Svårt att släppa bloggen

Inläggen blir inte lika många. De inlägg som jag skriver är nog inte så värst intressanta. Utifrån den senaste kommentaren så tycker någon att jag inte har något liv och tror att allt centrerar kring mig.

När jag gick till kuratorn så sa hon till mig att när jag är medveten om hur jag känner så vet jag hur jag ska agera runt alla.

Blir jag lyckligare av dra mig undan hela tiden bara för att andra får barn och lever det liv jag vill ha?

Just nu är svaret nej. Jag umgås med min bästa vän och hennes barn. Hon låter mig bära henne dotter, mata hennes dotter och passa henne korta stunder när hon gör något med de andra barnen.

Jag gratulerade en vän till min bästa vän igår som har gjort IVF, fått missfall tidigare och nu är i sjätte månaden.  Hon är så lycklig över att denna graviditet går vägen. Ska jag då se jätteledsen ut bara för att hon lyckas?

Jag umgås med andra vänner. Jag tränar när jag kan.

Jag försöker verkligen gå vidare i mitt liv. Jag har vänner, föräldrar, syskon och mitt fritidsintresse.

Jag jämför mig mycket med andra. Jag har tyvärr svårt att låta bli. Ingen är perfekt och tyvärr är det en av mina laster.

Idag sa en kollega till mig att hennes mamma fyller 60 år i november. Kollegan är gift och har barn. Hennes syster har också familj. Så hon och hennes systers familj ska i november åka på kryssning i Västindien med deras föräldrar för att fira mammans 60-årsdag.

Min mamma fyller också 60 år i höst. Vi har planerat i två år nu för att åka iväg när hon fyller år. Men vi vet inte hur långt pengarna räcker.  Pengarna räcker inte till för att hela familjen kan följa med. Just nu blir det bara 3 av 5.  Eftersom mamma fyller jämt så vill vi alla åka utanför Europa. Men vi vet inte om pengarna räcker så långt.

Jag är ledsen om mina känslor stör någon läsare.

Det känns faktiskt lite jobbigt att min familj inte kan åka på den resa vi så gärna vill. Att höra någon annan prata om deras mamma och deras resa i höst gjorde att jag kände ett sting i hjärtat.

Vi har faktiskt också drömt om att åka till Västindien i höst. Tillsammans alla fem.

Men det kanske blir tre personer en vecka i Grekland.

Jag vill bara att jag och min familj för en gångs skull också kan få det vi vill. Jag vill att vi också ska få slippa kämpa mycket mer än andra för samma saker.

Men min kollega märkte aldrig stinget i mitt hjärta. Det är så jag väljer att agera. Är jag medveten om mina känslor så är jag medveten om hur jag ska agera. Jag försöker hålla fast vid det kuratorn sa.