearblue var negativt imorse. Testlagrets test vid lunch såg nästan positivt ut. Det gav lite förhoppningar. Men vid halv sex när jag kom hem så var Clearblue testet negativt.

Men mellan lunch och halv sex fanns lite förhoppningar. Precis som Anna skrev så är det svårt att hålla sig. Jag testade vid halv ett och klockan 3 var jag kissnödig igen. Men jag försökte tänka på jobbet och klarade mig till halv sex.

Nu är nya Clearblue tester inköpta. Om Clearblue var billigare så skulle jag bara testa med dem.

En kommentar betyder så mycket ibland

På tunnelbanan till jobbet så tänkte jag på vad jag skulle skriva här. Clearblue testet imorse var negativt.

Sedan läste jag Jagvilljagkans kommentar. Men innan jag gick in på bloggen så beställde jag fler ägglossningstester från Testlagret. Efter jobbet ska jag förbi apoteket och köpa Clearblue.

Den enda dagen jag inte kan åka någonstans är tisdag nästa vecka.

Det jag hade tänkt skriva var att i allt planerande så var faktiskt en försenad ägglossning det sista jag tänkte på skulle gå fel. Inatt sov jag inte många timmar och jobblusten finns inte. Så fortsatt packande idag istället för att jobba. Skönt att ha en giltig ursäkt på jobbet för att man inte gör sitt ordinarie arbete. Fast packande kan väl ses som ordinarie arbete eftersom det är jobbet som ordnar den interna flytten.

Jag pratade med syrran i telefon imorse. Idag ska hon opponera på sin uppsats. Jag är så stolt över henne. Att prata med henne gör mig glad. Hon lyssnar på mig när jag klagar på hur nervös, spänd och jobbigt jag tycker det har varit den senaste veckan med att ägglossningen inte kommer.

Tack Jagvilljagkan för kommentaren. En gnutta hopp finns kvar.

Jag har tänkt de senaste två veckorna om inlägget jag skulle skriva om att ägglossningen/positivt test har kommit skulle vara. Nu undrar jag om det någonsin skrivs. Men hoppet finns kvar.

Ett till test

Samma som övriga. Denna gång blev det Clearblue.

Vid lunch idag så började jag få vita trådiga flytningar ( så har jag läst andra beskriva det). Någon har skrivit att det är ett tecken på ägglossning och hoppet tändes lite. Tre negativa test sen dess släckte det ganska snabbt.

Jag har nog inte skrivit så här många inlägg på så få dagar under tiden jag har haft min blogg. Men det känns bra att få ur sina känslor lite.

Mående

Jag mår väl sämre för varje negativt test. Just nu skulle det kännas bra att bara testa på morgonen och kvällen. Det är väl så att ju längre bort från Köpenhamn man bor ju fler gånger man kanske måste testa. Jag har bara läst hur andra har gjort och väldigt få säger testa två gånger om dagen.

Mina föräldrar har inte mycket pengar och pappa hade rätt att få ut pengar från en försäkring men missade att ansöka om det med 3 veckors marginal. Jag fick veta det nu i helgen. Det har inte heller gjort mig särskilt glad.

Det känns ju också inte bra att smsa chefen kl. 22 om att man inte kommer nästa dag. Då är det bättre att smsa vid kl. 19.

Jag tog ett nytt test vid halv 4 och det var negativt.

Blir det inte av denna månad då får pengarna ligga där ända tills den månad det blir positivt på en fredag eller lördag. En ledig dag tror jag inte att jag kan få av min chef igen. Sista veckan i november har vi jättemycket att göra, i december är det jul och nästa år vet jag inte hur det blir.

Jag känner bara att jag blir äldre och äldre för varje dag som går.

Jag har inte varit produktiv på jobbet idag men ingen har märkt det eftersom jag håller på att packa ner grejer i kartonger. Det ska ske en intern flytt i helgen som kommer och många ska byta rum.

Jag vill bara...Jag vet inte vad jag vill. Jo. Jag vill inte må så här. Det är det jag vill.

Funderar ut en ny plan

För varje dag som går så måste en ny plan tänkas ut.

Får jag inte omslag denna vecka så tror jag inte att jag har möjlighet att åka nästa vecka.

I somras när det var stressigt med New York coh sedan semestern i Sverige så var det ca 45 dagar mellan mensen om jag minns rätt. Tänk om det är så att bara för att jag testar varje dag, så är min kropp så stressad att ägglossningen förskjuts. Hoppet finns kvar men har det inte kommit senast på torsdag så är den nästan obefintlig.

Tolkning

Ja, så testade jag nyss igen. Jag tyckte att strecket var starkare på Testlagrets test än vid 10 men det var inte starkare än kontrollstrecket. Så jag testade med Clearblue. Det var negativt.

Känns så irriterande att jag har så få test kvar nu. Jag har inte beställt fler för jag tänker att ägglossning kommer väl snart och nu är jag lite low on cash tills lönen kommer på tisdag. Måste ju ha pengar till tåg och flyg.

Det känns som att varje gång jag använder ett Clearblue test så slösar jag bort det varje gång det är negativt.

Få se vad jag gör på tisdag när jag får lön och jag inte har fått positivt innan dess.

Inte åkt än

Testet kl. 5 var negativt. Testet kl. 10 var negativt.
Jag använde Testlagrets båda gångerna.

Bara för att jag skriver vad jag hoppas på här så kommer det antagligen inte slå in.
Efter kl. 12 imorgon kan det bli positivt.

Det tänkte jag inte på

Tack bebisfrön för rådet. Därför har jag bestämt mig för att gå upp kl. 5 imorgon. Tåget till Malmö går strax efter 8 från Stockholms Central. Så om jag testar mig kl 5så borde jag hinna med tåget.

Men om det blir positivt när jag går upp vid 10 eller senare ja då måste jag nog åka på måndag. På både gott och ont. Hoppas att arbetskamraterna förstår på tisdag när jag kommer till jobbet.

Storkklinik stänger kl. 15.30. Så om det blir positivt vid kl. 10 så finns ingen chans att hinna dit i tid.

Testet jag gjorde för en kvart sedan var negativt.

Besviken och tror att jag har tagit ett beslut

Jag la mig halv ett inatt. Trodde att jag skulle få sova ut men jag var inte så trött igår så därför dröjde det till halv ett tills jag gick och la mig. Surfade på nätet, tittade på en tv-serie på nätet och lite wordfeud som gjorde att jag la mig så sent.

I alla fall så vaknade jag kl 7. Jag blev inte så glad över att min kropp inte ville sova längre. Så jag gick upp och testade mig. Denna gång med Clearblue. Igår på familjeliv hade jag läst att Clearblue är okänsligare än Testlagrets tester. Clearblue har gränsen 40 mikrogram och Testlagret 25 mikrogram. Nu vet jag inte om den personen som skrev det på familjeliv har rätt eller fel och jag orkade inte surfa och söka mer information om det på nätet.

I alla fall så var testet imorse negativt. Jag gick tillbaka i sängen väldigt besviken. Jag vet också att på måndag är ingen bra dag att vara borta från jobbet. Så besviken i tre timmar låg jag in sängen och jag kunde inte somna om. Så vid 10 masade jag mig upp mycket tack vare ett nästan definitivt beslut som jag tog.

Beslutet var att om jag testar positivt imorgon så åker jag på tisdag. Jag vet att det mest ideala är att åka dagen efter men vill inte min kropp samarbeta då är jag tvungen att ta sådana drastiska beslut.

Så nu är jag besviken över att det aldrig blir positivt, grubblar över om jag har missat ägglossningen pga de två olika testernas olika känslighetsnivåer och funderar hur jag ska få ihop detta med jobbet.

Jag vet ju att man kan ju göra dubbelinsemination och den andra inseminationen är 48 timmar efter omslag. Men får jag omslag imorgon bitti så blir det först på tisdag eftermiddag jag kan insemineras. Det är då kanske försent att insemineras då.

Men blir det positivt imorgon bitti så får jag väl kolla om det finns nattåg eller väldigt tidiga flyg på tisdagen.

Uppdatering kommer väl imorgon om hur det går för de som är intresserade.

Ca 20 tester kvar

Så det blir nog bara att testa 3 gånger per dag i 5-6 dagar. Men jag har gett upp lite.
Igår och idag har jag inte använt Clearblue. Igår tyckte jag att att strecket var lite starkare men det var inte starkare än kontrollstrecket. Idag syns det knappt.

Så nu känns det som att antingen har jag missat ägglossningen eller så får jag ingen ägglossning denna månad.

Jag har inte varit glad idag.

Lite jobbigt

Jag vet att jag inte borde klaga. De finns de i skaffabarnvärlden som har det mycket jobbigare och jag har bara precis börjat. Men jag testar och inget händer. Imorse testade jag med två tester i samma urin för att få samma sak konstaterat.

Det skulle funka jättebra om det var lördag som jag åkte med det innebär omslag innan kl. 15 imorgon och det lär inte hända.

Nu ska jag väl fortsätta jobba men någon större lust har jag inte. Dygnet är nu indelat i perioder efter hur jag testar. Vid lunch, omkring fikat på eftermiddagen, när jag kommer hem från jobbet och när jag går och lägger mig.

Huvudvärk

Det började igår strax innan lunch. Huvudvärken kom då. Den var inte så stark som de huvudvärk jag brukar få och det blev lite bättre när jag hade fått i mig mat. Men den var kvar där. Igår höll jag på med min fritidssysselsättning på kvällen och så fort jag kom hem gick jag och la mig.

Men jag sov ca 6 timmar och vid 4 vaknade jag. Huvudvärken var kvar men hade flyttats till andra sidan. Vid 5 stod jag inte ut längre så då gick jag upp och tog en Alvedon. Samtidigt så testade jag och det var negativt.

Vid halv 7 gick jag upp. Vid halv 8 var huvudvärken kvar. Jag tog en ny Alvedontablett och åkte till jobbet. Jag vet att man inte ska ta Ipren men det kändes som ett litet nederlag att behöva ta 2 st Alvedon så nära inpå ägglossningen. Hoppas att de inte stör ägglossningen.

Jag hade tänkt ta med med Clearblue till jobbet idag men när jag öppnade förpackningen så märkte jag att det var mer meckigt med deras tester än Testlagrets. Så förhoppningsvis blir det Clearblue imorgon och då hoppas jag också att huvudvärken är borta.

Jag ville nog ha rubriken "Symptom" eller "Sjuk vid ägglossning" till detta inlägg men sjuk är jag inte. Men jag mår alltid dåligt strax innan mens eller vid mensens start. Tidigare har jag inte analyserat dessa saker utan bara accepterat att mitt allmäntillstånd går ner en gång i månaden. Men nu börjar jag tröttna. Jag vill inte ha huvudvärk och må dåligt när jag ska planera att åka till Köpenhamn och under resan.

Bebisfrön är gravid

Precis innan jag ska gå och lägga mig så går jag in på min blogg. Då ser jag i listan att Bebisfrön är gravid.

Jag är så glad för hennes skull.

Livet ska vara så. Vissa saker ska gå lätt så att man orkar med det i livet som tar längre tid än väntat.

Jag borde hushålla med mina tester

Det blir 3 om dan. Idag har jag tagit 2 st alla redan så jag funderar om jag ska börja med 4 om dan. Samtidigt funderar jag på mina clearblue. Jag har bara 7 st.

Just nu gör jag så här. Jag testar och har urinet kvar i plastmuggen tills jag fått ett svar av testlagrets test. Visar det negativt så slängs urinet. Blir det positivt så tar jag fram min clearblue och testar med det. Men jag har inte med mig ett clearblue test idag. Jag funderar om jag ska vänta tills på onsdag eller torsdag innan jag använder det. Då kommer jag bara använda det 1 gång om dan.

Fast jag kanske ser spökstreck på varenda test och då vill börja använda clearblue.

Vid lunch var det negativt men jag tyckte det såg starkare ut än imorse. Fast imorse använde jag sticka och vid lunch stav. Det känns som en hel vetenskap detta att tolka svaren.

Nu kanske det inte var världens roligaste inlägg men det är detta som upptar mina tankar just nu förutom jobbet.

Lite ensamt denna nedräkning

Jag vet att jag ska bara vänja mig. Men jag vill ha någon annan där som är väntar med mig för att se om det blir positivt på stickan. Någon annan som jag kan dela alla mina tankar kring processen om detta.

Det är inte självvalt att vara singel men självvalt att skaffa barn själv.

Så ensam är jag.

Här kan jag inte dela allt eftersom jag är anonym.

Jag vet inte vad jag vill med detta inlägg men det är skönt att skriva av sig.

Jag måste vänja mig om att vara ensam om allt.

Chansen att jag blir gravid denna gång är väldigt liten så jag kommer att ha mer tid på mig att vänja mig. Men jag ångrar inte mig.

När jag ser andra människor

Framför allt barn så tänker jag mycket på hur det skulle vara t.ex om jag stod där med min barnvagn och väntade på tunnelbanan. Om jag gick där och promenerade med mitt barn. Om jag var den som visade mitt barn saker och förklarade.

När jag har läst andras försök så krasst är det så att väldigt få lyckas på första försöket. Kanske är det så att man är stressad för man oroar sig om man hinner dit i tid pga tåg eller flyg strular. Man är osäker om tidsmarginalen man har. Jag är orolig att jag får en tid och att jag kommer försent pga tåget strular. Jag vill helst ta tåget till Malmö, ta sedan Öresundståget till den station jag steg av på vid journalsamtalet och sedan ta tunnelbanan därifrån till kliniken. Om jag har förstått det rätt så blir det krångligare att ta sig till kliniken om man tar tåget direkt till Köpenhamn. Jag känner också att jag kommer att vara lugnare om jag tar samma väg som jag tog när var där för journalsamtalet. Men det går inte att planera för jag vet inte när jag får positivt på ägglossningstickan. Det är inte idag i alla fall. Jag gissar på att det blir den 22 som förra månaden.

Fikade nyss och en kollega sa en sak

En av mina kollegors dotter som är 4 har fått diabetes. Det upptäcktes i torsdags förra veckan och dottern ska ligga på sjukhus i flera veckor. Pappan ska då vara borta från jobbet i några veckor. Igår pratade vi om att samla lite pengar och ge en present till dottern.

För ca 1 månad fick min kollega och hans fru veta att deras äldsta dotter är nästa helt döv på ena örat och nu har deras yngsta fått diabetes. Vilken otur familjen har haft. Alla utom en ville samla ihop pengar. Det är ju frivilligt så ingen var tvingad.

Den personen som inte ville protesterade och tyckte det var en privat sak och att samla in pengar ska vi inte göra.

Idag på fikat så började denna man prata om "Drömmen om ett barn" som gick på tv igår. Han tyckte det var förfärligt att ensamstående kvinnor åker till Danmark och skaffar barn. Denna kollega är ca 50 år. Han pratar inte så mycket om sig själv så jag vet inte om han har en partner eller barn. Nu är har allmänt känd för att vara lite brysk ibland när han pratar med kollegor. Chefen har pratat med honom om det tror jag men jag vet inte om det har funkat.

Det kändes så svårt att veta att jag en dag måste tala om på jobbet att jag är gravid och att jag just har åkt till Köpenhamn och gjort det själv. För jag tror inte att det går att vara tyst om hur jag blev gravid när alla vet att jag är singel.

Jag försökte känna in vibbarna från de andra kollegorna om vad de tyckte men samtalsämnet byttes sedan till prinsessan Victorias graviditet.

Startade en dag tidigare

Så jag började testa imorse istället för imorgon. Negativt men det väntade jag mig. Nu hoppas jag att det blir positivt tidigast den 18. Den 22 som förra månaden vore bra.

En bloggare jag har följt plussade idag. Jag är glad för hennes skull.

Amo Ergo Sum

Fortsatt planerande

Jag ska troligen växla lite pengar i helgen. Helt säkert är att på lördag börjar jag testa.

Sedan har jag börjat oroa mig för kort lutealfas, tunn slemhinna, att jag inte får någon ägglossning denna månad, att jag får svårt att hitta tåg eller flyg, att jag insemineras för sent så att jag inte blir gravid osv.

Tvekan, splittrad m.m

Läste på familjeliv om en person som åkte till Danmark och ångrade sig precis utanför kliniken. Då började jag undra om jag också kommer att tycka att beslutet är så svårt att ta att jag inte klarar av att ringa Storkklinik så fort jag får positivt på stickan.

Bostadsbolaget jag bor hos ändrade sitt kösystem igår. Så nu får jag svårare att få en trea.

Jag hade lönesamtal förra veckan. Min chef sa att jag jobbade jättebra men det finns inte mycket pengar att fördela. Jag behöver minst 2 tusen i löneförhöjning för varje extra krona jag får i föräldrapenning är en välbehövlig krona. På mitt jobb fyller arbetsgivaren upp till 90 % av lönen så därför behöver jag en så stor lönehöjning som möjligt.

Det är också så att jag har bara råd med ett försök i år och jag har bara tid med det försöket nu i oktober. So it´s now or never.

Jag hatar att pengar ska styra så mycket.

Solen skiner på morgonen

Den här veckan tycker jag var den första veckan då det började kännas som höst. Innan var det för varmt för att kallas höst.

Tiden går lite långsamt. Nästa lördag ska jag börja testa. Så förhoppningsvis så får jag ägglossning efter den 18. Det var ju 22 september förra gången.

Igår spenderade jag 6 timmar med min kompis och hennes 4 månader gamla son. Vi promenerade, pratade och fikade. Det var en bra dag.

Idag ska jag laga matlådor, städa lite och kanske gå förbi mina föräldrar. Men jag har egentligen ingen lust att göra någonting. Men kanske är jag på bättre humör lite senare idag.

Här i södra delen av länet så skiner solen nu på morgonen.

Äter jag rätt?

Jag försöker äta mer grönsaker och frukt. Jag äter en tablett folsyra varje dag. Jag vet inte vad mer jag kan göra. Kanske röra på mig mer.

Två av mina kollegor har vunnit på Lotto de senaste två veckorna. Båda hade 6+1 rätt. Den ena vann 21 000 kr och den andra 48 000 kr. Sannolikheten att det händer på mitt arbete är inte så stor men det har hänt.

Nu spelar jag inte på Lotto mer än ett par gånger per år så jag lär ju inte vinna något. Nu var det reklam för drömvinsten på Lotto på trean när jag tittar på dokumentären Drömmen om ett barn.

Jag ösnkar att alla som vill få barn får barn. Jag känner medlidande med paren och singlarna i båda dokumentärerna som går just nu.

Mer verkligt

Jag såg andra avsnittet igår av Barn till varje pris?. Min mamma såg det också och vi pratade i telefon efter avsnittet. Hon tyckte väldigt mycket om Matilda och tyckte hon var modig. Jag höll med. Jag vet ju via Femmis vem Matilda är och hon har varit jättesnäll mot mig.

Jag känner att jag är gladare nu efter att ha tagit beslutet om att åka nu i oktober.
Nu gäller det bara att få till ägglossningen. Jag oroar mig mest över att kunna hitta ett flyg eller tåg till Malmö eller Köpenhamn.

Jag ska ta Vemvet:s tips och maila kliniken så fort jag får omslag. Den mest ideala tiden att inseminera sig borde vara kring kl. 14 om jag hittar ett tåg eller flyg som är i Malmö eller Köpenhamn senast vid 12. Men jag hoppas att kliniken inte pga av mailet bokar en tid för mig att insemineras innan kl. 14 utan att de väntar tills jag ringer.

Planerat lite mer

Jag har kollat SJ och SAS. Kollade vad som fanns ledigt imorgon och om 3 veckor.
Det finns platser kvar på tåg och flyg tills imorgon. Det bådar gott för mig om ett par veckor. Läst Storkkliniks broschyr gjorde jag igen.

Tar jag tåg tidigt på morgonen så hoppas jag på täckning i telefonen när klockan är
8.

Tar jag flyget så hoppas jag att jag inte flyger mellan 8 och 10 på en vardag och 8.30 och 9.30 på helgen. Jag måste ju kunna boka tid för inseminationen.

Det är dumt att man bara får ringa på morgonen. Om jag får plus på stickan vid lunch och vill komma dagen efter så borde jag kunna ringa direkt till Storkklinik inte vänta tills dagen efter och ringa. Ni som har åkt till Stork får gärna berätta hur ni gjorde.

Jag kollade också på SVTPlay idag och såg första avsnittet av Barn till varje pris. Den var bra.

Syrran tvekar

Min familj har vetat från början om vad jag tänker göra. Jag har velat ha några att bolla med och stöd.

I fredags berättade jag att nu i oktober kan jag åka. Det funkar med pengar och jobbet denna månad.

Min syster är 22. Hon går sista året på sjuksköterskeprogrammet och är singel. Hon lever ett bra liv och allt flyter på.

Hon undrade om jag inte borde ha kämpat mer för att hitta en pojkvän. Hon vet att jag har provat internetdejting men det har inte funkat. Jag har gått med i en förening som alla säger att man ska göra för att hitta en partner. Men 3 år har gått och ingen partner har hittats i föreningen. Nu gick jag inte med i föreningen för att hitta en partner utan jag gjorde det för att kunna göra något bra som gjorde mig lycklig.

En kollega som skiljde sig för 1 år sedan sa i fredags att hennes vänner hade sagt till henne att hon måste dejta mer, gå på krogen mer och spana mer på jobbet efter singelmän. Hon sa då till oss att hon hade sagt till sina vänner att det är inte lätt att hitta en kille på jobbet när 70 % är kvinnor och de flesta män är upptagna. Hon sa också att hon trivs med att ta det lugnt hemma och inte vill stressa upp sig att hitta en man.

Jag dricker inte alkohol och att gå på krogen är inte riktigt min grej. Nu vet ni inte hur jag ser ut men min bild gör att många män klickar bort ifrån min profil. Sådana män som jag skulle kunna bli intresserad av. Fördomar sitt djupt ibland.

Det var jobbigt att höra att syrran är tveksam till att jag klarar att vara ensamstående förälder. Hon vet att jag har tänkt på allt men tror att jag kommer att känna att det är för svårt när barnet väl ha kommit. Hon tycker att det är själviskt av mig att vilja ha barn trots att hon har vetat att jag har velat ha barn hela mitt liv. Jag sa att alla skaffar barn av själviska anledningar. Att inte vilja vara ensam när man är gammal, att få ta hand om ett barn och uppfostra barnet på det sätt man vill och att vilja komma vidare i sitt liv...Är det fel anledningar att vilja ha ett barn?

Hon undrade också hur jag skulle hantera att barnet inte har en far. Jag känner ett starkt stöd i Femmis i denna punkt. Jag sa att det ordnar sig.

Jag har läst bloggar i mer än 1 år och varit mer i Femmis sedan januari. Många som skriver att de önskar att de hade startat försöka tidigare. Jag var också med på Mors Dagsträffen i maj som Femmis ordnade.

Det är 8 år mellan oss. Är det det som är kruxet? Hon har svårt att förstå för att hon är så ung?

Jag har sagt att vissa försöker mer än 10 gånger och att det är en liten chans att det lyckas denna gång.

Det var 4 år sedan jag höll på med internetdejting. Hur vet jag att jag har försökt för lite med att hitta en partner?

Mensen kom idag

Ena stunden har jag världens huvudvärk i den andra kom mensen.

Den kom tidigare än beräknad vilket betyder att min ägglossning gör det nog också.
Från den 19 oktober och framåt hade jag strukit möten på mitt jobb och sett till att andra kan ta över det jag gör på min fritidssysselsättning.
Den 17 och 18 oktober har jag möten som jag inte kan missa. Eventuellt kan jag styra om mötet den 18 men den 17 är kört.

Huvudvärken har försvunnit även om jag har en konstig känsla kvar i huvudet. Jag var ute och köpte Clearblue ägglossningstester idag.

Jag borde ha en gissningslek om vilken dag jag har ägglossning. Jag minns inte när jag fick min mens förra gången. Jag måste kolla min kalender sen men jag minns att jag hade mens den 3 september men inte vilken dag den började. Ägglossning hade jag den 22 september. Så det finns en chans att jag kan ha ägglossning den 18 eller senare. Nu måste jag börja fundera när jag ska börja med Clearblue. Direkt efter ett av Testlagrets stickor visar på ett troligt positivt test eller kanske den 18.
Det är bara 7 st Clearblue som jag måste hushålla med.

Varför kan man inte lita helt på Testlagrets stickor och varför är Clearblue så dyrt?

Väntar på mens

Få se när den kommer. Jag gissar om en vecka.

Nu hoppas jag att jag inte blir sjuk då jag hade huvudvärk när jag gick och la mig kl. 21 igår och huvudvärk när jag vaknade imorse. Tabletterna har inte hjälpt.

Nervös

Nu försöker jag rensa min kalender på möten på jobbet mellan den 21 oktober och 28 oktober. Jag är lite nervös men det känns bra tro jag.

Jag måste också rensa bort planerade saker för min fritidssysselsättning. När man har sagt att man ska komma och sedan dagen innan säger att man inte kan är inte så lätt med min fritidssysselsättning.

Jag önskar att jag visste när jag får min ägglossning. Tänk om jag får det innan den 21 eller efter den 28. Att försöka kunna få flexledigt från jobbet och från min fritidsaktivitet i november är inte så lätt.

Synd att beräknad ägglossning i december är kring jul.

Det känns som att jag måste passa på nu för vem vet hur många månader jag måste vänta tills nästa gång. Då måste jag både ha pengar och tid samma månad.
Allt ska ju klaffa.

Kanske åker jag i oktober

Jag har fått ledigt av chefen till en eventuell oplanerad ledighet där jag bara kan sms:a kvällen innan.

Nu måste jag ordna med ett par andra saker och få ägglossning i oktober.

Att åka i december

Så idag är den 22 september. Så om min menscyekel är mellan 29-33 dagar så kan det leda till att jag får positivt på ÄL-test kring jul.

Åker jag i november så har jag ju inte pengar till att åka i december så då är det inga problem.

Det kommer ju att vara så svårt att hitta en resa till Köpenhamn vid jul samt att jag inte vill missa julen med familjen. Men familjen kommer nog att förstå eftersom det vet om vad jag tänker göra men att hitta en resa...

Vad hade ni gjort?

En bloggvän har plussat

Anna har plussat. Jag är så glad för hennes skull.

Så min lilla resa om att lära känna min kropp... Igår så fick jag negativt på alla mina tester. Men samtidigt igår så märkte jag att mina flytningar var tjockare och vitare. Jag undrade om det inte betydde att ÄL skulle komma snart. Igår började jag må dåligt på eftermiddagen. Jag tänkte att ni börjar väl den vanliga må dåligt 2 veckor före mens fram till mens-sjukan.
Så imorse så var ÄL-testet positivt. Nästa månad börjar jag nog testa dag 15 tror jag.

Jag är så glad för Annas skull. Nu hoppas jag att fler av mina bloggvänner plussar detta år.

Tankar

Jag fick en fråga om varför jag inte kör igång direkt.

Jag skulle vilja köra igång direkt. Jag vill dock inte använda mitt kreditkort för att kunna göra det. Om jag använder kreditkortet så vill jag kunna betala tillbaka det inom en månad på kreditkortet. Jag har andra saker på mitt kreditkort som jag håler på att betala av också.

Därför vill jag inte använda mer än 2 500 kr av mitt kreditkort för ett försök.

Jag är en väldigt upptagen person av olika anledningar. Anledningar som jag inte vill skriva här för då skulle jag bli ganska offentlig. Det skulle då antagligen kunna gissa sig fram till vem jag är genom olika sökningar på google.
Därför kan jag inte ta ett extrajobb.

Jag är ingen kändis. Jag är inte med på tv eller i tidningar. Jag är en vanlig person men som finns på nätet av olika anledningar. Så jag vill skilja mig från den jag är i verkliga livet mot den jag kan vara här.

Ända sedan jag startade bloggen har jag velat berätta mer om mig själv men det går inte. Det går ju inte heller att berätta för chefen vad jag tänker göra.


Men vem vet. Om jag får plus på en helg i oktober så kanske jag tar ett annat beslut då.

Inget positivt ÄL-test än. Det är jobbigt att testa så mycket. Men man ska ju börja testa sig ett par månader innan man åker första gången.

Ända sedan förra veckan så har jag haft ont i ett ben oftast när jag går. Det började i hela benet typ skelettet men efter ca 2 dagar övergick det till bara foten. En natt efter några dagar med ont så vaknade jag av en intensiv smärta kl. 3 på natten. Tog en tablett och gick och la mig igen. Jag lyckades somna om.

Min mamma fick en propp i benet när hon var 17 och hon har haft åderbråck sedan hon var ca 25. Hon gav mig stödstrumpor och smärtan i foten minskade ganska rejält. Det gör inte alltid ont när jag går nu.

Jag funderade om det var pga av de nya skorna jag hade köpt. Jag som tyckte att de var perfekta och satt perfekt på mina fötter. Men jag började med dem en vecka innan jag fick ont så jag har svårt att tro det. Så fort jag tar av mig skorna så gör det inte ont men jag går inte längre sträckor utan skor så det är svårt för mig att veta exakt varför jag har ont. Jag hoppas att det går över snart.

På testfronten intet nytt

Jag borde väl få ägglossning snart. Tröttnat lite på att testa nu.

Det känns som Testlagrets stavar ger starkare streck än Testlagrets stickor. I alla fall igår och idag. Dock har inget streck varit starkare än kontrollstrecket.

I november blir det nog Testlagret tillsammans med Clearblue.

Jag får nog gå in på Femmis intranät och försöka hitta några goda nyheter som ger hopp om att man kan bli gravid på minst 3 försök. Pengar växer ju inte på träd och jag får säkert ägglossning på vardagar de kommande månaderna.

Livet flyter på

Inget positivt ÄL-test än.

Jag vet inte om det är min dator men bloggen "Livet runt fyrtio" som jag har i min blogglista verkar vara raderad.

Blogger har varit dålig på att uppdatera bloggarna i min blogglista och jag har sett andra människor har skrivit om detta problem på deras bloggar också.

Har jag missat något med bloggen "Livet runt fyrtio"? Var det någon annan som läste den bloggen som vet något?

Testar på

Fortfarande inget positivt test. Jag funderar på om jag nästa månad ska börja testa ett par dagar senare. Dag 13 känns för tidigt.

Jag började alltså den 13 september.

Nu kollar jag på Landet Runt. Det är ett bra program.

En kollega slutar på jobbet

Hon bor i Västerås och tycker att det har varit så jobbigt de två gångna vintrarna att pendla med SJ mellan västerås och Stockholm. Så hon hade internt sökt jobb på avdelningen i Västerås. Jag fick nyss veta detta.

Denna kollega är den som jag mest lunchar med. Hon och jag började samtidigt på vårt jobb. Övriga som började samtidigt har antingen bytt jobb internet eller gått externt.

Det känns som att en liten del av den grunden jag har på jobbet försvinner bit för bit. I oktober ska det ske en stor omorganisation på jobbet som många är oroliga över.

Men bara för att jag vill vara hemma ett år så kommer det säkert att bli så att de månader jag har pengar att åka ja då kan jag inte av en eller annan anledning. Eller så blir det så att jag inte blir gravid på mina försök.

Jag ville bara klaga lite.

Funderingar över när jag är redo (igen)

Ja, inatt drömde jag en dröm. Drömde att jag berättade för min chef att jag var gravid när jag var i femte månaden. Jag minns att jag kände mig nöjd med att berätta så sent. När jag sedan vaknade så kände jag att i verkliga livet så vill jag nog berätta så sent. När jag vet att allt är ok på RUL och att få slippa att få frågor under så lång tid om att jag är singel. Då får jag bara frågor i 4 månader av kollegor.

När jag testar på jobbet så lindar jag in ägglossningstestet i mycket papper för att ingen ska råka få se den i papperskorgen på toaletten.

Sen imorse kom jag på att det bara är 2 månader till november. Lite rädd är jag men känner lugn när jag tänker på att jag har varit där förut så att tappa bort mig på vägen dit kommer jag inte att göra och att Storkklinik är ett bra ställe.

Jag undrar hur jag känner om jag får ägglossning en vardag när jag inte kan åka. Jag tror att jag kommer att må dåligt och det får ni väl läsa om här.

En sak på jobbet

Hade utvecklingssamtal på jobbet precis nu. En av frågorna som han ställde var "Har du någon planerad ledighet inplanerad detta år?" och en annan var " Är det något som gör att du ofta måste vara ledig eller gå tidigare på jobbet t.ex varje fredag måste du gå tidigt eller att du dagen innan måste säga till att du ska vill vara ledig imorgon?".

Jag ville bara säga ja, jag vill ha möjlighet till en dags felxledigt pga jag ska skaffa barn. Vi ska ha lönesamtal snart och jag kände att det kanske inte är läge att tala om det eller fråga ens. Det var jättejobbigt att inte kunna säga något.
Jag vill att han ska tycka det är positivt att jag ska försöka skaffa barn men han kanske bara ser det som ett kommande produktionsbortfall när jag är föräldraledig.

Dag 13

Enligt storkklinik så ska jag börja testa med ägglossningstester idag. Så nu har jag gjort det. Negativt.

Förra månaden hade jag semester vilket gjorde det enklare. Så nu till jobbet har jag tagit med en ägglossningsstav istället för sticka.

Kanske har jag 10 000 kr till december. Men då måste jag få plus antingen på fredag eller lördag. Jag ska försöka hålla helgerna fria då. Det är 3 månader till dess.

Jag funderar också om Storkklinik kan ta hälften betalt via kreditkort och hälften via kontanter. Det finns ju då en chans att jag kan åka i november. Få se om jag vågar maila dom om det.

Jag har också läst om testlagrets stickor. Verkar inte som att många får lika stark eller starkare streck som kontrollstrecket med dem. Människor antar att de har ägglossning då strecket är starkare än normalt. Sedan har de använt Clearblue som har visat positivt trots att testlagrets stickor inte gjort det. Förra månaden var det så för mig. Så jag ska väl köpa Clearblues tester i november för att få ett exakt resultat.

Jag undrar också om jag måste ta om mina klamydia- och HIV-tester eftersom det dröjer några månader efter mitt journalsamtal tills jag kan göra mitt första försök.

Längtar bort

Ja, det är ok att börja jobba igen. Men varje dag har tanken kommit om att jag vill vara någon annanstans och det är att att vara föräldraledig med mitt barn.

Så det är inte ett annat jobb jag längtar bort till utan något annat.

Det är jobbigt att inte ha pengarna och inte veta när man kan få dem heller.

Första dagen efter semestern

Ja, det kände konstigt att börja jobba igen efter 6 veckor. Över 100 mail och lika mycket brev. Det tog tid att plöja igenom mailen och sedan strulade datorn lite sista timmen. Breven hann jag inte börja gå igenom.

Alla uppskattade mina 3 st tårtor och kakor. Jag köpte en prinsesstårta och Delicatos franska chokladtårta och den glutenfria mandeltårtan från Delicato. Jag har en glutenallergiker på jobbet. Sedan köpte jag även syltkakor. Jag fick ett presentkort på 500 kr från Åhlens och en blombukett. Det var en fin present jag fick.

Igår kväll när jag höll på med mitt fritidsintresse blev jag bjuden på födelsedagstårta och fick en present. Jag fick spelet charader. Jag visste att de skulle fira mig med tårta men jag blev överraskad av presenten.

Jag vet inte om ni minns men jag skrev i något inlägg i somras om att i början i september så kan jag äntligen börja planera mina försök och spara ihop till dem. Det känns som sommarens aktiviteter som har kostat är förbi. Det känns så skönt.

Jag hoppas att jag inte blir sjuk den månad jag har möjlighet att åka. Denna månad har jag inga pengar så att jag blev sjuk nu gör inget. Tänk vad lite man kan bli glad för.

Nu är hösten här och då börjar många försöka. Det ska bli så roligt att få läsa era bloggar och jag hoppas på många plus denna höst och vinter.

Hemma efter spaet

Det var jättebra. Massagen var underbar. Min kropp behövde det. Jag borde nog minst göra det i slutet av varje semester och i början av januari varje år. Så att kroppen orkar med att jobba och allt annat.

En sak som jag märkte var att det är så skönt att bli berörd. Att någon rör ens kropp. Det skickar lugnande och sköna signaler till hjärnan. Jag vill bli rörd mer än 50 minuter. När man är singel så blir man inte rörd ofta. Sist jag hade en pojkvän var 2007 och sedan dess är det bara genom massage någon har rört mig på ett mer "intimt" sätt.

Jag sa till min vän att hon har tur som har en man som kan uppfylla en av de mänskliga behoven alltså att bli rörd.

Jag har märkt att det där behovet glömmer kroppen bort ju längre tiden går. Jag blir mer sällan påmind om det ju längre tiden går. Men det göra lika ont varje gång man blir påmind.

One night stands är inget jag vill ha utan att stabilt långvarigt förhållande.

Dagsspa idag

Det är typiskt att man ska bli sjuk när man har något speciellt inplanerat. Men med massor av medicin borde jag klara av dagen.

Jag vaknade halv fem idag. Gick upp och fixade te, tog lite nässparay och gick och la mig igen. Jag somnade tyvärr inte om och kl. 7 gick jag upp. Nu hade jag ställt klockan på halv 8 eftersom jag ska åka hemifrån kl. 9 men ändå... Sova vill man eftersom man vill bli frisk.

Jag har saker att göra både imorgon och på måndag som jag inte kan ställa in. Dock försöker jag korta ner tiden som jag gör dessa saker.

Det kostar att vara sjuk och jag har inte råd att ringa mig sjuk på tisdag. Pengarna behövs till mina försök. Så nu får jag hoppas att jag mår tillräckligt bra för att gå till jobbet på tisdag.

Ge inte upp

Min syster ska inte ge upp. Hon tog misslyckandet bättre än vad jag gjorde när jag misslyckades på min första uppkörning.

Jag såg Andra chansen idag på tv. Sedan jag gick till SVT Play och såg avsnitt 1-3.

Dessa människor gav inte upp utan fortsätter kämpa. Kvinnorna i programmet lever bra liv och har träffat män efter att de blev skadade. Det ger hopp om mänskligheten och att det finns bra män därute. (Tyvärr hittar ingen sådan man mig dock).

Sedan lyssnade jag på radioprogrammet om det kommande tv-programmet på SVT. Det var jättebra. Det med Elida och som handlade om barnlängtan.

Så denna kväll handlade om att inte ge upp.

Lite förkyld

Det är många runt omkring mig som har varit förkylda de senaste två veckorna. Antagligen varannandagsvädret med regn och sol, kyligare väder och skolstart som har orsakat dessa förkylningar.

Nu är jag förkyld. Jag som ska på spa på lördag och har saker inplanerade imorgon och på söndag. Det har inte riktigt brutit ut utan jag känner det i halsen och näsan.

Så jag fick ställa in besöket på shoppingcentret och har vilat mest idag.

Jag blir alltid sjuk strax innan eller under mens. Sen om det är bara allmänt hängig till förkyld eller feber är olika. Undrar hur det blir när jag blir gravid.

Nästa vecka börjar jag jobba. Jag har absolut ingen lust att börja jobba. Jag vill vara ledig mera. Sedan att första arbetsdagen börjar med att jag ska kånka 3 st tårtor och 2 st kakburkar till jobbet på tunnelbanan är inte så roligt. På mitt jobb så ska den som fyller jämt bjuda på tårta. I gengäld så får man en present. Det är bara när någon fyller 50 som jobbet bjuder på tårta.

Det är orättvist

Jag struntar ( vill egentligen skriva ett annat s-ord här) i att andra har det värre just nu.

Min syrra klarade inte sin andra uppkörning. För många är det inte hela världen utan det är bara att fortsätta kämpa på. Men för min familj där vi tillsammans samlat ihop pengar och min syrra som har jobbat extra mycket i sommar för att ha råd med körlektioner och uppkörning så är det ett hårt slag mot oss. En uppkörning inklusive hyrning av Trafikverkets bil kostar 1100 kr.

Det är ett hårt slag mot oss därför att ingenting i min familjs liv har vi fått lika lätt som andra utan alltid behövt kämpa mer än andra. För en gångs skull så ville vi inte att någon i vår familj skulle behöva kämpa så mycket extra för en vardaglig sak.

Mitt körkort kostade 100 000 kr och 10 år av mitt liv. Jag vill inte att det ska bli så för min syrra.

Just nu känns det som att det är bara pengar som gör en lyckligare. Med pengar så kan man göra saker när vill. Har man pengar och pengar inte kan hjälpa en med en sak, då kan man fokusera sig bara på att fixa det problemet och inte dessutom pengaproblemet.

Så himla sugen

Att åka och inseminera mig. Men jag får vänta tills pengar finns. Förhoppningsvis så har jag åkt en gång senast i januari nästa år. Men jag måste också ha prickat in ägglossningen på fredag eller lördag för att kunna åka dagen efter eller på lördag och söndag för att kunna åka samma dag.

Barnmorskan på Storkklinik sa att man kan gå upp kl. 5 på morgonen för att testa om man har ägglossning så att man kan åka samma dag.

Jag har köpt fler ägglossningstester fast stavar denna gång.

Det är också svårt att spara så mycket som man vill när man behöver nya skor och ny vinterjacka.

Glad

Kalaset var bra.

Ett kalas behöver inte vara så invecklat och det är därför detta var så bra.

Förra inlägget var kanske för pessimistisk men jag är gladare nu. Glad över det jag har och det jag har åstadkommit i mitt liv. Visst önskar jag att jag hade saker eller mer av saker men jag får vara nöjd med det jag har och försöka kämpa för att få det jag vill ha.

Kalas + lite mer om besöket hos Storkklinik

Jag ska på 30-årskalas idag. Det ska bli kul. Det börjar kl. 14.

Eftersom det kommer att vara barn där så blir det bara att vi sitter runt ett bord och äter tårta samt presentöppnande. Jag ville bara skriva det eftersom de flesta 30-årskalas är väl ofta på kvällen, med alkohol inblandat och kanske inte några barn med.

Det är min kompis som fick barn i juni som fyller 30. Hon fyller egentligen imorgon men kalaset är idag.

Det är bra att hon kan ha ett kalas. En normalsak som man gör när man är 30.

Jag vet att man inte ska vara negativ och bara tänka på vad man själv inte har.

Men jag fyller ju 30 snart och jag ville också ha ett kalas. Men av olika anledningar tror jag inte att det skulle funka om jag hade kalas. Det är synd för att jag vill vara normal och 30 fyller man bara en gång.

Men då vill jag ha någon mer att bjuda än bara mina föräldrar, två syskon och vänner. Jag har två vänner. Den ena bor i Uppsala och den andra i Södertälje (närmast mig och som har barn).

Eftersom min vän ibland ställer in bestämda träffar då jag skulle åka hem till henne pga trötthet osv pga barnet så kan jag inte vara säker på att hon skulle komma. Hon får ta med barnet till mig så det är inget problem för mig. Även hennes styvson får följa med om pappan jobbar.

Min vän kommer att bjuda sina föräldrar, sambons föräldrar, sambons syskon med respektive, sina syskon med respektive och vänner (2 st tror jag) samt barn till inbjudna.

Mina syskon har inga partners, jag har ingen partner och min familj har väldigt lite pengar så presenter över 100 kr kan man inte räkna med. Jag vet att ni läsare kanske tycker att min familj borde kunnat spara ihop pengar i några månader men de är tyvärr inte så ekonomiska.

Att skämmas på mitt kalas är inget roligt.

Jag vet att jag jämför mig mycket med min kompis och henne familj eftersom hennes föräldrar har pengar.De är inte rika men har hus, inga lån, tjänar över 30 000 kr var och gör minst en långresa varje år. En jul gav de bland annat ett presentkort på 1 000 kr var till ett spa till de 4 barnen. De har inga gemensamma barn utan min kompis mamma har 3 barn och pappan (styvpappan) har ett barn. Min kompis har inte haft ett lätt liv när det gäller känslomässigt men ekonomiskt har det alltid varit bra. Hennes storasyster är 8 år äldre och pappan till storasystern är alkolist som mamman lämnade ganska snabbt. När storasystern var 7 upptäcktes det att hon var begåvningshandikappad. Min kompis mamma träffade en ny bra man men han dog i cancer när deras gemensamma barn var 5 och 2. Min kompis var 5-åringen. När min kompis var 10 träffade mamman styvpappan som jag kallar pappan. Under hela sin uppväxt har de bott i hus. De har bott i olika hus men alltid hus även om mamman varit ensamstående.

Så därför har jag inte kunnat fatta hur mina föräldrar kan varit så ekonomiskt katastrofala när en ensamstående mamma med 3 barn kan bo i hus samt att arbeta deltid hos sin kommunala arbetsgivare utan högskoleutbildning.

Min familj är ok men i vissa saker brister det. Det har väl varit så därför att de inte haft pengar och från början var det då lätt att undvika att göra saker och sedan blev det en vana och att helt plötsligt börja med något påminner ju bara om alla andra år som det inte har blivit av.

För en gång skull skulle jag vilja att någon ordnar ett kalas åt mig eller att jag får hjälp att planera mitt. Jag ska inte behöva fråga utan det ska vara någon i familjens idé att vilja hjälpa mig. Men det dyker alltid upp något annat problem i familjen som gör det viktigare att fokusera på det problemet så att kunna långsiktigt planera något har inte alltid varit så lätt.

Men jag vet att mina tankar är fel när jag jämför mig med andra och de sägs ju aldrig högt så människor får ju aldrig veta de riktiga anledningarna till att jag gör eller inte gör olika saker.

Det jag är glad för idag är att det kändes så enkelt med Storkklinik. Det kändes lugnande och normalt. Det kom ett lesbiskt par från Frankrike dit som ville ha information om hur man gör osv. De fick sedan en rundtur på kliniken och någon som svarade på deras frågor fast de inte hade någon bokad tid. De pratade engelska så jag förstod vad de sa.

Det var en svensk kvinna där som skulle inseminera sig. Jag hörde att hon var svensk när hon skulle betala. Hon hade en ryggsäck som jag kände var för korta resor och jag kunde känna den spända förväntan hon hade när hon satt där i väntrummet.

Jag hoppas att mitt barn får en bättre uppväxt än jag fick.

Hemma

Det var ett bra journalsamtal. Allt flöt på och hon tyckte att vikten inte var ett hinder även om det är bra om jag går ner i vikt. Mamma och jag hann även med att åka sightseeingbuss i Köpenhamn innan vi åkte tillbaka till Malmö.

Det var jättekul på Malmöfestivalen. Jag såg på September och det var en bra konsert. Det var jättebra väder där nere.

Hotellet var bra också så jag är nöjd över resan.

Imorgon åker jag

Till Malmö. Jag visste inte att det var Malmöfestivalen när jag bestämde datum för när jag vill ha mitt journalsamtal. Men det är kul att det händer någonting där nere.

På fredag kommer jag hem.

Just nu känns det skönt att åka bort. Det har varit lite mycket nu att göra pga av olika anledningar. Jag känner mig inte utvilad och jag börjar jobba om 2 veckor.

6 veckors semester skulle göra mig utvilad men jag har väl misslyckats med det hittills. Jag ska nu fram till att jag börjar jobba försöka ta det lugnt lite mer.

Jag har en massage inbokad den 3 september. Längtar till det.

Känner mig lite dum

Det har varit mycket att tänka på under min semester att jag hade helt glömt bort att skicka min journal till Storkklinik.

De ringde kl. 12 och påminde mig. Jag som inte var hemma kände paniken komma över mig. Vilken bra klinik som ringer.
De sa att jag hade till tisdag på mig men jag ville ju skicka in det så fort som möjligt.

Så fort hem till mig efter att jag hade gjort klart det jag gjorde, för att hämta papprena och sedan fort hem till föräldrarna för att scanna in det och maila det.

Ett par minuter efter att jag har mailat det så fick jag mail tillbaka att de hade fått det.

Det var inte roligt att skriva dit mitt BMI värde men vi får se vad de säger om det. Igår regnade det men idag gör det inte det. Jag vet att jag borde ta en promenad men vi får se om det blir av.

Men jag har lovat mig själv att så fort jag börjat jobba så ska jag promenera varje dag som jag inte håller på med min fritidsaktivitet.