söndag 30 september 2012

Jag vet att ni undrar

Jag har läst kommentarerna och ni undrar ju säkert vad är jag för person och är min familj konstig.

Så...

Nej, min familj är inte normal. Eftersom det är en anonym blogg kan jag inte berätta så mycket om min familj som jag skulle vilja. Jag tror att ni skulle ha lite mer förståelse då för min situation.

Jag läser också att ni undrar om jag är vuxen och att jag borde frigöra mig mer från min familj.

Jag är 31 år, har en egen lägenhet, ett fast jobb, en fritidssysselsättning som jag älskar och vänner. Kanske inte så många vänner men personer jag kan göra saker med osv. Jag är väldigt ansvarsfull och försöker alltid göra saker själv. Det händer ibland att jag ber om hjälp men det är kanske en handfull gånger per år. Visst så hjälper jag andra mer än de hjälper mig men jag tror att de skulle hjälpa mig om jag bad om det.

Sedan har jag en familj som består av 4 vuxna personer som jag försöker alla hantera på bästa sätt utan att JAG kommer i kläm.

Jag klarar mig.

Min mamma har alltid varit en person som gillar att ge råd. Oavsett om man frågar om det eller inte. Så det är både på gott och ont. Igår ville hon nog gott när hon föreslog att jag skulle köpa större flugsmällare och minst en till. Hon vill också att jag ska klara av att slå ihjäl dem själv.

Jag slog den där getingen två gånger själv men den dog inte och försvann under soffan. Den levde när min mamma slog ihjäl den.

I år har jag faktiskt börjat klara av att slå insekter med flugsmällan. Det är ett framsteg. Då visste jag inte att min flugsmälla var svag och liten men nu vet jag. Därför köpte jag de nya igår.

Angående terapi. Om jag hade råd så skulle jag nog vilja gå i terapi. Men att betala mellan 500- 1 000 kr per tillfälle är mycket för mig speciellt när man ska gå en gång i veckan.

Terapin kanske skulle hjälpa mig med att bli en bättre person och kanske få mig att bli mer självsäker. Kanske skulle det sedan leda till att jag träffar en partner.

Men nu går pengarna åt bebisförsök.

Mitt liv är inte perfekt, ingen dans på rosor och det blir nog en hel del gnäll på bloggen.

Städa min lägenhet gör jag för mig själv. Ingen annan bor här så om det ser katastrof ut här inne så ser inte många det.

Till slut vill jag säga att idag var det en bra dag. Jag gjorde precis det som föll mig in och tog det lugnt. Solen skiner här och jag njuter av den sista dagen i september 2012.

PS. Jag dammade lite idag för det var en av sakerna jag spontant kände för att göra. DS.

Normal dag

Idag vaknade jag upp till en normal söndag.

Med anledning av en kommentar jag fick vill jag säga att jag är back to normal. Men alla planer jag hade igår blev förstörda. Det går inte att ändra. Ja, nu måste jag hantera hur jag ska göra. Min syrra sa igår att hon ville att jag skulle följa med till Ikea för hon ska eventuellt köpa en soffa och ta ett Ikea-lån på den.

Just nu känns det som att någon städning blir det inte idag. Och det är insektens fel. Men jag har gått vidare.

Så idag gör jag troligtvis det jag hade planerat från början att göra idag. Alltså så lite som möjligt.

lördag 29 september 2012

Kvällstankar

Min mamma sa att jag hade en för liten och svag flugsmällare. Hon sa att jag borde köpa en sådan som hon har. Hon hade köpt den på Ica Maxi. Hon föreslog att jag kanske skulle ha 2-3 st så att det alltid fanns i närheten av något rum. Jag köpte därför 4 st idag på Ica Maxi.

Jag längtade så efter en skön och lugn helg. Ingen stress utan allt i min egen takt.

Min mamma sa att jag måste ta det lugnt för annars växer inga ägg eller så blir de av dålig kvalité. Jag vet att hon säger det pga vad hon tror och inte medicinsk fakta. Hon vill väl bara att jag ska ta det så lugnt som möjligt inför inseminationen och efter inseminationen.

Finns det något jag kan äta eller göra för att få äggen att växa? Jag tror inte det.

Det vore kul om det växte två folliklar för det skulle ju dubblera min chans.

Jag har inte bestämt mig än om när jag ska börja testa. Det lutar åt måndag men jag vet inte.




Hur dagen har varit

Insekten förstörde hela min dag idag.

Mamma kom strax efter elva. Hon dödade den snabbt. Jag duschade och åt ett äpple på väg till tunnelbanan. Jag hann inte äta frukost idag. Jag skulle handla sex saker. När jag kom hem så hade jag glömt bort hälften. Väldigt hungrig åkte jag tillbaka och köpte det som var kvar. Jag hade lovat tidigare i veckan att gå hem till mina föräldrar och göra några saker så försenad anlände jag dit. Jag fick mat hos dem så det var bra.

Men jag var trött så jag blev kvar där några timmar.

Jag kom nyss hem och det är inget kul att påminnas om allt som jag skulle ha gjort idag. Imorgon hade jag tänkt ta det lugnt och städa lite om det var något kvar att göras. Läsa tidningar, titta på tv och allt är lugnt. Det var planen. Men den ändrades.

Imorgon gör jag det jag har lust med. Vi får se om det också innebär städning.

Förbannade insekter

De är verkligen bra på att förstöra mina planer.

Igår vid halv elva kände jag mig trött. Stängde av tv:n och datorn. Bara en bordslampa var tänd och den var ca en meter från mig. Efter ca 10 min hördes ett surrande ljud.

Vid min lampa upptäckte jag den största geting som varit inne i min lägenhet i år. Jag hatar insekter.

I år har jag fått mod till mig att slå dem med flugsmällan men bara vissa och då måste jag ha fått ett stort mod i den stunden. Är det flugor så försöker jag alltid mota dem till ett öppet fönster så att de kan flyga ut. Det har funkat varje gång.

Inatt sträckte sig mitt mod till att slå den två gånger när den hade flugit ner på golvet. Sedan försvann den under soffan. Rädd som jag var stängde jag dörren till vardagsrummet och gick till mitt sovrum. Jag ringde hem till föräldrarna. De tyckte att jag skulle ha flyttat soffan och slagit ihjäl den. Men jag vågade inte gå in i rummet igen. Så slutsatsen blev att antingen en av föräldrarna eller min bror kommer på insektsjakt idag. Alla planer idag måste ändras. Jag skulle städa, handla, promenera osv. Halva mitt liv är i vardagsrummet och köket.

Så nu ligger jag i sängen och hoppas att någon kommer innan tolv.

Jag har nät över badrumsfönstret och balkongdörren. Ändå kommer alla dessa in.

Igår hade jag balkongen öppet en kvart när det var mörkt ute. Jag fattar inte. Min mamma säger att det blir dålig luft i lägenheten om jag inte har öppet varje dag. Men jag känner att priset är för högt. Jag har aldrig gillat insekter och de förstör mitt liv. Vad de gör utanför mitt hem bryr jag mig inte om men i mitt hem väldigt mycket.

Nu vill jag aldrig öppna en balkongdörr eller fönster igen. Min mamma sa att det går inte att bo i en instängd lägenhet speciellt om man är gravid. Man måste ha fräsch luft och låta den fuktiga luften gå ut efter varje dusch säger mamma.

Nej,men nu är jag instängd i mitt sovrum.

Min bror sa igår att det beror på att jag bor högst upp i huset. Alla insekter bor ju i taket.

Så kvällen igår avslutades på sämsta möjliga sätt och idag har den startat på samma sätt.

fredag 28 september 2012

Den kommande månaden

Det tar mycket på en psykiskt den månad från när mensen kommer tills man har testat om man är gravid eller inte. Efter resultatet är det en annan fas i detta försökande som kommer.

Nu börjar funderingarna på när jag ska börja testa. Ska jag börja testa innan läkarbesöket nästa vecka på onsdag. Min ägg är ju inte kända för att växa snabbt men förra gången fick jag plus på ägglossningsstickan dag 16. Det har aldrig skett så tidigt för mig.

Jag måste börja packa ryggsäcken denna helg. Förra gången hann jag inte göra det i god tid innan för jag trodde aldrig att jag skulle få positivt på dag 16. Så stressad fick jag så fort efter testet börja packa.

Jag hoppas bara att två tabletter pergotime gör susen denna gång. Max tre äggblåsor får man ha för att kunna få åka.

torsdag 27 september 2012

Nästa steg togs idag

Jag var hos gynekologen idag. Han kollade och bedömde. Han tyckte han såg en cysta men att det troligtvis rinner vätska från den så förhoppningsvis försvinner den. Annars så såg han inget nytt.

Det innebar klartecken för pergotime. Han bestämde att jag ska ta två om dagen. Få se om det blir fler ägg av det. Ska gå tillbaka dit på onsdag nästa vecka.

Varje morgon kommer jag alltså ta fem tabletter. Vitamintabletten, folsyran, metformin och två pergotime. Min låda med skaffabarnmediciner och ägglossningstester börjar bli full nu.

tisdag 25 september 2012

Slutar med Provera

Så jag ringde läkaren idag. Jag ska sluta med Provera sa den sjuksköterska som svarade. Jag tog min Provera-tablett imorse innan jag kunde ringa.

Det var kanske gårdagens tablett som gjorde att mensen försvann. Nu rinner det knappt något och det är väl för den tablett jag tog imorse.

Men ett läkarbesök är bokat till på torsdag. Få se hur det går.

måndag 24 september 2012

Mensen kom och gick

Tydligen fick jag mens på förmiddagen utan att jag märkte det. Trodde det var en vanlig flytning men det var det inte. Sedan jag satt på mig en binda så har den typ försvunnit. Jag har fortfarande två Provera-tabletter att ta imorgon och på onsdag. Ska jag fortsätta eller sluta? Jag upptäckte mensen efter min läkares telefontid var slut.

Jag ska ju ringa till honom så fort jag får mens så att vi kan bestämma när jag ska börja med pergotime. Jag ringer honom imorgon och sedan får jag väl se. Jag hoppas att mensen kommer igång ikväll.

Annars så är hela sektionen deppad över att vår chef slutar. Några funderar på att sluta på grund av detta. Här är jag som försöker skaffa barn och vet inte hur jag ska göra.

Min chef ska sluta

På ett extrainsatt sektionsmöte kl. 10 sa han att han har fått ett annat chefsjobb här på min arbetsplats och börjar där den 15 oktober. Vi kommer att få en person som nu är chef för en annan sektion som vår chef. Hon är inte känd för att vara snäll direkt. Jag har tidigare haft lite kontakt med henne.

Jag som nyss efter stor vånda berättat för min chef och nu slutar han. Jag har ingen lust att berätta för henne om mina planer.

Jag och kvinnliga chefer har aldrig riktigt funkat. Jag undrar hur det ska gå nu.

söndag 23 september 2012

Längtan

Jag glömde skriva att min längtan att få göra ett nytt försök blev större efter dagens träff. Jag vill bli gravid och få barn.

Promenad och träff

Jag gick en promenad på en timme idag. En timme innan promenaden hade det ösregnat men det hade slutat regna ca en halvtimme innan min jag påbörjade min promenad. Så i helmundering (stövlar, regnbyxa, regnjacka, leggins, t-shirt och tjock tröja) gick jag min promenad. Alla andra gick med vanliga kläder och jag undrar om de tyckte jag var konstig. Det var faktiskt väldigt mörka moln under större delen av promenaden men inte en droppe regn kom.

Efter promenaden tog jag en dusch och sedan åkte jag på Femmis-träff. Vi var åtta stycken nu. Förra gången bara tre. Det var fem nya som kom. Ingen som varit regelbunden på träffarna i våras kom. Men tre av dem är ju gravida och kanske tycker att funderar/försökargruppen har spelat ut sin roll för dem. En av de nya är gravid i vecka 6. En av de andra "gamla" är gravid i vecka 20.

Jag ville inte att gruppen skulle veta vad som har hänt mig så jag sa bara att jag inte blev gravid av augustiförsöket men hoppas kunna åka i oktober igen.

Men det var tre av de nya som inte hade gjort några försök och inte hade gjort någon läkarundersökning innan. Det var kul att kunna ge tips och dela med sig av sina erfarenheter. Lite nytta har alla dessa resor gjort även om det inte har lett någonstans för mig.

Nästa träff är den 28 oktober. Få se om jag kan berätta till de andra att jag har åkt på mitt fjärde försök.

Annars händer inte så mycket här. Fortsätter med min Proveratabletter och gissar att mensen kommer nästa helg. Så fort mensen kommer ska jag ringa läkaren.

lördag 22 september 2012

Regnkläder och vikt

Jag hittade en jacka hemma som är en regnjacka i morse. Jag hade missat den igår när jag letade. Så jag tänkte att när jag får lön och har tid ska jag leta efter regnbyxor. Sedan gick jag till Ica Maxi för att handla mat. Vid entrén fanns en stor skylt där det stod att denna helg är det 20 % rabatt på alla herr- och damkläder.

Så jag började gå min runda i affären. När jag kom till kläderna var ytterkläderna i början av klädavdelningen. Där fanns regnbyxor för 179 kr. Eftersom det var rabatt så köpte jag regnbyxorna. Det fanns även en regnjacka så att det blev ett set men den jackan kostar 299 kr. Den såg lite varm ut eftersom den hade ett tunt vitt tyg inuti. På byxorna stod det vattentätt och vindavvisande. Min jacka hemma vet jag inte om den är vindtät och den är plastig och har inget tyg på insidan. Men jag får väl ha en varm tröja under. Jag hade inte råd att köpa jackan.

Jag tror dock att regnjackan hemma och med byxorna borde jag kunna gå ut när det regnar om det inte regnar allt för mycket.

Annars så har denna vecka inte varit bra för min kropp. Inga promenader och ätit en hel del onyttigt flera dagar. Men nästa vecka är en ny vecka.

fredag 21 september 2012

Regn och gång

Idag regnar det. Det blev ingen promenad. Imorgon ska det regna också. Så ingen promenad imorgon heller.

Just de två dagarna jag har tid med promenader är det dåligt väder.

När jag kom hem så kollade jag vilka jackor jag hade hemma. Ingen vattenavvisande jacka. Jag har heller inga bra byxor att gå i när det är dåligt väder. Det är inte prioriterat att handla nya kläder nu men jag kanske måste. Få se om jag hittar bra byxor men jag vet inte riktigt var man ska leta.

Jag får fundera hur jag ska röra mig på bästa sätt under det kommande halvåret. Det är promenera jag vill göra eftersom jag har svårt att planera min tid.

onsdag 19 september 2012

Femmis-träff på söndag

Nu ska vi ha en till Femmis-träff. Det var bara den första träffen i december förra året som las ut på intranätet. Nu la jag ut det igen eftersom så få kommer på våra träffar. De som är gravida orkar inte eller känner att det inte är rätt forum längre tror jag.

Men jag vill inte vara den som tar ansvar för varje träff. Jag mailade ut om den förra också. Så vi får se vad som händer på söndag. Vilka som kommer och vilka som inte kommer. Få se om någon annan kan ta ansvar för nästa träff.

tisdag 18 september 2012

Appar och vikt

Jag har laddat ner två appar för att min motivation att promenera ska hålla sig kvar länge.

Den ena ville att jag skulle lägga in dagens vikt och målvikt. Den räknar efter BMI. Jag vet att jag vägde för mycket i början av året. Men jag har aldrig varit en smal typ. Appen tyckte min målvikt 65 kg inte var bra eftersom jag då enligt BMI fortfarande klassas som överviktig.

Man ska ju väga högst sin längd. Jag är 1,57 m och då ska man ju väga högst 57 kg. Jag har svårt att se mig väga så lite. Men 15-20 kg kanske inte syns så mycket på mig utan bara på vågen och då kanske jag ska väga 57 kg. Jag har aldrig sett mig som en person som väger under 60 kg.

Jag skulle nog vara nöjd med 65 kg.

måndag 17 september 2012

Igång igen

Det såg bra ut sa han. Vi pratade om jag ska ta en eller två tabletter pergotime om dagen nästa gång. Efter en del funderade från hans sida så kom han fram till en.

Han skrev ut provera och jag skule börja med det idag. Så första proveratabletten är tagen. Sedan skulle jag ringa när jag får min mens.

Skulle jag gissa så åker jag mellan 10-20 oktober.

En sak jag inte har gjort är att kolla hur mycket pengar jag har. Men just nu bryr jag mig inte. Kreditkortet får användas i värsta fall. Jag vill så gärna åka en gång till i år.

söndag 16 september 2012

Helgen gick fort

De gör alltid det. Men det har varit väldigt fint väder denna helg. Jag tycker att september hittills har varit bättre än någon sommarmånad i år.

Igår städande, handlande jag och äta middag ute.

Idag fritidssysselsättning och en timmes promenad. Jag måste se till att äta snart för jag har bara ätit frukost. Det var dock en rejäl frukost.

Igår var jag ute och åt middag med min vän och hennes vän. Vi tre hade bestämt att vi går ut och äter för att fira min och min väns födelsedag. Vi brukar göra något istället för att ge varandra presenter.

Annars händer inte så mycket. Livet fortsätter och dagarna går.

Idag pratade jag lite med en person på min fritidssysselsättning som vet om vad som har hänt. Det var första gången vi pratade sedan jag berättade att jag var gravid. Han tyckte att jag var så ung och skulle inte stressa utan att jag hinner träffa någon. Jag sa att jag nog inte har tiden på min sida och har inte tid att vänta pga medicinska problem. Han var snäll och sa att han förstår.

Men det kändes skönt att prata med honom för jag vill inte att det ska vara en konstig stämning mellan oss. Nu kändes allt som vanligt igen.

fredag 14 september 2012

Går

Jag har en stegräknare och har nu satt upp ett mål om minst 10 000 steg per dag. De kvällar jag inte håller på med min fritidssysselsättning är det lätt at ta en promenad efter jobbet. Denna vecka så har det tajmats så att jag inte haft en kväll jag har varit tvungen att hålla på med min fritidssysselsättning. Jag har mailat fram och tillbaka med andra på min fritidssysselsättning för att få ihop det adminstrativa men inte varit tvungen att vara där fysiskt. Nästa vecka är det dock 3 kvällar som jag är på min fritidssysselsättning.

Jag ska försöka att ta två promenader i helgen också men jag har vissa saker uppbokade.

Jag har bara försökt leva mitt vanliga liv samtidigt som jag tar metformin. Lite bätttre har jag ätit men bestämda promenader har jag inte riktigt haft. Jag har heller inte haft ett mål viktmässigt för jag tror att om jag har ett mål så blir jag bara besviken när det inte uppfylls.

Drömmen vore att väga 65 kg men att gå ner ca 10 kg känns jobbigt. Om jag inte hade min fritidssysselsättning hade det varit lättare att gå till ett gym och träna. Så jag hoppas att sakta men säkert går jag ner så mycket jag kan gå ner.

Jag har inte direkt känt mig smalare förrän jag vägde mig i helgen. Då fattade jag hur mycket jag har gått ner hittills. För att inte bli besviken så vill jag inte väga mig ofta.

Nästa läkarbesök är på måndag. Jag är nyfiken på vad han har att säga.

tisdag 11 september 2012

Chefen vet

Jag vill först säga att jag har en jättebra chef.

Det började med att jag mailade min chef på förmiddagen efter att jag hade bokat nästa veckas läkartid. Jag måste ju vara ledig från jobbet den tiden.

Vid halv fyra kom han förbi mitt rum. Han undrade hur jag mår. Det blir ju tredje läkarbesöket på 1,5 vecka. Han sa att han har tyckt jag har sett ledsen ut de senaste dagarna och att jag är tystare.

Jag tycker ju att jag har försökt att bete mig som vanligt. Jag ville inte att någon skulle märka. Jag tror inte att någon annan hade märkt förutom han. Det är ju min chef jag träffar minst men det är väl så att eftersom han är min chef så vågar han fråga.

Jag sa att det var min hälsa. Han sa att han var orolig att det påverkade mitt arbete och ville kontakta företagshälsovården. Jag sa att det här inte kommer att påverka mitt arbete och att jag inte ville berätta vad det är. Han sa att det är ok att jag inte berättar men att hans dörr alltid är öppen. Han sa det förra veckan också när jag berättade att jag skulle på gårdagens läkarbesök.

Jag har alltid tyckt att jag har haft en jättebra chef. Han är en av anledningarna jag är kvar och att jag tycker om mitt jobb.

Jag fick panik och undrade hur jag skulle göra. Bara ordet företagshälsovård fick mig att känna att jag hade svikit arbetet. I juni blev en på min sektion sjukskriven för cancer och han är säkert orolig att nu blir en till på hans sektion jättesjuk.

Jag ringde den enda jag kunde komma på som inte jobbade just nu. Mamma. Hon är ledig idag. Vi pratade och hon sa att hon inte visste vad jag skulle göra. Det var en svår situation.

Efter samtalet så jobbade jag och tänkte i fem minuter. Sedan gick jag in till chefen och berättade ALLT. Han hade många frågor och jag svarade på allt. Jag berättade om de tre försöken eftersom han frågade hur många gånger jag har försökt. Jag berättade om missfallet förra veckan.

Jag svarade på alla hans frågor. Han var så otroligt stödjande. Han berättade om en tidigare kollegas IVF-försök, sitt privatliv osv.

Han ville veta när jag åker nästa gång.

Jag är så glad att det gick så bra att berätta för honom. Som en stor sten har lättat från mitt hjärta.

Under samtalet med mamma sa hon att hon kom på att jag hade tvättstuga dagen innan det började blöda. Jag måste gå ute ca 50 meter för att komma till tvättstugan som ligger i ett annat hus. Hon tror att pga jag bar min tvättkorg och tvättpulver så ansträngde jag mig för mycket att min kropp inte kunde hålla kvar graviditeten. Hon undrar om jag har en svag livmoder och kanske borde vara sängliggande i 9 månader. Jag sa att jag tror inte att bärandet av tvättkorgen ett antal gånger påverkade.

Jag sa inget om att jag hade på söndagen, alltså dagen innan och två dagar innan blödandet började, hjälpt de på min fritidssysselsättning att flytta bord och stolar. Vi var två som bar ett bord som jag inte tyckte var så tungt.

Kontentan var att hon tyckte att jag inte skulle gå till tvättstugan själv från och med nästa försök. Hon vill bara att jag tvättar de dagar hon är ledig. Då kan hon komma till mig och ta hem tvätt.
Jag sa bara ja, ja och sedan orkade jag inte mer.

Hon sa inget om min fritidssysselsättning denna gång men jag kan nog gissa att om hon inte tycker att jag ska gå till tvättstugan själv så vill hon nog inte att jag ska fortsätta med min fritidssysselsättning.

Jag vet att min mamma bara vill väl. Men så länge det inte finns någon förklaring till missfallet så fortsätter min mamma undra om jag hade gjort något fel.

Min mamma är snäll och vill att jag ska bli gravid och få barn. Jag har nog lagt alla teorier bakom mig men min mamma har nog inte det.

Å andra sidan var min chef väldigt stödjande och sa att missfall händer och det är inget jag ska skylla på mig själv. Jag hade bara sagt att jag har fått missfall och inget om mina känslor och tankar. Det kändes som att han visste nog ändå vad som for runt i mitt huvud.

Att skriva här på bloggen har hjälpt mig jättemycket. Jag fick ur så mycket känslor då.

Jag har berättat för min bästa vän idag att jag berättade för chefen. Hon var så glad att allt gick bra.


Nästa vecka på måndag

Jag har bokat ett nytt läkarbesök idag. Jag tror min chef tror att jag är allvarligt sjuk men han får väl tro det.

Igår kunde läkaren inte säga något om när jag kan börja med Provera och sedan få en mens och sedan börja med pergotime igen. Han ville se hur allt såg ut ca 5-7 dagar efter att blödningen har slutat.

Efter läkarbesöket igår så har jag inte blött mer. Det är väl bra. Det var den sista påminnelsen om vad som har hänt.

måndag 10 september 2012

Dagens läkarbesök

Nu var slemhinnan bara 1 mm så ingen cytotec.

Men jag blöder fortfarande även om det inte är mycket. Så han vill att jag ska ringa när jag har varit blödningsfri 3 dagar. Men eftersom han jobbar bara måndag-torsdag så sa han att jag kan ringa när jag varit blödningsfri en dag för att boka en tid. Det viktigaste sa han att jag kommer in den femte blödningsfria dagen. Han vill kolla hur jag ser ut. Detta för att kunna göra en ny planering för nästa försök.

Han sa att ingen spolning behövdes eftersom jag har blivit gravid.

Han sa också att det finns en risk med pergotime att kroppen inte väljer ut det bästa ägget. Han säger det är samma sak om man tar ägglossningsspruta.

När han sedan nämnde ordet IVF så skrek jag bara nej inombords. Jag är inte redo för det.

Men han vill bara nämna att efter 3 försök med pergotime så ska man börja tänka på IVF.

Men dessa två försök under sommaren var utan hans övervakning så jag vet inte riktigt hur jag ska räkna.

Jag tror att jag försöker 3 gånger under hans övervakning innan jag börjar tänka IVF.

söndag 9 september 2012

Att prata med någon

Visst kan det vara bra att prata med någon. Men var hittar man någon som inte tar mellan 500 kr och 1 000 kr per samtal och som inte ha lång kö/väntetid?

De som är via landstinget är väl till de med stora problem och kön är lång.

Jag gick in på Mama Mias hemsida. De hänvisar till fyra personer varav bara en har en hemsida. På dennes hemsida står det inget om priser. Så då antar jag att det kostar mellan 500 kr och 1 000 kr per samtal. De brukar också kräva att man går en gång i veckan.

Jag behöver spara mina pengar till nya försök. Hade jag tjänat 10 000 kr per månad hade jag haft råd med både kurator och ett nytt försök men det gör jag inte.


Få ut allt

Det känns som jag vill prata med någon och bara berätta allt igen. Jag har ju berättat för alla nu.

Men det finns inga fler.

Jag känner att jag inte behöver någon kurator men jag skulle behöva säga allt till någon en eller två gånger till. Berätta allt till någon som inte hört allt förut. Alla detaljer och känslor. Hur både onsdagen och torsdagen kändes. Hur det känns nu.

Men det finns ingen att ringa till. Det finns ingen att åka till och träffas.

Ibland får man acceptera läget och att det då inte finns fler att prata mer.


lördag 8 september 2012

Känslor och promenad

Jag tog en timmes lång promenad idag. Det var fint väder så det gjorde det lättare att gå långt. Förutom att tänka på det som har hänt så tänkte jag mycket på naturen och fåglarna jag såg. Det var många andra som promenerade, sprang eller cyklade idag.

Det går väl framåt.

Det var inte jobbigt att träffa min familj idag efter allt som har hänt. Det var som vanligt och vi pratade inte mycket om det. Vi hade ju pratat i telefon om det innan så det fanns väl inte mycket mer att säga.

Det kommer att vara mer nervös nästa vecka på söndag. Då kommer jag träffa en person på min fritidssysselsättning. Jag undrar om han kommer vara normal mot mig.

Jag har satt upp ett mål om att gå minst 20 minuter per dag. De dagar jag inte håller på med min fritidssysselsättning och jobbar så går det. Men ibland är jag lat och ibland är det för dåligt väder för att promenera. Men det är bara att ta en dag i taget.

Just nu känns det som att helgen är slut redan. Lusten att jobba nästa vecka är inte stor.


Gå vidare

Ja, det finns inget jag kan göra för att förhindra att det händer igen. Det är bara att hoppas att det inte gör det.

Nu måste jag försöka hitta annat att fokusera på.

Jag ska se om jag kan fokusera på vikten igen. Jag gillar att promenera och idag känns det inte jobbigt att vara ensam med mina tankar.

Jag vägde mig idag. Jag har gått ner ca 9 kg sedan årsskiftet. Jag trodde inte det var så mycket. Tänk om jag kan väga under 70 kg en dag.

Jag tackar er alla för era kommentarer. De har betytt väldigt mycket.

fredag 7 september 2012

Teorier del 2

Jag kom på att jag hade glömt några saker.

Angående min kropp.

Brist på symptom. Om jag inte känner något nästa gång så kommer jag inte må så bra psykiskt. Jag hade ju inga symptomer denna gång. Alltså ett varningstecken.

Jag googlade igår om ont i benen vid mens. Jag fick då reda på att livmodern hängs upp av trådar som har sina nervtrådar kopplade till benens nervtrådar. Så när livmodern dras samman så kan man få ont i benen. Jag har alltid fått ont i benen vid mens. Även i tisdags, onsdags och igår även om det var mindre än när jag brukar få mens. Så får jag ont i benen nästa gång kommer jag att börja oroa mig igen.
Det är varningstecknet nr 2.

---------------

Hittills har jag inte ångrat att jag berättade för de flesta. Sedan att de en vecka senare fick det tråkiga beskedet...Ja, jag tror att det är bra i längden.

Jag vet att jag har skrivit mycket de senaste dagarna men det mesta jag har skrivit här är saker jag inte kunnat tala om för någon annan. Jag har behövt få ur mig allt.


Teorier

Efter att ha läst allas kommentarer så vet jag att jag inte kunde göra något för att hindra detta.

Men jag kan inte hjälpa och tänka. Det gnager lite i mig.

Jag googlade innan missfallet och fick veta att det är farligt att äta vitaminpiller. De innehåller fel sorts vitaminer för foster. Så jag slutade i helgen med min Mitt Val Kvinna. Jag hann inte köpa ACO Gravid vitaminpiller. Var det fel att sluta?

Jag fortsatte att äta folsyra.

Jag googlade förra veckan på bra saker att äta. Morot skulle vara bra för det får igång magen men äter man får mycket så kan tarmarnas arbete påverka livmodern. Jag åt en morot förra veckan i torsdags.

Jag åt smörgåspålägg från Scan som salami, hushållsmedvurst osv. Jag hade köpt det innan plusset. Men på livsmedelsverkets hemsida så får man inte äta smörgåspålägg. Jag slutade inte med det efter plusset för jag tyckte att det är fel att slänga nyinköpt mat.

Jag åt gravad lax förra veckan. Det var också inköpt före plusset men åts efter plusset.

Förra veckan gjorde jag en hel del med min fritidssysselsättning. Jag hade ju sagt ja till allt innan plusset.

En hel del saker fann man ju på diskussionsforum och inte hemsidor man kan lita på. Så hur sant ovanstående är vet jag inte. Men jag har läst det och det har gnagt i mig även om jag exempelvis tycker att en morot borde inte vara farligt.

Den gravade laxen och smörgåspålägget var dumt men jag trodde inte att det skulle påverka min graviditet. Inte så tidigt.

Men jag kan inte bara äta ACO Gravid-piller om jag blir gravid igen.

Dagen innan plusset ( måndag den 27) fick jag höra av en att hon fick åka till sjukhuset på lördagen. På fredagen hade hon tagit bort tandsten hos tandläkaren. Natten mellan fredagen och lördagen väckte hennes sambo henne och sa att det är blött i sängen därför hon blöder. Hon blödde från munnen. Hennes sambo ringde genast sjukvårdsupplysningen. Sjukhuset i stan som har en akutmottagning för tandproblem öppnade kl. 8.

Hon och sambon åkte dit.

Blodet rann och rann och hon blev vitare och vitare. Hon fick dropp och de gjorde allt för att stoppa blödningen men det var svårt. De funderade om hon skulle ha blodtransfusion eftersom hon hade förlorat så mycket blod. Till slut fick de stopp på det och hon behövde inte blodtransfusion.

De frågade henne om hon åt mycket spenat. Hon sa att hon åt spenatpaj en gång i veckan och spenatsoppa en gång i veckan. Alltså två gånger i veckan.

Läkaren sa att det är farligt att äta mycket spenat. Man får jättestor risk för blödningar om man äter för mycket spenat.

Jag äter spenat varje vardag. Jag har köpt bladspenat och lägger med det i salladen som jag äter varje dag på jobbet. Jag äter sallad med en proteinkälla varje dag vid lunch. Ingen fullkornskälla vid lunch alltså.

Var det fel av mig att äta så mycket spenat?

---------------------

Efter två jobbiga kvällar är det lite bättre ikväll.

Jag var i Ica Maxi med mamma och handlade lite. Bland annat tårta. Min mamma fyller år nästa vecka och vi brukar ha ett gemensamt firande i familjen. Lättast så.

Jag köpte hamburgare på McDonalds och deras minimorötter. Nu är det ju inte farligt att äta morötter längre.

Jag känner att jag har pratat ut en hel del att jag vet att jag kan gå vidare. Nästa sak på agendan är läkarbesöket på måndag.

MEN jag kan inte släppa känslan att jag behöver någon som kan hålla om mig några timmar typ en hel kväll. En som kan trösta mig på det där sättet. Den känslan kommer att ta längre tid att försvinna. Jag hoppas imorgon men det kan nog dröja flera dagar.



Kan man må bättre?

Kroppen känns som vanligt förutom huvudvärken.

Jag tänker på vad min kompis sa att jag borde köpa något för att pigga upp mig ikväll. Köp god mat, köpa kläder eller gå på bio. Men jag har ingen lust att göra dessa saker. Inte idag. Inte ensam.

Det jag vill ha vet jag aldrig om jag någonsin kommer att få.

Troligtvis ikväll kommer ett inlägg som heter teorier. Jag har inte börjat skriva det än men det finns i huvudet.

Mamamia avbokat

Kommer jag någonsin får ringa dit igen?

Vaknat

Jag är på jobbet. Kom senare vid ca halv nio. Jag har väl tur som har ett jobb där man kan flexa. Man får gå tidigast vid kl. 15 men jag kanske orkar stanna till kl. 16.

Min mamma vill mig bara väl och vill att jag ska få barn. Jag vet att stress inte påverkar missfallsrisken och jag kan fortsätta med min fritidssysselsättning. Jag måste bara försöka vara stark och säga till henne att jag inte ska sluta.

Min mamma jobbar som undersköterska på en av kvinnoklinikerna på ett av sjukhusen här i länet. Hon möter kvinnor som får missfall och massor av andra problem när de är gravida.

Hon sa igår att en patient hade haft missfall 4 gånger men nu när hon låg inne gravid för femte gången så verkar det gå vägen denna gång för henne. Denna patient hade sagt till min mamma att pga att hon stressade mindre så kommer hon nog nu gå hela vägen med denna graviditet.

Vad har jag att säga emot det?

Att min fritidssysselsättning gör mig lycklig spelar då inte så stor roll för min mamma för hon hör ju att jag kommer hem vid tio eller elva på kvällarna. Går direkt från jobbet och får köpa mat i affären för det går inte att äta ordentlig mat medan jag håller på med min fritidssysselsättning. Ja, jag får äta frukt, dricka smoothies, äta smörgåsar när jag går från jobbet till min fritidssysselsättning. Sallad är svårt att äta på pendeltåg när man måste ofta stå upp.
Men jag har verkligen försökt att äta bättre de kvällar jag håller på med min fritidssysselsättning. Ibland så finns det smörgåsar där så att vi som är där inte ska må dåligt av att hålla på så länge som vi gör. Det är ingen sport jag håller på med på min fritid men en sak som tar väldigt mycket tid vissa veckor. Nästa vecka ska jag bara hålla på en kväll men om 2 veckor är jag upptagen måndag-torsdag.

Hade jag fortsatt att vara gravid då hade jag bara gått på två av de fyra sakerna den veckan men nu kommer jag gå på alla fyra.

Igår kväll satt jag och pratade i telefon med fyra personer mellan kl. 21 till 22.30. De två första samtalen tog längst tid. Det var så skönt att kunna prata av sig och bli ledsen.

Min kompis ringde vid nio efter att hon kommit hem från sitt jobb. Hon lyssnade och vi pratade. Vi pratade lite om hur hon har haft det eftersom detta är hennes första vecka på jobbet efter föräldraledigheten. Hon sa att hon inte förstod hur jobbigt detta kan vara eftersom hon inte upplevt det själv men vill stötta så mycket hon kunde. Det var snällt av henne. Hon har vuxit i en trygg familj som har varit finansiellt stabilt, blivit gravid på första försöket ett halvår efter att hon har träffat sin pojkvän. Hon är en av de personerna som inte haft stora motgångar i sitt liv utan allt flyter på. Men hon är en bra vän.

Den andra var den andra personen på min fritidssysselsättning som jag hade berättat för förra veckan. Hon har en liknande uppväxt som mig och förstår mig bättre på den delen. Jag berättade att min mamma ville att jag skulle sluta på min fritidssysselsättning och hon sa direkt att min fritidssysselsättning hade inget med mitt missfall att göra. Hon var så himla snäll.

Sedan pratade jag kort med min bror och syster. Det blev sent så jag pratade inte länge med dem. Under samtal nr 2 fick jag huvudvärk. Att äta godis till middag är inte bra. Jag tog en brustablett mellan samtal 2 och 3 och somnade snabbt efter sista samtalet.

Vid halv tre vaknade jag med enorm huvudvärk igen. Eftersom jag inte är gravid så tog jag en Ipren-tablett. Jag somnade väl om vid halv fyra. Jag ställde om klockan när jag vaknade på natten så att jag skulle gå upp vid halv sju istället.

Min kompis med barn ville att jag skulle vara hemma från jobbet idag. Jag sa att jag kan inte. Jag kan flexa lite men inte vara hemma. Det är ju ingen annan som drar in pengar till ett nytt försök så att vara hemma när kroppen mår ganska bra är onödigt. Psykiskt kan det kanske vara bra men jag skulle må sämre av att veta att pengar försvinner bara så där.

Tyvärr så hade inte min huvudvärk försvunnit när jag hade vaknat. Den är där fast svagare. Ingen ny tablett har tagits idag.

torsdag 6 september 2012

Inget roligt att vara hemma själv

Jag vill göra något som får mig att tänka på något annat. De flesta hemsidor jag surfar på handlar om barn. Så dessa går inte.

Promenerar jag så är det bara jag och mina tankar. Rena skräcken. Nu har jag tv:n i bakgrunden där God Kväll är på och datorn på.

Läste nyss på familjeliv om de som tar cytotec. Vissa får ligga på sjukhus och andra är hemma. Jag kom inte så långt så jag kan väl vara hemma. Jag har inte råd att vara hemma en vardag om jag ska bekosta ytterligare ett försök.

Mailat ännu en person på min fritidssysselsättning att jag inte är gravid längre. Det är lättare att skriva och säga att jag inte är gravid längre. M-ordet kan jag säga en gång till en person men sen inte mer till den personen. Då säger jag inte gravid längre.

Jag äter godis. Jag har ingen lust att gå in till köket och göra något. Det blir nog ingen mat ikväll.

Livet suger och jag ser inget ljus i tunneln.


Hemma

Jag vet inte vad jag ska säga.

Raderade de två appar jag hade laddat ner om graviditet på telefonen.

Bävar inför när min kompis ringer. Jag smsade henne i morse men jag tror hon arbetar 8-20 och då tittar hon inte på telefonen förrän hon har slutat. Hon får inte ha sin telefon med sig när hon arbetar. Den är kvar i skåpet i omklädningsrummet då.

Storkklinik mailade och beklagade. De skrev att de hade försökt att ringa men det hade inte gått. Min telefon var på hela dagen och jag hade inget missat samtal. Jag vet inte vad som gick fel.

Jag mailade tillbaka och berättade händelseförloppet. Jag sa tack för att de försökte ringa.

Han på min fritidssysselsättning mailade bara några minuter efter att jag hade mailat honom och beklagade. Det var väldigt snällt av honom.

Jag glömde ringa Mamamia idag så jag får ringa imorgon och avboka.

Ja, jag är arg, bitter och säkert tusen saker till.

Vi hade sektionsmöte på jobbet idag och det gick sådär. Att få vara föräldraledig i ett helt år hade verkligen passat fint nu.

Mamma säger att jag hade inre stress pga min fritidssysselsättning och därför fick missfall. Hon vill att jag slutar med min fritidssysselsättning. Jag vill inte sluta med en av de få glädjeämnena i mitt liv.

Ska jag sitta hemma på kvällarna och glo på tv? Jag tror att jag snarare blir deprimerad av det.

Den där BF i april-tråden var verkligen en missfallstråd. Jag gick inte med i den men det varinget kul att läsa den. Mars- och maj-trådarna var bättre.

Elida gjorde 19 försök. Jag vet inte om jag skulle orka med det psykiskt. Pengamässigt skulle jag kanske inte orka med det om jag inte tog ett lån.

Elida är en kämpe och jag är jätteglad för hennes skull att hon äntligen fick sitt barn. Hon är någon jag ser upp till. Hon orkade också kommentera på min blogg 1,5 dygn efter att ha fått barn. Det var jättesnällt av henne.

Jag längtar så mycket efter att någon bara håller om mig nu. Men det kommer aldrig att hända. Nu börjar det vattnas i ögonen. Det är ju känsligt för mig att önska att jag hade en partner.

Istället så går tiden och jag lär mig handskas med saker och ting och partnerlängtan och kramlängtan minskas. Det blir så efter varje hemsk sak som händer i mitt liv.


Jag grät nyss

Det gick inte att jobba så bra. Så jag gick in på toaletten och grät en stund. Nu är jag tillbaka igen och hoppas att kunna ta mig samman och jobba. Jag måste ju jobba till halv fem idag. Jag flexade i tisdags och jag kan inte flexa hur mycket som helst.

Missfall

Nu är det konstaterat.

Han och sjuksköterskan resonerade om jag skulle få cytotec eller inte. De brukar ge om slemhinnan är minst 10 mm. Min var 8 mm. Så jag fick inget men fick en återbesökstid på måndag. Kanske på måndag får jag det istället om inget mer har kommit ut tills dess.

Jag mailade nyss en på min fritidssysselsättning om att jag inte är gravid längre. Det var denne som jag hade talat om personligen förra veckan på onsdagen. Jag bad honom att inte säga något till någon.

Jag köpte massor av godis på hemköp. Jag som egentligen inte äter så mycket godis. Jag vill ha något att trösta mig med men efter några bitar så var det inget gott heller. Men jag vill inte slänga det heller. Jag köpte en trisslott också för jag tänkte att någon tur borde jag väl. Jag vann 30 kr. 10 000 kr till ett nytt försök hade passat bättre.

Jag känner mig tom. Jag vet inte vad jag ska känna. Jag var ledsen igår kväll när jag pratade med min syrra. Det mesta kom väl ut då. Syrran var den enda jag hade direkt talat om för att jag blödde i tisdags.

Efter läkarbesöket så tog jag mod till mig och ringde mamma. Hon fick veta om missfallet. Det blev inget första barnbarn nästa år.

När klumpen kom i morse så visste jag inte vad jag skulle känna. Det bara är så. Jag berättade för läkaren i morse allt som hade hänt sedan i tisdags utan gråt i halsen utan bara mekaniskt. Efter jag klev ut från mottagningen då blev jag ledsen igen. Nu måste jag tala om för alla.

Jävla värdelösa kropp. Ursäkta svordomen men just nu har jag lust att säga många fler fula ord men jag måste ta mig samman och jobba nu.

Nästan konstaterat

Jag gick på toaletten så fort jag vaknade. Jag hann bara sätta mig på toaletten och då ramlade en stor klump ur mig. Jag kan nog gissa vad det var. Det såg ut som att det var mer än bara blod.

Så nu är det väl konstaterat även om mitt läkarbesök inte är förrän 8.40.

Igår behövde jag binda hela dagen och inatt hade jag det och jag gissar att jag behöver nog det idag också.

Det enda positiva är väl att jag inte har haft ont. Så jag fick tillhöra minoriteten som fick missfall och minoriteten som inte hade ont vid missfall. Jag vill tillhöra majoriteten som får gå en hel graviditet.

I min Femmis-grupp så har många av de gravida haft blödningar. De har berättat om sin oro men alla kontroller har varit ok. Jag är alltså den första i min grupp som har blödningar som har lett till missfall. Det spelar alltså ingen roll vart för jag får alltid tillhöra minoriteten som det alltid går dåligt för eller måste kämpa jättemycket oavsett vad jag gör.

Redan förra veckan undrade jag varför det stod vecka 1-2 istället för 3+ på testet. Jag skrev det inte här för jag försökte slå bort tanken. Jag tänkte att embryot fäste sent och därför hade jag så lite Hcg.






onsdag 5 september 2012

31

Det är min nya ålder.

Jag hoppas att nästa år så börjar mitt 32-åriga liv mycket bättre än mitt 31-åriga liv gjorde.

Tack för alla stöd och pepp. Tack för gratulationerna.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Det var många tankar som snurrade i mitt huvud på tunnelbanan hem. En av dem var att skriva ett argt inlägg om livet och alla för jävliga saker. Är det mycket jag ber om? Nej, jag tycker inte det.

Små barn brukar önskar sig att de var en filmstjärna, astronaut eller något annat häftigt när man blir stor.

Ett av de starkaste minnena jag har är att som 9-åring titta ut genom sovrumsfönstret och önska att man kunde ha normalt liv utan några problem som vuxen. Jag ville ha ett bra hem, ett jobb, en bra man och mellan 2-4 barn. Jag hade inte världens lyckligaste barndom så ett stabilt hem var det jag önskade mig.

Vad hände?

På något sätt klarade jag genom grundskola, gymnasium och universitet. Jag flyttade hemifrån sent alltså som 25-åring. Jag hjälper min familj med en hel del och är den som binder ihop min familj. Utan mig vet jag inte hur min familj skulle vara. Men sedan jag flyttade hemifrån så har de fått lära sig att klara sig själva mer.

Så när jag flyttade hemifrån så kunde jag koncentrera mer på mig.

Jag försökte ta körkort när jag var 20. Den körläraren sa att jag borde ge upp för jag kommer aldrig kunna lära mig köra bil. Jag ville gärna ha ett manuellt körkort för då har man valfrihet och inte är begränsad. Jag ville vara som alla andra.

Våren 2006 träffade min pojkvän. Hösten 2006 gjorde han slut. Han fortsatte att höra av sig och jag hade svårt att säga nej så jag träffade honom igen tre månader senare. På något sätt blev vi KK.


När jag var 26 (hösten 2007) försökte jag ta körkort igen. Denna gång också manuellt och på intensivkurs. Det är så få som misslyckas på intensivkurs. Jag gjorde det.

Knäckt över att en av mina livsdrömmar inte kommer att kunna uppfyllas så visste inte jag vad jag skulle göra. KK-förhållandet gick ju inte bra heller. Till slut vid mellandagarna 2007 så gjorde jag slut. Jag orkade inte med honom längre och behövde få bli lycklig.

Sommaren 2008 började jag med min fritidssysselsättning och det är en av de bästa sakerna i mitt liv just nu.

Jag har alltid vetat att hittar jag ingen man så kan jag skaffa barn själv. Visst blev det mer påtagligt när min kompis blev gravid som 29-åring och på mitt jobb så fanns två kollegor som hade småbarn eller var gravida och hade gjort allt detta innan 30.

Så jag började min resa som Femmis. Min familj sa att jag skulle sluta härma alla. Bara för att dessa tre skaffar familj innan 30 betyder inte att jag ska göra det.

När jag var 28 så började jag med körkortet igen. Efter ett år av körlektioner så tog jag till slut ett automatkörkort i feburari 2010. Sorgen att jag aldrig kommer att få manuellt körkort finns alltid där men jag kan köra bil och det var huvudsaken. Men alla dessa tre körkortsförsök hade kostat mig mer än 100 000 kr.

Jag har varit och är nog fortfarande arg över att jag inte kan få någonting lätt i mitt liv. Jag får aldrig vara lycklig över något länge utan då dyker upp något stort problem som förstör allt.

Det är en stor sorg att jag aldrig kommer att träffa Mr Right och få barn med denne. Men att få en halv dröm uppfyllen är bättre än ingen dröm. Det var att få barn själv.

Inte ens en vecka fick jag vara glad. Och jag började egentligen inte vara glad förrän i fredags.Det var då oron blev mindre än glädjen. Så en halv vecka fick jag vara glad. Vad är rättvisan i det?

Jag vet att jag kommer först i morgon att få domen men jag har haft oddsen emot mig hela mitt liv så varför skulle detta gå vägen.

Jag vill egentligen gråta så att jag kan få ur mig allt men det går inte. Av så många motgångar i mitt liv så blir man härdad och har svårare att gråta. Jag har ju varit den som har varit tvungen att hjälpa alla andra och vara den starke.

Min föräldrar har ju blivit bättre föräldrar sedan vi barn blev vuxna. Jag vet att de gjorde sitt bästa när vi var barn men minnena är kvar. De kunde inte hjälpa att deras trassliga ekonomi påverkade oss på fel sätt. Den trassliga ekonomin ledde ju till dåliga kommunikationer mellan alla och bråk.

Det dyker inte upp någon räddande man.

Men ibland behöver man någon som kan krama om en och säga att allt blir bra. Nu har jag ingen.

Så lite får jag ur mig när jag skriver på bloggen men människor behöver mänsklig närhet.

Jag vill inte ha någon kram just nu från min familj. Då känns det som att jag är som en börda.

Det är därför det hade varit bra om jag hade en partner.

Världen hatar mig just nu. Den hatade mig när jag var 9 och den har fortsatt att skratta åt mig sedan dess.

Jag hade försökt att äta så nyttigt jag kunde sedan plusset. Men idag struntade jag i det och köpte en pizza. Varför ska jag kämpa så mycket när jag inte får något tillbaka.









Hur många dagar ska det blöda?

Det verkar inte finnas något tecken på att sluta. Jag har binda på mig idag. Bindan behövs men det är inte lika mycket som mens.

Så domen kommer imorgon och jag försöker att hoppas. Att jag är en av dem som har blödningar men är fortfarande gravid.

Jag har ett graviditetstest hemma men jag har inte vågat att ta det. Jag är bara rädd att det står ej gravid på den.

Jag fyller år idag och för två dagar sedan trodde jag på en bra födelsedag.

Idag är det istället oro, klappar på magen när jag säger att jag hoppas att du har överlevt ändå, jag fryser och tiden går så långsamt på jobbet.

Sköra slemhinnor

Jag hoppas att det är sköra slemhinnor jag har fått. Jag hade binda på mig inatt. När jag vaknade var det kanske en 3x3 cm fläck på den men den hade inte gått så djupt in som mens gör på en binda.

När jag gick på toaletten så kom mer. Så jag tycker det är jobbigt att gå på toaletten nu.

tisdag 4 september 2012

Tror FC har blivit mamma idag

Jag läste på en annan blogg nyss att FC har blivit mamma idag. Ett stort grattis till henne och hennes dotter.

Vagitorie

Det blir ingen vagitorie i slidan ikväll utan ändan. Tänk om min nagel har gjort något eller jag råkat petat upp den för långt.

Varning läs ej om ni är känsliga

Så jag googlade. Man behöver inte ha ont när man får missfall.

När jag kom hem så duschade jag och gick direkt och la mig i sängen. Efter några minuter kände jag att jag behövde göra nr 2. Så jag gick på toaletten. Jag torkade mig. Det var mindre blod nu. Sedan kissade jag.

Vattnet blev bara urinfärgat och inte blodfärgat.

Jag gjorde sedan nr 2. Det kom inte så mycket men det gjorde det inte heller i morse när jag gjorde nr 2 på jobbet. Men då tittade inte jag.

Så nu när jag tittade så hängde en ca 5 cm lång blodstrimma från hål nr 1 och vattnet var lite blodfärgat nu. Så det är när jag bajsar och trycker hårdare som blodet kommer från hål nr 1. Så då torkade jag bort strimman. Jag såg ju sedan att vid hålet fanns en liten blodklump. Jag torkade bort den och det kom lite mer men inte lika mycket som den långa strimman var.

Jag har inte ont i magen. Alldeles nyss började jag få lite ont i huvudet. Jag har tänkt hela dagen på om jag har haft menskänningar eller inte. Jag har haft lite känningar i benen men de har försvunnit efter en eller ett par minuter.

Jag talade om för min syrra om att jag blöder men när mamma ringde dagens samtal och frågade hur jag mår så ljög jag. Jag sa att jag bara var lite trött och därför gick hem tidigare från jobbet. Men jag är inte trött.

Vad ska jag skriva

Inga symptom på att jag är gravid har jag.

Men samtidigt så är det inte rött i trosan. Men när jag torkar med pappret är det blod. Det var mer blod nu än för några timmar sedan.

Jag går hem från jobbet en timme tidigare idag alltså nu.

Var mer positiv

Jag hade blivit mer positiv de senaste dagarna. Jag har nog inte skrivit det här men jag har klappat magen, pratat med magen, längtat tills den blir större och längtat till att ha ett eget barn nästa sommar.

Precis innan jag gick in på toaletten så tittade jag på Försäkringskassans hemsida.

Nu har jag ingen lust att jobba utan vill bara hem och ligga still i min soffa.

Gick på toaletten nyss

Så jag torkade mig. Det var rött på pappret. Jag gjorde nr 2 så jag hoppades att det kom därifrån. Tog papper på framsidan och det mesta rött kom därifrån. Men ingenting i trosan än.

Jag tog fingret för se om det var någonting vid hålet. När jag tog upp fingret så var det rött där.

Så mindre än 2 dygn tills jag går till läkaren. Jag har inte haft ont i magen idag. Men efter toalettbesöket så funderar jag på om det känns konstigt i magen eller inte. Nu tycker jag tt jag känner någit i magen men jag tänkte inte på det innan jag gick på toaletten.

Jag har haft ont i halsen de senaste dagarna men inte känt att jag håller på att bli sjuk. Idag har jag mycket mindre ont i halsen än de senaste dagarna. Jag vet inte vad det kan bra. Halsbränna tror jag inte det är.

Jag får väl göra en toakoll om två timmar igen.

Tänk om jag har ansträngt mig för mycket.

Missar ett möte ikväll

Ikväll har mitt fritidsintresse möte. Imorgon är det en annan aktivitet mitt fritidsintresse har som jag kommer att gå på. Så för att ta det lugnt så mycket som möjligt väljer jag att inte gå på kvällens möte. Det känns jobbigt att missa det.

Men att inte hinna äta middag utan att få köpa någon smörgås i någon affär innan ett möte är ingen bra idé längre. Det går inte att göra så 2-3 kvällar i veckan.

Sedan plusset har jag jobbkvällar gått och lagt mig senast vid 10. Ibland vid 9. Jag behöver varva ner mycket innan jag kan gå och lägga mig. Jag kan inte komma hem vid 8 och bli tillräckligt nedvarvad till tio.

Så en del tuffa beslut måste tas för att bli mamma. Jag tror att de på mötet ikväll skulle ha förståelse om de visste att jag var gravid men de vet inte det.

måndag 3 september 2012

En till som slutar

Hon bor långt ifrån vår arbetsplats. Hon började förra veckan igen efter föräldraledighet i 1,5 år. Den 1 oktober börjar hon på ett nytt jobb som är närmare hennes bostad. Hon har fått tjänstledigt. Eftersom vi flyttar i slutet av nästa år så antar jag att hon inte vill ha ännu längre till arbetet vilket hon kommer att få i och med flytten.

Så där försvinner ännu en person i min ålder. Hon talade om det idag att hon slutar.

Missfallsrisken är 20 %.

Jag vill också kunna sluta jobba här innan flytten. Sedan kanske jag kommer tillbaka eftersom jag inte hittar ett nytt jobb efter föräldraledigheten men det är ett framtida problem.

Ny vecka

I min app står det vecka 6. När jag har surfat runt så har jag förstått att det betyder vecka 5 +1. Jag skulle vilja säga vecka 5.

Jag är nervös inför torsdagen.

lördag 1 september 2012

Mående

Den kommande tiden så kommer de flesta blogginlägg att handla om mitt mående.

Igår kväll började jag får känningar i halsen. När jag vaknade i morse så var det kvar. Så jag kanske håller på att bli förkyld eller sjuk. Hela dagen igår regnade det och idag ska det regna hela dagen. Imorgon ska jag vara ute och hålla på med min fritidssysselsättning. Jag hoppas att det inte regnar imorgon.

Jag kollar i trosorna ofta men det är för att jag får mer flytningar nu. När jag har googlat så det normalt att ha mycket flytningar . Jag har glad när jag ser att det bara är flytningar.

Det är skönt att inte må illa men jag skulle nog vilja ha ett symtom som har med graviditet att göra. Jag kissar inte ofta, inte illamående, halsbränna osv. Visst i torsdags mådde jag inte bra, kunde inte stå längre än ett par minuter. På jobbet hade vi sektionsmöte och vi börjar alltid med att stå vid en tavla och diskutera veckans resultat och förbättringar. Jag stod längst bak så att det inte skulle synas att jag hade svårt att stå upp. Men efter tio minuter satte vi oss ner och fortsatte mötet.

Jag har ännu inte hunnit att läsa livsmedelsverkets lista på vad man inte får äta så ordentligt. Jag måste ju plugga in den nu. Jag vet ju att vissa ostar får man inte äta. Men jag har inte koll på alla andra saker.

Eftersom jag inte kommer att se hjärtat slå på torsdag så vill jag nog ha ett ultraljud i början av oktober också. Jag har funderat mer om när jag känner att jag kan börja köpa saker. Jag har en del saker jag har velat göra om i mitt hem men alla pengar har ju gått till försök. Jag tror att jag vågar börja köpa dessa saker i november. Det är nog i slutet av december jag kommer att göra RUL så i januari börjar ju den stora inköpsrundan.

Sömnen är hittills ganska bra. Jag la mig efter kl. 22 igår. Vid elva var jag fortfarande vaken men jag somnade nog strax efter det. Dock vaknade jag halv fyra och var inte glad över att ha fått sova så lite. Men jag stannade kvar i sängen och jag somnade nog. Vaknade vid fem igen men somnade om. Jag minns att jag hade en jättekonstig dröm men minns inte vad den handlade om. Vid halv åtta vaknade jag igen och då gick jag upp.

Tog en vagitorie och låg och vilade i soffan i en halvtimme. Man ska ju ligga still efter att ha satt in en vagitorie så att den absorberas av kroppen. På jobbdagar brukar jag försöka ligga i en kvart.