Jag fick den känslan idag.
Det har inte gått så bra på nätdejtingsfronten. Jag chattar med en ny man nu. Jag vet inte vad det leder till.
Jag tycker inte om att jag är ytlig. Jag ser inte så bra ut och då ska jag inte vara ytlig när det gäller andra.
Den här mannen jag nu chattar med ser inte så bra ut men verkar verkligen vara en trevlig och en bra man.
Jag saknar att ha en partner. Att ha en som är hemma när man kommer hem. Att ha en att smsa när man gör något kul. Att kunna visa upp barnbilder på jobbet.
Jag känner nu att jag måste ta tag i att gå ner i vikt. Tiden verkar bara inte räcka till. Vår deadline på jobbet är imorgon och vi alla har jobbat mycket övertid för att nå dit. Så förhoppningsvis kan jag få mitt liv tillbaka nästa vecka.
Vi hade föreläsningar av olika chefer idag på jobbet. Moderatorn frågade varje chef som skulle säga något om vad de är mest stolt över i privatlivet. Alla sa familjen.
Jag kände mig så ensam och dålig människa. Singel och troligtvis kommer jag aldrig att få barn.
Meningen med allt idag på jobbet var att peppa människor till att göra förbättringar på jobbet. Man ska uppmuntra varandra och tänka positivt.
Jag har dock fått mycket beröm från kollegor om att jag är en bra människa och väldigt hjälpsam.
Det pratades om att om man låter en människa förklara varför denne reagerar på ett sätt så kommer man att ha förståelse för den personen. Då kan man samarbeta bättre. Det gäller både privata saker och jobbsaker. Det togs upp ett exempel gällande en privatsak mellan en person och dess pappa. Den personen förstod nu varför dennes pappa agerar på ett visst sätt när denne fick berätta om sin barndom.
Jag fick känslan att om jag berättade för människor om min barnlöshet så skulle de förstå mig bättre. Min chef frågade mig hur det är att handleda en gravid. Jag har försökt att inte tänka på det så mycket och det har gått bra.
Idag åt vi lunch med den som är gravid. Imorgon är hennes sista dag innan föräldraledigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar