Det är svårt att förklara. Det känns tomt. Inte direkt ensamt men tomt. Som att något fattas.
Jag har inte heller kunnat hitta den motivation jag behöver för att kunna äta nyttigt och motionera. Istället äter jag onyttigt och tittar på tv.
Jag har nog känt så ett tag men vet inte hur länge. Sedan början av februari kanske.
Igår var jag hemma hos min vän. Vi pratade om min situation. Vi pratade om att det kanske är bättre att låna 200 000 kr på en gång för att gardera mig. Går det inte med paket 1 så kan jag köpa ett till paket. Blir jag gravid och får ett barn kan jag sedan betala tillbaka så mycket som jag då har kvar av pengarna. Tar jag ett lån på 100 000 kr och pengarna tar slut så kommer jag inte kunna låna 100 000 kr till.
Jag behöver något som piggar upp. Inte ens något bra tv-program fanns idag.
Jag har tidigare kunnat fantisera lite innan jag har somnat. Men jag har nog somnat rätt så snabbt när jag har lagt mig de senaste 1-2 åren. Jag har tyckt att det har varit bra att jag har somnat på en gång men nu skulle jag behöva drömma mig bort i några minuter innan jag somnar. Fantasierna gör mig lite gladare och ger mig hopp.
Min vän sa igår till mig att jag är gjord för att bli mamma. Man tror att någon skulle bli glad av den kommentaren och det blev jag först. Men sedan kom det smygande att det jag är gjord för kanske aldrig kommer att hända mig.
När jag var hos läkaren förra veckan så sa han att min blåsa var full. Jag hade nästan exakt en timme innan gått på toaletten så jag blev lite förvånad av den kommentaren. Sedan dess har jag tänkt mer på hur mycket jag kissar och hur ofta jag kissar. En till sak att noja mig över.
Har du räknat på hur mycket det skulle kosta dig att låna 200 000:-? Har du satt det i relation till dina andra utgifter och hur mycket du skulle få ut i eventuell föräldrapeng? Jag förstår att det känns tungt och hopplöst men att gå och låna en massa pengar när du redan skriver att du har det tufft ekonomiskt och måste hjälpa dina föräldrar känns inte så bra... 200 000 ÄR mycket pengar, speciellt med ett personlån där räntan är hög. Rusa in inte in i något som kan ge jobbiga konsekvenser senare. Du har själv nämnt hur jobbigt ni syskon tyckte att det var att era föräldrar hade dåligt med pengar, och du kommer vara själv med försörjningsbördan.
SvaraRaderaSätt dig i alla fall och gör en ordentlig budget. Räkna ordentligt på alla scenarion, kommer det verkligen vara hållbart att leva?
Sedan vet jag att det är känsligt och något du antagligen redan vet. Jag har ju ingen aning om hur överviktig du är, men övervikt och PCO är ju väldigt nära kopplat. Många som har svår PCO och är överviktiga har betydligt bättre chans att bli gravida om de går ner i vikt. Du kanske inte ska ge upp inseminationerna utan att göra ett ordentligt försök att inseminera när du väger lite mindre. Kanske välja att lägga en del av pengarna på att få hjälp med vikten istället. För det är INTE lätt att gå ner utan hjälp. Idag finns ju tex Itrim som hjälper en med coachning, mat och träning. Kanske värt ett försök innan du lånar jättemycket pengar till en hög ränta när du redan är ekonomiskt pressad?
Kram