Varför är det så långt borta?

Ja, jag vill bli gravid nu. Jag vill ha barn nu.

Allt som sägs eller görs runt omkring mig kopplar min hjärna ihop med barn. Jag vet inte varför men det är så.

Min mamma tycker att jag ska flytta till en trea innan jag blir gravid. Jag håller nog med henne men med den lön jag har idag blir det svårt. Men senast den 15 mars får jag veta hur stor löneförhöjning jag får. Eftersom jag jobbar offentligt så blir det nog några hundralappar. Men jag skulle nog behöva minst 2 000 kr för att kunna flytta.

Jag fick min räkning på månadens hyra denna vecka. Hyreshöjningen börjar med denna månads räkning. Inklusive hyreshöjningen på min p-plats så har min hyra höjts ca 200 kr. Sedan tillkommer andra höjningar på andra räkningar.

Men planen är start nästa år. Det är bra att den planen finns. Jag har tyvärr inte så mycket annat att se fram emot. Jag är singel och alltså har jag ingen man att göra roliga saker med. Ingen man där man kan se framemot att relationen utvecklas med, bli sambos, gifta sig och till slut få barn med.

Jag vet att ni tänker det finns annat i livet än man och barn. Men allt det andra känner jag att jag gör nu men ändå fattas det någonting i mitt liv. Barn.

Jag spånar på namn

Roade mig själv med att komma på namn till mitt förhoppningsvis framtida barn. Jag kom på bra namn till en son. Det var svårare till en dotter.

Om jag inte hade lovat familj och vänner att göra massor av saker på sommaren så hade jag nog råd att börja i höst. Men jag ångrar inte att jag hade lovat dessa saker. Jag ska ju få en bra sommar ut av dessa pengar så dessa saker är väl värda pengarna.

Tre mail från Femmis

När jag öppnade min mil imorse så fanns det 3 mail ifrån Femmis. Ett som välkomnade mig som medlem, ett med inloggninsuppgifter och ett med inbjudan till årsmötet och ett läger.

Så sedan dess läser jag det som står på Femmis intranät. Jag håller fortfarande på med det men tog en paus för att skriva detta glädjande inlägg.

Mer input behöver jag

Femmis har ett forum. Ett forum jag gärna vill läsa. I mailet jag fick om att jag får bli medlem stod det att jag ska betala medlemsavgiften och sedan kan det ta upp till en månad innan de mailar tillbaka med inloggningsuppgifter. Den personen skrev att det tar så lång tid eftersom de gör detta på sin fritid. Jag förstår att det tar så lång tid.

Ändå önskar jag att jag hade inloggsuppgifterna nu. Kunna förkovra sig. Kanske hitta fler bloggar där ensamstående försöker att skaffa barn själv eller har fått barn själva.

Min blogg är lite i ingemansland eftersom jag inte är en försökare utan en funderare. Då är det lite svårt att få läsare och därmed mer input eller stöd inför mitt beslut och eventuella kommande försökande.

På www.familjeliv.se finns inte många trådar om ensamstående som försöker att skaffa barn själv. www.villhabarn.se finns det heller inte så många trådar om det. Det finns inte många aktiv på det forumet.

Finns det andra forum som jag inte vet om? Jag kan gärna läsa engelska/amerikanska forum eller bloggar om det inte finns svenska men jag vet inte hur man hittar dem.

Barnbesök på jobbet och mitt beslut

En kollega till mig fick tvillingsöner i september förra året. Hon kom förbi med dem på jobbet idag. Det var första gången hon kom förbi med barnen. De var jättegulliga. Jag fick bära en av dem idag. Jag blev mer bebissugen efter detta. Den ena tvillingen har ett ovanligt förnamn men jag vill inte skriva det här eftersom det är min kollegas barn och jag tror inte att hon vill att hennes barn ska figurera på min blogg. Jag tror att många skulle tycka om det namnet men jag är själv är kluven inför det.

Jag pratade med en kompis igår. Hon vill också ha barn. Hon är lika gammal som mig. Men hon är singel och tycker att det är svårt att hitta en man. Hon bor inte i samma stad som sina föräldrar, så hon känner inte att skaffa barn själv är något för henne.

Hon har flyttat några gånger de senaste åren. Hon har flyttat till den stad där jobben finns. Hon har bott i Dalarna, Öland och nu i Uppsala. Föräldrarna bor i Strängnäs.

Jag förstår henne. Varför ska det vara så svårt att hitta en bra man att få barn med?
Eftersom hon har flyttat ofta så har inte några nära vänner i Uppsala. Nära vänner som man behöver om man ska skaffa barn själv.

Nu ska min vän på intervju för ett jobb i Växjö. Ännu en flytt. Det är ett bra jobb så för hennes skull hoppas jag att hon får det. Jag sa till henne att jag hoppas att hon hittar en man där. Hon är väl värd ett bra förhållande och barn.

Jag har börjat tänka ekonomiskt kring allt detta gällande att skaffa barn själv. Många kanske tycker att jag inte ska tänka så mycket på pengar och vilka saker jag ska köpa till mitt kommande barn.

Men jag kan inte hjälpa att vilja ha en ny vagn till mitt barn. Jag vill inte köpa en begagnad men jag kanske inte har råd att köpa en ny vagn. Jag vill inte köpa dyra saker till mitt barn men jag vill att mitt barn ska få en del nya saker. En del kanske tänker att jag kommer säkert få så mycket saker från vänner och familj. Jag har två vänner. Den ena bor i Uppsala och den andra i Södertälje. Jag bor närmast den som bor i Södertälje.

Mina föräldrar är tyvärr hårt skuldsatta och min bror är förtidspensionerad pga sjukdom. Min syster studerar.

Det kommer tillfällen då jag önskar att jag har en familj som har det bättre ekonomiskt ställt. När man läser på nätet om blivande mammor som skriver om allt de får från släkt och vänner. Vissa får en ny vagn av blivande morföräldrar, bilbarnstol eller annat som kostar mycket.

Jag önskar också att jag slapp oroa mig för familjens ekonomi om de hade det bättre ekonomiskt ställt.

Jag vill inte att mitt barn ska tro att äga dyra saker är viktigt men några enstaka saker kan väl mitt barn få som är nytt och kanske till och med kostar en del. Barnpassning är gratis och det vet jag att mina föräldrar kan ge någon gång ibland. Men jag vill ha en normal familj där jag får någonting i present när jag får barn. Det behöver inte vara dyrt utan det är tanken som räknas. Men jag skulle må dåligt om de slösade pengar på mitt barn istället för att köpa mat.

Det var inte så här jag hade önskat att mitt mammaliv skulle vara. Jag hade önskat att det fanns två föräldrar till mitt barn och dessa hade fasta jobb och därmed stabil ekonomi. Men jag vet att jag måste släppa den drömmen om jag ska klara av att skaffa barn själv. Det kommer tårar i ögonen när jag skriver detta. Det visar väl att jag inte har släppt drömmen.

Jag önskar bara att en person som inte har haft en så lätt uppväxt och ändå kämpat sig igenom universitet och fått ett bra jobb kan få bli lycklig på det personliga planet också.

Ett bra nätverk skriver många kvinnor som skaffar barn själv att det måste man ha. Att jag har ett dåligt nätverk diskvalificerar det mig som en bra ensamstående mamma? Jag vill ju ge mitt barn en underbar uppväxt. Nu ser ni några av mina tankar som far runt i huvudet inför mitt beslut.

Det känns som alla som skaffar barn själv har god ekonomi, familjer som har stabil ekonomi och många vänner som kan ställa upp när det behövs.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer om mitt liv men det är så svårt eftersom jag vill vara anonym här.

Detta blev ett långt inlägg så kanske ingen läser detta. Men det var nog skönt att skriva av mig lite.

Promenad idag

Jag måste ju gå ner i vikt. Så när jag har tid så försöker jag promenera. Det blir inte varje dag men jag vill det. Det blir nog 2-3 dagar i veckan. Idag hade jag tid så jag promenerade i 45 min efter jobbet idag. Jag känner mig ganska duktig eftersom det var snöstorm.

Tack för uppmuntran alltså era kommentarer

Att få kommentarer på bloggen värmer mitt hjärta.

Efter att ha fått bra information från Jag vill Jag kan så har jag idag mailat och frågat om jag får bli medlem i Femmis. Nu får man hoppas att man blir godkänd som medlem.

Jag önskar också att den 18 maj kommer lite fortare.

Har jag tid att vara en bra mamma?

Med det liv jag lever idag så har jag inte tid för ett barn. Men det blir väl att stryka många saker från schemat så fort jag blir gravid. Det är synd att det är så. Hade jag haft en partner så hade jag kunnat hålla på mer med mitt fritidsintresse under min graviditet. Åtminstone tills orken tar slut. Som ensamstående måste man sluta för man vill inte äventyra sin hälsa och får då aldrig chansen att sluta när orken tar slut. Medan andra som har mitt fritidsintresse fortsätter med det även efter de har fått barn på grund av att de har en partner kommer jag aldrig ha en chans till det.

Det är synd att när man precis har hittat något man tycker om att göra så måste man sluta helt tvärt. Enda trösten är väl att det är först nästa år jag ska börja försöka.

Jag läste också Väv av drömmars inlägg om hur man får föräldraledighetsdagarna att räcka till när man är ensamstående. Det är tur att hon har så många semesterdagar kvar. Jag lär nog bli hemma bara 1 år med barnet.

Mama Mia ringde tillbaka

Det är tydligen bara ett besök som behövs för alla prover och ultraljudsundersökning. Så det blir den 18 maj. Nu får vi hoppas att läkaren inte ställer in tiden eftersom det är 3 månaders väntetid för en tid hos honom. Jag vill gärna ha en förstående läkare och inte en vanlig läkare på en vanlig gynekologmottagning.

Frustrerande

Jag har läst på många bloggar hur frustrerande det är att ringa runt för att boka tid, få provsvar osv.

Jag var inte inställd på att det även ska drabba mig.

Så nu har jag på morgonen försökt att få tag i en gynekolog som kan göra alla undersökningar som Storkklinik vill att jag ska göra. Gynekologen som finns på Mama Mia har en väntetid på minst 3 månader. Så jag bokade en tid där den 18 maj.

På Mama Mia sa de att det är flera undersökningar och prover som ska göras för att utreda fertiliteten. Så om jag går dit i maj så är det inte säkert provresultaten är klara till i början av augusti eftersom fler besök måste inbokas. Så det är därför jag måste hitta en gynekolog som kan börja med proverna i mars så att jag kan åka på journalsamtalet i augusti eller september.

Jag ringde sedan Sophiahemmet och de sa att de bara gör sitt schema en månad i taget så i slutet av nästa vecka kanske marsschemat är färdigt. I februari var alla tider bokade.

Jag kan tänka mig ta en tid i april eller maj men det hade inte Sophiahemmet nu eftersom schemat görs en månad i taget. Men undersköterskan sa att man kan ringa till vilken gynekolog som helst för dessa undersökningar. Så ringandet fortsätter.