Det är så svårt. Att komma fram till nya mål. Det får ta den tid det tar men jag skulle gärna vilja veta dem innan året är slut.
Efter den snälla kommentaren på mitt förra inlägg så har jag funderat.
Det har växt att jag kanske vill uttömma alla chanser till att få barn innan jag ger upp helt. Men att vilja och att göra det i praktiken är en annan sak. Om 7 år är den ena skulden färdigbetald. Då har jag en kvar. Så länge kan jag inte vänta. Men att få ihop 200 000 kr på ett år är omöjligt. 5 år känns omöjligt också.
Så jag måste vara realistisk. Jag måste hitta andra mål i livet än barn.
Skulle jag vinna pengar nu så skulle jag göra så här.
Satsa på en IVF på Storkklinik med ICSI i höst. Jag är fortfarande arg på kliniken som inte uppmanade mig att välja denna metod efter första IVF:en. De vill bara tjäna pengar på mig. Jag måste hela tiden ha den tanken i åtanke.
Går inte det så ta en annan donator på Ava Klinik i Riga.
De båda försöken borde tillsammans kosta minst 120 000 kr.
Ska jag ta en kvällskurs så att jag kan få ett jobb med högre lön i framtiden? Ska jag bara ta det lugnt i ett år och låta saker och ting växa fram?
Kommer jag finna någon att hyra ut mitt extrarum till?
Jag har fått tips från andra Femmisar om Airbnb som man kan hyra ut via till turister. Min familj tror att alla är potentiella mördare och avråder mig starkt ifrån att hyra ut till turister.
Så många beslut jag måste ta. Jag måste också bli starkare och stå för de beslut jag tar trots kritiken från andra. Jag jobbar på det och har blivit lite bättre på det med hjälp av kuratorn.
Hej!
SvaraRaderaJag har inte följt dig så länge så jag vet inte exakt vad du har testat men fördelen i detta är att det finns ganska många alternativ!
Kanske har du redan kikat på immunologispåret, sällan har jag stött på något med så lyckade resultat!
Kanske har du även redan gått igenom allt vad infektioner & virus heter, endokrinologi, koagulation och genetik, det finns en hel del att fördjupa sig i och åtgärda!
Sen undrar jag om du har övervägt embryoadoption, det är ju betydligt billigare än äggdonation och eftersom du vad jag förstår använder spermiedonator så kanske inte steget känns så främmande…?
Hoppas du finner kraft, energi & kosing att kämpa vidare, du har precis samma möjligheter som alla andra och har dessutom betydligt mer tid än de flesta andra i samma situation som jag känner ;)
Kram och lycka till!
Dagens nyheter om att frågan om singelinseminationer tas upp till diskussion igen kan ju ge dig en möjlighet till nya försök!
SvaraRaderaHyr inte ut till turister. Försök hitta nån som pendlar till Stockholm som bor på annan ort på helgerna. Det måste ju vara optimalt :-)
Jag känner igen det där med att försöka vara realistisk och försöka hitta nya mål i livet än barn. Det är svårt att släppa barn-grejen, det är ju så djupt rotat att man "ska" få barn och man blir så lätt utanför den kvinnliga gemenskapen om man inte har barn, det är iaf min upplevelse. När folk får barn vill de självklart umgås med andra som har barn eller helst andra som får barn samtidigt och det är ju inget konstigt för det är ju en så stor och omtumlande tid för de allra flesta men för den som ofta blir bortvald för att hon inte är gravid och inte har barn så känns det, det gör ont att inte få vara med i gemenskapen...och då är jag ändå hyfsat bevandrad i gravidkrämpor, barn osv eftersom jag har ansträngt mig extremt hårt för att inte tappa alla vänner som fått barn och jag har syskonbarn etc...självklart är det inte samma sak som att ha egna barn men det jag menar är att jag har faktiskt inget emot att prata barn och gravidkrämpor...jag engagerar mig i deras liv för att inte förlora vänskapen men ändå är det så att jag inte "duger" riktigt lika bra som andra gravida eller andra småbarnsföräldrar. Jag förstår ju att det blir så och att de inte menar något elakt men det gör ändå ont att bli bortvald och inte duga längre, speciellt eftersom jag INTE valt att vara barnlös. Jag hoppas att du hittar nya mål men allra helst att du på något sätt ändå får barn. Kram
SvaraRadera