Not forgotten

Semestern tar snart slut och jag är åter på jobbet nästa vecka.

Jag var i Sverige denna sommar och det är synd att vädret har varit så dåligt.

Varje sommar brukar jag köpa några skvallertidningar. Unna mig det jag annars inte gör resten av året. Läsa dem när jag har tid och hur länge jag vill. En av dem började jag läsa efter midnatt en kväll då jag hade svårt att sova. Jag gick och la mig halv två den natten.

Sådana saker känner jag att jag inte kan göra när jag arbetar även på helgerna. Jag behöver all sömn jag kan få under veckan för att orka göra allt.

I den senaste skvallertidningen stod det att för jungfrun kommer nästa vecka att vara bra för kärleken. Ibland önskar man att de hade rätt.

Idag var det Pride och jag såg på Facebook att Femmis var där. Alla som får uppleva kärlek och hitta en partner har all rätt att känna den glädjen.

Jag har tyvärr ätit väldigt onyttigt denna sommar och tränat knappt något. Så vikten har gått upp. Förhoppnings orkar jag ta tag i träningen i någon gång i augusti.

Nästa vecka känns som att jag måste komma in i jobbrytmen och kommer att vara för trött för träning. Jag vill ta det i min takt för att inte helt tappa intresset för träning.

På sommaren och semestern så blir ju längtan efter familj ännu större. Men det är väl alltid så vid storhelger och semestertider för singlar, barnlösa singlar eller par som försöker skaffa barn.

Genom allt jag har genomlevt har jag lärt mig att det är bra att så många människor som möjligt är glada och lyckliga. Man kan inte göra alla i hela världen lyckliga men alla kan göra något. Ett hej till kassörskan istället för en tyst, arg, stressad min , öppna dörren åt någon, dela en video på facebook med något trevligt osv.

Det finns många hjälporgansiationer på Facebook. Man kanske inte har pengar att hjälpa till men genom att dela deras inlägg eller svara på inlägg så hjälper man också till. T.ex finns det flera organisationer som hjälper familjer i Sverige som har det svårt med presentkort på mat, kläder eller andra saker. Man kan swisha en krona till dem eller hjälpa till att dela deras inlägg. Delar man inlägg så kommer nog så många att se det att till slut får organisationen tillräckligt med pengar till presentkort eller så kan någon i samma ort hjälpa personen direkt,

Allt jag vill är att bli lycklig och jag gör det jag kan för att bli det. Det går upp och ner i den färden men under tiden försöker jag se till att jag inte gör andra olyckliga.

Vad innebär en lagändring för mig?.

Det har varit en del den senaste tiden om det kommande lagförslaget.

Blir det gratis så tro jag att jag ska ställa mig i kö för en behandling. Det skadar inte att ställa sig i kö.

Just nu jobbar jag en hel del och när de erbjuder övertid vissa tillfällen på jobbet så tar jag det. Jag behöver pengarna. Samtidigt så är det mycket att göra på fritidsintresset inför sommaren.

Men efter midsommar så behöver jag bara jobba normalt och fritidsintresset har tagit sommarsemester.

Jag sökte en distanskurs för två veckor sedan. Jag sökte den efter sista anmälningsdag för högskoleantagningen men det gick att göra en sen anmälan på den kursen.

Jag vet ännu inte om jag ska gå den. Det var över 10 år sedan jag pluggade sist.

Men jag behöver något nytt i mitt liv. Jag behöver känna att jag utvecklas personligt. På jobbet händer inget spännande.

Eftersom jag har haft mycket att göra och på ledig tid försöker träffa vänner så har jag inte haft tid med nätdejting. Kanske i höst kan jag ta tag i det.

Jag har inte gett upp på barn men gör inget aktivt.

Jag vet att jag borde träna också men hinner inte. Att få in pengar och att ha vilotid går före.

Livet flyter på

Förlåt om ni tycker att jag klagar för mycket.

Mitt liv flyter på och jag har inte haft eller har en dipp. Status quo.

Jag försöker umgås med vänner, gå på gym då och då och prioriterar det som är viktigt i livet.

Förra inlägget är en del av det.

Men jag mår bra.

Längtar försvinner inte

Det går inte att döda längtan.

Man läser om eller ser på tv att även om man långt bak i hjärnan försöker gömma undan en sak så tar den uttryck på andra sätt.

T.ex att man får svårt att sova. Då är det något i livet som måste ändra för att kunna sova bättre.

Jag har fått huvudvärk oftare. Huvudvärk som varar av och till i flera dagar. Jag kallar det nu för kroniskt huvudvärk även om jag inte fått någon diagnos av en läkare.

Första gången det hände tyckte läkaren att jag var helt frisk. Sedan försvann det i flera veckor och jag trodde att det var en engångshändelse. Men nu är det tillbaka och jag tror inte att det kommer att försvinna denna gång.

Min syster frågade mig om det är min undantryckta längtan efter barn som nu görs sig påmind. Jag hoppas inte det. Då kommer jag aldrig bli av med den.

Jag har sedan i början av april kanske 5-6 gånger sammanlagt gjort yoga. Jag har satt på en youtubevideo med yoga och följt vad personen har sagt. Jag tror inte att det har hjälpt med huvudvärken men på lång sikt tror jag att det är bra för mitt välmående.

Jag har tittat bland annat på Yoga with Adriene.

Rullgardin

Rullgardinsproblematik

Vet ni hur mycket tid, energi och pengar det kostar för att bara sätta upp en rullgardin.

Förr i tiden behövde man bara sätta upp några extra fästen i gardinfästena som fanns på väggen. Dessa fästen kostar omkring 50 kr.

http://se.habo.com/sortiment/fonster/gardinbeslag/rullgardinsbeslag

Sedan satte man fast rullgardinen i fästena. Enkelt och tog ett par minuter max. Men sådana rullgardiner som passar i ovanstående rullgardinsfästena görs inte längre. Varför vet jag inte.

Så hur gör man om man vill sätta upp en ny sorts rullgardin.

Så klart måste man köpa en rullgardin. Men allt annat man måste köpa måste man också tänka på.

Jag bor i en hyresrätt. Jag borrar sällan i väggarna.

Så en borr måste inköpas. För en som kan ingenting om borrmaskiner måste det googlas och läsas på olika forum. Detta tar mer än en timme.

Då har man lärt sig att man ska köpa en borrhammare som kostar minst 1 000 kr, olika borrar till borrmaskinen för det medföljer inte, olika pluggar eftersom man kan inte bara skruva det skruven i hålet. Jag läste olika tester och en bra borrhammare kostar minst 1 000 kr.

Sedan får man hoppas att man borrar rätt och inte förstör väggen. När man nyss har fått väggarna omtapetserade tar det emot att borra i väggarna.

När man bor i hyresrätt kan man inte använda ROT-avdraget. Men jag tror inte direkt att det finns en snickare som tar jobb som innebär borrande, pluggande, skruvande och uppsättande av rullgardin.

Jag känner ingen som jag kan fråga om hjälp gällande både lån av rätt borrmaskin och som kan borra samt sätta upp en rullgardin. Det känns ju också skämmigt att inte kunna sätta upp en rullgardin. Det är inget som något nämner direkt när sådana saker inte fungerar.

När jag googlade om hur man sätter upp rullgardin så märkte jag att jag inte är den enda som inte tycker om svårigheterna med att sätta upp den nya sortens rullgardin som nu säljs i alla affärer.

Lite länkar

http://blogg.veckorevyn.com/claraslife/tag/javla/

https://www.facebook.com/ikeasverige/posts/10150625920396137


Vissa saker var faktiskt bättre förr.

Det känns lite som att det var borrmaskinsföretagen som kom på att man ska göra komplicerade rullgardiner.

Det blev mörkläggningsgardiner på Ellos istället istället. Dessa gardiner är inte fina men för att minska värmen och solen i lägenheten är de ett måste.

Det är bara Ellos som säljer korta mörkläggningsgardiner. Synd att de finns i så få färger.

http://www.ellos.se/ellos-home/oljettlangd-morklaggande/423840?N=1z13ttmZ1z141ll&Ns=RankValue3|1&Nao=4&selArt=855556&pr=0B1C2S3T


Ibland måste jag få ur mig lite frustration.

Bortsett från allt detta om rullgardin som tagit mycket av min lediga tid denna vecka så har jag faktiskt tränat denna vecka, varit ute på restaurang och firat en familjemedlems födelsedag, städat, vilat, handlat mat och ägnat lite tid åt fritidssysselsättningen också.

Snart är den en ny vecka.

Ta för mig i livet

Jag vet att jag måste hitta andra saker i livet att göra. Uppleva och njuta av saker.

Just nu är det lite stressigt både på jobbet och privat. Mycket som händer på en gång. Hinner inte uppleva och njuta.

Igår när kollegan pratade om sin resa. Ämnet vi pratade om var att åldras och inte resor. Kollegan tog då upp resan hon skulle göra i höst med sin familj.

Jag brukar inte prata om mitt privatliv på jobbet. Även glada händelser brukar jag inte prata om på jobbet. Kanske det är så för att jag är så van att även bra händelser på något sätt förstörs och blir inte så bra som jag hade velat. Man gör allt för att det ska bli bra och ändå blir det dåligt.

Har man tillräckligt med bra saker som händer då är det nog enklare att prata om dessa innan man gör dem. Jag vill inte jinxa något. Alltså säga det högt och sedan blir det inte av.

Just nu vill ha dem för mig själv och hoppas att de går bra. När jag har gjort något och det har gått bra så kan jag nog prata om det.

Men om resor pratar man mest om innan man åker. Det pratas inte så mycket om efter att man har rest.

Svårt att släppa bloggen

Inläggen blir inte lika många. De inlägg som jag skriver är nog inte så värst intressanta. Utifrån den senaste kommentaren så tycker någon att jag inte har något liv och tror att allt centrerar kring mig.

När jag gick till kuratorn så sa hon till mig att när jag är medveten om hur jag känner så vet jag hur jag ska agera runt alla.

Blir jag lyckligare av dra mig undan hela tiden bara för att andra får barn och lever det liv jag vill ha?

Just nu är svaret nej. Jag umgås med min bästa vän och hennes barn. Hon låter mig bära henne dotter, mata hennes dotter och passa henne korta stunder när hon gör något med de andra barnen.

Jag gratulerade en vän till min bästa vän igår som har gjort IVF, fått missfall tidigare och nu är i sjätte månaden.  Hon är så lycklig över att denna graviditet går vägen. Ska jag då se jätteledsen ut bara för att hon lyckas?

Jag umgås med andra vänner. Jag tränar när jag kan.

Jag försöker verkligen gå vidare i mitt liv. Jag har vänner, föräldrar, syskon och mitt fritidsintresse.

Jag jämför mig mycket med andra. Jag har tyvärr svårt att låta bli. Ingen är perfekt och tyvärr är det en av mina laster.

Idag sa en kollega till mig att hennes mamma fyller 60 år i november. Kollegan är gift och har barn. Hennes syster har också familj. Så hon och hennes systers familj ska i november åka på kryssning i Västindien med deras föräldrar för att fira mammans 60-årsdag.

Min mamma fyller också 60 år i höst. Vi har planerat i två år nu för att åka iväg när hon fyller år. Men vi vet inte hur långt pengarna räcker.  Pengarna räcker inte till för att hela familjen kan följa med. Just nu blir det bara 3 av 5.  Eftersom mamma fyller jämt så vill vi alla åka utanför Europa. Men vi vet inte om pengarna räcker så långt.

Jag är ledsen om mina känslor stör någon läsare.

Det känns faktiskt lite jobbigt att min familj inte kan åka på den resa vi så gärna vill. Att höra någon annan prata om deras mamma och deras resa i höst gjorde att jag kände ett sting i hjärtat.

Vi har faktiskt också drömt om att åka till Västindien i höst. Tillsammans alla fem.

Men det kanske blir tre personer en vecka i Grekland.

Jag vill bara att jag och min familj för en gångs skull också kan få det vi vill. Jag vill att vi också ska få slippa kämpa mycket mer än andra för samma saker.

Men min kollega märkte aldrig stinget i mitt hjärta. Det är så jag väljer att agera. Är jag medveten om mina känslor så är jag medveten om hur jag ska agera. Jag försöker hålla fast vid det kuratorn sa.

Vad har hänt i livet senaste månaden

Natten mellan 1 och 2 mars blev jag sjuk i influensa. Jag var frisk på söndagen och klockan 4 på natten så vaknade jag av feber och ont i kroppen. Jag var hemma hela veckan. Det är dyrt att vara hemma sjuk så jag gick till jobbet måndag den 9 mars. Jag var inte helt frisk men klarade att jobba.

Det var inte bara jag som var sjuk den veckan och kommande veckor. Vi är 20 st på min sektion. Den veckan jag var sjuk var 4 till hemma sjuka. De två följande veckorna blev andra på sektionen sjuka och flera andra på andra sektioner var också sjuka.

Känns som att det var en influensatopp i början av mars åtminstone på mitt jobb.

Jag har inte tränat någonting i mars. Jag googlade och det står att en vecka efter att man är helt frisk kan man börja träna igen efter influensa. Det är kortare tid efter en förkylning.

Min snuva har hållit i sig sedan jag fick influensan. Först nu i helgen tror jag att jag har blivit frisk från snuvan. Jag får se om jag tränar något denna vecka men jag har mycket på fritidsintresset denna vecka så jag tror inte att jag gör det.

Annars så är barnlängtan kvar.

En kollega som bytte sektion i höstas såg jag denna vecka att hon är gravid. Hon är kanske i femte månaden. Så båda personer som i somras kan ha skrivit ut papper om hur man blir gravid är nu gravida.

Denna vecka fick jag mens. Att kroppen påminner mig varje månad är inte kul men något jag får leva med.

Händelserik vecka

På något sätt så har det blivit att jag kallar det som har hänt "katastrofen". De år av mitt liv som gick åt försökandet är "katastrofen". Men jag försöker gå vidare från katastrofen. Det känns på något sätt bra att säga katastrofen. Jag blir inte ledsen när jag säger det utan det känns då som att det är inkapslat i en bubbla i mig. Jag skulle vilja dela med mig av denna bubbla till fler men det är inte så lätt.

Jag har haft huvudvärk i några dagar så jag gick till läkaren. Jag har valt vårdcentral där en gynekolog/barnmorskemottagning är också. Det var inte roligt att gå tillbaka dit.

Jag gick dit för huvudvärk men kom därifrån med recept på metformin. En sak jag tog för tre år sen i hopp om att det skulle göra så att jag blir gravid lättare.

Jag tog några blodprover också. Läkaren skulle ringa imorgon om något visar sig vara fel.

Jag har använt fackets karriärrådgivning också denna vecka. Jag berättade om mitt privatliv och arbetsliv. Hon rådde mig att vara kvar på mitt jobb. Vi pratade om mycket och det var ett väldigt trevligt samtal. Hon tipsade om dejtingsajten e-darling.

Denna vecka bekräftades det många hade gissat redan. Ännu en är gravid. Hon är den första som blivit gravid efter att vi i somras hittade papper på hur man blir gravid. Det är hennes andra barn. Det kanske var hon som skrev ut dessa papper.

Små steg för att hitta glädjen i livet

Jag umgås med vänner och tränar. Små steg tar jag.

I måndags fick jag ett mail från kliniken i Riga om att jag måste fylla i ett papper där det står vad jag ska göra med det ägg som är kvar. Jag valde att kryssa i donera embryot till en försökare eller donera till forskning.

Idag är det Alla hjärtans Dag.

Det kommer nog inte bli några barn i mitt liv men jag önskar ändå att jag inte förblir singel. Jag vill också ha en partner.

Jag hoppas att alla ni är lyckliga.

Det är inte sant - Jävla ödet

Vi är tre barn. Min bror är sjuk så han kommer aldrig att få barn.

Jag har tjatat på min syster ända sedan jag fick reda på att jag har PCO att min syster ska gå till en gynekolog och undersöka sig. Hon har gått till gynekologer tidigare under dessa år men då aldrig ställt frågan om hon kan få barn. Om man inte ställer den frågan då kollar aldrig gynekologer efter det.

Idag träffades vi alla hos mina föräldrar. Jag pratade om embryot som jag tror har kastats nu denna vecka. Jag hade tidigare pratat om detta med min syster i telefon tidigare i veckan men resten av familjen visste inte.

Då berättade min syster att hon för ett par månader sedan var hos Mamamia i Östermalm. Min syster berättade om mina problem och ville veta hur hennes möjligheter att få barn var.

Den gynekologen gav tyvärr ett trist besked. Hon har också PCO och chansen att få barn är väldigt liten. Bara några få procent. Min syster har inte velat belasta familjen med detta ödesdigra besked så hon väntade tills idag.

Jag kommer heller aldrig få några syskonbarn.

Min syster vet inte vad hon ska göra av sitt liv längre. Hon tänkte som alla andra att hon kunde resa och göra vad hon ville tills hon var 30. Träffa den rätte i lugn och ro och sedan blir det som det blir.

Hon sa idag att hon inte bara ville arbeta i hela sitt liv och sedan dö. Familj och vänner är ju meningen med livet. Vänner blir tyvärr upptagna med sina liv så fort de skaffar barn.

Jag var ändå 30 när jag fick veta. Min syster var 25.

Min syster tror att det är ödet som gör att ingen av oss tre barn kommer att få barn.

Jag som hade tänkt att berätta för er idag att jag har skaffat ett gymkort. Bestämt att jag ska satsa på mig själv och min hälsa.

Angående räkningen jag fick

Jag fick mailet den 22 januari. Från samma dag gäller den nya frystiden. Det är kanske så att de inte har samma framförhållning som i Sverige. Man skickar ut en räkning i god tid före datumet det ska gälla från.

Jag har fortfarande inte fått svar på mitt mail. Så jag antar att det är ok att inte betala.

Så här såg mailet ut med en PDF-fil med räkningen.

Hello, xxx!

 We would like to remind You about terms of the payment of Your embryo(s) storage.

  In the attachment You will find invoice for embryo(s) storage for 1 year.

 Let we know, if you don’t want continue to keep your frozen embryo(s).

Best regards,

Accountant

SIA iVF Riga

Ingen fortsatt frysning av embryo

Jag hade glömt bort att jag måste betala för frysningen av mitt kvarvarande embryo i Riga. Idag fick jag ett mail med en räkning på 300 euro.

Jag har inga 300 euro. Jag tror inte heller att det kvarvarande embryot är bra. Ska jag någon gång försöka få barn så vill jag ha en mycket bättre kvinnlig donator.

På något sätt så har jag tänkt på att embryot kommer att vara kvar där i tio år utan att jag ska betala något mer. Tyckte att allt jag hade betalt skulle täcka fryskostnaden.

Så jag mailade tillbaka och sa att jag inte har några pengar och de kan slänga embryot.

Jag vill så gärna ha barn men det kommer nog aldrig bli så.

Dejt nr 2 och år 2015

Jag var på en dejt förra veckan. Han hörde aldrig av sig efter det.

Jag måste verkligen ha gjort ett dåligt intryck. Eller så googlade han mig och tyckte att jag verkade konstig.

Men jag tyckte att han var trevlig och kunde gå på en till dejt med honom.

Jag har skrivit ett sms och ett meddelande på dejtingsajten till honom. Det är allt. Jag har inte stalkat honom. Men inget svar.

Just nu försöker jag fundera på hur jag ska finna tid till att gå och träna.

En på jobbet sa att hon sover 5-6h per natt vilket gör att hon då får tid att träna. Hon skulle inte få ihop livspusslet annars.

Jag måste sova 7-8h för att må bra.

Den senaste tiden så har kroppen varit konstig. Huvudvärk både i måndags och tisdags. Jag gick och la mig kl. 20 i måndags. Idag kom mensen så det berodde kanske på det. Men jag som hade tagit det väldigt lugnt i helgen ville inte starta veckan med huvudvärk. Jag hade tänkt att jag skulle vara utvilad.

Jag har jobbar alla vardagar under jul och nyår så ingen riktig vila fick jag. Men i år ska jag försöka få till minst en veckas sammanhängande ledighet vid jul. Det är svårt när man är bara två som jobbar med en arbetsuppgift och en alltid måste vara på plats.

Jag hoppas att jag mår bra under 2015. Det är allt jag vill.