Sömnen är bättre

Den blir lite bättre för varje dag. Inatt minns jag inte ens att jag vaknade någon gång under natten men det tog över en timme för att somna. Det kändes som att hjärtade bankade fort och var för stressad för att somna. Jag gick och la mig så fort jag kom hem vilket var vid strax innan tio.

När jag går till jobbet så känner jag mig så nedstämd. Jag måste se ut som världens ledsnaste person. Har ingen lust att gå till jobbet men släpar mig dit i alla fall. Nu när jag jobbar så tänker jag mindre på med men är ändå nedstämd. Vill inte prata med någon fast jag måste. Känns som att jag måste kämpa väldigt mycket för att göra det som krävs lite tankearbete på jobbet. Försöker därför göra de enklaste arbetsuppgifterna men de börjar ta slut. Att gå igenom mail och post kan man bara göra i början efter att ha kommit tillbaka från semestern.

Ingen mens än men jag har den speciella känslan där nere som brukar komma några dagar innan mens. Den vill nog komma men progesteronet stoppar det.

Så på fredag kommer jag inte ta någon lutinus (progesteron). Jag testar och ser det negativa testet och har en helg på mig att försöka gå vidare.

På min fritidsintresse fick jag ett mail om att de bjuder in till en träff med lite info för hur man blir en bra ledare i föreningen. De som är intresserade att hjälpa till lite mer i föreningen ska kunna gå på denna första infoträff. Jag har lust att gå men man ska ju inte engagera sig mer om man vet att man ska sluta snart. Jag kan ju inte hålla på med fritidsintresset om jag ska bli mamma.

Flera femmisar som kommer på våra träffar har sagt att de har slutat engagera sig i föreningar därför de försöker skaffa barn. De skulle inte ha gjort det om de hade en partner men som ensamstående kan man inte få andra att tro att man är villig att göra mer. Har man en partner så kan man sluta så fort man blir gravid men som singel som skaffar barn så funkar det inte riktigt så.

Jag har bara några dagar till på mig att bestämma mig om jag ska gå eller inte.