Fantasier om mirakel

Jag trodde inte att jag skulle skriva mycket mindre på bloggen när jag inte gör försök. Jag borde ha mer tid till bloggen nu.

Men tiden går fort. Jobb, fritidsintresset, vänner och familj.

Resan var bra. Runt 30 grader och sol varje dag. Budapest är en väldigt fin stad. Jag och syrran hade det bra på semestern.

Idag hade jag avstämningssamtal med min chef. Hon har det med alla anställda. Lite som ett nulägessamtal fast med inslag av prat om vad man bör göra för att kunna få upp sin lön. I höst blir det lönesamtal.

Det är stressigt på jobbet och vi pratade om hur jag ska bli mindre stressad.

I torsdags när flygplanet lyfte så slog en plötsligt smärta till i tandköttet eller i några tänder. Att det slog till precis när planet lyfte utan att jag åt något gjorde mig fundersam. I tisdags ringde jag tandläkaren och idag var jag där. Jag var sjuk/förkyld i två veckor innan semestern. Tandläkaren kom fram till att inflammation i tandköttet pga den förkylning som jag hade. Om det inte försvinner till början av nästa vecka så ska jag ringa dem igen.

Idag började en kollega att gå runt och säga hej då inför hennes föräldraledighet. Hon ska få barn i början av juli. Hennes sista dag är imorgon men hon jobbar inte många timmar då.

Jag var trevlig och sa hej då och lycka till. Sedan gick jag till skrivarrummet och skrev ut några papper från skrivaren. Ingen annan var där. Jag tittade ner på min mage och rörde den lite snabbt. Jag var rädd att någon kunde komma in så det blev bara en kort stund jag rörde magen. Jag sa lite tyst att jag önskade att min mage kunde också ge mig denna glädje.

Jag har nog sedan jag varit tonåring fantiserat olika framtidsscenarion i mitt liv när jag ligger i sängen och försöker somna. Det går i perioder när jag gör det. Dessa fantasier kan vara i några veckor. Alltså jag börjar en historia och fantiserar om det i tio minuter och sedan somnar jag. Dagen efter när jag ska somna så fortsätter fantasin igen.

När fantasin inte kan komma längre så slutar jag tänka på det. Sedan kan det dröja veckor eller oftast månader innan en annan sätter igång.

Nu har jag haft en fantasi i två veckor. Den tillhör en av mina vanligaste fantasier. Alla är dock i olika sorters varianter av samma sak. Jag tänker på hur jag träffar en man, hur vi hanterar vardagssituationer och livet och sedan att vi trots livet upp- och nergång blir normallyckliga. Barn var länge en naturlig del i dessa fantasier.

Nu hanterar min fantasi situationen hur jag och min pojkvän/sambo tror om vi kan vara ihop när jag inte kan få barn. Han vill någon gång i framtiden gifta sig och jag stretar emot för jag är inte så säker på att han vill leva barnlös. Jag väljer ju själv hur det går i fantasin och att bli mirakulöst gravid kan jag ju göra men jag vet inte om det är det jag vill.

Det sker inga mirakel i mitt liv. Blir jag lyckligare av att fantisera om mirakel?

När jag var tonåring kunde jag fantisera historier om andra och skriva ner dem. Lite som en författare.

Jag måste ta tag i mitt liv. Vikten har tyvärr gått upp ganska mycket i år. Mat och träning måste komma högre upp på prioriteringslistan men det är inte lätt. Vad ska då halka ner på den listan?

Resten av det här året känns som ett vakuum. Just nu finns det inget jag tror jag kan göra i år som gör mig gladare.