Själen inte hel

Min syster önskar sig julklappar från Ikea och då får hon det. Jag ville ändå gå runt hela Ikea ifall det fanns något nytt som jag ville köpa till mig själv istället för att direkt gå till gatuplan.

Stinget i hjärtat kom när jag fick förbi barnavdelningen. Alla magar både innan och efter gjorde inte så mycket men att se barnavdelningen gjorde det.

Men syrran fick sina julklappar och det blev ett snabbt Ikeabesök. Jag har umgåtts med min bror också. Så två bra saker har jag gjort idag.

Jag väntar på mensen. Hade jag velat så hade denna mens varit startskottet för IVF nr 3. Jag har tänkt i några veckor nu att jag ska maila Storkklinik och fråga hur länge jag kan skjuta upp IVF nr 3. Jag har betalat för den även om jag inte har någon lust att använda den. Men det har inte blivit av.

Äggdonation är planen. På tisdag är det fyra veckor kvar tills jag åker till Riga.

Skulle jag genomgå en IVF till så vill jag att jag är ledig både före och efter precis som jag var nu i augusti. Men tyvärr hjälpte inte det att vara ledig det försöket.

Jag gjorde min andra akupunkturbehandling igår. Det fungerar säkert för vissa men för mig gör det ingen skillnad. Lite som att kasta pengar i sjön och jag försöker använda mina pengar på ett bra sätt.

Så just nu känns det som att det inte blir fler akupunkturbehandlingar för mig.

Jag försöker göra positiva saker i mitt liv. Jag läser en amerikansk blogg som jag tidigare har berättat om. Hon skrev ett inlägg denna vecka om att göra saker för att man vill det och om man inte ska göra saker bara för att fördriva tiden och glömma misslyckandena. Hon skrev också att det är svårt att göra det man vill göra pga man tänker hela tiden på att spara pengar.

Hon skriver så bra på sin blogg. Hon skriver precis som jag känner.

Det har inte gått så bra för mig att spara pengar. Jag har använt dem på mig själv och det jag behöver. Jag köpte byxor, tröjor och en bh när jag fick lön. Fikat. Köpt julklappar för 250 kr. Unnat mig att äta på McDonalds även om det inte är nyttigt.

Jag ska på spa och vill nog fika mer med vänner och familj.

Att vara hemma och ledsen gör mig inte glad.

Jag vill ha barn. Drömmer om tvillingar så att jag slipper noja mig över om att ha bara ett barn är rätt för barnet. Jag har alltid tyckt att man ska ha syskon men att skaffa barn själv gör att jag kanske inte har råd eller ork att skaffa syskon. Fantiserar om att kunna förmå läkaren att sätta in tre embryon.

Det var Femmisträff förra helgen. En person som ska göra delad embryodonation undrade varför jag inte ska göra det. Det är billigare med delad embryodonation men man får ju bara hälften av äggen från kvinnan och då minskar ju chansen till hälften på bra embryon.

Jag har ju erfarenheten nu om att många ägg säger inget om kvalitén. Jag vill inte chansa och få nitlotten. Med min otur så skulle jag säkert få alla dåliga ägg vid en delad embryodonation.

Tid

Ena stunden tycker jag att det är så kort tid tills det är julafton. Många runt mig har börjat prata om julklappar och har köpt julklappar. Min syster har en önskelista och två saker på den finns på Ikea. Så jag ska försöka ta mig till Ikea i helgen.

En i min förening var i Dalarna förrförra helgen och stöpte ljus på ett företag. Han sa att det är ett års väntetid för att få stöpa ljus hos företaget. Nu hade han ganska många av julklapparna klara sa han.

Men å andra sidan tycker jag att det är en evighet till januari. Jag vill ruva igen.

Tyck synd om mig

Jämfört med hur andra har det som försöker skaffar barn så har jag det bra. Men känslorna finns där och att ignorera dem är inte bra. Så därför skriver jag om dem.

Jag kan inte låta bli att känna att jag vill berätta för så många som möjligt om min situation. Dels för att sprida informationen om att det finns många ofrivilligt barnlösa i Sverige men också så att de får förståelse för varför jag mår som jag mår. Jag vill också att de ska ha förståelse för varför jag är borta en del.

Jag pratade lite om det med kuratorn förra veckan. Om jag har rätt att få veta varför andra är lediga och om andra har rätt att få veta varför jag är ledig. Jag bryr mig inte om varför andra är lediga men mår lite dåligt över att jag måste vara borta från jobbet.

Jag vill heller inte ha för mycket medlidande eller prat bakom min rygg. Så det förblir att få människor vet om vad jag gör.

Min kollega som ska bli pappa om ett par månader skrev på sin tavla idag att han gick tidigare från jobbet pga besök hos MVC.

Det gjorde lite ont. Jag vill också kunna göra det.

Vill du bli gravid då ska du umgås med gravida och mammor

Ja, det stod det på pappret som jag fick av den som utförde akupunkturen idag. Det stod att graviditet smittar. Hon skrev att det finns bevis att gravida utsöndrar gravidhormoner genom utandningen.

Jag har inte hittat på ovanstående.

Det kändes konstigt att läsa det för när man har svårt att få barn så vill man ju inte påminnas hela tiden om det man inte kan få.

Jag vet inte om det ska kännas på ett speciellt sätt när man får akupunktur men jag kände inget. Jag låg i ett rum tillsammans med två andra. Det var ett par för när jag hade legat där halva tiden så gick de ut för att betala och prata. Då hörde jag dem prata om vilka teer hon ska dricka från och med hennes första mensdag. Det var kul att det var både hon och hennes man som gjorde akupunktur tillsammans.

Jag bokade två behandlingar när jag hade bestämt mig för att prova akupunktur. Tänkte att jag ska göra det två gånger innan jag beslutar om fortsättningen. Så nästa fredag är nästa.

Det var i alla fall skönt att ligga still i en halvtimme med lugn musik.

Hon sa också att hon hör från hennes patienter med PCO att det är svårt att stimulera dem så att de får bra ägg. Hon tyckte äggdonation lät bra.

För varje dag som går

Idag var jag hos kuratorn. När jag gick därifrån så började mina ögon kännas annorlunda. Mer vattniga. Det har varit så ända sedan dess.

Det är skönt att prata av sig men det är inte ett steg närmare att bli gravid.

Jag sätter mitt hopp till äggdonation. På gott och ont.

Jag åt lunch idag med en vän och det var så skönt att få äta ute och prata om mitt liv. Hon vet vad jag gör. Hon pratade om sitt liv och vi märker hur mycket vi har gemensamt. Livet är inte lätt men vi alla kämpar på.

Nu vill jag att det ska bli oktober.

Vet ni att det är färre än 100 dagar till julafton? Vill ni veta hur jag vet det? Jo, för jag har fått reklam i mailen som har påmint om det. Sommaren tog slut i söndags och nu ska man tänka på jul och vinter.

Min mamma sa att hon hoppades att det inte var snö när jag åker till Riga. Risken finns där men jag tror inte det blir det. Men man vet aldrig. När jag flyttade in till min lägenhet den 1 november så var det värsta snöstormen.

Val av klinik

Kostnaden är jobbig och leva med. Men jag har alltid gillat att använda det välkända och beprövade.

Ava Riga känns bra.

Jag hade tidigare mailat Invimed i Polen. Det var var bra. De har en omorganisation så de var osäkra om de hade svarat mig så de svarade mig igen idag. De verkar har flera som pratat svenska på deras kliniker eftersom det var en annan som svarade mig nu. De är också billigare än Ava Riga. Ca 42 000 kr.

Men det verkar som att man måste vara så länge i Polen vid ett försök. Jag trodde att man bara behövde vara där en dag alltså bara vid embryotransfern. När jag har läst andra bloggar så behöver man inte vara i Riga så länge. Här är deras (polska kliniken) svar.

Ägg- och embryodonation hos oss på InviMed görs i 3 enkla steg:

 

1.      För att kunna göra en preliminär bedömning, fyll i frågeformuläret om äggdonation på följande adress: http://www.invimed.se/questionary.html. Om du har tillgång till eventuella tidigare blodprover, ultraljud etc, skickas det på email kontakt@invimed.se eller direkt till mig.

2.      Konsultation på någon av våra 4 kliniken i Polen eller hos någon av våra samarbetspartners i Stockholm. Vid denna konsultation sker en diagnos, eventuella tester, samt val av äggdonator. (1 dag på en av våra kliniker i Polen eller på fertilitetsklinik i Stockholm). Ägg ifrån vald donator kan ta 1-2 månader. 

Du kommer även behöva ta en 10 dagars förmedicinering innan embryotransfer

3.      Embryotransfer (5-7 dagar på plats i Polen på en av våra kliniker)

 

Hela förfarandet tar ca. 2-3 månader.

Allt rullar på

Jag vet just nu inte om jag gör rätt som bara kör på. Jag skulle behöva mer tid att tänka men jag känner att tiden inte är på min sida.

Jag har bestämt mig för att få ett embryo insatt i januari. Det innebär att jag måste till Riga för ett inledande samtal. Så idag har jag fått tiden den 29 oktober för inledande samtal. Jag ska åka över dagen dit.

Så jag köpte flygbiljetter via SAS idag på direkten. Nu får jag hoppas att jag hittar dit. Undrar om taxi är dyrt?

Det är lite lättare att söka på nätet och hitta till Storkklinik för språket är förståeligt. Jag kan inte lettiska men om många andra hittar dit så borde jag också det.

Lyckliga slut

Jag har så svårt för allt negativt. Jag vill bara att positiva saker ska ske i mitt liv och alla andras liv. Alla ska bli glada och lyckliga.

Jag tar negativa saker mycket hårdare nu känns det som.

Jag har inte skrivit det uttryckligt tidigare men ni som har läst mina inlägg kanske har fattat att det är jobbigare nu med negativa saker. Jag försöker få positiva saker i mitt liv. Att bli frisk, akupunktur, boka en spadag med syrran, vara med vänner osv.

Igår kväll var min bästa vän och hennes syster hemma hos mig och vi åt middag.

Jag har alltid gillat att skriva. För ca tio år sedan så skrev jag historier som kunde vara från några wordsidor till ett tiotal wordsidor. Men sådant tog tid och annat blev viktigare i mitt liv efter det.

Jag skulle vilja skriva en lycklig historia om människor som får sitt efterlängtade barn men jag har ingenstans att lägga upp det för eventuella läsare. Det kanske inte ens finns någon som vill läsa det.

Livet är inte rättvist. Det gäller mig och tyvärr många av mina medsystrar. Jag är så hemskt ledsen för Bebiskarusellen och hennes mans skull.

Kommer jag någonsin klara mig igenom någon annan negativ händelse i mitt liv?

Jag får mycket lättare tårar till olika saker.

När jag har svårt att sova brukar jag komma på lyckliga slut som innefattar att jag får barn. Historier som jag kan göra om så att de rör en annan person. Jag fantisera om ett lyckligt slut nu när jag ska försöka somna.

Kanske har hoppet kommit tillbaka

Jag hade tid halv fem och det tog ungefär en halvtimme.

Jag trodde att jag skulle få prata med en koordinator men det var inte så. Det var bättre än så. Jag fick träffa den lettiska läkaren.

Hon gjorde också ultraljud på mig. Vi pratade på engelska om mina försök och hur jag ser ut inuti.

Vi pratade om jag ska göra IVF eller äggdonation.

Hon sa att jag har två stora problem. Det ena är mina ägg och det andra är mitt myom. Mitt myom kan vi inte göra något åt men äggen kan man göra något åt. Man kan göra äggdonation.

Hon sa att jag har svårare att bli gravid pga myomet men inte omöjligt. Hon ville inte råda mig till något men trodde att chansen var större med äggdonation.

När hon sa att jag har två stora problem och ett kan tas bort med äggdonation blev jag glad. Jag är fortfarande inte uppe i min normala nivå men när hon sa att ett problem kan tas bort så kom jag genast några steg närmare min normala nivå.

Hon sa att jag kunde börja med mediciner nu i september med insättning i november. Men jag sa att jag mår inte tillräckligt fysiskt bra för att göra ett försök så snabbt. Jag sa att troligen tidigast i januari orkar jag med en återföring.

Nu är det ju pengaproblemet som är kvar. Men något finansinstitut borde väl ge mig ett lån på ca 100 000 kr.

Hon sa också att hon vill att jag kommer på ett personligt besök till Riga vid starten. Så ska jag ha insättning i januari måste jag åka dit i november. Det är så mycket som jag ska tänka på nu.

Extra känslig

Min syrra läste nyss ut boken "En man som heter Ove". Hon gav mig den i helgen. Hon sa att den var jättebra. Jag började läsa den igår. Jag skrattade en hel del i de två eller tre första kapitlen. Sedan läste jag en rad i boken och började gråta. Smsade syrran om att jag grät och om hon trodde att jag klarade av att fortsätta läsa boken. Hon sa att jag absolut inte klarar av att läsa den så tyvärr måste jag sluta läsa den.

Jag fattar inte att jag har blivit så känslig.

Igår började jag också känna att jag längtar efter att vara gravid och ha barn. Jag mailade en klinik i Estland igår för att få prisuppgift. Imorgon är samtal med den lettiska kliniken.

Det gör ont. Ont i själen. Jag längtar till kuratorn på onsdag.

Definitivt ej gravid

Jag vet inte men det känns mycket bättre att via ultraljud få bekräftat att man inte är gravid.

Idag fick jag det bekräftat. Ledsamt men jag slipper sväva i ovisshet. Man läser ju om kvinnor som blöder fast de är gravida och kvinnor som plussar sent. Jag kan tyvärr inte sluta tänka på det förrän en längre tid har gått eller ett ultraljud har gjorts.

Livet går vidare. Jag måste försöka skapa ljuspunkter i mitt liv.

Det går lite trögt i vår Femmisgrupp också. Ingen har blivit gravid på flera månader och som fortfarande är gravid. De två senaste som blev gravida fick missfall. Över 50 på listan men få gravida. Det känns som att vi som är Femmisar har också svårare att bli gravida. Visst går fertiliteten ner efter 30 men jag tycker att de under 40 och speciellt under 35 borde förr eller senare bli gravida.

Det är några stycken under 35 i gruppen som likt mig har haft svårigheter.

Ibland så blir det så att om en positiv sak händer en person så ibland brukar det hända många andra också. Jag önskar det vore så bland oss Femmisar och bloggare.

Varm september

Det är skönt att det hittills har varit varmt i september. En tredje del idag och halva månaden på söndag. Så det känns som att jag kan säga att september kommer att bli en varm månad.

Läkaren idag alltså en allmänläkare sa att mitt socker var bra och TSH 0,4. Så jag skulle genast sluta med metformin. Jag skulle fortsätta med levaxin tills jag jag tar ett nytt blodprov i början av november. Men dosen ska sänkas från 75 till 25. Så en ny levaxinburk hämtades ut idag. Jag passade på att prata om min förkylning. Jag sa att det känns väldigt långt ner i luftrören. Han sa att det kan vara att det är matstrupen jag har ont i. Så losec mups eller en annan likvärdig medicin ska jag ta. Så den andra likvärdiga medicin som börjar på o köpte jag. Det är receptfritt. Han sa att jag skulle ta den en vecka.

Så nu början resan mot att bli frisk.

Att hitta en blogg som skildrar liknande saker

Mitt i ruvandet så googlade jag mycket som vanligt. Att hitta en blogg med en kvinna ( gift och försöker få barn med sin man) som skriver om sin bristande äggkvalité. Det var rena turen. Men jag är så glad över att jag hittade henne. Det finns inte så mycket info om bristande äggkvalité. Tips om några preparat att ta eller nästa steg som är äggdonation. Det är också få bloggar jag har hittat om det.

Hon bor i USA men beskriver de känslor jag också känner. Infertilitet drabbar många i världen.

Jag har länkat till bloggen i tidigare inlägg men gör det igen. http://dontcountyoureggs.typepad.com//blog/

Hon har gjort en kort film om sina känslor efter den senaste misslyckande IVF:en. Hon är inte bara ledsen utan nu har hon fokus på att se framåt. Försöker finna hopp och må bra igen.

Precis som jag försöker göra. Planerar akupunktur, spa och går till läkare för att bli frisk.

Hon skriver hur mycket detta sliter på kroppen. Det är inte kul att inte må bra och jag vill bli frisk. Är det värt att göra en till IVF? Ska jag bara fokusera på embryodonation och att ta ett nytt lån? Jag vet inte om jag är redo att ta ett nytt lån än.

En annan sak som gör det lite svårt är att med ett speciellt utseende som jag har så känns det lite mer komplicerat med embryodonation. Har jag råd med embryodonation så blir det med donatorer som inte alls liknar mig. Jag börjar tycka många dagar att utseendet blir mindre viktigt men andra dagar inte. Viktigare blir det oftare att jag stället mår bra och kostnaden.

Även med embryodonation läser jag om sprutor och allt man måste ta. Att ta piller känns inte så kul heller.

Jag skulle vilja få ett embryo insatt och det enda jag måste ta är progesteron.

Jag hade 4 rätt på lotto och vann 22 kr i lördags. De flesta gånger har jag inte vunnit något. Men det betalade nästan för 4 rader (24 kr) så det är alltid något. Så på onsdag har jag spelar igen.

Sista sommardagen?

Det känns som att det kanske är det.

Det var Femmis-träff idag men jag mailade att jag var förkyld och inte kunde gå. Jag måste kurera mig och eftersom jag inte mått bra har städningen varit eftersatt. Så jag tvättade och plockade undan en del saker. Det känns som att det blev finare.

Eftersom det har typ blivit att jag är den som håller ihop gruppen undrar jag lite hur de hade det idag. Fint väder hade de så det borde haft det bra. Jag brukar se till att det blir en presentationsrunda men jag hoppas att någon annan tog över och såg till att det blev en presentationsrunda.

Jag har i alla fall inte blivit sämre och det är bra. Hoppas bara att kroppen orkar att jobba. Fritidssysselsättningen måste jag också lägga tid på nästa vecka.

Det är ju svårt att veta när nästa försök blir. Jag planerar inget. Fokus är bara på att bli frisk. På tisdag är nästa läkarbesök.

Min syster och jag ska på spa i slutet av oktober. En del i försöka se till att jag blir bättre. Det är över dagen bara men 6 timmar är helt ok. Det ingår lunch också. Jag längtar tills att få bada i en varm pool. Sedan ligga i en stol och bara slappa.

Jag har idag klappat min mage. Klappat och pratat. Det innebär väl att hoppet om att jag en dag får barn inte har helt försvunnit.

Best present ever

Jag och min syster hade jättekul på Abbamuseet. Det var synd att man inte fick sjunga en hel låt när man stod på scenen men 30 sekunder är bättre än inget.

Jag kommer inte ihåg när något så roligt gjordes i anslutning till min födelsedag. Så när hon frågade om det var the best present ever så jag naturligtvis ja. Min röst höll när jag skulle sjunga och hostattackerna var få under besöket på museet.

Min chef sa att hon skulle ha grattat mig igår men glömde bort det. Hon grattade idag. Det är snällt. Vi pratade lite om att bli äldre och jag sa att det betyder inte lika mycket längre. Hon höll med.

Det viktigaste är vad man gör av livet. Jag hade trott att barn skulle vara en stor del av mitt liv. Nu så måste jag kanske fundera på om det finns andra saker jag ska fylla det med.

På Femmis så uppdaterades en BF-lista idag. Jag försöker gissa ungefär hur många medlemmar i föreningen som får barn varje år. De flesta månader har minst 2 personer men i somras hade någon månad minst 5. Så minst 30 föds om året men min gissning är kring 40.

Dag 9

Jag hade ingen binda igår för jag trodde mensen var slut. Men det var ganska många prickar som var bruna på trosan. Idag har jag binda och det förtsätter att komma en brunfärgad sörja som är mycket mindre än mens men så mycket att man behöver binda.

Ingenting är bra med mig.

Kämpar på

Jag har väl blivit förkyld. Om inte det är det ena så är det det andra.

För några dagar sedan slog det mig att jag inte hade fått ont i benen när jag fick mens. Jag vet inte vad det beror på.

Igår på dag 8 så kom det några droppar mens. Det brukar inte vara så länge. Den här ivf:en har nog gjort min kropp helkonstig.

Ju sämre jag mår desto mindre vill jag göra en ny ivf.

Det är mycket som händer i världen. Både gott och ont.

Bebiskarusellen måste tyvärr avbryta sin graviditet. Hennes blogg finns på min lista om ni vill titta in där. Jag är ledsen för henne och hennes man skull.

Ett läkarbesök avklarat

Det är lite jobbigt att gå till en vårdcentral för att gå till en läkare och sedan ha en kurator på en annan vårdcentral. Man måste nämligen lista sig på en vårdcentral för att få gå till den.

Jag får väl helt enkelt byta vårdcentral varje gång jag ska till en vårdcentral.

Högt blodtryck och en förvånad läkare som skrattare lite åt hur komplicerat det är att vara försökare. Han sa att han menade inte att skratta men han hade aldrig hört talas om att man kan ha så många läkare inblandade och som skriver ut saker utan att ta ansvar för patienten.

Han var jättebra och jag fick förtroende för honom.

Jag ska tillbaka dit på tisdag.

Kurator + Polen

Jag mailade en polsk klinik igår. De har en svensk koordinator så den personen svarade på svenska. Det verkar vara lite billigare i Polen än Lettland.

Det är en stor fördel att en i personalen pratar svenska. Ca 41 000 kr sa han att det kommer att kosta plus resekostnader.

Jag var hos kuratorn idag. Hon sa att vi har mycket att prata om. Vi bokade in en ny tid den 18 september. Det var skönt att få prata med någon.

Embryodonation

Det är ju det jag ska göra. Att kalla det äggdonation blir ju lite missvisande.

Jag har läst på trådar på Familjeliv. Pratat med syrran. Min syrra bryr sig inte om hur barnet ser ut bara att det är friskt.

Nu gäller det att hitta rätt klinik.

Jag vill att det ska vara lätt och att donatorerna är friska. Om jag har förstått det rätt så är det överblivna embryon från par som har haft svårt att få barn som man får i Polen. Det är ju därför det är billigare i Polen. Men ibland kan infertilitet gå i arv och det vill jag inte. Så två donatorer känns bäst ju nu.

Nu måste jag fundera på land och klinik.

Lettland känns som enklast att ta sig till men kanske även dyrast.

Jag läste på Familjeliv om Tjeckien men det verkar inte tillåtet att hjälpa singlar där. Det verkar billigare där så det är synd att singlar inte kan åka dit.

En sak min chef sa idag

Min chef är bra och det är skönt att ha. Men det är få som kan sätta sig in i en barnlös situation.

Hon sa att jag borde prata med någon om detta och jag sa att jag håller på att ordna det. Jag sa att jag har ett försök kvar men jag vill må bra innan jag genomför det. Hon måste ju veta när jag blir borta osv.

Hon sa att jag kan fokusera på annat i mitt liv om jag inte får barn exempelvis på att hitta en man.

Jag vet att hon ville bara väl men jag tänker på att vem vill ha en kvinna som inte kan få barn. Det känns dumt men om jag hittar en man så skulle jag vilja ha barn med denne. Jag vet inte ens om min livmoder kan bära ett barn. Jag skulle vilja att den där mannen skulle vilja genomgå äggdonation med mig och om det inte fungerar genomgå surrogatmödraskap med mig.

Har jag turen och hittar jag en man så vill jag göra allt för att försöka få barn. Jag skulle inte vilja ha en man om det stoppade mig från att försöka få barn när jag fortfarande är i barnafödande ålder.

Med två inkomster är det enklare att få lån till dyra behandlingar.

Som ensam så är äggdonation och embryodonation fortfarande en möjlighet men det är inte surrogatmödraskap.

Men att ta lån på ställen med hög ränta och göra min ekonomi jättedålig känns inte lockande.

Min bästa kompis föreslog att jag borde leta upp någon på hemsidor där män vill ha sex med kvinnor gratis för att göra dem gravida mot att de inte står som pappa på pappret. Då skulle jag kunna försöka varje månad och förhoppningsvis finna det där guldägget.

Jag tänkte först absolut nej och sa det till henne men kan jag på grund av pengarna bli så desperat och sjunka så lågt att jag provar det? Jag kan aldrig säga aldrig men vem vet hur jag känner mig om några år.

Lönesamtal avklarat

Det varade en kvart. Jag orkade inte prata. Jag fick 700 kr vilket är samma som förra året. Jag är värd mer enligt chefen men det är det utrymme vi har vilket är standardsvaret. Egentligen brukar man prata en timme och det var avsatt en timme men jag sa att jag inte klarar av det.

Jag talade om att jag inte kan få barn och att jag har mått dåligt både fysikt och psykiskt och att jag fortfarande gör det.

Hon förstod och lönesamtalet var snabbt avklarat.

Sedan gick jag in på toaletten och började gråta. Jag fattar inte att jag kan vara så emotionell just nu.

Jag minns hur jag grät på toaletten förra året på jobbet och jag vill inte att någon vet.

Nu grät jag väldigt lite på toaletten. Kanske ett tiotal tårar rann ner för kinden. Så ett par minuter där för att samla ihop mig och nu jobbar jag.

Jag fick en fråga om vad jag fick 100 000 kr ifrån.

Äggdonation 6 450 euro och om jag tar x 10  blir det 64 500 kr. Man vet aldrig vad som händer med kursen.

Ett första möte kostar 150 euro. Sperma 370 euro.

Hotell, flyg och mat kostar kanske 6 000 kr.

Jag måste ju räkna med att första försöket inte går och då blir det ytterligare 1 250 euro för frysåterföring. Då tillkommer kanske hotell, flyg och mat igen.

Sedan tillkommer väl medicinkostnader och vips är man uppe i 100 000 kr.

Priserna har jag fått från Ava Riga http://avariga.se/priser.html

Att ta emot ägg från någon man känner känns lite svårt. Dels eftersom man kan må dåligt när man genomgår en IVF. Varför ska jag låta någon annan må så dåligt för min skull.

Dels för att den personen kommer kanske alltid att tycka att det är mitt barn som springer runt där. Vänskaps- eller syskonrelatationen kanske försämras pga det och det vill jag inte.

Igår kväll grät jag

Så första gången sedan beskedet vid insättningen så grät jag. Varför just igår vet jag inte.

I lördags blev jag erbjuden min bästa kompis ägg. Igår blev jag erbjuden min syrras ägg.

Jag tackade nej till båda.

Skulle jag någon gång få ihop 100 000 kr för att göra en behandling i Lettland så är det nog inte etiskt rätt att ta emot ägg från någon man känner.

Igår orkade jag inte vara hemma hela tiden. Min förening ordnade ett familjeevent igår. Jag hade inte anmält mig att vara en av funktionärerna som jag brukar göra. Så igår gick jag dit som besökare. Det var svårt att se alla barn.

Igår kväll smsade jag med syrran när jag skulle sova. Det var hon som var på hem från jobbet som började skicka sms. Det var under den smskonversationen som jag började gråta.

Jag la mig vid halv tio och vi smsade vid tio. Jag tror jag somnade vid halv tolv.

Jag har lönesamtal idag. Jag orkar inte säga något. Jag ska väl vara glad om jag får 200 kr.

Man kan ju inte direkt berätta för sin chef att man är jätteledsen för att man nyss fått reda på att man är infertil. Men om hon frågar kanske jag säger något.

Jag har mailat tillbaka nu och frågat om akupunkturstället har lediga tider på eftermiddagen antingen den 20 september eller 27 september. De är kanske jätteuppbokade så jag vet inte hur lång väntetid det är.

Positiva saker

Jag är inte bara ledsen. Jag vill må bra. Jag är trött på att må dåligt både fysiskt och psykiskt.

Som födelsedagspresent så blir det Abba the museum. Jag längtar till att få stå där med syrran och sjunga en Abba-låt med henne. Fredag är det dags.

Fredag den 13 ska en vän komma hem till mig och vi ska äta mat tillsammans.

Jag har fått väldigt snälla kommentarer. Tack alla er. Det var en som skrev att medicinerna jag räknade upp vet man inte mycket om men akupunktur är ofarligt.

Det är kanske så att jag ska försöka besegra min rädsla för det. När jag kollat på ett ställe så står det under deras frågor och svar att det inte gör ont. Jag har bara lite svårt att tro på det. Men akupunktur är kanske rätt för mig.

Det är så jobbigt att ta alla dessa beslut. Jag önskar att någon kunde säga till mig vad jag ska göra.