Tiden flyger iväg

Jobbar mycket.

Men jag fortsätter att jobba på att vara mer social. I torsdags var det pubkväll på jobbet. Jag har inte gått på tidigare pubkvällar pga fritidsintresset eller andra skäl.

Men nu kunde jag det och jag gick dit. Jag satt vid min sektion och vi pratade om olika saker. Klubbkvällen var från halv fem till kl. nio. Jag jobbade lite övertid innan jag gick ner till dem.

På fredagen var jag hos kuratorn. Det var skönt att prata ut om allt som har hänt de senaste två veckorna.

Igår tvättade jag i tvättstugan 7-11 och sedan åkte jag hem till min vän. Jag träffade hennes dotter för första gången. Jag köpte med fika som en överraskning men min vän har fått förbud att äta mjölkprodukter. Hennes dotter har inte gått upp i vikt som hon ska och skriker en del så BVC misstänker mjölkproteinallergi.

Vi pratade om förlossningen och jag gav henne mina presenter. Hon tyckte om det jag har köpt.

Nästa vecka på söndag ska jag på brunch med två vänner.

Jag fortsätter att fundera på min framtid. Nästa vecka får jag lön och ska då börja fundera på vad jag ska göra med de pengar jag får över efter att alla räkningar är betalda. Jag skulle vilja köpa nya gardiner. Att köpa ett medlemskap på match.com är också en sak jag skulle vilja göra.

Dock så vill jag försöka få ner min kreditkortsskuld till 0 kr. Fördubblar jag återbetalningen till 1 000 kr i månaden så är den borta om 9 månader.

Pengar ska sparas till julklappar och annat man ska göra under julen.

Ständigt denna kamp om pengar. Ständigt alla dessa skuldkänslor när jag unnar mig något. Jävla lån som inte ledde till något.

Med pubkväll, fredagsmys, städning fredag kväll och fika igår så har jag nog gått upp i vikt. Nu i helgen har jag inte kunnat träna en kvart om dagen. Jag har varit för trött. Jag gick och la mig strax efter tio igår kväll. Kanske kvart över tio. Jag vaknade kvart i tio idag.

I fredags kom en kollega till jobbet med sin tvåmånaders gamla dotter. Igår fick jag träffa en bebis som är en månad gammal.

Mina känslor angående barn kändes lite lite svagare. Som att försökandet börjar bli ett minne.

Jag vill inte att det ska bli ett hemskt minne.

Drömmen om miraklet finns fortfarande. Kuratorn tror att om jag träffar en man så kanske jag kan bli gravid på det vanliga sättet. Det är ju det enda sättet jag inte provat. Jag har ju läst bloggar där så har hänt.

Jag vet inte om det finns några som fortfarande vill läsa min blogg. Den är ingen skaffabarnblogg längre.