Träningsvärk i magen och ser slutet på försökandet

Ont i benen övergick till träningsvärk i magen. Jag hade inte det vid IVF nr 1.

Idag har jag förutom benen och magen mått bra. Det finns där i bakgrunden men jag lever som vanligt. Packat upp, städat och handlat.

Jag läser om andra ruvare som undviker allt tungt och jobbigt men det är svårare när man är singel. Men eftersom jag har bestämt mig för att leva som vanligt så struntar jag i om jag lyfter tungt.

Tankarna har faktiskt kommit om det är försöken att få barn är över efter min tredje IVF.

Det är svårt att få lån i dagens samhälle. Jag måste åka ännu längre bort för att få hjälp. Skulle det finnas någon äggdonator som liknar mig i Europa så skulle säkert det kosta mer än en vanlig äggdonator. Precis som det gör när man vill beställa en spermadonator med speciellt utseende. Men det är ju mycket svårare med äggdonatorer pga de ska ju synkas med mottagaren.

Det blir bara för många saker att oroa sig för tänka på. Hade jag inte ekonomin att tänka på hade jag nog orkat koncentrera mig mer på resten.

Jag har ett myom i magen som jag måste tänka på. Hade jag kunnat bli gravid lätt så hade jag nog fått veta om det klarar av en graviditet. Det finns ju en risk att den blir större ju längre tiden går. Jag läste idag via google om en persons myom som förvandlades till cancer och hon fick operera bort hela livmodern.

En annan stor risk som jag har just nu är att mina äggstockar kan vrida sig. Har man väldigt stora äggstockar efter en IVF så kan dessa vrida sig. Om jag får en snabb smärta i magen som är som en kniv då är det äggstockarna som har vridit sig. Då måste man snabbt till sjukhus och operera bort båda äggstockarna. Kliniken varnade mig för det och att jag de närmaste veckorna måste ha koll på sådan smärta i magen.

Ibland vill jag bara blunda och önska att jag hade allt jag har drömt om.

Det känns inte som att jag är en ruvare nu. Nästan all fokus är på vad jag gör när jag har använt mitt trepack.

De kliniken tycker att jag är lite speciell eftersom jag påverkas inte av IVF-mediciner, känner inte av mina äggstockar, klarar av äggplock så himla bra, mår bra efter äggplocket mm.

Innan jag fick veta det dåliga resultatet så tänkte jag att det kanske tyder på att jag skulle klara en förlossning ganska bra. Nu får jag kanske aldrig gå igenom en förlossning.

Jag har ännu inte orkat prata med min bästa vän om det som har hänt. Hon kom tillbaka igår efter en några dagars Ålandsresa med sin familj. På tisdag åker hon till Grekland med bara sin syster i 5 dagar.

Jag kan sms:a men hur berättar man allt detta i ett kort sms. "Jag fick ett embryo insatt, det enda överlevande av 28 ägg. Det lutar alltså mot äggdonation som jag inte har råd att göra plus att det blir svårt att finna en donator som liknar mig. Jag måste nog lära mig att leva ett barnlöst liv."

Jag såg slutet på filmen "Million dollar baby" där en man hjälpte en kvinna att dö eftersom hon ville inte leva totalförlamad. Den var på TV4 idag. Jag hade inte sett den filmen förut och visste inte att den skulle sluta så.

Så vad är meningen med mitt liv?