En kollega till mig fick tvillingsöner i september förra året. Hon kom förbi med dem på jobbet idag. Det var första gången hon kom förbi med barnen. De var jättegulliga. Jag fick bära en av dem idag. Jag blev mer bebissugen efter detta. Den ena tvillingen har ett ovanligt förnamn men jag vill inte skriva det här eftersom det är min kollegas barn och jag tror inte att hon vill att hennes barn ska figurera på min blogg. Jag tror att många skulle tycka om det namnet men jag är själv är kluven inför det.
Jag pratade med en kompis igår. Hon vill också ha barn. Hon är lika gammal som mig. Men hon är singel och tycker att det är svårt att hitta en man. Hon bor inte i samma stad som sina föräldrar, så hon känner inte att skaffa barn själv är något för henne.
Hon har flyttat några gånger de senaste åren. Hon har flyttat till den stad där jobben finns. Hon har bott i Dalarna, Öland och nu i Uppsala. Föräldrarna bor i Strängnäs.
Jag förstår henne. Varför ska det vara så svårt att hitta en bra man att få barn med?
Eftersom hon har flyttat ofta så har inte några nära vänner i Uppsala. Nära vänner som man behöver om man ska skaffa barn själv.
Nu ska min vän på intervju för ett jobb i Växjö. Ännu en flytt. Det är ett bra jobb så för hennes skull hoppas jag att hon får det. Jag sa till henne att jag hoppas att hon hittar en man där. Hon är väl värd ett bra förhållande och barn.
Jag har börjat tänka ekonomiskt kring allt detta gällande att skaffa barn själv. Många kanske tycker att jag inte ska tänka så mycket på pengar och vilka saker jag ska köpa till mitt kommande barn.
Men jag kan inte hjälpa att vilja ha en ny vagn till mitt barn. Jag vill inte köpa en begagnad men jag kanske inte har råd att köpa en ny vagn. Jag vill inte köpa dyra saker till mitt barn men jag vill att mitt barn ska få en del nya saker. En del kanske tänker att jag kommer säkert få så mycket saker från vänner och familj. Jag har två vänner. Den ena bor i Uppsala och den andra i Södertälje. Jag bor närmast den som bor i Södertälje.
Mina föräldrar är tyvärr hårt skuldsatta och min bror är förtidspensionerad pga sjukdom. Min syster studerar.
Det kommer tillfällen då jag önskar att jag har en familj som har det bättre ekonomiskt ställt. När man läser på nätet om blivande mammor som skriver om allt de får från släkt och vänner. Vissa får en ny vagn av blivande morföräldrar, bilbarnstol eller annat som kostar mycket.
Jag önskar också att jag slapp oroa mig för familjens ekonomi om de hade det bättre ekonomiskt ställt.
Jag vill inte att mitt barn ska tro att äga dyra saker är viktigt men några enstaka saker kan väl mitt barn få som är nytt och kanske till och med kostar en del. Barnpassning är gratis och det vet jag att mina föräldrar kan ge någon gång ibland. Men jag vill ha en normal familj där jag får någonting i present när jag får barn. Det behöver inte vara dyrt utan det är tanken som räknas. Men jag skulle må dåligt om de slösade pengar på mitt barn istället för att köpa mat.
Det var inte så här jag hade önskat att mitt mammaliv skulle vara. Jag hade önskat att det fanns två föräldrar till mitt barn och dessa hade fasta jobb och därmed stabil ekonomi. Men jag vet att jag måste släppa den drömmen om jag ska klara av att skaffa barn själv. Det kommer tårar i ögonen när jag skriver detta. Det visar väl att jag inte har släppt drömmen.
Jag önskar bara att en person som inte har haft en så lätt uppväxt och ändå kämpat sig igenom universitet och fått ett bra jobb kan få bli lycklig på det personliga planet också.
Ett bra nätverk skriver många kvinnor som skaffar barn själv att det måste man ha. Att jag har ett dåligt nätverk diskvalificerar det mig som en bra ensamstående mamma? Jag vill ju ge mitt barn en underbar uppväxt. Nu ser ni några av mina tankar som far runt i huvudet inför mitt beslut.
Det känns som alla som skaffar barn själv har god ekonomi, familjer som har stabil ekonomi och många vänner som kan ställa upp när det behövs.
Jag skulle kunna skriva så mycket mer om mitt liv men det är så svårt eftersom jag vill vara anonym här.
Detta blev ett långt inlägg så kanske ingen läser detta. Men det var nog skönt att skriva av mig lite.
Jag hade oxå velat vara två - två att dela glädjen med såväl som det jobbiga. Jag är oxå jätteorolig för det eknomiska! Men samtidigt är alternativet att låta bli...
SvaraRaderaOch där känner i alla fall jag att det kommer vara värt det :0)