Tiden går så fort att jag inte märker att jag bloggar så sällan.
Det är fortfarande fullt upp på jobbet. Jag är ledig nu fram till den 9 juni. Jag har planerat denna ledighet i ett år nu. När jag bestämde mig för ett år sedan att jag skulle vara ledig nu visste jag inte vad jag skulle göra dessa dagar. Jag tänkte bara att det visar sig nog.
Inte trodde jag att jag då skulle ha flyttat till en ny lägenhet.
Igår var jag på Rusta och köpte lite saker till lägenheten. Bland annat två fotpallar att ha i hallen. Något att sitta på medan man tar på eller av kläder.
Jag jobbade så hårt jag kunde denna vecka så att jag kunde gå på ledighet med så lite skuldkänslor som möjligt. Jag säger ofta till mig själv när det är mycket på jobbet att det är chefens ansvar när vi har mer att göra än det finns personal till. Jag försöker tänka på det även nu. Då är det lättare att koppla bort jobbet.
Så idag ska jag handla mat till min inflyttningsfest/inflyttningsmingel nu på lördag. Det blir nu med mig 6 vuxna och två barn. Jag är inte bra på att laga mat så min syster har planerat menyn och hjälper mig imorgon att laga allt. Huvudrätten blir västerbottenpaj och den tänker jag köpa färdig.
Jag hade hoppats att det skulle bli fint väder på lördag så att jag kunde bjuda på glass, Men med regn i sikte så får jag tänka på annat som efterrätt.
Jag har haft fullt upp med min fritidssysselsättning också. Allt detta har lett till att jag fortfarande bor hemma hos mina föräldrar. Att få det tapetserat, opereras, bli sjuk och sedan fullt upp på jobb och fritidssysselsättning har lett till att det inte riktigt funnits tid att flytta hem. Sedan har det funnits en till anledning till att jag har tyckt att det är bra att vara hos föräldrarna lite extra men jag vill inte skriva det här.
Men nu ska jag ta tag i det och förhoppningsvis imorgon flyttar jag hem.
På torsdag nästa vecka åker jag till Budapest. En weekendresa med syrran.
Förhoppningsvis så skriver jag ett till inlägg innan jag åker.
Det var många i min Femmisgrupp som plussade i mars och april. Tyvärr har de flesta av dem fått missfall. Det känns som att det är så mycket svårare att gå hela vägen om man är en Femmis. Det är så synd.
Jag funderar mycket på min framtid. Vad vill jag? Jag tänkte att i höst måste jag bestämma mig. Men för varje dag som går så är det en dag närmare hösten och jag vet fortfarande inte vad jag vill.
Min syster har sagt flera gånger den senaste tiden att jag har provat alla sätt förutom det vanliga sättet. Det vanliga sättet innebär att jag måste hitta en man och försöka med honom. Men just nu vet jag inte vad jag vill i mitt liv.
Just nu är det långt till den 25 juni och nästa kuratorsamtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar