Packade upp en bok

Igår när jag packade upp en låda så hittade jag en bok för blivande föräldrar. Jag minns inte ens att jag har köpt den. Min pappa hjälpte mig att packa ner saker från bokhyllan så jag såg inte den då.

Jag måste nog ha köpt den 2011 i börjar av mitt försökande. Hade allt gått vägen så skulle jag ha en blivande tvååring nu. Men det gick inte vägen.

Nu vet jag inte vad jag ska göra med boken. Jag gömde undan den i en byrå.  Den ska inte få synas som de andra böckerna.

Vet inte vad jag vill

Jag tar ju en paus ifrån allt. Men pausen är nog kanske inte paus. Just nu är det skönt att slippa tänka på att försöka skaffa barn. Men nu när jag tycker det är skönt så undrar jag varför då? Jag vill ha barn men betyder detta att jag egentligen inte vill ha barn?

Många tankar snurrar.

Jag ser fram emot hysteroskopin. Jag kommer fortsättningsvis att kalla det operationen för det står ju så på pappret. Den är ett steg mot att komma vidare i livet.

Jag vill att det ska bli maj. Varmare väder och sol.

Men det roliga i april blir dagspa den 13 april med syrran.

Helg

Jag har många läxor från kuratorn. En av dem är att säga nej oftare. Att säga nej till andra är att säga nej till sig själv.

Så istället för att hålla på med mitt fritidsintresse imorgon blir det att städa hemma och packa upp en eller två lådor. Sedan umgås med familjen på kvällen.

Söndag blir en ledig dag där jag tar det lugnt.

Det är mycket som går runt i huvudet. Mycket som händer i livet också.

Jag har nu formellt skickat inbjudningar till de som jag vill ska komma på mitt inflyttningsmingel.

2 är Femmisar, 2 som jag känner via min fritidssysselsättning och min bästa vän. Jag har inte så många vänner. Min syster ska komma om inte hennes jobbschema ändras.

Tänk att det är april nästa vecka. Tänk att vi ska ändra klockan i helgen.

Välkommen värmen,solen, våren och sommaren.

Datum för operation

Jag fick brevet igår. Den 14 maj blir det.

Det känns inte som en operation när läkaren säger att man kan jobba dagen efter. De ska ju bara titta till mer noggrant hur det ser ut. Eftersom det är en onsdag så garderade jag mig och sa till chefen att eventuellt är jag ledig på torsdagen och fredagen också.

Imorgon ska jag på teater med min mamma. Julklapp ifrån mig.

Det händer en hel del saker i livet som tar min tid. Bloggen blir inte lika prioriterad. Jag vill inte heller berätta allt här. Det känns lite som att jag ljuger för er när jag inte berättar allt. Ni får inte helhetsbilden då. Men det är en anonym blogg.

Jag har annonserat efter en inneboende men har fortfarande inte fått napp. Jag får försöka igen i augusti och då kanske sänka den hyra jag vill ta. Kanske får jag napp då.

Idag kom kollegan på grannsektionen, som fick en dotter i december, till jobbet. Hon bjöd på fika och fick presenter. Det kändes inte konstigt. Jag trodde det skulle göra det men det gjorde inte det. Jag kände mig någorlunda normal även om tankarna kom om hur det skulle vara om det var.

Jag funderar mer och mer på hur ett barnfritt liv skulle vara. Jag kan inte sluta leva på grund av att jag inte kan få barn.

Jag har i läxa tills imorgon att komma på 10 bra egenskaper om mig själv och skriva ner dem på en lista. Jag försökte verkligen att komma på saker som inte har med snällhet, omtänksamhet, ärlighet, pålitlighet mm men det gick inte. Så jag fick ta med  alla de bra egenskaper jag egentligen inte ville ha på listan.

Så de bra egenskaper jag skulle vilja ha har inte jag. Men betyder det att jag måste ändra hela min personlighet? Om jag gör det kommer jag då blir en mer attraktiv person och kan då hitta en partner?

Det dyker upp fler och fler frågor i mitt liv speciellt efter varje gång jag går till kuratorn.

Irriterande att packa upp + IVF + inflyttningsmingel

Jag har hittills bara packat upp det nödvändigaste. Det ska ju tapetseras i lägenheten så jag vill inte packa upp så mycket.

Just nu letar jag efter behandlingsplanen från Riga men jag hittar den inte. Jag minns inte var jag har lagt den heller. Alla viktiga papper la jag i två lådor men den ligger inte där. Jag fick den på papper så jag har inte den på mailen.

Jag vill ju följa den vid min nästa IVF. Om det är någon som minns hur deras medicinschema vid en äggdonation var så får ni gärna skriva det i en kommentar eller maila mig det.

Jag har inte så många vänner och då har jag inte så många som jag kan bjuda till mitt inflyttningsmingel. Två av dem som jag har bjudit har sagt att de kanske ska besöka släkten den helgen så de vet inte om de kan komma. Jag förstår dem att de vill träffa släktingar för det är ju en långhelg. Många tar ju ledigt den 30 maj och den 29 är en röd dag.

Jag bjöd fem vänner och tre har sagt ja. Min syster kommer också så fyra totalt. Med mig blir vi 5. Det kanske kommer två barn och en av vännernas sambo också.

Jag jobbar ju med kuratorn om att förändra mitt tankemönster. Så jag ska försöka inte jämföra med andras inflyttningsfester utan fokusera på mitt eget. Eftersom jag har det dagtid så ville jag kalla det inflyttningsmingel. Jag har inte googlat ordet utan kom på det själv. Men det finns säkert många andra som har haft inflyttningsminglar.

Av olika anledningar vill jag inte att mina föräldrar kommer och min bror kan inte komma.

Godkänd för hysteroskopi

Så idag var jag på läkarbesök. Någon gång i maj blir det av fick jag besked idag.

Det har varit mycket att jobba på med mig själv den senaste tiden. Igår pratade jag i telefon över en timme med syrran om mig själv mestadels. Jag måste förändra mig och förändra mitt tankemönster.

Jag ska utmana mig själv och har därför bestämt mig för att ha ett inflyttningsmingel mellan kl. 11 och 14 en lördag i maj. Nu hoppas jag att jag inte är för sent ute och att de som jag vill bjuda in kan komma den lördagen.

Att bjuda hem människor till mig själv är stort. Visst har jag haft vänner på besök men då har det bara varit en eller två i taget. Att ha fler än det har det inte varit.

Jobbar på mitt inre

Det går väldigt långsamt och några direkta framsteg syns inte. Men jag jobbar på mitt inre. För att orka göra det jag vill göra i mitt liv, för att hitta nya mål i livet och för att må bra.

Jag har inte så mycket att skriva på bloggen.

Det är mycket med min nya bostad. Saker som ska lagas i lägenheten och tapetsering i lägenheten. Tapetseringen blir någon gång i april men jag kan inte packa upp allt pga det.

Jag längtar efter varmare väder och ljusare kvällar. Nu är det ett bakslag som varar nog resten av mars. Jag hoppas på bättre väder i april.

Berg- och dalbana

Svar på en kommentar om att jag jämfört med andra inte har gjort så många försök med IVF.

Jag har googlat, pratat med läkare osv. Den samlade bedömningen jag gjorde i september förra året var att jag har inga ägg som kan leda till att jag får barn. De är av för dålig kvalité.

Jag har heller inte hur mycket pengar som helst. Jag valde då att använda mina pengar på den metod som skulle ge mig störst chans att få barn nämligen äggdonation.

Hade jag obegränsat med pengar så hade jag kanske försökt med 2-3 IVF till. Men jag har inte de pengarna.

Jag är glad att det finns Femmisar och par som har råd att privat betala för 5-6 IVF:er och sedan några äggdonationer. Jag unnar alla att få bli förälder.

När jag mailade och pratade med Storkklinik nu i år så bekräftade de min bild av min fertilitet men efter noga övervägande så tillätt de mig göra IVF nr 3.

I morse pratade jag med min vän som ska få barn i augusti. Hon vill åka bort med mig en dag och sova borta en natt i sommar. På något pensionat eller hotell max 2-3 timmar från där vi bor. Jag blev väldigt glad över det. Hon berättade också namnet som de har bestämt för deras barn. De ska få en flicka. Det var ett fint namn.

Så förmiddagen var bra. Så jag var nöjd. Sedan fick jag ett mail från en Femmis som var väldigt snäll och beklagade allt som har hänt mig. Det var bra att jag fick mail ifrån henne. Men min glädjenivå sjönk när jag läste det.

Att påminnas om det jag inte har är svårt.

Men jag ska på spa med syrran i april eftersom hon fyller år och i juni blir det en weekendsemester med syrran. Så mitt fokus är just nu att fokusera på positiva händelser i mitt liv. Jag håller också på att säga nej till fler personer och fler saker. Att säga nej ska leda till att jag får mer fri tid i mitt liv. Tid som jag kan vila eller göra bra saker på. Inga måsten på den tiden alltså. Min kurator pushar mig också till att få mer ledig tid.

Fokus

Det var någon som undrade över IVF nr 3. Jag köpte ett trepack förra året så IVF nr 3 är betald.

Det är just nu resekostnader, hotellkostnader och mat som tillkommer. Jag har en snäll syster som kan hjälpa till om pengarna inte räcker helt.

Men just nu är det fokus på att må bättre. Jag instämmer med en annan kommentar jag nyss fick. Att vara nöjd mestadels i livet är nog det man eftersträvar. Inga stora dippar utan på en medelnivå. Sedan ska topparna med lyckliga stunder vara där.

Jag tror på att man måste se fram emot saker i livet.

Hela mitt liv hade jag trott att jag skulle få barn. Det var en del av min livsplan och styrde övriga beslut jag tog. Nu måste jag ofrivilligt skaffa en ny livsplan. Det är inte lätt när man är mitt uppe i sorgen över att den förra livsplanen inte kommer att uppfyllas.

Angående surrogatmödraskap. Jag blev nyfiken på hur det skulle fungera för en ensamstående att skaffa barn via surrogatmödraskap även om jag vet att jag inte har råd att använda metoden. Att skicka några enkla mail och läsa på några siter tog inte så mycket tid.

Jag håller på att vela fram och tillbaka om jag ska hyra ut mitt andra sovrum. Det är ett svårt beslut. Jag har gjort ett par ändringar i en eventuell annonstext men vill inte lägga upp en annons ännu. Jag känner inte mig helt redo för det. Jag kommer att intervjua eventuella kandidater men hur vet jag att jag väljer en vettig person som inneboende. Först sålla dem via de e-post som de skickar till mig och sedan sålla dem igen vid intervjuer.

Gå vidare

Kuratorn ville veta vad jag vill ha för hjälp av henne. Jag skulle klura på det till nästa vecka.

Jag vill bli lycklig. På något sätt så måste jag hitta sätt för att nå dit. Jag vet inte hur eller vad jag ska göra.

Jag fick också ett papper som jag skulle fylla i till nästa vecka. Mina bra och dåliga egenskaper. Hon sa att det är mycket lättare att komma på alla dåliga egenskaper man har men jag måste skriva många bra egenskaper.

Svar nummer två från en kommun

Oavsett om både ägget och spermien är donerat är förfarandet inte tillåtet i Sverige. Om inplaneringen av det befruktade ägget sker  i utlandet och barnet föds där, tänker jag mig att det landets lagstiftning som styr om kvinnan  är vårdnadshavare för barnet eller inte. Det gäller också frågan om landets lagar  tillåter adoption av barn eller inte.

 

Om en ensamstående kvinna som har sin hemvist i Sverige vill adoptera ett barn från utlandet vilket det är fråga om här, måste hon genomgå samma adoptionsprocess som alla andra som vill adoptera ett barn. För att nämnden ska lämna medgivande till adoption behöver kvinnan delta i utbildning som riktar sig till blivande adoptivföräldrar samt, genomgå en adoptions utredning varefter nämnden lämnar sitt medgivande eller inte. Tyngdpunkten läggs vid frågan om det är förenligt med barnets bästa att bli adopterad och om sökanden uppfyller de krav som ställs för att ta emot ett barn som sitt eget.  Utgångspunkten är att barnet har rätt till sin ursprung vilket innebär att barnet har rätt att få veta vem hens biologiska föräldrar är samt att hen är adopterad.

Jag föreslår att du vänder dig till de adoptionsorganisationer som finns i Sverige.

-------------------

Så det känns väldigt svårt att använda surrogatmödraskap som ensamstående.

Men det är skönt att ha fått svar och nu veta att detta sätt kan jag inte använda. Jag tror inte att jag skulle bli godkänd som adoptivförälder av kommunen.

 

Svar från en kommun

Jag mailade min egen kommun och en annan kommun om vad man ska göra igår. Den andra kommunen svarade redan idag.

Här är deras svar:

"Du har sänt en fråga om surrogatmödraskap. Det är som du skriver mycket omständligt. För det första gäller det ju att hitta en läkare som åtar sig uppgiften. I många länder är det svårt för ensamstående.I Indien är det inte tillåtet längre.

I nästan alla länder är barnet moderns vid födseln. Så först måste du få adoptera barnet i det land det föds, därefter ska man få inresetillstånd för barnet till Sverige och först därefter kan man ansöka om adoption i Sverige. Ansökan görs då till tingsrätten där barnet är skrivet. Det finns vad jag vet inga genvägar. Läs mer på http://www.surrogat.info/surrogat/’ "

Att vänta kanske ett helt år på att ordna pappersarbetet är svårt. Man får ju ingen föräldrapenning eller barnbidrag under denna tid. Det innebär att man kanske måste ha ytterligare 300 000 kr för att försörja sig själv under det år denna process tar.

Så om man har 2,5 miljoner och är villig att stanna i USA en eller två månader så kan du bli mamma. Annars får du lära dig att leva ett liv utan barn.

Det är min gissning att totalkostnaden inklusive resa, logi, mat, pappersarbete, levnadskostnader i Sverige under ett år mm blir ca 2,5 miljoner.

Är detta en bra text?

Jag vet att några av er tycker att jag är oansvarig som flyttat till en trea och inte riktigt har råd med den. Jag har råd men vill kunna unna mig att ha ett sparande. Mitt sparande har ju ätitits upp av försökandet.

Jag trodde att jag skulle kunna bli mamma när jag tackade ja till lägenheten.

Jag kan se soluppgången väldigt fint i lägenheten så jag är nöjd. Badrummet är kaklat vilket den förra inte var. Jag ska få det tapetserat.

Så jag tänkte be er om råd. Tycker ni att denna text är bra för en annons om uthyrning av rum?

Omöblerat rum uthyres till en kvinna helst mellan 20-40 år

Rummet uthyres till en person som är ickerökare och ickesnusare. Inga djur tillåtna. Det ska vara en skötsam person som helst har referenser från tidigare boende. Med t-bana ca 40 min till T-Centralen.

Du ska ordnad ekonomi så att du kan betala hyran. Du ska visa att du har en stabil inkomst.

Maila mig med information om dig själv samt telefonnummer.

Rummet är ledigt från 1 maj och uthyres först i tre månader. Fungerar det mellan båda parter kan en eventuell förlängning diskuteras.

Försöker få veta mer om surrogatmödraskap för ensamstående + annat

Jag har känt starkt för att ingen ska gå igenom det jag har gått igenom. Jag vill att alla ska kunna få barn oavsett sätt.

Jag läste på surrogatmödraskapsforumet hur svårt det är för singlar att använda den metoden om man använder både donerade ägg och spermier. Det är näst intill omöjligt. Det är pappersarbetet i Sverige som verkar vara det största hindret.

Skatteverket kräver att DNA-test görs på föräldrar och barn på rättsmedicinalverket i Linköping för par som skaffar barn via surrogatmödraskap. Finns det ingen genetisk släktskap så kan inte paret registreras som föräldrar. Det räcker med att en i paret är genetisk förälder för att bli registrerad som förälder. Den andra personen i paret måste sedan göra en adoption av barnet. Oftast går närståendeadoption.

Det känns som att man kanske blir anmäld för kidnappning i Sverige om man tar hit ett barn man inte har en genetisk koppling till.

Jag mailade Skatteverket förra veckan och frågade vad som gällde för en ensamstående som använder surrogatmödraskap med donerade ägg och spermier. Idag fick jag svar. Två meningar var svaret. Inte särskilt långa meningar heller. Det krävs adoption stod det i den första meningen. I den andra meningen stod det att för information om adoption får man vända sig till sin kommun.

Så nu har jag mailat min kommun.

Jag kommer aldrig få ihop 2 miljoner men jag är nyfiken på hur det fungerar.

Det enda jag kan göra nu för att hjälpa andra är att dela med mig av information, stödja Wabbie foundation och få andra att stödja Wabbie foundation.

Det var någon som undrade om det är helt säkert att jag inte kan få barn.

Pengarna är slut så förutom IVF nr 3 så blir det nog inget mer försökande. Jag hyser dock inga hopp till IVF nr 3.

Visst kan jag träffa en partner. Men med mina ägg och min livmoder så är det adoption eller surrogatmödraskap som gäller. Tiden går fort och allt färre barn adopteras. En adoptionsorganisation har upphört med sin verksamhet hörde jag på nyheterna för ett par veckor sedan. Detta pga allt färre adoptioner. Så jag tror inte att jag kommer att hinna adoptera heller.

Flyttat in + arg på livet

Jag ångrar inte att jag har flyttat till en ny lägenhet. Det var kanske meningen att jag skulle få den och därmed få en nystart i mitt liv. Min chef tror på ödet och säger att allt har en mening. Allt har en mening även om man inte ser den nu.

Jag flyttade in i min lägenhet för lite mer än en timme sedan. Så i tre veckor bodde jag hos mina föräldrar. Tiden gick fort för det var så mycket annat som hände i mitt liv.

Nu när jag är ensam i min lägenhet känns det lite tomt. Jag hinner tänka mer i min ensamhet.

När jag hinner tänka och vara ensam ett tag så gör det mer ont. Jag vill ha barn. Men det kommer aldrig att bli ett barn. Jag träffade min gravida vän idag. Vi pratade om allt. Mycket om barn förstås, hennes liv och mitt liv. Att vara med henne gör inte ont.

Allt jag har gått igenom gör bara att jag känner mer att jag aldrig vill att någon ska gå igenom samma sak som jag har gått igenom. Jag vill att ingen någonsin ska få vara ofrivilligt barnlös.

Vi pratade om nätdejting. Ska man kryssa i att man vill ha barn när man vet att man inte kan få barn. Min vän tyckte att jag skulle lämna den rutan tom. Då har jag inte ljugit.

Jag känner mig splittrad just nu. Mitt liv är lite i spillror och jag måste plocka upp allt. Jag måste hitta en ny riktning i mitt liv. Var den är vet jag inte och den uppenbarar sig inte heller.

Min vän sa att det är så synd att jag som har gått igenom så mycket i mitt liv också råkar ut för det här vilket är en av de värsta sakerna en kvinna kan drabbas av ( med undantag för sjukdomar t.ex cancer osv.).

Kan jag vara arg på livet?

Det händer en del människor att de bara råkar träffar den rätte eller blir miljonär. Men inget sånt råkar hända mig.

Så för att bra saker ska hända mig måste jag vara aktiv. Jag har bara ingen lust att vara aktiv just nu. Den energin jag har måste gå åt att fixa det praktiska i mitt liv som jobb, fritidssysselsättning, nya lägenheten osv.

En dag hoppas jag att jag kommer att känna mig lyckligare.

Fullt upp i veckan samt en dröm

Jag var ledig i måndags och idag. Har fixat med min flytt. Jag har också varit sjuk/förkyld under förra veckan och denna vecka. Min fritidsintresse har jag inte lagt någon tid på denna vecka.

Jag var hos gynekologen förra veckan för en koll. Han skulle skicka en remiss för hysteroskopi. Idag fick jag kallelsen till det första besöket ( ej själva ingreppet). Jag trodde inte att det skulle gå så fort. I brevet står det att det inte är en operationstid utan bara ett första besök. Den 21 mars ska jag dit.

Denna vecka har jag mest tänkt på IVF nr 3 när jag har haft tid att tänka på det. Jag tänker på om det verkligen är viktigt att inte försöka när man har haft feber. Jag kunde ha börjat spraya förra veckan om jag ville men jag var sjuk/förkyld då. Jag tog aldrig tempen så jag vet inte om jag hade feber då. Samtidigt har jag väldigt mycket som händer i mitt liv just nu att kanske en IVF nr 3 inte passar denna vår.

Jag tänker på att vanliga som försöker skaffa barn tänker inte på om de har haft feber någon gång i menscykeln. De fortsätter att försöka och kanske lyckas ändå.

När jag vaknade i morse så mindes jag en dröm som jag hade inatt. Jag drömde om att jag hade en partner och att vi försökte skaffa barn. I drömmen så tänkte jag på att jag hade försökt alla sätt förutom det vanligaste och kanske skulle miraklet ske via det vanliga sättet. Drömmen handlade om att vi skulle skaffa barn tillsammans och vi pratade om det. Jag minns inte om vi lyckades i drömmen.

2 miljoner

Jag är inte alltid tydlig i mina inlägg. Jag ber om ursäkt för det.

Jag fick en bra kommentar i förra inlägg som jag delvis har besvarat.

Bara för att jag har bestämt mig för att surrogatmödraskap är min grej betyder det inte att jag kommer att genomföra det. Jag kommer aldrig att ha råd med det även om det är den metoden jag vill använda. Det är ett beslut som togs snabbt men jag är så trött på motgångar. Jag har läst mer i USA-trådarna på forumet och lite mindre än 2 miljoner kostar det.

Varför må dåligt när man gör en egen IVF och alla äggen blir dåliga när man kan använda en äggdonator?

Varför köra äggdonation när chanserna är dåliga för att jag ska kunna vara gravid när det finns surrogatmödraskap?

Så just nu funderar jag mellan att sluta helt, prova igen med egen IVF eller om jag någon gång igen ska köra en ny äggdonation.

Med hjälp av kurator försöker jag att bli hel igen och gå igenom mina handlingar, känslor och personlighet.

Lite mer om surrogat i USA

Det finns ett svenskt forum där man kan skriva om surrogatmödraskap. Det var där jag surfade igår. Det är inte så enkelt som att bara skriva under ett surrogatkontrakt i USA. Ibland måste man frångå det.

Jag hittade en tråd igår om vad som hände när man måste frångå ett surrogatkontrakt. http://www.surrogat.nu/forum/index.php?topic=763.0

Eftersom man bollas mellan socialtjänstens familjerätt, tingsrätten och Skatteverket så är det väldigt oklart vid surrogatmödraskap i Sverige. Det är ännu svårare om man är singelmamma. Jag hoppas att det kommer en lag i Sverige som gör saker och ting enklare.

Jag hittade idag en blogg på Ivfbloggar där ett par ska gå över till surrogatmödraskap i Georgien. http://barnjakten.blogg.se/

Kollat upp lite om surrogatmödraskap

Det var någon som skrev en kommentar i något inlägg ( minns ej vilket) om att det eventuellt blir svårt med svenska myndigheter att registrera ett barn som sitt eget om man har genomgått surrogatmödraskap med både donerade ägg och donerade spermier.

Jag vaknade ganska tidigt i morse och valde då att googla på ämnet.

Indien godtar inte ensamstående längre. Det finns några östländer som har surrogatmödraskap men jag har inte hittat info än om de godkänner ensamstående.

Så alternativet är USA. De berättelser där jag läser om par som har fått barn via surrogatmödraskap där så är det heller ingen enkel process.

Det går inte att styra sin kropp eller livet till hundra procent. Det finns hinder överallt. Det gäller att försöka må så bra som möjligt trots alla hinder.