Dagens äventyr + ett oväntat förslag

Jag kom hem ca 20:55 och började skriva detta 21:06. Jag är så trött att jag borde gå och lägga mig på en gång. Men jag måste ladda mobilen så att den kan väcka mig imorgon och man ska inte ladda saker medan man sover eller inte är hemma.

Så jag hoppas att en halvtimme laddning räcker för ca 9 timmar. Den hade 45 procent kvar när jag började ladda den men jag måste ladda min mobil varje dag för den håller inte så länge på en laddning. Max 36 timmar tror jag.

I alla fall här kommer lite info om Riga besöket. Jag vet inte om jag tar med allt för det beror på hur mycket jag orkar skriva. Resten för jag då skriva en annan dag.

Jag gick och la mig halv elva igår. Jag kom hem kvart över nio på kvällen. Klockan ringde vid tre men jag snoozade två gånger och gick upp tjugo över tre. Taxin var beställd till kl. 04 och den var där i tid. Ca 04.50 var jag på Arlanda. Åt frukost där för svindyra 90 kronor. En liten smörgås, ett litet äpple och en vattenflaska för det beloppet.

Jag var så trött att jag sov på flyget. Jag halvsov inte men kanske sov till 70 procent. Det var ett propellerplan och jag fick sittplats precis i mitten av planet i närheten av propellern. Alla var så tysta på planet trots att den var nästan full. Jag gissar att alla försökte nog sova också. Jag blev lite piggare att den timmens sömn.

Jag tackar Bebiskarusellen för alla tips om Riga. Det gjorde att jag kände mig tryggare och säkrare. Precis när jag gick ut ur flygplatsen stod Airport Express shuttle där. Det var två personer i den redan. Efter att jag gick på så åkte den. Jag måste ha kommit precis i tid. Jag antar att den hoppade över alla andra hotell på turlistan och körde oss direkt till våra hotell. Jag var vid Albert Hotell vid halv tio. Men min tid var klockan tolv.

Jag började då först kolla var kliniken var och det var bara runt hörnet från hotellet entré ca 50 m kanske. Jag gick inte in utan fortsatte att gå på den gatan som de flesta bilar körde på och som shuttlen också körde på. Jag gick och det håll som kändes mot centrum.

Jag ville leta efter ett bra café och en bra restaurang att äta lunch på. Jag gick runt där och tyckte inte direkt hitta så mycket jag gillade. Nu var klockan innan tio och mycket hade inte öppnat än. Men en del caféer var öppna och jag gick in i en. Jag satt där i 45 min innan jag bestämde mig för att gå till kliniken. Jag var på kliniken strax efter halv elva. Jag köpte i helgen skvallertidningar som jag tänkte att jag kunde läsa för att döda tid. Att läsa böcker är ju inte riktigt min grej. Jag brukar inte köpa skvallertidningar men jag kom inte på något annat läsbart som jag inte bryr mig om ifall jag måste sluta läsa dem tvärt.

Min tid var kl. 12. Klockan blev tio över tolv och jag frågade receptionisten. Hon sa att läkaren hade en patient som tog längre tid. Jag väntade då till halv ett och frågade vad som hände. Jag hade då under dessa 20 min sett läkaren med andra gå ut med jacka på och sedan komma tillbaka. Jag undrade redan när jag fick tiden om att det är ju mitt i lunchen men tänkte att de har väl lunch innan eller efter mitt besök. Kl. 12:40 fik jag komma till läkaren.

Hon hade funderat på mitt fall ända sedan vi träffades i september. Hon tycker att jag har chans att bli gravid med egna ägg. Hon tycker att jag borde åtminstone göra ett IVF-försök till med egna ägg och då hos henne. Nu kommer ett stort men. Dock så måste jag vara i Riga i två veckor så att hon kan hålla koll på mig varje dag.

Jag sa att jag var väldigt tveksam till detta. Jag vill göra äggdonation sa jag. Hon fortsatte att prata om IVF med mina ägg och sedan om äggdonation. Jag frågade om kostnaden och hon sa att det kostar lika mycket om man tänker på 2 veckors boende i Riga också.

Sedan var det dags för ultraljud. Hon gjorde ultraljud och sa att hon tror att jag har haft ägglossning. Jag såg ju på henne att hon tänkte väl att om jag hade en man så förr eller senare skulle jag bli gravid med mitt eget ägg.

Hon sa att hon ville prata med embryologen om mitt fall innan hon la fram ett förslag. Så hon gick ut ur rummet och jag satt kvar. Några minuter senare var hon tillbaka.

Hon tyckte fortfarande att IVF med egna ägg borde jag göra åtminstone en gång till. Hon sa att hon aldrig har sett någon som mig under alla år som hon har varit läkare. De som går vidare till äggdonation är antingen över 40, har genetiska sjukdomar, dålig äggreserv eller förtida klimakterium. Jag faller inte in under någon av de kategorierna.

Jag sa att jag har inte hur mycket pengar som helst och jag måste vara kostnadseffektiv. Hon fortsatte att jämföra IVF med egna ägg och äggdonation.

Jag pressade henne lite om vad hon tror om chanserna för mig att lyckas med IVF med egna ägg och äggdonation. Till slut sa hon att IVF med egna ägg så max 40 procents chans att bli gravid. Med äggdonation borde jag ha 70 %.

Jag talade om att jag kan inte ta minst två veckors ledigt från jobbet för något som troligtvis inte kommer att fungera och kosta mig massor. Jag slipper riskera att bli dålig pga överstimulation om jag gör äggdonation.

Hon frågade mig flera gånger om jag hade accepterat att mitt kommande barn inte kommer likna mig på en enda punkt. Jag sa att jag bryr mig inte. Jag vill ha ett barn som jag kan kalla mitt. Just då tänkte jag också att om mina ägg är så kassa så är det väl lika bra att jag inte får barn med dem.

Det kändes som att hon var jättebesviken på att jag valde äggdonation även om hon sa att hon förstod mig.

Jag hade inte riktigt förväntat mig att behöva kämpa för att få henne att gå med på äggdonation.

Om hon vill att jag ska vara försökskanin så får hon gärna betala det men det tänker inte kliniken göra.

Jag visste inte att jag var så världsunik. Jag hade gärna velat vara världsunik på ett positivt sätt.

Sedan fick jag träffa koordinatorn som sa att jag skulle göra blodprov och när hon får svaren så mailar hon mig mitt behandlingsschema och medicinlista. Hon gav mig också en medicin som jag ska börja med när jag får mens i december. Jag har ingen aning om vad det är för piller och jag var för trött för att fråga. Jag var hos koordinatorn och sedan blodprovsrummet totalt ca 10 min.

Vid halv två gick jag därifrån. Jag var väldigt hungrig och hade hittat ett billigt wokställe under den timme på förmiddagen jag promenerade. Där åt jag lunch.

Jag hade också hittat en galleria men jag var för trött för att gå runt i den. Efter lunch fortsatte jag att gå, Det var uppehåll ute och ca 10 grader. Jag gick mot Gamla stan och fikade på ett café. Jag orkade inte gå tillbaka till Albert Hotel för Airport shuttle. Jag hade precis innan caféet hittat turistinformationen och tagit kartor där. Jag hittade ett hotel på Airport shuttles turlista. Jag gick helt enkelt till Radisson Blu reception och frågade när shuttlen går. Han sa att man måste ringa och beställa den. Den går en gång i halvtimmen sa han. Jag hade precis missat den förra så jag skulle få vänta en halvtimme sa han. Jag hade inte bråttom så jag gick och satt mig i parken precis mittemot hotellet. Så vid ca kl. 15:45 kom shuttlen och det var rusningstid och polisavspärrningar för pengatransport till Riksbanken så vid halv fem kom jag fram till flygplatsen.

18:15 var det boarding. Jag gick runt på flygplatsen och åt på en pizzeria och läst den sista skvallertidningen.

Jag halvsov på planet hem så tiden gick så fort under resan. Vid sju landade planet och nästan två timmar senare var jag hemma.

Nästa gång hoppas jag kunna använda de 800 kr för taxin till att sova på ett hotell i Riga istället. Jag vill vara pigg när det är dags för insättning.

Ca 22 januari gissade läkaren att det blir insättning.