onsdag 30 juli 2014

Lite av en klagoblogg

Min blogg kanske har blivit lite av en klagoblogg. Men jag är så trött på motgångar både stora och små. Kan inte något gå min väg?

Jag är inte så sjuk längre att jag inte kan göra saker. Igår åkte jag till Ikea och snabbshoppade presenter till min kompis som ska få barn och lakan till min extrasäng. Min syster skulle sova över igår och jag måste ha lakan att byta till när de som är i sängen nu ska tvättas. Men det blev ett besök till Ikeatoaletten för att snyta mig. Sedan åkte vi och fikade.

Min kompis har sagt att när hennes barn är större alltså äldre än 5 år så kan jag få ta hand om dem lite mer själv.

Jag skulle ha besökt min kompis som är gravid denna vecka men pga sjukdom så kändes inte det lämpligt för mig att besöka henne och eventuellt smitta henne. Hennes BF är den 6 augusti.

Det blev inga besök till bad innan jag åker iväg nu på fredag. Inga picknicar eller andra längre utomhusaktiviteter.

Jämfört med andra som är mycket sjukare så har jag det väldigt bra.

Jag kan inte förklara så att ni förstår men för MIG så kändes det och fortfarande känns jobbigt att jag blev sjuk när min semester började. Allt är relativt men jag hoppas att ni kan förstå att jag är besviken på att semesterstarten blev så här.

Det kändes lite som en panikhandling av presenter på Ikea men det är bättre än inget. Jag kanske köper något klädesplagg efter att hon har fött. Enligt ultraljudet ska det bli en tjej men man kan aldrig vara säker.

tisdag 29 juli 2014

Gråter

Det blev lite bättre igår. Febern försvann nog i lördags men snuvan och hostan är kvar. Intensiteten är mycket mindre nu.

Men tar jag nässpray och hostmedicin så klarar jag mig i en timme utan att gå till och toaletten och fräsa näsan. Men jag gör så bara 2-3 gånger om dagen då jag vet att jag måste göra något utan att störas. T.ex äta mat, duscha och gå och sova.

Men jag tog mig ut igår och tänker göra det idag. Fika med mamma ska jag göra idag. Jag har semester och sjukdomen ska inte hindra mig för att göra det bästa av den lilla semestertid jag har.

Min syrra gav mig en ny bok förra veckan som hon trodde att jag skulle tycka om. Hon hade nyss läst den. "Kaffe med rån" heter den. Jag klarade bara av att läsa ca 50 sidor.

Jag kände bara att böcker är kanske inte min grej. Varför kämpa? Varför läsa böcker bara för att det är bra för en och alla andra gör det speciellt under sommaren?

Men min syster gav inte upp. Tidigare har jag fått läsa de pocketböcker som hon har köpt.

Nu gick hon till biblioteket och lånade en bok. En bok som hon började läsa ca 50 sidor i innan hon gav den till mig igår eftermiddag. Jag läste halva boken igår kväll och den andra halvan denna förmiddag.

Jag har faktiskt läst en hel bok i år. Den kanske blir den enda boken i år. Jippi.

Så nu vill ni kanske veta varför titeln på inlägget heter "Gråter". Ja, när jag läste en av de sista kapitlen började jag gå gråta och fick gå till toaletten för torka bort tårarna och snyta mig.

Boken heter " Längtan bor i mina steg" av Klara Zimmergren.

Jag har ju sett henne på tv flera gånger i år pratandes om sitt liv, barnlösheten och adoptionen. Så jag visste vad jag gav mig in i. Det var med en liten motvilja som jag började läsa boken. Jag hade ingen lust att läsa om någon som lyckats.

Men jag fastnade och hade svårt att sluta läsa. Hon beskrev allt som jag kände.

Jag önskar att alla som har lätt att få barn kunde läsa hennes bok. Min kurator har flera gånger sagt att det kan vara bra om jag berättar för mina arbetskamrater vad jag har gått igenom. Aldrig i livet säger. Hon tror att de kommer att överraska mig och ta det väldigt bra. Jag tror inte det. Jag vill inte blanda in dem i mitt privatliv. Det räcker nog att min chef vet.

I boken så skriver hon om att gå vidare. Det finns inget svar till hur man går vidare.

Att försökandet är över förstår jag att jag fortfarande har svårt att acceptera. Pengarna är slut. Chansen finns att med rätt äggdonator så går det men jag har inte pengar till nya försök.

Jag skulle inte gråta till ett visst kapitel i boken om jag hade accepterat det. Jag tror inte det i alla fall. Vill ni veta till vad jag grät till?

Det var kapitlet där hon gick i affären och visste för första gången att nu köper jag kläder till mitt barn. Det är inte en förhoppning längre för henne utan en realitet även om hon inte hade träffat sin son än. Jag kommer aldrig att få uppleva det där.

Vet ni hur många gånger jag har velat köpa något till mitt "kommande" barn? Jag vet att många försökare gör det och sedan ligger det där tills det är dags. Det är kanske bra att jag aldrig gjorde det för blir aldrig min tur. Men i mitt huvud vet jag fortfarande vad jag skulle köpa till mitt barn. Hur dopet skulle vara mm.

Min bästa vän väntar barn nr 2 och jag har de senaste månaderna försökt att komma på vad jag ska köpa till barnet. Men jag kommer inte på något som är bra. Inför hennes första barn så hade jag inte börjat försöka än men ett par månader senare gjorde jag det. Då fanns hoppet.

Det jobbiga är att inget blir som jag vill. När jag verkligen försöker kontinuerligt att promenera så blir jag sjuk. I värmen så har glass varit en räddning för mig när jag har tröttnat på isvatten.

På fredag ska jag åka bil i åtta timmar och halva den tiden är det tänkt att jag ska köra. Min kropp vill inte ens bli frisk i tid.

Jag är ledsen att jag klagar så mycket men ingenting går min väg just nu. Jag tror inte på talesättet tänk positivt.


söndag 27 juli 2014

Jag tror det vänder imorgon

Det var för varmt i lägenheten igår så jag la mig en stund i skuggan för svalka. Jag tror att imorgon vänder det. Då hoppas jag att snuvan blir mindre och jag kan vara ute en längre stund.

Men i eftermiddag tänker jag gå till affären. Att vara inomhus hela tiden är tråkigt.

På fredag åker jag iväg och måste vara frisk då.

Enligt min termometer är det 28 grader redan men min mobil säger 25. Enligt TV4:s väder skulle det bli max 28 idag. Jag vet inte om de kommer att ha rätt. Tror inte det.

Jag önskar att jag kunde få vara lycklig. Vad det är vet jag inte.

Ett delmål på väg dit är att väga 60 kg.

fredag 25 juli 2014

Sjuklingens semester

Det är enklare att skriva på Facebook men där skriver man inte ledsna inlägg. Det borde finnas en sxxxbook där man skriva korta inlägg om sitt pissiga liv. Istället skriver jag här.

Knappt sex timmar orkade jag vara på jobbet idag. Jag gjorde min plikt och sa till chefen att jag går hem på grund av att jag är sjuk. Jäkla sätt att fira semesterstarten. Jag tror jag har feber för jag mår sämre än de två första dagarna. Tempen var på 37,3. Jag har ställt in allt de kommande tre dagarna.

Det är också jobbigt att vara sjuk i denna värme.

Som tur är bor jag nära mina föräldrar och de ska komma förbi med mat snart. Glassen räcker inte så långt.

Jag fick lön idag och tänkte då fylla på kyl och frys. Jag har inte handlat sedan förra helgen och den maten var planerad att räcka till fredag morgon. Juli månad blev lite för dyr pga oplanerad semester i början av månaden.

Det är sådana här stunder man önskar att man hade en partner. En som sköter hushållet när man själv inte orkar.

Mina föräldrar sa att de kommer att gå ut med soporna också.

torsdag 24 juli 2014

Så nära semestern men då kom sjukdomen

Igår blev jag sjuk. Inte så sjuk att jag inte kan jobba men det känns i halsen, rinner lite då och då i näsan och enstaka hostningar. Alla tabletter och nässpray man kan ta tar jag.

Så himla jobbigt.

Det har därför inte blivit några promenader sedan igår. Kanske lika bra det eftersom det är så varmt.

Nu kommer några spoilers till alla er som inte läst Ove-boken. Den heter egentligen "En man som heter Ove". Jag skriver nu om vad jag tyckte när jag läste delar av boken.

Jag försökte förra sommaren att läsa den.  La av efter kanske ha läst ca 40-50 sidor när jag fick reda på att frun var död. Jag var extra känslig efter två misslyckade IVF:er.

Men jag har uppmuntrats av syrran och en vän att börja läsa den igen. Så i måndags var jag i källaren och letade efter boken. Jag började läsa boken igen. Jag läste ca 100 sidor innan det tog stopp igen. Ingen av dessa två som uppmuntrade mig att läsa den sa att frun förlorar barnet. Alltså jag fattar inte att de inte förstår att jag inte vill läsa sånt.

Jag kontaktade min syster och undrade vad hon tänkte när hon sa att jag absolut borde läsa den. Det var dock hårdare ord som jag sa till henne men ni fattar nog. När jag hade läst kanske 40 sidor i måndags brann hans hus ner och han hade ingen försäkring. Jag tyckte så synd om honom att lusten att fortsätta läsa minskade rejält men jag fortsatte.

Syrran sa att det är bra att läsa böcker för då uppskattar man sitt eget liv bättre. Att läsa om andras dåliga liv gör att man kan tycka ens eget är bättre sa hon. Jag är ledsen men jag vill inte läsa om att människor mår dåligt. Jag vill att de ska få sina lyckliga slut.

Förra sommaren försökte jag ju också läsa Hundraåringen men la av efter 100 sidor. Jag tyckte inte om hur människorna betedde sig i den.

Så jag antar att det kanske inte finns böcker som passar mig.

Jag funderade sedan lite på varför jag gillar vissa sorters filmer och tv-serier. Jag gillar action och delvis sci-fi. Det är kanske för att det inte är verkligt och långt borta från känslorna. Men jag kan se komedier, dramor och romantiska filmer också.

Jag vet att det är motsägelsefullt när jag inte klarar av att läsa vad människor skriver på facebook. Jag måste läsa facebook av en anledning men jag scrollar förbi så fort jag kan alla lyckliga händelser. Ett förlovningsinlägg såg jag idag och över 100 gillande. Men jag har inte klickat på gillat.



måndag 21 juli 2014

Om man bara visste

Om jag visste att jobbar jag hårt så kan jag gå ner ett kilo i veckan så om 20 veckor så är 20 kg väck. Att ha kvar motivationen skulle vara mycket enklare då.

Precis som att skaffa barn så vet man aldrig om man når målet.

Dröm och realitet är inte samma sak.

Både igår och idag har jag i alla fall tagit en promenad. Att äta nyttigare jobbar jag fortfarande på. Det går sådär på den fronten och nu på lördag börjar min semester.

Jag har i alla fall inte gått upp i vikt.

Jag har sagt detta till kuratorn och jag minns inte om jag har sagt det till er.

Min hjärna tänker logiskt och mitt hjärta gör inte det just nu.

T.ex det finns en på facebook som har en allvarlig sjukdom. Min hjärna tänker logiskt att det är synd om den personen, dess familj och vänner.

Mitt hjärta tycker att den personen har hittat en partner, fått flera barn, bor i hus, har ett välbetalt jobb ( över 40 000 kr i månaden) så då vill inte mitt hjärta tycka synd om denne.

Jag har ingen partner, stora skulder, inga barn och får kanske aldrig barn och därmed aldrig fått känna rena lyckostunder som den personen måste ha känt flera gånger i sitt liv.

Jag har svårt att känna glädje med andra eller att känna medkänsla med andra. Ju längre tiden går så kanske det blir bättre.

Det mitt hjärta känner syns aldrig för min logiska hjärna vet vad man ska säga och hur man ska bete sig.

lördag 19 juli 2014

En annan bloggare slutar blogga

Jag vet att jag har läsare som tycker att allting som händer runt omkring kopplar jag alltid till mig själv. De tycker att jag inte borde göra den  kopplingen.

Idag har Wilda Mathilda bestämt sig för att sluta blogga. Jag har också följt henne i några år nu.

Det finns ett uttryck om att saker och ting kommer i tre.

Vad är nummer 3 undrar jag?

Ännu ett avslut kom idag i och med att hon slutar blogga. Är jag nummer 3?

fredag 18 juli 2014

Mina känslor

Det blir två inlägg back to back.

Grattisinlägget i förra inlägget är viktigt.

Jag har försökt att vara så ärlig som möjligt på bloggen.

Jag har följt Cecilia sedan jag själv började försöka. Nu är hennes fertilitetsresa över. Hennes tog 14 år och jag beundrar att hon hade orken att fortsätta trots alla bedrövelser.

Men jag har känt den sista tiden att när hennes resa tar slut så borde jag också mer definitivt göra ett avslut på min resa. Jag påminns ju om det jag troligen aldrig kommer att få. Några miljoner lär jag inte vinna.

Men jag vet inte om jag ska sluta läsa vissa bloggar helt eller bara sluta läsa dem varje dag. En gång i veckan kanske är bättre.

Ibland undrar jag om det är värt att ha kvar bloggen. Att tänka på det förflutna gör inte framtiden bättre. Man ska ju inte älta.

För två dagar sedan startade en facebookvän en peppgrupp för de som vill gå ner i vikt. Jag gick med i den. Men jag är inte så bra på att äta nyttigt på kvällarna. Ikväll är inte ett undantag. Igår tog jag en promenad men idag umgicks jag med min bror på kvällen och det blev då ingen promenad.

Att gå ner en fjärdedel av min vikt blir väldigt svårt men är ett måste. Rent krasst så förutom hälsan ökar det möjligheterna att hitta en partner.


Grattis till en kämpare som fått barn

Bebiskarusellen aka Cecilia har fått barn efter 14 års försök.

Att hon har orkat försöka i så många år.



onsdag 16 juli 2014

Försöker leva

En vän till mig tror att jag passar ihop med en av hennes vänner.

Igår ordnade hon att han, jag och hon åt middag ihop ute. Men han visste inget om avsikten. Eftersom vi var tre så fanns det inga krav. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. När jag kom hem så pratade min vän och jag i telefon. Hon uppmanade mig att skicka en vänförfrågan på facebook till honom. Jag gjorde det och han sa ja.

Men sen vet jag inte vad som ska hända. Idag rådde hon mig att ligga lågt några dagar och sedan kanske jag kan skicka ett meddelande på facebook.

Jag är inte på bra på sådana saker. Min vän sa att hon har blivit nobbad flera gånger i sitt liv men att det gör inget. Min vän har varit ihop med flera män så att våga visa sig intresserad fungerar för henne. Just nu har hon precis börjat dejta en annan man.

Men jag är inte bra på detta. Att man har olika saker gemensamt betyder inte att det finns en attraktion. Igår pratade vi om ett par som de känner. Paret skilde sig nyss eftersom de kände att de är mer bästa vänner än älskande.

Jag vill inte tvinga fram något hos mig heller. Jag känner att tidigare kan jag ha gjort det. Velat finna mannen i mitt liv att jag blundat för saker.



fredag 11 juli 2014

Kristallsjuka

Jag ville bli av med yrseln och hade googlat. Så det blev att ringa vårdcentralen och igår gick jag dit. Läkaren trodde kristallsjuka och jag fick ligga på britsen och göra några övningar med huvudet. Ingen yrsel sedan dess. Han sa att jag kunde gå på www.yrsel.com om jag drabbades igen.

Men jag har en konstig känsla i kroppen fortfarande.

Annars så är det ägglossningsdags för det märker jag på flytningarna. Just nu önskar jag att jag hade en partner så att jag åtminstone kunde försöka på riktigt att bli gravid innan jag ger upp helt. Tyvärr är hoppet det sista som lämnar en och jag kan inte sluta tänka långt bak i huvudet om att jag blir en av alla dessa mirakel som blir gravid.

Så just nu vill jag bara ha ett bra liv.

Jag fikade i stan med syrran idag efter jobbet. Vi provade kläder och det är svårt att hitta finna sommarklänningar till mig. Min syster var snäll men ärlig. Alla valkar gör det svårt att hitta något fint.

Jag måste gå ner 15-20 kg. Jag fattar bara inte hur det ska gå till.

måndag 7 juli 2014

Startvikt

Så nu har jag uppdaterat fliken Motion/Vikt. Jag vägde mig själv igen nu på kvällen. Så efter dagens måltider vilka inte innehöll glass, godis eller fika så blev det 80,4 kg. 300 gram kanske jag går upp efter att ha ätit under dagen.

Jag har ingen att skylla på än mig själv.

Jag undrar om jag har stressat för mycket eller druckit för lite vatten eftersom jag fortfarande då och då känner yrselkänslor.

Jag hade jättebra i Töreboda. Bra väder och ingen stress. Vi avslutade gårdagen med minigolf och lunch innan vi åkte med tåget hem. Jag kan definitivt rekommendera orten som ett bra semesterställe.






Vikten

Jag har inte varit bra men jag har försökt att äta lite bättre.

Jag slutade i början av juni att köpa hem godis och kakor. Men när jag är ute på caféer och restuaranger så har jag köpt glass och fika.

Jag trodde att det åtminstone skulle leda till att jag låg stilla.

Men naken idag så vägde jag mig. 80.1 kg. Tyvärr har jag gått över den där gränsen 80 kg som jag lovade mig själv att aldrig gå över igen. Ett stort misslyckande.

Visst åt jag glass, kex, brieost, jourdgubbar, en kanelbulle, glass igen, alkoholfri äppelcider 3 kvällar och till sist glass igen igår under dessa 4 semesterdagar. Men jag cyklade 3,7 mil i fredags och gick 1,6 mil i lördags.

Det dumma är att typ det mesta har satt sig kring magen. Min bror sa innan minisemestern att jag såg mer gravid ut än förut.

Jag måste fundera på hur jag ska gå ned i vikt på bästa möjliga sätt som passar mig.

onsdag 2 juli 2014

Dåliga tankar

Så idag surfade jag på en del skaffabarnbloggar. Några är inne i en svacka just nu och skriver av sig på sina bloggar. Det är bra att de gör det.

Men jag känner i efterhand att jag inte borde ha läst dessa inlägg. Jag vill inte att andra ska må så dåligt som jag har gjort bara för att de inte blir gravida.

Jag mår lite bättre nu men som ni har läst av de senaste inläggen så mår jag inte helt bra. Det går inte att släppa det här med barn även om jag logiskt vet att jag borde göra det för att inte gå under helt.

Jag har haft riktigt dåliga tanker och idéer under de senaste månaderna. Men de har aldrig blivit verklighet.

Av de som vet vad jag går igenom så säger en del att jag aldrig har provat det vanliga sättet och jag kanske blir gravid på direkten om jag gör det.

Det har ju lett till att jag har tänkt på att varför inte hitta någon på nätet och har sex med den personen. Vill han inte ha kondom ska jag inte hindra honom. Men risk för sjukdomar och att det är fel mot barnet har ju så klart hindrat mig att göra detta. Det hindrar dock inte från att idén med jämna mellanrum återkommer.

Hade jag råd så skulle jag börja betala för medlemskap på en dejtingsida. Deras gratisversion räcker inte långt och vill man vara lyckosam måste man betala. Jag hoppas få råd i höst.

Att vara avundsjuk på andra, missunnsam och känner varför de men inte jag. Ja, det är många sådana saker jag läser andra skriva om på sina bloggar och just de saker jag känner själv. Jag pratar om det med kuratorn också.

Oavsett vilka lyckliga händelser som händer andra så vill jag inte se eller höra om det. Jag vill inte höra om att de har träffat någon, fått en resa till Mexiko i present av sambon ( fyllt jämnt, inte 20 och inte 40), blivit sambo, fått/köpt en ny bostad, ska få barn, barnen nått en milstolpe osv.

För inga sådana lyckliga saker händer mig. Just nu känns det heller inte som att de någonsin kommer att hända mig. Vad kommer att göra mig lycklig?

Jag surfade också in på www.people.com idag och läste en artikel om att Cameron Diaz inte vill ha barn. Då skriver många att hon kommer att ångra sig. Hon dör ensam. Livet är inte värt att leva utan familj. Någon skrev att man kan ha vänner eller andra familjemedlemmar som syskon och syskonbarn som bryr sig om en. En annan skrev att hon jobbar på äldreboende och man kan aldrig ersätta barn och make/maka med syskon och syskonbarn. Syskonen och syskonbarnen kommer aldrig att besöka en lika mycket som make/maka och barn. De bryr sig inte heller lika mycket.

Jag försökte verkligen så gott jag kunde att skaffa mig en egen familj. Men det gick inte.



Krämpa

Med idag så har jag tre dagar i rad vaknat upp med illamående. Jättekonstigt. Sedan när jag har vänt på höger sida så har det blivit värre. Då har jag vänt mig på vänster sida och då har det blivit lite bättre. När jag går upp från sängen då minskar det mycket. Men magen känns konstig ändå. När jag kommer till jobbet så mår jag bra igen.

I måndags när det hände första gången då blev jag rädd. Det har inte hänt förut och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag gick upp men det kändes inte bra så jag gick och la mig igen. Låg där i några minuter innan jag gick upp igen.

När jag vaknade idag så mindes jag också en dröm jag hade. Två personer sa till mig samma dag att de är gravida. Jag ville bara försvinna från dessa jobbiga situationer men det gick inte. Jag var tvungen att hålla upp fasaden.

Det går inte att glömma att jag vill ha barn även om jag vill det. Jag får krämpor som gravida får och jag drömmer om att alla blir gravida förutom jag.

tisdag 1 juli 2014

Minisemester snart igen + Social kompetens + Provdejting

Så på torsdag kväll åker jag till Töreboda och kommer hem på söndag. Ett fint vandrarhem på landet ska jag och en kompis bo på. Vi har tur för i helgen ska det bli bra väder. Det blir så där på torsdag och fredag när det gäller vädret. Men det viktigaste är att komma bort.

Jag pratade i helgen med syrran om speeddating. Jag såg att det finns ett par sådana events nu i sommar. Men jag vill gå dit mer för att öva upp min sociala kompetens än att dejta. Den social kompetens jag vill ha fått när jag helhjärtat satsar på att dejta.

Det är dock inte schysst mot deltagarna på speeddating att jag inte är 100 % med när man gör detta. Så det blir ingen speeddating för mig i sommar.

Jag måste hitta andra sätt att öva upp min sociala kompetens och min talförmåga. Att prata med okända är jättesvårt. Men det är det enda sättet att hitta en partner.

I pressade situationer som dejting är det svårt att prata om mig själv. Jag vet inte riktigt vem jag är och vad jag vill. Det är mycket enklare att prata om allt dåligt i mitt liv. Men sådana saker skrämmer bort män. Jag sa till kuratorn förra veckan att vi måste prata mer om självförtroende och sådana saker. Så förhoppningsvis nästa vecka kan vi göra det.

Sedan jag skrev om att jag fantiserar om hur min drömframtid kan se ut så gick det inte att fantisera mer om den historien igen. Det tog bara stopp. Det är nog inte bra att skriva om det på min blogg om jag vill fortsätta fantasin.

Men i fantasierna så lyckas jag på något sätt prata med en man och få honom intresserad. Efter att ha träffat honom några gånger så stannar han kvar. Men det är efter ett par gånger som jag känner att jag kan prata lite djupare med denna man i fantasierna. I verkligheten känns det som att den jag är skrämmer bort män och de absolut inte vill sitta längre än 5 min på en dejt med mig. Att få dem att träffa mig fler gånger så att jag kan öppna upp mig mer och prata känns ouppnåeligt.

Jag skulle därför vilja provdejta några så att jag kan öva upp min social kompetens. Men jag har ingen att provdejta med.