Redo att bli kär

Jag fick den känslan idag.

Det har inte gått så bra på nätdejtingsfronten. Jag chattar med en ny man nu. Jag vet inte vad det leder till.

Jag tycker inte om att jag är ytlig. Jag ser inte så bra ut och då ska jag inte vara ytlig när det gäller andra.

Den här mannen jag nu chattar med ser inte så bra ut men verkar verkligen vara en trevlig och en bra man.

Jag saknar att ha en partner. Att ha en som är hemma när man kommer hem. Att ha en att smsa när man gör något kul. Att kunna visa upp barnbilder på jobbet.

Jag känner nu att jag måste ta tag i att gå ner i vikt. Tiden verkar bara inte räcka till. Vår deadline på jobbet är imorgon och vi alla har jobbat mycket övertid för att nå dit. Så förhoppningsvis kan jag få mitt liv tillbaka nästa vecka.

Vi hade föreläsningar av olika chefer idag på jobbet. Moderatorn frågade varje chef som skulle säga något om vad de är mest stolt över i privatlivet. Alla sa familjen.

Jag kände mig så ensam och dålig människa. Singel och troligtvis kommer jag aldrig att få barn.

Meningen med allt idag på jobbet var att peppa människor till att göra förbättringar på jobbet. Man ska uppmuntra varandra och tänka positivt.

Jag har dock fått mycket  beröm från kollegor om att jag är en bra människa och väldigt hjälpsam.

Det pratades om att om man låter en människa förklara varför denne reagerar på ett sätt så kommer man att ha förståelse för den personen. Då kan man samarbeta bättre. Det gäller både privata saker och jobbsaker. Det togs upp ett exempel gällande en privatsak mellan en person och dess pappa. Den personen förstod nu varför dennes pappa agerar på ett visst sätt när denne fick berätta om sin barndom.

Jag fick känslan att om jag berättade för människor om min barnlöshet så skulle de förstå mig bättre. Min chef frågade mig hur det är att handleda en gravid. Jag har försökt att inte tänka på det så mycket och det har gått bra.

Idag åt vi lunch med den som är gravid. Imorgon är hennes sista dag innan föräldraledigheten.

Lämnade Femmis igår

Jag har sett att när man lämnar Femmis så skriver man ett inlägg om det.

Tänk vad jag hade längtat till att få skriva inlägget i vecka 13 om att nu är jag gravid och att det hittills har gått bra. Sedan längtade jag till inlägget om att jag har fått bra.

Jag hade inte för tre år sedan trott att jag skulle skriva ett inlägg om att jag går ur Femmis pga att jag inte har några pengar till fler försök och är hårt skuldsatt.

Jag skrev om den stora kostnaden för surrogatmödraskap i USA.

Jag tittade in dit i idag och de två som svarat skrev att jag kanske kan betala för kö-plats för adoption. Vad jag läst på andra bloggar så kostar väl köavgiften minst 5 000 kr per år och per organisation. Ska jag betala det när det inte finns någon garanti att en ensamstående får adoptera?

Nu har jag inga pengar till det ändå.

Jag vill ha en bebis som bara är min. Jag vill inte kämpa och bli ännu mer skuldsatt för att få mitt efterlängtade barn.

Jag tog det väldigt lugnt i helgen som gick. På lördagen gick jag bara till affären och på söndagen var jag förbi mina föräldrar för fars dag. Resten av helgen låg jag i soffan eller sängen. Så jag blev aldrig sjuk.

För varje dag som går så sjunker hoppet om en date innan året är slut.

De flesta hör av sig till mig är antingen över 50 eller bor i en annan stad. De bor i t.ex Örebro, Göteborg, Malmö osv.

De som bor i Stockholms län eller närliggande län och är i min ålder (25-45) kommer jag inte långt med om de ens svarar på mina mail. Det rinner ut i sanden.

Jag tycker att jag ändå har kämpat mycket med att göra saker som jag inte är bekväm med. Allså förändrat mig vilket är mycket jag har jobbat med hos kuratorn. Jag har mailat personer jag tycker är intressanta på dejtingsajterna, jag har ställt frågor i mail till dem om de svarade på mitt första mail, jag har frågat om de vill fika osv.

Jag vet att ni inte tror att mitt utseende påverkar men jag tror det. Jag funderar därför mycket på hur jag kan ändra min personliga text. Jag la till mitt yrke i texten för en vecka sedan. Tänkte att det kanske skulle locka män. Nej, det gjorde det inte,

Barnlös och singel.

Jag jobbar dock mycket på att jag ska leva ett så bra liv som möjligt trots alla motgångar.

På söndag ska jag på julmarknad med min syster och i december ska jag åka till Amsterdam och besöka min faster.

Sjuk pga stress på jobbet

Kaos på jobbet. Många som blivit sjuka denna vecka. All stress har nog gjort det. Chefen har mailat och sedan gått runt och igen bett så många som kan att jobba imorgon lördag och nästa lördag.

Men jag har jobbat två lördagar i oktober och övertid många vardagskvällar. Jag orkar inte mer nu. När jag vaknade imorse så kände jag att jag hade ont i halsen.

Sedan är det flera på jobbet som gick till jobbet idag trots att de inte mådde bra. Vi har klagat till cheferna om den bristande planeringen. Det var ingen överraskningen om denna arbetstopp. Den kommer varje år. Våra chefer är också jättestressade och jobbar över. Deras chefer är på dem att se till att vi hinner klart till deadline.

Det går upp och ner i dejtingvärlden. När jag får upp hoppet om att den här personen som jag skickar meddelanden till på dejtingsajten kan leda till en dejt så slutar de att skriva. Målet om en dejt under 2014 känns avlägset.

Så i helgen ska jag försöka bli frisk.

Funderar

Det här året känns som ett år där jag ska fundera på vad jag vill i mitt liv.

Hur vill jag ha det? Hur ska den partner jag vill ha vara?

Jag har väldigt lite erfarenhet från relationer. Har haft ett och pga av hans problem så går det inte att jämföra med en riktig relation tror jag.

Jag har tänkt idag. Ni relationsexperter eller med erfarenhet av många eller långa relationer vet nog.

Är utseendet jätteviktigt? Är sex jätteviktigt i ett förhållande? Betyder storleken eller andra preferenser någon roll?

För ovanstående saker kanske inte är jätteviktigt för mig. Personligheten är viktigare. Men mitt utseende kanske stoppar män som passar mig att höra av sig till mig.

Jag vet att jag vill ha en partner som passar ihop med min personlighet och vad jag vill göra i livet. Jag ser en bild i en profil på nätdejtingsajterna. Jag har bestämt mig för att även om bilden inte tilltalar mig så är det många som blir dåliga på bild. Inklusive mig. Jag läser profilen och sedan bygger jag min uppfattning om personen.

Jag vet nu efter att ha läst några profiler att jag vill inte spendera mina somrar på en båt eller bara i en sommarstuga i skärgården. De som skriver att det är det de tycker är viktigt i deras liv tycker jag inte passar ihop med det jag vill i mitt liv.

Jag försöker inte vara kräsen men det känns svårt.

Jag har mailat med killar men alla har efter ett tag slutat skriva tillbaka.

Många vill ha en kvinna som kan få dem att skratta. Jag får ingen att skratta. Jag är bara jag.

Jag vill ha någon som gillar att göra det jag vill göra på min lediga tid. Alla verkar träna men jag hinner inte göra det. Är jag en dålig person som då går bort i alla andras sökningar pga att jag inte hinner träna?

När jag tittar på Böda Camping på Kanal 5 så ser jag alla par som tillsammans bestämmer sig för att åka till ett ställe och då oftast  till samma ställe i flera år. Så vill jag också ha det i ett förhållande. Samma synsätt på saker och ting.