onsdag 29 oktober 2014

Självvalt

Mycket i mitt liv är självvalt.

Många saker jag pratar med kuratorn om är saker som jag inte anser är självvalt.

Jag tittade på nyheterna nyss och de pratade om att i Danmark börjar de nu informera om ofrivillig barnlöshet och att man borde skaffa barn mellan 25 och 30 år.

Jag känner mig så gammal. Förra veckan var det nog också på Aktuellt att de pratade om att efter 30 sjunker fertiliteten dramatiskt.

Det är inte självvalt att vara singel och utan barn.

Min pappa har blivit sjuk. Inte allvarligt hoppas vi men dramatiskt för att vara 63 år gammal tycker jag. Det är i 80-årsåldern man borde börja få lite krämpor inte nu.

Jag börjar känna skuldkänslor nu över att min pappa aldrig kommer att få uppleva att träffa eventuella barnbarn. Känner mig som en misslyckad dotter.

På nätdejtingen går det inte bra. Jag försöker verkligen inte vara kräsen. Jag kanske till och med sänker mina krav för vissa män. Ger fler chansen än jag normalt skulle göra.

Jag har dock ett krav. En man mellan 30 och 40. Ändå så är det män mellan 45 och 65 som kontaktar mig. Nästan ingen i min egen ålder. Är jag så ful att män i min ålder inte vill ha mig? Känner män mellan 45 och 65 av detta och försöker ändå?

Nu i oktober har jag varit sjuk att den lilla träning jag gjorde i september inte blivit av. När jag nu blev frisk så har jag istället jobbat övertid på jobbet och inte tränat. Jag behöver pengarna. Det tär hårt på psyket att betala ca 3 000 kr per månad på lån till ingenting.

Det tär lite på psyket att handleda en höggravid kollega som ska få barn på Lucia. Inget som syns utåt på mig. Igår deltog jag i en diskussion med henne och en manlig kollega om förlossning. Den manliga kollegan fick sitt första barn i juni. De märkte inget. Det är inte så att jag kan gå därifrån.

Båda dessa kollegor är yngre än mig och gifta. De är båda under 30.

Min kurator försöker hela tiden säga att jag inte ska jämföra mig med andra. Utåt sett kan de se lyckliga ut men alla har problem.

Jag försöker tänka på det hela tiden för att känna att mitt liv är ganska bra. Att jag ska vara positiv.

Men speciellt på jobbet så verkar alla så lyckliga. Bara jag som är misslyckad.

Kan inte jag träffa en man och prata om alla resor vi ska göra eller prata om det kommande barnet?




söndag 26 oktober 2014

Trött

Datasystemet haverade på fredag morgon på jobbet men kom igång igen vid tio. Det gick inte att jobba under den tiden. Stressad som jag redan är så ställde jag in lördagens planer så att jag kunde åka och jobba igår. Så nu har jag jobbat 6 dagar i rad i två veckor.

Men nästa helg ska datasystemen uppdateras (planerat sedan länge) så då går det inte att jobba.

I dejtingvärlden chattar jag med en ny kille som bor i Norrköping. Han är den enda jag chattar med nu. Det var han som tog kontakt med mig. Men vi har bara pratat om lättsamma saker. Vad jobbar du med, har du något fritidsintresse osv. Idag frågade jag honom om att vi kanske ska prata lite mer om personliga saker för att se om vi passar ihop. Jag vill inte slösa bort min tid på något som inte leder någon vart.

Han svarade snabbt i morse och sa att han skulle iväg men skulle svara senare idag. Jag inväntar svaret.

söndag 19 oktober 2014

Insikt i tvättstugan

Jag hade tvättstuga idag. Medan jag satt och väntade på att tvättmaskinen skulle bli klar så började jag fundera. Är det så här jag vill ha mitt liv?

Ensam. Ingen som hjälper mig och städa när jag har det ganska stressigt just nu. Ingen som lagar mat åt mig. Ingen att göra något roligt med.

Jag behöver tjäna lite mer pengar för lånen tär ju på ekonomin när man behöver saker till sig själv som skor eller saker till hemmet. Så jag jobbade igår på jobbet. Sex dagar i rad och idag är min enda lediga dag. Och denna dag går år till att städa hemma och fixa med allt jag inte hunnit med när jag jobbat eller varit sjuk.

Förra helgen så chattade jag med två killar på mötesplatsen. Men de slutade plötsligt att svara och jag märkte väl att det var kört. Jag var faktiskt glad över att två killar ville chatta med mig. Full av självförtroende så satt jag upp målet att innan året är slut ska jag ha gått på minst en dejt. Men nu är självförtroendet lågt igen.

Jag hinner inte läsa bloggar så ofta som jag vill längre. Men jag ska titta in och se hur det går för de som är på min blogglista.

I prioriteringstider när det gäller pengar så vet jag inte om jag ska betala in medlemsavgiften till Femmis för ytterligare ett år. Jag är inte försökare längre.

Min vän sa till mig förra helgen att det är så många som lyckas träffa någon även om det tar slut med den partnern. Personer som skaffar barn på löpande band och sedan tar socialen barnen lyckas träffa killar, alkoholister lyckas träffa killar, många andra kvinnor med problem lyckas träffa killar. Hon förstod inte varför jag inte lyckas träffa någon.

Nästa år är det 15 år sedan vi tog studenten. Vi pratade om att vi kanske ska fixa en facebookgrupp för vår klass för att se om det finns några som vill gå på picknick den 6 juni. Genast i min hjärna dock tanken upp om att jag vill inte gå dit och skämmas för att jag är singel och utan barn. Men jag sa inget till henne om det. Jag sa bara att det är en bra idé. Jag tror hon glömmer bort det om jag inte nämner det.

Tyvärr så i bakhuvudet så finns alltid tanken om att på villhabarn.se ( tror jag adressen är) så finns det killar som annonserar om att de är villiga att ha sex med en tjej för att göra henne gravid. De vill dock inte ta något ansvar för barnet. Jag har inte gått in på den hemsidan på kanske minst ett år eller mer. När man söker på fertilitet osv så kommer den hemsidan upp och man ser ju vad som finns på forumet.

Jag vill inte sjunka så lågt och bli så desperat. Men hjärnan glömmer inte bort den hemsidan. När man inga pengar har och ingen partner hittar så smyger sig tanken oftare fram.


måndag 13 oktober 2014

Lättsam men ärlig?

Jag vill inte lura en man genom att inte nämna att jag inte vill flytta.

Jag ska nog göra som ni sagt. Djupa frågor kanske jag inte ska prata om förrän det blir dejtdags.


Vilka krav har jag på män?

Nu när jag börjat nätdejta så funderar jag mycket på det. Jag vill inte flytta från min kommun. En vän som började dejta en man i somras gjorde klart från början att hon inte kommer flytta från kommunen. Han är singel och har inte barn.

Men de träffades inte på nätet. Han bor i en annan kommun.

Jag kan inte ställa sådana krav om jag träffar en ensamstående pappa. En som inte har barn vill kanske heller inte flytta.

Jag vill att en man är snäll, trygg, pålitlig och kan sköta sin egen ekonomi. Sedan vet jag inte så mycket mer.

Jag chattar med två män på Mötesplatsen. En med barn och som därför inte kan flytta. Den andra bor i en kommun norr om stan och han vill nog inte sälja sin bostadsrätt.

Det är inte lätt att nätdejta. Hur flexibel ska jag vara? Hur många krav ska jag ha?

onsdag 8 oktober 2014

Gå vidare kanske med dejting?

Ända sedan jag tog mina två stora lån så har jag fått flera samtal från låneföretag om att ta fler lån eller att jag ska samla mina lån till ett stort lån.

Igår fick jag ett sådant samtal när jag var på väg hem från jobbet. Om jag hade varit hemma så hade jag frågat den personen varför den tror att jag tog mina lån. Sedan skulle jag berätta att jag inte kan få barn och att det är jobbigt att dessa ringer och påminner mig hela tiden.

Det är tillräckligt jobbigt att över 2 000 kr av min lön försvinner till att betala för lån som inte gav mig något tillbaka.

Igår valde jag att betala för en prenumeration på match.com.

Jag måste gå vidare i livet. Idag har jag varit inne där men vet inte hur jag ska göra för att hitta någon som passar mig. Känner mig som en rookie (nybörjare) som inte förstår hur man gör på sajten.

Jag vet inte vad jag vill ha för partner. Jag tycker inte om sökfunktionerna. Det finns en funktion där man kan få någon som är mest lik en själv. Jag tror inte att jag vill ha någon som tycker exakt lika i allting. Det finns en annan sökfunktion där man väljer någon som fyller i på samma dag som en själv eller som fyller år idag. Vad har jag för hjälp av det?

Nu måste jag gå och lägga mig för jag ska jobba imorgon.

söndag 5 oktober 2014

Still sick

Kombination att vara sjuk och mycket på jobbet har gjort att jag inte haft tid att vara på bloggen.

En annan intressant detalj är att varje gång jag öppnar balkongdörren så kommer katten in. Att försöka uppmärksamma grannarna med en röst som är så hes och svag är inte lätt.

Just nu har deras balkongdörr blåst igen så de hör inte mig. Nu har katten varit här i en timme.

Jag vill jättegärna ha en katt men för mig är det viktigt med att kunna ha balkongdörren öppen och inte ha nät eller annat för. Så då blir det ingen katt. Men mina grannar tycker inte likadant.

Eftersom katten gillar att vara hos mig så undrar jag hur de behandlar katten.

Tidigare i veckan ville den inte släppa taget om mig och jamade så när jag lämnade över den. Det gjorde så ont i hjärtat då.