Jag var på Taxinge slott idag. De hade julmarknad. Jag var där med min bästa vän. Hon sa att hon och hennes sambo försöker skaffa sitt andra gemensamma barn men det blir deras tredje för hennes sambo har en son sedan tidigare.
Jag blev inte ledsen utan glad för deras skull. Ni kanske tycker att det är lite konstigt att jag inte blir ledsen. Jag blir glad när Femmisar, bloggare och de jag känner djupare får barn.
Det är när människor på jobbet eller andra bekanta får barn som det börjar att kännas jobbigt. Jag vill också vara normal och som en av alla andra. När människor på Facebook skriver om barnbarn och barnbarnsbarn som föds. Det var en på Facebook som skrev denna vecka om sitt första barnbarnsbarn som föddes den dagen. När andra skriver om stora händelser i sitt liv som rör familjen så känner jag mig utanför.
Jag är singel och har inga barn. Ingen man som man kan fira olika saker med. Ingen man som är pappa till mitt barn och jag därmed kan gratta på fars dag. Inget barn att göra olika saker för eller med.
Men på något sätt så känns det som att det inte kommer att bli att vi blir föräldralediga tillsammans. Det känns snarare som att det är något kanske Gud som inte vill att jag ska få barn.
Det skrevs ett inlägg denna vecka på Barnlängtans blogg att ickeeuropeer har svårare att bli gravida med IVF. Så nu är det svart på vitt att jag har svårare att bli gravid.
Kuratorn tyckte kanske att jag skulle börja nätdejta. Jag ser att flera Femmisar gör också det medan de försöker eller har vänteperioder mellan försöken. Jag har fått rekommenderat Happy pancake av en person.
Hur kommer mitt liv att bli?
Det blir ett lån på 75 000 kr. Någon gång nästa vecka kommer väl papperna för påskrift. Sedan skickas de tillbaka och lånet kommer inom en vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar