Familj

Jag såg nyss Vallarnas teater på kanal 7. Jag var där i somras och att se det igen fick mig att tänka.

Jag vill ha en egen familj. Då skulle jag inte ha varit själv ikväll. Det skulle vara roligare att planera sommaren.

Men framför allt så skulle det vara lättare att få barn om jag hade en partner. Hade jag 100 000 kr så hade nog behovet av att vilja ha en partner känts annorlunda.

Mina föräldrar lever inte hur länge som helst och när de dör så kommer jag att känna mig mycket ensam. Det är under ledigheter som sommaren och julen som saknaden efter en familj är störst. Vänner med barn åker ju på semester med sina familjer. De åker inte på semester med sina vänner. Kanske 2-4 dagar åker de bort men inte längre. Deras egna familj vill ju umgås ensamma med dem. Det är ju deras semester också. Så de vill nog inte ha vänner med dem och deras familjer längre än 2-4 dagar. Man hör ju aldrig om någon singelvän åker med sin väns familj till Legoland eller någon liknande plats.

Jag vill kunna åka någonstans med någon utan att känna att jag tränger mig på. Det enda sättet är ju med sin egna familj.

Nu känns det som att ett eget barn är väldigt avlägset. Jag äter mig tjock när jag egentligen ska äta mig smal.

Jag har tänkt på detta under kvällen sedan jag läste ett inlägg ikväll om familj och döden.