Ensamhet

Jag har surfat på så många hemsidor och bloggar som har med att familj och skaffa barn att göra sedan jag började försöka. För mig så går det bara att inte sluta titta till dem då och då. Jag är nyfiken. Men det blir allt mer sällan jag tittar in.

Jag är inte en försökare längre. Jag vet inte vad jag är längre. Ex-Femmis snart?

Idag var jag inne på Familjeliv. Jag minns inte när jag var där sist. Kanske en månad sedan kanske mer.

Jag såg då en tråd om alla som var ensamma under midsommar. Det brukar finnas sådana trådar vid varje storhelg.

Jag är inte riktigt som dem men förstår dem. Jag har min familj men jag har ingen partner eller egna barn. Jag har inte skapat en egen familj.

Det är så många som vill träffa en partner och då få en egen familj. Sedan kan det bli barn men har man en partner så får man en familj.

Många av de ensamma vill också ha vänner. Det är väldigt svårt att skaffa vänner i dagens samhälle och som vuxen.

Det känns så onödigt att det sitter så många ensamma i Sverige.

Ibland funderar jag på om det inte borde finnas en statlig vänförmedling. Eller en statlig partnerförmedling. Samhället tjänar på att människor har vänner, partner och familj.

Jag är medlem på några dejtingsajter men är inte aktiv på dem. Jag har märkt att vill man få ut något av dem så måste jag ha betaltjänsten. Jag har just nu inte ekonomin för att betala för betaltjänsten. Men jag hoppas att i höst har jag råd.