Om jobb

Jag vill egentligen inte berätta så mycket om mitt jobb men igår hände en tråkig sak precis innan jag skulle gå hem.

Jag har hand om ärenden där jag skickar beslut om olika saker. Först skickar jag ett brev om hur jag tänker beslutar och sedan så beslutar jag. Först begär jag ju in komplettering om det är något som fattas innan jag skickar ett brev om hur jag tänker besluta.

Jag hade pratat med den personen som ärendet rör. Jag trodde att denne var normal och denne skulle skicka in papper till mig. Vissa papper kom efter den första begäran om komplettering men inte alla. Ett förslag om hur jag tänker besluta skickades ut. Denna person ringde och bad om förlängd svarstid. Jag medgav. Förra veckan lämnade jag två meddelanden på dennes telefonsvarare för att svarstiden har gått ut och svar måste komma in. Denne hörde inte av sig.
Jag skrev då ett beslut i fredags som denne fick i måndags.

Igår ringde anhöriga och berättade att denne hade tagit livet av sig. De vet inte när men troligen förra veckan.

Jag pratade med denna person så sent som i slutet av maj då denne begärde förlängd svarstid.

Personen var ung också under 40 år.

I panik fick jag hämta ärendet från arkivet och se om jag har gjort något fel. Min chef gick igenom ärendet och sa att allt hade gått korrekt till.

Hade personen skickat in alla papper som jag begärt då hade denna person fått det denne hade ansökt om. De anhöriga sa att de ska begära omprövning på beslutet och skicka in alla papper så fort de hittat dem i dennes lägenhet.

Nu förstår jag varför jag inte fick alla papper. Personen mådde inte bra. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka om det var min begäran på komplettering som fick bägaren att rinna över.

Idag ringde jag upp de anhöriga igen så att vi kunde gå igenom ärendet mer ordentligt och jag förklarade hur de skulle begära omprövning.

Jag hade ont i magen när jag åkte hem på tunnelbanan igår. Men när jag klev av den så hade det försvunnit. Jag skulle hålla på med mitt fritidsintresse på kvällen och kunde inte verka konstig inför andra. Jag blev stressad på jobbet för jag skulle precis gå hem när de anhörige ringde.

Jag tror att jag mår bra men det känns som att den känslomässiga bergochdalbana jag upplevde igår är inte bra om jag ska försöka bli gravid. Jag inväntar ju mensen när som helst och idag tog jag sista tabletten av Provera.

Stöd från jobbet har jag inte fått men det kanske man inte får när sådant händer.