Längtan

Jag längtar efter ljus. Nu börjar jag tröttna på mörkret och en stor del av snön har smält bort så det har gjort det mörkare också.

Jag längtar efter ljus och sommaren. Det är kanske för min stora längtan efter sommaren som det känns som att det är fler än vanligt som också uttryckt sin längtan.

Jag längtar också efter andra saker.

När jag sitter på tåget mot Köpenhamn är den närmsta sak som jag längtar till.

Jag längtar efter sommarsemestern. Jag gillar att köra bil när man ska åka på semester. Bilsemester.

Det kanske finns några som undrar varför jag inte längtar efter New York i mars. Jag åker mest för syrrans skull. Vi har aldrig åkt på semester ensamma förut. Detta kan vara vår enda chans om jag blir gravid i år. Ni som har följt min blogg länge vet ju att förra New York-resan inte gjorde att jag kände att jag vill tillbaka. Att de flesta tycker staden är fantastiskt är väl bra men jag tycker inte det. Det gör också att jag inte har några förväntningar på denna resa. Att inte ha några förväntningar gör att jag tror resan blir bra. Det kan ju bara gå upp när det redan är på botten.

Jag börjar också längta efter en större bostad. Men jag har inga pengar sparade till en insats på bostadsrätt och en hyresrätt är så svårt att få i länet.

Mitt jobb som jag har nu är ganska bra men jag måste höja min lön med 7-8 tusen för att ha råd med en hyresrättstrea. För att godkännas för att få en trea kanske lönen måste höjas med några tusen. Men att hitta ett nytt jobb som ger högre lön med min kompetens är inte lätt. Det jobbet måste fungera med att ha barn också. Det känns lite svårt att ha en ok lön men som inte är ok när man väl har ett barn. Ett jobb som är ok med barn men lönen gör att man har svårt att ha barn själv.

Så min brist på pengar gjorde att jag spelade på Lotto och Joker idag för 42 kr.

Jag har också ett annat problem som jag aldrig kunnat nämna här. Det rör inte mig personligen men någon i min närhet. Så indirekt är det också mitt problem.

Livet är aldrig lätt. Det är ett kämpande och det gäller att hitta guldkornen varje år så att man orkar fortsätta. Just nu är guldkornen min resa i mars och sommarsemestern. Att få ett avbrott i vardagen känns så skönt. Jag har ingen lust att gå till jobbet imorgon.

Guldkornen blir det jag kan bestämma själv över. Inseminationsresorna är inga guldkorn så länge de inte leder till ett levande barn.

En sak vet jag. Om jag inte försöker skaffa barn vad är det för mål jag ska i livet? En partner lär ju inte komma knackandes på min dörr.

Jag vet att jag måste gå ner minst 10 kg. Men att ha vikten som ett mål i hela sitt liv är ju fel och trist.

Vad kan man annars som ensamstående kvinna som kanske förblir ensam i hela sitt liv göra att livet känns värt att leva?