Dippar

Det kommer stunder och dagar då jag inte är så glad. Saknaden och ledsamheten är stor.

Denna vecka flyttade jobbet. Och med ca 1,5 timmes resväg dörr till dörr så kan det vara tufft. Men jag försöker organisera om mitt liv så att det inte ska bli så tufft. Vakna tidigare, göra matlådan på kvällen innan istället för på morgonen, bestämma kläder kvällen innan, sluta att duscha på morgonen och bara gör det på kvällen och gå och lägga mig tidigare.

Har jag tur så kan det ta 1 h och 15 min på eftermiddagen att komma hem för det finns en buss som går då. Bussen går snabbare på eftermiddagen än på morgonen pga köerna på Essingeleden.

Så jag har känt att jag kommer att klara den långa restiden. Men när folk pratar om att de flesta på jobbet har fått längre restid och jag har bland de längsta så säger de att det går ju så länge man inte har barn.

Men jag har tänkt att få detta att fungera även med barn tänker jag inombords men kan tyvärr inte säga det till dem.

Men om jag en dag får ha en stor mage på jobbet så ska jag säga till alla att detta kommer att fungera väl. Jag har förhoppning att mina föräldrar kanske kan hämta mitt barn tidigare en dag i veckan.

När mensen kom så blev jag påmind. Just nu känns det som att jag har lite tid till allt jag vill göra och tiden går ganska snabbt. Det enda som går långsamt är allt som har med att skaffa barn. Tiden går så långsamt och det är jobbigt.