Jag oroar mig för att tågbiljetterna tar slut. Om jag köper ombokningsbara så har man bara 3 månader på sig att använda pengarna och åka på nytt. Hur vet jag att jag kommer att åka igen inom 3 månader?
Ska jag chansa och boka tåg och boende ändå? Bokar jag boende så bor jag två nätter. Jag tänker att om de säger att lördag är fel dag att insemineras så kanske de säger att söndag är rätt dag.
Blir det ingen insemination så får jag försöka hitta på roliga saker i Malmö ändå.
Just nu lutar det år i augusti blir det inget. Utan att en läkare kollar mig så vet jag inte när jag ska börja med Provera. Jag vet inte om jag själv ska gissa mig till när jag ska börja med Provera. Eller ska jag försöka ringa någon gynekolog i början av augusti och säga att jag har ont i magen och vill se att jag inte har ett utomkvedshavandeskap.
Ni ser ju att tankarna är många. Jag önskar att det var den 4 juli redan nu. Men ska jag åka så måste jag nog
köpa biljetter och boka boende när jag får lön nu i juni.
Idag kände jag också att jag önskar att jag någon att dela allt det här med. Jag kan ju prata om det mesta med min familj och vänner men jag kan inte ringa dem varje dag och tala om bland annat ovanstående tankar. De förstår ju inte hur jag mår och känner. Det blir ju att jag får hålla dessa för mig själv. Jag är glad att jag kan skriva de här på bloggen men jag saknar en fysisk person att bolla dessa tankar med.
En person som är positiv och tror på att Pergotime kommer att göra susen, att det blir inte för många ägg som växer, att jag får ägglossning, att det inte blir krångligt att boka boende och resa och att jag får genomföra en insemination.
Jag läser IVF-bloggar med par och då läser man att om den ena partnern är ledsen och negativ så försöker den andra muntra upp. De skriver också att man kan vara ledsna tillsammans och det är jättebra att vara glada ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar