Tankar om jag valt rätt

Jag berättade för en person igår om mina planer. Hon är 2 år äldre än mig så hon var i min ålder och det gjorde det lite lättare att berätta för henne. När jag berättade om mina planer att skaffa barn själv så fortsatte vi att prata och märkte hur mycket annat vi hade gemensamt.

Jag trodde aldrig att vi skulle ha så mycket gemensamt. Hon berättade också att hon känner en person som har åkt till Storkklinik och fått barn själv. Ibland är världen liten.

Men samtidigt så har jag under helgen träffar en gravid kvinna som ska få sitt andra barn i augusti. Jag har ju hållit på med min fritidssysselsättning under helgen och då träffat andra som håller på samma sak. Vissa hade jag inte träffat förut.
Då hade man den vanliga presentationsrundan. Ingen ensamstående man eller kvinna med barn. Jag fattar inte. Det ska finnas så många ensamstående med barn men jag träffar inte dem. Det kanske är så att de som är ensamstående med barn hinner inte ha en fritidssysselsättning att jag då inte träffar på dem så ofta.

De som har barn och har en respektive berättar om hur de får kompromissa med tid för att båda skulle kunna hinna med jobb och fritidsintresse. Detta gör att de kan leva bra liv och vara lyckliga. Jag kommer inte att ha någon att kompromissa med. Ger jag upp mig själv för att skaffa barn? Jag vill inte ge upp mig själv.

Lösningen kanske blir att jag får lämna mitt barn fler gånger till mina föräldrar när mitt barn är minst 1 år. Ja, kanske ett eller två gånger i månaden om det går.