Vaknat

Jag är på jobbet. Kom senare vid ca halv nio. Jag har väl tur som har ett jobb där man kan flexa. Man får gå tidigast vid kl. 15 men jag kanske orkar stanna till kl. 16.

Min mamma vill mig bara väl och vill att jag ska få barn. Jag vet att stress inte påverkar missfallsrisken och jag kan fortsätta med min fritidssysselsättning. Jag måste bara försöka vara stark och säga till henne att jag inte ska sluta.

Min mamma jobbar som undersköterska på en av kvinnoklinikerna på ett av sjukhusen här i länet. Hon möter kvinnor som får missfall och massor av andra problem när de är gravida.

Hon sa igår att en patient hade haft missfall 4 gånger men nu när hon låg inne gravid för femte gången så verkar det gå vägen denna gång för henne. Denna patient hade sagt till min mamma att pga att hon stressade mindre så kommer hon nog nu gå hela vägen med denna graviditet.

Vad har jag att säga emot det?

Att min fritidssysselsättning gör mig lycklig spelar då inte så stor roll för min mamma för hon hör ju att jag kommer hem vid tio eller elva på kvällarna. Går direkt från jobbet och får köpa mat i affären för det går inte att äta ordentlig mat medan jag håller på med min fritidssysselsättning. Ja, jag får äta frukt, dricka smoothies, äta smörgåsar när jag går från jobbet till min fritidssysselsättning. Sallad är svårt att äta på pendeltåg när man måste ofta stå upp.
Men jag har verkligen försökt att äta bättre de kvällar jag håller på med min fritidssysselsättning. Ibland så finns det smörgåsar där så att vi som är där inte ska må dåligt av att hålla på så länge som vi gör. Det är ingen sport jag håller på med på min fritid men en sak som tar väldigt mycket tid vissa veckor. Nästa vecka ska jag bara hålla på en kväll men om 2 veckor är jag upptagen måndag-torsdag.

Hade jag fortsatt att vara gravid då hade jag bara gått på två av de fyra sakerna den veckan men nu kommer jag gå på alla fyra.

Igår kväll satt jag och pratade i telefon med fyra personer mellan kl. 21 till 22.30. De två första samtalen tog längst tid. Det var så skönt att kunna prata av sig och bli ledsen.

Min kompis ringde vid nio efter att hon kommit hem från sitt jobb. Hon lyssnade och vi pratade. Vi pratade lite om hur hon har haft det eftersom detta är hennes första vecka på jobbet efter föräldraledigheten. Hon sa att hon inte förstod hur jobbigt detta kan vara eftersom hon inte upplevt det själv men vill stötta så mycket hon kunde. Det var snällt av henne. Hon har vuxit i en trygg familj som har varit finansiellt stabilt, blivit gravid på första försöket ett halvår efter att hon har träffat sin pojkvän. Hon är en av de personerna som inte haft stora motgångar i sitt liv utan allt flyter på. Men hon är en bra vän.

Den andra var den andra personen på min fritidssysselsättning som jag hade berättat för förra veckan. Hon har en liknande uppväxt som mig och förstår mig bättre på den delen. Jag berättade att min mamma ville att jag skulle sluta på min fritidssysselsättning och hon sa direkt att min fritidssysselsättning hade inget med mitt missfall att göra. Hon var så himla snäll.

Sedan pratade jag kort med min bror och syster. Det blev sent så jag pratade inte länge med dem. Under samtal nr 2 fick jag huvudvärk. Att äta godis till middag är inte bra. Jag tog en brustablett mellan samtal 2 och 3 och somnade snabbt efter sista samtalet.

Vid halv tre vaknade jag med enorm huvudvärk igen. Eftersom jag inte är gravid så tog jag en Ipren-tablett. Jag somnade väl om vid halv fyra. Jag ställde om klockan när jag vaknade på natten så att jag skulle gå upp vid halv sju istället.

Min kompis med barn ville att jag skulle vara hemma från jobbet idag. Jag sa att jag kan inte. Jag kan flexa lite men inte vara hemma. Det är ju ingen annan som drar in pengar till ett nytt försök så att vara hemma när kroppen mår ganska bra är onödigt. Psykiskt kan det kanske vara bra men jag skulle må sämre av att veta att pengar försvinner bara så där.

Tyvärr så hade inte min huvudvärk försvunnit när jag hade vaknat. Den är där fast svagare. Ingen ny tablett har tagits idag.