Chefen vet

Jag vill först säga att jag har en jättebra chef.

Det började med att jag mailade min chef på förmiddagen efter att jag hade bokat nästa veckas läkartid. Jag måste ju vara ledig från jobbet den tiden.

Vid halv fyra kom han förbi mitt rum. Han undrade hur jag mår. Det blir ju tredje läkarbesöket på 1,5 vecka. Han sa att han har tyckt jag har sett ledsen ut de senaste dagarna och att jag är tystare.

Jag tycker ju att jag har försökt att bete mig som vanligt. Jag ville inte att någon skulle märka. Jag tror inte att någon annan hade märkt förutom han. Det är ju min chef jag träffar minst men det är väl så att eftersom han är min chef så vågar han fråga.

Jag sa att det var min hälsa. Han sa att han var orolig att det påverkade mitt arbete och ville kontakta företagshälsovården. Jag sa att det här inte kommer att påverka mitt arbete och att jag inte ville berätta vad det är. Han sa att det är ok att jag inte berättar men att hans dörr alltid är öppen. Han sa det förra veckan också när jag berättade att jag skulle på gårdagens läkarbesök.

Jag har alltid tyckt att jag har haft en jättebra chef. Han är en av anledningarna jag är kvar och att jag tycker om mitt jobb.

Jag fick panik och undrade hur jag skulle göra. Bara ordet företagshälsovård fick mig att känna att jag hade svikit arbetet. I juni blev en på min sektion sjukskriven för cancer och han är säkert orolig att nu blir en till på hans sektion jättesjuk.

Jag ringde den enda jag kunde komma på som inte jobbade just nu. Mamma. Hon är ledig idag. Vi pratade och hon sa att hon inte visste vad jag skulle göra. Det var en svår situation.

Efter samtalet så jobbade jag och tänkte i fem minuter. Sedan gick jag in till chefen och berättade ALLT. Han hade många frågor och jag svarade på allt. Jag berättade om de tre försöken eftersom han frågade hur många gånger jag har försökt. Jag berättade om missfallet förra veckan.

Jag svarade på alla hans frågor. Han var så otroligt stödjande. Han berättade om en tidigare kollegas IVF-försök, sitt privatliv osv.

Han ville veta när jag åker nästa gång.

Jag är så glad att det gick så bra att berätta för honom. Som en stor sten har lättat från mitt hjärta.

Under samtalet med mamma sa hon att hon kom på att jag hade tvättstuga dagen innan det började blöda. Jag måste gå ute ca 50 meter för att komma till tvättstugan som ligger i ett annat hus. Hon tror att pga jag bar min tvättkorg och tvättpulver så ansträngde jag mig för mycket att min kropp inte kunde hålla kvar graviditeten. Hon undrar om jag har en svag livmoder och kanske borde vara sängliggande i 9 månader. Jag sa att jag tror inte att bärandet av tvättkorgen ett antal gånger påverkade.

Jag sa inget om att jag hade på söndagen, alltså dagen innan och två dagar innan blödandet började, hjälpt de på min fritidssysselsättning att flytta bord och stolar. Vi var två som bar ett bord som jag inte tyckte var så tungt.

Kontentan var att hon tyckte att jag inte skulle gå till tvättstugan själv från och med nästa försök. Hon vill bara att jag tvättar de dagar hon är ledig. Då kan hon komma till mig och ta hem tvätt.
Jag sa bara ja, ja och sedan orkade jag inte mer.

Hon sa inget om min fritidssysselsättning denna gång men jag kan nog gissa att om hon inte tycker att jag ska gå till tvättstugan själv så vill hon nog inte att jag ska fortsätta med min fritidssysselsättning.

Jag vet att min mamma bara vill väl. Men så länge det inte finns någon förklaring till missfallet så fortsätter min mamma undra om jag hade gjort något fel.

Min mamma är snäll och vill att jag ska bli gravid och få barn. Jag har nog lagt alla teorier bakom mig men min mamma har nog inte det.

Å andra sidan var min chef väldigt stödjande och sa att missfall händer och det är inget jag ska skylla på mig själv. Jag hade bara sagt att jag har fått missfall och inget om mina känslor och tankar. Det kändes som att han visste nog ändå vad som for runt i mitt huvud.

Att skriva här på bloggen har hjälpt mig jättemycket. Jag fick ur så mycket känslor då.

Jag har berättat för min bästa vän idag att jag berättade för chefen. Hon var så glad att allt gick bra.