Ytterligare en vecka har gått

Tiden går så fort att jag inte märker att jag bloggar så sällan.

Det är fortfarande fullt upp på jobbet. Jag är ledig nu fram till den 9 juni. Jag har planerat denna ledighet i ett år nu. När jag bestämde mig för ett år sedan att jag skulle vara ledig nu visste jag inte vad jag skulle göra dessa dagar. Jag tänkte bara att det visar sig nog.

Inte trodde jag att jag då skulle ha flyttat till en ny lägenhet.

Igår var jag på Rusta och köpte lite saker till lägenheten. Bland annat två fotpallar att ha i hallen. Något att sitta på medan man tar på eller av kläder.

Jag jobbade så hårt jag kunde denna vecka så att jag kunde gå på ledighet med så lite skuldkänslor som möjligt. Jag säger ofta till mig själv när det är mycket på jobbet att det är chefens ansvar när vi har mer att göra än det finns personal till. Jag försöker tänka på det även nu. Då är det lättare att koppla bort jobbet.

Så idag ska jag handla mat till min inflyttningsfest/inflyttningsmingel nu på lördag. Det blir nu med mig 6 vuxna och två barn. Jag är inte bra på att laga mat så min syster har planerat menyn och hjälper mig imorgon att laga allt. Huvudrätten blir västerbottenpaj och den tänker jag köpa färdig.

Jag hade hoppats att det skulle bli fint väder på lördag så att jag kunde bjuda på glass, Men med regn i sikte så får jag tänka på annat som efterrätt.

Jag har haft fullt upp med min fritidssysselsättning också. Allt detta har lett till att jag fortfarande bor hemma hos mina föräldrar. Att få det tapetserat, opereras, bli sjuk och sedan fullt upp på jobb och fritidssysselsättning har lett till att det inte riktigt funnits tid att flytta hem. Sedan har det funnits en till anledning till att jag har tyckt att det är bra att vara hos föräldrarna lite extra men jag vill inte skriva det här.

Men nu ska jag ta tag i det och förhoppningsvis imorgon flyttar jag hem.

På torsdag nästa vecka åker jag till Budapest. En weekendresa med syrran.

Förhoppningsvis så skriver jag ett till inlägg innan jag åker.

Det var många i min Femmisgrupp som plussade i mars och april. Tyvärr har de flesta av dem fått missfall. Det känns som att det är så mycket svårare att gå hela vägen om man är en Femmis. Det är så synd.

Jag funderar mycket på min framtid. Vad vill jag? Jag tänkte att i höst måste jag bestämma mig. Men för varje dag som går så är det en dag närmare hösten och jag vet fortfarande inte vad jag vill.

Min syster har sagt flera gånger den senaste tiden att jag har provat alla sätt förutom det vanliga sättet. Det vanliga sättet innebär att jag måste hitta en man och försöka med honom. Men just nu vet jag inte vad jag vill i mitt liv.

Just nu är det långt till den 25 juni och nästa kuratorsamtal.

Alla är inte värda att ha barn

Jag var hos kuratorn igår. Första gången på tre veckor. Hon hade en kurs att gå på och jag hade min operation så det dröjde tre veckor.

Det var skönt att kunna prata av mig. Jag var där i en och en halv timme. Jag skulle ha kunnat vara där minst en timme till.

Nu ska kuratorn ha sin sommarsemester så vi ska ses den 25 juni nästa gång.

Sedan hysteroskopin så har jag tänkt mycket på att skaffa barn. Det blev ännu mer när debatten om ensamståendes rätt att få barn kom upp förra veckan. I Sverige kommer man ha ett lämplighetstest enligt lagen och jag vet att jag aldrig kommer att godkännas. Min kurator trodde att jag skulle godkännas och om hon kunde skriva ett rekommendationsbrev så skulle hon göra det.

Jag funderar mycket på om jag har tagit rätt beslut att inte göra något mer försök. Det är stora skuldkänslor jag har över att inte ha testat alla metoder. Skuldkänslorna skulle vara mindre om jag hade pengar att testa alla metoder och testa dem mer än en gång.

Jag skulle kunna prova en till äggdonation med en annan donator innan jag ger upp om min livmoder. Läkaren hittade inte något fel på min livmoder. Att bara ha testat äggdonation en gång känns jobbigt.

Är jag värd ett barn?

Att ekonomin stoppar mig är jobbigt. Men lite är det också den psykiska orken. Jag orkar inte med något försök i år. Men fanns pengar så kanske om ett eller två år.

Denna vecka har det känts som att alla har magar. Alla utom jag. De bloggare jag har följt sedan 2011    närmar sig sina mål.  På jobbet är det magar, på tunnelbanan osv. De syns mer nu när det är varmt.

Jag har en mage som bara består av fett.

Snälla läsare. Rösta inte på KD eller Sd nu i EU-valet och i valet i höst. Inte om ni tror på frihet, jämlikhet och medmänsklighet. Inte om ni tror på allas rätt att försöka få barn.

Idag har jag läst två artiklar om barn som glömts bort i varma bilar. En i Malmö och en i Växjö. Jag skulle vilja säga mitt mammahjärta men säger mitt hjärta. Mitt hjärta undrar om dessa personer är värda att få vara föräldrar. Jag skulle aldrig glömma bort ett barn i en bil eller med flit lämna ett barn i en bil.

Är lite sjuk

Planen var att flytta hem igår. Men jag blev sjuk tidigare i veckan så det har skjutit upp det.

Jag började känna i måndags att det känns konstigt i halsen. Det fortsatte på tisdagen. Men ingen snuva eller hosta. Det var i samma stadie på onsdagen. Efter operationen blev det värre. Jag tog ju ledigt på torsdagen utifall att. Hade jag varit frisk så hade jag kunnat jobba precis som läkaren sa. Men jag var nu glad att jag var ledig för då skulle jag orka jobba på fredagen.

På fredagen gick jag igenom alla mina mail, post och telefonmeddelanden. Det var det enda jag hann med. Nu i helgen har jag mest vilat hos mina föräldrar. Jag var i mataffären igår för att handla till matlådor.

Jag har några saker jag vill fixa med lägenheten men det blir ju aldrig gjort nu när jag är sjuk. Samtidigt är det massor att göra på fritidsintresset nästa vecka. Jag har semester snart så det är bara 8 arbetsdagar till det och jag känner mig därför väldigt stressad. Allt jag måste hinna med på jobbet innan semestern.

Det är bra att det är flextid på jobbet men planen var att lägga till plustimmar till den denna vecka och inte använda mina inarbetade flextimmar. Så minst 6 timmar varje dag kommer jag att jobba.

Jag vill bli frisk.

Svar till kommentarer

Hej!

Jag har funderat på embryodonation. Men några länder i Europa som tillåter denna metod tillåter det tyvärr inte för singlar.

När jag valde äggdonation så var det för att det var större chanser med det än med embryodonation. Man visste att båda donatorerna var friska.

Gör man embryodonation riskerar man få ett par överblivna embryon och att föra över gener som innebär svårt att få barn vill jag inte. Är det embryon där båda är donatorer så känns det bättre.

Det är en djungel detta med att hitta rätt behandlingsmetod. Jag har inte testat immunologispåret. Dels pga det är dyrt dels för att jag tror inte att jag har tecken som visar på att jag har det. Men jag kan ha fel.

När det gäller uthyrning av mitt extrarum. Idag fick jag mail från Blocket om att min annons har plockats bort. Två månader var den uppe.

Jag bor alltså i fel del av Stockholms län. Alla vill bo i de centrala delarna av Stockholms kommun. Bor man i en annan kommun i länet så är det svårare att hitta en hyresgäst.

Jag vet inte hur jag ska kunna hitta en hyresgäst som är pendlare. Det är jättemånga annonser på Blocket och min drunknar snabbt i den mängden. Jag ska försöka igen i augusti. Jag funderar på att sänka priset till
2 500 kr för ett möblerat rum. Kanske någon student nappar på det hela.

Annars får jag hitta på något annat.  Tips emottas.

Jag har inte haft tid att kolla upp Airbnb men ska försöka göra det ikväll.

Nya mål i livet och att våga ta nya beslut

Det är så svårt. Att komma fram till nya mål. Det får ta den tid det tar men jag skulle gärna vilja veta dem innan året är slut.

Efter den snälla kommentaren på mitt förra inlägg så har jag funderat.

Det har växt att jag kanske vill uttömma alla chanser till att få barn innan jag ger upp helt. Men att vilja och att göra det i praktiken är en annan sak. Om 7 år är den ena skulden färdigbetald. Då har jag en kvar. Så länge kan jag inte vänta. Men att få ihop 200 000 kr på ett år är omöjligt. 5 år känns omöjligt också.

Så jag måste vara realistisk. Jag måste hitta andra mål i livet än barn.

Skulle jag vinna pengar nu så skulle jag göra så här.

Satsa på en IVF på Storkklinik med ICSI i höst. Jag är fortfarande arg på kliniken som inte uppmanade mig att välja denna metod efter första IVF:en. De vill bara tjäna pengar på mig. Jag måste hela tiden ha den tanken i åtanke.

Går inte det så ta en annan donator på Ava Klinik i Riga.

De båda försöken borde tillsammans kosta minst 120 000 kr.

Ska jag ta en kvällskurs så att jag kan få ett jobb med högre lön i framtiden? Ska jag bara ta det lugnt i ett år och låta saker och ting växa fram?

Kommer jag finna någon att hyra ut mitt extrarum till?

Jag har fått tips från andra Femmisar om Airbnb som man kan hyra ut via till turister. Min familj tror att alla är potentiella mördare och avråder mig starkt ifrån att hyra ut till turister.

Så många beslut jag måste ta. Jag måste också bli starkare och stå för de beslut jag tar trots kritiken från andra. Jag jobbar på det och har blivit lite bättre på det med hjälp av kuratorn.

Dagens upplevelse/operation

Jag hade tid kl. 12 men åkte in till operation halv två. Jag kom halv tolv. Där emellan väntade jag till halv ett, bytte kläder, väntade 10 min,  träffade narkosläkare, fick alvedon och en annan smärtstillande tablett, väntade 30 min, träffade läkaren som skulle utföra hysteroskopin, väntade 10 min.

Operationen tog en halv timme och jag var på uppvaket mellan 14 och 15. Sedan gick jag till väntrummet där jag väntade på läkaren. Vid halv fyra fick jag prata med honom i några minuter.

När jag vaknade vid uppvaket så hade jag inte ont. Så jag kände på mig att myomet var kvar. Jag hade rätt. Han är den sjätte läkaren som tycker att den ska vara kvar. Han sa att min livmoder såg vanlig ut, inga polyper eller annat hittades.

Så att inget fäster i min livmoder är något som inte går att fixa.

Äggen kan man byta ut men inte slemhinnan. Så det känns som att jag är oförklarligt barnlös.

Jag vet inte hur jag ska gå vidare efter detta. Jag behöver tid på mig att fundera.

Det konstiga var att när jag hoppade upp i gynstolen i operationsrummet så kom en stark känsla över mig om att detta är det närmaste jag kommer en förlossning. Jag har aldrig känt så vid mina försök men att vara i ett riktigt operationsrum med alla medel som finns i en förlossningssal om man gör kejsarsnitt eller har komplikationer gjorde att jag fick denna känsla.

Jag blev lite ledsen men sedan sövdes jag ner och den känslan hann därför inte finnas så länge hos mig.

Men jag minns den. Jag minns den så tydligt men det kommer så klart att falna och bli ett svagare och svagare minne.

Mycket att göra

Jag flyttade hem till föräldrarna förra söndagen. Detta pga att lägenheten skulle tapetseras. I torsdags blev målaren klar men nu skulle lägenheten städas mm. I lördags var jag på Ikea. Jag och familjen städade lägenheten också nu i helgen.

Jag bor kvar hos föräldrarna pga operationen. Nu på lördag räknar jag med att flytta hem.

Är 14 maj fertilitetsresans slut?

Hej!

Det skulle sluta med att jag fick barn. Istället fick jag en operation. 11 dagar kvar.

Det skulle sluta med en nedräkning mot BF. Istället blev det en nedräkning mot en operation.

Den 1 maj fick en av mina facebookvänner sitt fjärde barn. Jag undvek att klicka på gilla eller skriva en kommentar. Det var över 100 som hade kommenterat så jag tänkte att den personen märker nog inte om jag inte klickar på gillar eller kommenterar.

Vissa kan få hur många barn som helst medan andra inte kan få en enda.

Idag tog jag en promenad till. Jag har på mig min stegräknare och försöker komma upp till 10 000 steg per dag. Det är dock väldigt svårt. Jobbdagar får jag ihop mellan 6 000 och 8 000 steg. Upp emot 8 000 steg blir det om jag hinner ta en kort promenad på 20-30 min.

En jobbdag fick jag drygt 4 000 steg och då var jag besviken. Det är inte alltid jag kan eller orkar promenera på kvällarna.

Jag försöker att använda mina semesterdagar klokt och spara pengar genom att inte sjukskriva mig på operationsdagen. Jag kommer vara flexledig både den 14 och 15 maj. Jag vet inte hur jag mår dagen efter operationen. Jag tar det säkra före det osäkra. Så det är mycket tid jag måste jobba in. På valborg så hade vi 6 timmars arbetsdag på jobbet men jag jobbade 8 timmar.

Men jag har fler dagar jag vill vara flexledig i maj och juni så jag har mycket tid att jobba in.

Livet fortsätter.

Jag går till kuratorn. I onsdags ( sjukvårdsbesök får jag gå på arbetstid) så sa hon att jag har nog egenskaperna för att kunna bli chef. Jag var tveksam för jag tror inte att jag är en person som kan hålla samman en personalgrupp och hantera när personalen kommer till mig med personliga problem.

Hon sa att jag hade de organisatoriska egenskaperna redan men att jag måste jobba med självförtroendet när det gäller att handskas med människor. Jag vet inte om jag är av det rätta virket för att bli chef. På mitt jobb är det den enda karriärvägen så jag får fundera på saken.

Men jag ville ha barn och inte bli chef.

Men med mina skulder är det mitt sätt att bli av med dem?

Men jag måste nog gå kurser på fritiden för att kunna bli det och jag tror inte att jag har tiden till det. Den tid jag har på fritiden ( förutom tid till mig själv, vänner och familj) vill jag ska gå till mitt fritidsintresse.

Kuratorn tyckte att jag var annorlunda vid detta besök. Smärtan över att vara barnlös syntes inte på mig. Hon tyckte att jag betedde mig annorlunda och hade ett lugn över mig.

Jag har ju bestämt mig för att fokusera på vikten och jag undrade om det var det som gjorde det hela. Förut har jag varit fokuserad på att få barn.

Ni märker nog att jag inte skriver här lika ofta. Jag vet inte varför men att skriva inlägg har inte lika stor betydelse nu. Det är väl som de som får barn. De slutar blogga oftast.

Men jag känner att ett visst behov att blogga finns fortfarande kvar.