Funderingar

Jag hade tänkt ligga lågt med skriverier om ekonomi men efter dagens samtal med läkaren har det blivit en ytterst aktuell fråga igen.

Jag känner att tiden rinner iväg. Det innebär att ett lån på 100 000 kr känns mer realistiskt även om det tar emot.

Jag har ju lovat mig själv att aldrig låta mitt barn uppleva det jag upplevde under min uppväxt. Det var också det första min bror sa när jag nämnde att jag funderar på att låna pengar. Instinktivt kommer dessa tankar upp hos oss tre barn när orden lån, skuld osv kommer upp.

Men jag kan inte styra min kropp. Min kropp hatar mig och jag måste gå till läkare för att få min kropp att sluta hata mig. Tyvärr kostar det mycket pengar.

Göra saker i god tid

Jag är kanske inte redo än men måste förbereda mig för det oundvikliga.

Så jag funderar på att göra ett inledande samtal på Storkklinik för IVF. Jag har mailat till dem idag och de svarade att de gör bara dessa samtal på vardagar. Det är synd för då måste jag antingen ta en semesterdag eller flex. Jag vill nog ha min mamma med. Så om jag gör ett sådant samtal i sommar måste pengar sparas ihop till det utöver sommarsemestern.

Nästa försök kanske blir mitt sista inseminationsförsök.

Allt ok med den delen

Ja, allt så bra ut. Vi pratade lite mer om nästa försök. Han är mer inne på IVF medan jag inte vill ge upp inseminationer än. Så i april ska jag till honom igen. Jag har inte bokat ett besök än eftersom deras bokningssystem för april öppnar den 9 mars.

Vi pratade om att försöka med ägglossningsspruta denna gång. Så om inget oförutsett händer så kanske jag kan åka i maj eller juni med hjälp av kreditkortet.

Mens och vikt

I morse fick jag mens. Jag som hade bett min kropp om att vänta med mensen tills efter läkarbesöket idag. Min kropp vill aldrig lyssna på mig så den är inte riktigt min vän.

Angående vikten så orkade jag inte vänta tills imorgon utan vägde mig idag. 0,8 kg tyngre. Februari har inte varit en bra månad matmässigt. Allt för mycket godsaker.

Så drömmen om att väga 60 kg är lite mer avlägsen. Men ju ljusare det blir desto större möjlighet blir det att promenera efter jobbet.

Nu vill jag att snön och isen smälter men det känns som att mars blir en kall månad. Så den första vårmånaden kanske blir en vintermånad.

Men flugorna har vaknat till liv i alla fall. Den första hittades i min lägenhet i helgen och den andra i morse.

Det är ljusare

Jag känner att jag blir gladare när jag ser att det är ljust när man kommer och går från jobbet.

Idag har jag känt mig konstig i ögonen igen. Kroppen har heller inte varit på topp. Det känns som jag kände ett tag för ca 2 veckor sedan. Det får mig att fundera på varför kroppen mår som den gör. Jag försöker äta varierat och bra. Men kanske min kropp har blivit extra känslig oftare nu efter allt. Nu väntar jag på mensen och för ca 2 veckor sedan var det ägglossning.

Det är mig

Det här med ekonomi rör verkligen om. Många kommentarer har jag fått. Ni som har tid så råder jag er att läsa dem.

Nej, jag vet inte hur andra ha det. Nej, jag vet inte vad andra som försöker skaffa barn tjänar. Att dela i stora drag sin ekonomi med andra är känsligt så det är ju väldigt få som talar om för mig hur det är för dem. Då vet jag inte om jag tjänar normalt, för mycket eller för lite för att kunna ha råd att åka 2-3 månader i rad. Men jag tror att de flesta i min Femmisgrupp tjänar mer än mig. Jag tjänar 27 000 kr innan skatt.

Mina prioriteringar är mina. Men jag önskar jag kunde göra andra prioriteringar.

Jag tror inte att syrran och jag hade känt ett behov av att åka på semester tillsammans om vi hade under vår barndom gjort det. Om ni tror att vi åkte på semester i Sverige under barndomen så tror ni fel. Snälla släktingar som låtit oss bo i en vecka hos dem under sommaren på landet är det vi har gjort många år. Men vi kan inte sluta att minnas att varje gång så hade vi massor av skuldkänslor över att få snylta hos våra släktingar för att få ha något att göra under sommaren. Visst hade vi bra denna vecka varje år men den var inte så positiv som man önskar en semestervecka ska vara.

Jag vet att kommentaren kommer om att vi hade åtminstone någonstans att åka en vecka om året. Men den tänker jag inte bry mig om.

Jag har kanske svårt att lyssna på andra som pratar om sitt pusslande så att deras barn får 10 veckors ledighet på sommaren. Avundsjuka kanske för att jag aldrig fick uppleva det. Avundsjuka för att jag aldrig kommer att kunna göra detta för mitt barn. Min pappa jobbade under sommaren så att mamma kunde vara ledig några veckor med oss barn. Som vårdanställd så får man mindre i lön under semestern pga all OB försvinner då.

Vi barn hade mer kul på fritids än hemma. Vi barn kunde inte planera föräldrarnas ekonomi oavsett hur mycket vi önskade det. Allt extra som vi gjorde orsakade dagen efter en oro om detta gjorde att det inte fanns så mycket mat de sista dagarna innan löning.

Ni kan inte ta ifrån mig minnena om att välja att äta mindre för att syskonen ska få äta sig mätta.

Jag tror faktiskt inte de flesta barn i Sverige har levt som mig som barn. De flesta har nog haft bra barndomar och känner inte att de måste göra saker med sina vuxna syskon. De flesta har det någorlunda bra att det på något sätt har ordnat sig för dem.

Det är lite jobbigt att veta att släkten kan dö ut med oss tre barn. Jag som alltid drömde om en man och 2-4 barn.

Hade jag haft en så kallad normal barndom så hade i det här läget inte en gemensam resa med min syster varit topprioriterat.

Men i min familj har vi varit tvungna att åtminstone med varandra vara öppna med vår ekonomi. Utåt har vi inte varit det. Det är därför min syster och jag kunde prata om att hur kan vi åka till New York så att båda parter är nöjda. Hon vet hur viktigt det är för mig att skaffa barn. Hon tog på sig att betala för flygbiljetterna och lovade att jobba extra så att hotellet kunde hon också stå för. Hon lyckades att hålla det.

Gör vad jag kan

Jag får väl förklara mer eftersom jag själv tog upp ekonomifrågan. Men mer än detta vill jag inte säga.

Mina fasta kostnader vet jag om. Jag har gjort allt jag kan för att få dem så låga som möjligt. Bytt abonnemang på olika saker osv. Jag har alltid haft en bra koll på min ekonomi men sedan jag började med att försöka få barn har jag varit tvungen att ha ännu mer koll.

Det är de rörliga kostnaderna som jag kan påverka. En stor del av dem är matkostnaden.

Andra rörliga kostnader är exempelvis födelsedagspresenter. De flesta som läser min blogg har nog föräldrar med god ekonomi. Föräldrar som kan gå och fika när de vill, föräldrar som kan åka på semester en gång om året, gå till tandläkaren vid behov osv.

Mina föräldrar har inte god ekonomi. Det känns i hjärtat när jag måste vara så snål och bara köpa presenter för 150 kr till min pappa när jag hade velat köpa för 500 kr. Då köpte jag en sak han har behov av och en sak han inte har behov av men kan unna sig. De flesta köper nog inte grundbehovssaker som födelsedagspresenter till någon. Min syrra spenderade lika mycket och min bror köpte tårtan. Min mamma ville att vi skulle baka en tårta för att spara pengar men ingen av oss är bra på att baka. Min bror har heller inte en god ekonomi.

Så för att inte ha besvikna föräldrar måste vi syskon tala om hur vår ekonomi är. Vi gör också vad vi kan för att hjälpa dem. Jag ger inte dem pengar varje månad men kan med bilen skjutsa dem till billiga mataffärer. Jag kan ge dem bra presenter vid födelsedagar och farsdag/morsdag. Våra föräldrar är förstående för de vill att vi gör allt som de inte kunnat se till att vi fått uppleva.

Min syster och jag pratade mycket om vår ekonomi innan vi bestämde oss för New York. Min syster har jobbat extrapass för att få ihop så mycket pengar som möjligt. Detta har lett till att hon nu betalar både mitt flyg och hotell. Jag behöver bara skrapa ihop för fickpengarna. Men vi kommer nog leva snålare än vi velat i i New York.

I min familj har vi aldrig varit utomlands tillsammans. Aldrig vi fem eller ens två. Vi har aldrig haft råd under vår uppväxt. Så för min relation till min syster och för att det kan vara vår enda chans innan jag får barn så valde jag att tacka ja till denna resa.

Mina osäkerhetsfaktorer är ett par stycken men jag hoppas att de inte blir så stora som de kan bli.

Mer positiv

Efter att ha läst allas goda tankar och sedan gått på en promenad så har jag funderat lite.

Jag ska sätta upp ett mål att innan juli är slut ska jag ha gjort ett försök. Om jag når det är en annan sak.

Jag har tyvärr många osäkerhetsfaktorer i min ekonomi att det går inte att planera som jag vill. Men jag sparar och snålar när jag kan. Gick till en affär idag och köpte rökt lax för 25 kr. I Ica Maxi där jag brukar handla kostar det 40 kr. Laxen var det enda jag köpte i den affären.

Påminns

Pengar är ett känsligt ämne. Många vill inte prata om det.

Jag vill veta hur de andra singelkvinnorna finansierar sina resor. Det känns som att alla tjänar över 40 000 kr i månaden och då kan betala 10 000 kr varje månad utan att det känns i plånboken.

Ja, jag undrar varför vissa kan åka 2-4 månader i rad och sedan ta paus i 1-2 månader och sedan åka igen. Jag och syrran pratade om det och kom fram till att bilen tar mycket av mina pengar. Men även utan bilen skulle jag inte ha råd att åka 2-4 månader i rad. Kanske var tredje månad och någon gång varannan.

Jag brottas med mitt pengaproblem. Jag påmindes idag när vi i familjen var samlade. Det finns en stor risk att ingen av oss tre barn får barn och att familjen dör ut med oss tre. Sedan gick jag på facebook och någon postade flera bilder på dopet av sitt barn idag.

Jag vill inte att familjen samlas på ännu en födelsedag eller högtid igen utan att vi är fler i familjen.

Så idag tog jag upp tanken om lån med familjen. De tyckte jag skulle bestämma själv men sa att under en eventuell föräldraledighet har jag inte råd att betala tillbaka ett lån.

Så tidigast i oktober tror jag att jag kan åka men nu känns februari nästa år mer troligt. Det beror ju på att läkarna är lediga i slutet av december och början av januari.

Jag vill inte vänta ett år. Det är många femmisträffar det. Min syrra undrade om jag inte skulle bespara mig allt påminnande som dessa träffar gör. En efter en kommer att bli gravida i år och nästa år kommer jag ensam stå kvar igen men nya försökare. Nya försökare som jag talar om för att detta är mitt fjärde år som försökare.

Jag påmindes av Estelles födelsedagsbilder. Sådana bilder får jag kanske aldrig ta.

Det känns alltså ganska hopplöst nu.

Födelsedag

Min pappa fyller år idag. Så det blir tårta, kakor och glass. Mycket onyttigt men väldigt gott.

Min pappas favorittårta har alltid varit prinsesstårta. Det kändes lite konstigt förra året när prinsessan Estelle föddes denna dag.

Veckan

Tidigare i veckan tror jag hade ägglossning. Hade lite mer flytningar måndag och tisdag. Så ännu en månad utan ett försök.

Annars så lyckas jag bara äta sämre och sämre. När andra bjuder så har jag svårt att säga nej. Så jag åt en banan och tre bullar ikväll förutom middag. Höll på med mitt fritidsintresse och det bjöds på frukt och bullar. Massor av kolhydrater alltså.

Annars så försöker jag försöka hitta positiva saker i mitt liv. Lite svårt men det går.

Det tickar ner till semestern. När jag idag sa att snart är det helg då sa en kollega att tyvärr kommer det en måndag också. Så glädjen över helg varade inte länge.

Mest möten på jobbet idag så mycket blev inte gjort. Det skjuts upp till imorgon eller måndag.

Det har heller inte funnits ett enda jobb att söka denna vecka.

Saker man ser och läser när man är på nätet. Nyfiken på en tråd på familjeliv, läste den och det gjorde mig intresserad av en sak. Det är kanske lite för magstarkt för denna blogg så jag nämner det inte. Men jag kan säga att det fick mig att tänka på avsaknaden av en partner.

Annars mycket reklam för barnsaker när man surfar på familjeliv.

Roliga youtubeklipp

De senaste dagarna så har jag sett många Harlem Shake-klipp. Det finns så många och allt fler svenska Harlem shake-klipp läggs upp.

Borås brandkår och Södertäljepolisen är bra.

Statistik

Vi var många på träffen igår. Det var många nya som kom också. En hade gjort många fler försök än mig. Alla ville höra hennes historia och hur hon gjorde för att orka med.

Genom att se alla där och tänka på att det bara vara två där som var gravida fick mig att tänka på statistik. Det verkar vara mycket svårare för oss singlar som vill bli gravida. Det är så synd.

Jag undrar också hur många barn som föds varje år i Sverige till frivilligt ensamstående mammor. Mörkertalet är stort men är 100 barn ett för högt tal?

Ju fler barn som föds ju fler som känner till det och ju fler som tycker det är ok. Det kanske leder till att fler gynekologer blir mer välvilligt inställda att hjälpa oss.

Min egen statistik är dålig. Jag har den senaste tiden börjat röra min mage oftare. Jag pratar med den också. Talar om att en dag vill jag att ett barn ska finnas i den. Säger att tyvärr denna månad kan jag inte åka men förhoppningsvis i höst kan jag åka. Sedan blir det lite fler kommentarer och klappar. Det är väl saker man gör när man väl blivit gravid men jag pratar med den för det ger kanske lite hopp om att den en dag lyssnar på mig och ger mig det jag vill ha.

Det gick bra på jobbet idag men jag behöver något nytt att se fram emot. Tyvärr fanns det inga jobb idag att söka.

21 arbetsdagar kvar

Sedan är det semester. Det ska bli så himla skönt. Jag slipper jobbet.

Jag mår också bättre idag. Inga känningar av någonting. Det får mig att börja tänka på om allt kommer tillbaka på måndag. Då vet jag att en del har med jobbet att göra.

Jag åt onyttigt idag igen. Viljan att gå ner i vikt har liksom försvunnit mer och mer. Jag tror att jag behöver att det blir vår just nu. Mer ljus, snön har försvunnit och det är ljust på kvällarna så att man kan promenera.

Imorgon är det Femmisträff. Undrar hur många träffar jag kommer att gå på innan jag är gravid.

Familj

Jag såg nyss Vallarnas teater på kanal 7. Jag var där i somras och att se det igen fick mig att tänka.

Jag vill ha en egen familj. Då skulle jag inte ha varit själv ikväll. Det skulle vara roligare att planera sommaren.

Men framför allt så skulle det vara lättare att få barn om jag hade en partner. Hade jag 100 000 kr så hade nog behovet av att vilja ha en partner känts annorlunda.

Mina föräldrar lever inte hur länge som helst och när de dör så kommer jag att känna mig mycket ensam. Det är under ledigheter som sommaren och julen som saknaden efter en familj är störst. Vänner med barn åker ju på semester med sina familjer. De åker inte på semester med sina vänner. Kanske 2-4 dagar åker de bort men inte längre. Deras egna familj vill ju umgås ensamma med dem. Det är ju deras semester också. Så de vill nog inte ha vänner med dem och deras familjer längre än 2-4 dagar. Man hör ju aldrig om någon singelvän åker med sin väns familj till Legoland eller någon liknande plats.

Jag vill kunna åka någonstans med någon utan att känna att jag tränger mig på. Det enda sättet är ju med sin egna familj.

Nu känns det som att ett eget barn är väldigt avlägset. Jag äter mig tjock när jag egentligen ska äta mig smal.

Jag har tänkt på detta under kvällen sedan jag läste ett inlägg ikväll om familj och döden.

Denna dag

Detta inlägg har haft många namn innan jag bestämde vad rubriken skulle vara. Kolhydratfest, ägglossningssjukan, äntligen fredag och helg, vila...

Så jag gick vid tre från jobbet, köpte godis och fikabröd samt nanbröd i Coop och sedan gick jag till en sushirestaurang och köpte en 11-bitars sushi. Sushin åt jag när jag kom hem. Sedan åt jag ett nanbröd.

Jag tänkte att jag skämmer bort mig ikväll. Njuta av en fredagskväll utan måsten. Jag brukar inte gå tidigt från jobbet på fredagar men efter hur jag har känt mig idag och tidigare i veckan så orkade inte jag längre. Det blev inte mycket gjort på jobbet efter lunch.

Jag funderar om jag har blivit lite deprimerad. Jag tycker att det är konstigt att det kommer denna vecka. Borde inte det ha kommit förra veckan i samband med mensen? Eller så är jag sjuk.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att höra vad de tyckte. Jag har ju inte haft feber och jag har klarat att gå till jobbet. Hon trodde att jag fått något influensavirus eller annat magvirus.

Nu ska jag kolla på skidskytte. Sånt hinner man inte med om man inte går tidigt från jobbet.

Tyda vad det är

Jag försöker analysera mer vad det är som händer mig. Så i morse efter frukosten så fick jag lite ont i magen och som varade i några minuter. Sedan försvann det. Så då börjar jag tänka om magen reagerar efter jag har ätit. Om jag minns rätt så var krampanfallet förra veckan efter att jag har ätit lunch. Samtidigt så har jag känt att halsen känns konstigt och antingen luftrören eller matstrupen också känts konstig.

Idag är det bättre gällande luftrören/matstrupen. Den eller de är mindre irriterade idag. Jag har inte hostat eller nyst någonting alls under dessa dagar. Jag har inte haft jobbigt att andas heller. Inte varit täppt i näsan eller snorig.

Mamma undrade om jag hade utomkvedshavandeskap så jag googlade symptomen. För det första så krävs ett positivt graviditetstest för att ha det. Sedan om man har blödningar, ont i magen osv då kanske man kan misstänka det.

Men inget positivt graviditetstest här.

Jag känner inte mig lika trött idag som jag har gjort tidigare dagar. Jag sov inte längre inatt än tidigare men när jag vaknade kändes det som att jag hade sovit djupare och var lite mer utvilad än tidigare morgnar.

Men jag är fortfarande trött och det känns som att ögonlocken fortfarande hänger ner mer än brukligt. De har ju känts så hela veckan.

Jag ska nog gå hem tidigt idag från jobbet.

------------
Uppdaterad.

Bara några minuter efter att jag har skrivit klart detta så börjar jag må lite illa igen. Det här illamåendet som kommit och gått har också varit irriterande/jobbigt.

En sista koll

Jag mailade min gynekolog idag och sa att jag ville ha en koll att allt är ok innan han åker på semester. Han är ju borta 1,5 månad. Han har ju varnat mig för alla bieffekter av pergotime att jag vill utesluta cancer, cysta, myom som växer okontrollerat eller andra saker.

Jag har googlat och illamående som kommer och går kan vara stress, järnbrist, nedstämdhet osv. Så jag försöker köra uteslutningsmetoden nu. Jag fick tid den 28 februari. Mår jag bra då så räcker det nog med den undersökningen annars får jag ta kontakt med min vårdcentral.

Hitta problemet

Så nu försöker jag komma på vad som är fel på mig.

1. Jag har vid enstaka tillfällen mått dåligt inför ägglossning. Så det kan vara därför jag mår som jag mår. Det borde därför ha försvunnit i början av mars.

2. Jag har fått diabetes. Man har ju ökat risk för diabetes om man har PCO och det finns diabetes i mammas släkt. I så fall så skulle jag nog inte ha ätit en banan i morse men efter frukosten kände jag att jag mådde lite dåligt och en banan skulle göra det bättre. Jag kom till jobbet i alla fall.

3. Jag har fått någon annan sjukdom. I så fall måste jag gå till en läkare innan jag åker till USA. Men jag hoppas att i början av mars mår jag bra igen.

4. Ska få mens i början av mars och jag mår kanske dåligt pga det så det kanske inte heller är ett bra tillfälle att komma på vad som är fel på mig. Jag hinner kanske inte gå till en läkare innan jag åker till USA.

Kanske ledsen?

Det har sedan eftermiddagen känts konstigt och vattnigt i ögonen samt lite illamående som kommit och gått. Kroppen har också känts konstigt. Mindre ork och mindre lust att göra saker.

Det känns som att kroppen är ledsen och därför vill ge mig lite graviditetssymptom för att muntra upp mig.

Jag vill må bra. Jag vill inte må dåligt.

Inte på topp

Jag vet inte vad det är men jag är trött. Ena stunden är magen ok, den andra lite illamående och den tredje känns den allmänt konstig. Sedan är den ok igen.

Nu när jag har bestämt mig för att sluta så är det inget kul på jobbet heller. Varje timme känns som en kamp. Jag försöker struktera upp dagen så att jag tvingar mig själv att göra saker. Exempelvis så har jag börjat skriva lappar när jag går från jobbet på vad jag ska göra på morgonen så att jag kommer igång. Jag tänker att de kommande 10 minuterna ska jag göra detta så att det inte känns så oöverstigligt och sedan går det då istället helt plötsligt 20 minuter.

Med så lite ork så är det svårt att gå ner i vikt också. Skulle inte bli förvånad om jag har gått upp i vikt den 1 mars.

Det får vara vinter fram till och med...

Vasaloppet den 3 mars. Sedan kan våren komma.

Jag har accepterat att februari blir en vintermånad. Det är ganska mysigt när det inte är så kallt. Det har snöat  en del idag.

Stress?

Kroppen har betett sig lite konstigt ett par tillfällen den senaste veckan.

Förra veckan på jobbet så fick jag plötslig kramp i magen och när jag stod upp så kändes det mycket bättre. Det försvann nästan. Jag stod upp i några minuter och sedan när jag satt mig ner igen så var allt som vanligt. Jag tänkte inte mer på det utan tänkte att det kanske var något med lunchen eller stress.

Imorse hände samma sak. Jag åt frukost. Sedan gick jag och la mig i soffan för att vila i ett par minuter. Jag är väldigt seg på morgonen. Helt plötsligt från ingenstans fick jag kramp i magen igen. När jag reste mig upp så att jag nästan satt i soffan då började det kännas bättre igen. Det hade inte försvunnit men var nästan 50 procent bättre. Så sakta men säkert la jag mig ner igen i soffan och låg där i några minuter tills krampen försvann.

Jag vet inte om det är kramp men jag kommer inte på något annat bra ord för att beskriva det.

Sedan har brösten var lite känsliga än normalt men det tänker jag på beror på kommande ägglossning eller tron om att det vore dags för ägglossning om jag skulle ha haft en äggblåsa som kan växa utan mediciner.

Igår var en stressig dag. Stopp i tunnelbanan och det tog 2,5 timme för mig att komma hem. Sedan fick jag ta bilen för att hämta upp syrran som också inte kunde ta sig hem pga tågstoppet. Så en kexchoklad och en smörgås var allt jag fick i mig igår. Jag var helt slut och mådde inte så bra när jag kom hem igår. La mig med huvudvärk och vaknade med huvudvärk. Huvudvärken försvann idag efter en Alvedon.

Så kan det vara en kroppslig reaktion över allt som har hänt de senaste veckorna?

Vardag igen

Jag tänker inte så mycket på att skaffa barn. Visst har det kommit tankar om att nu är mensen slut och om en äggblåsa växer. Men jag kan tyvärr inte åka.

Så mycket att skriva har jag då inte och plötsligt har det gått några dagar sedan jag skrev ett inlägg.

Det går dock inte en dag utan att jag önskar att jag vore gravid. Dumma tankar som att varför kan inte jag vara en av de som blöder lika mycket varje månad som mens men är ändå gravid samt låghormonare. Jag har ju läst i tidningar och när jag surfat på nätet om personer som har blött mycket varje månad trots graviditet och aldrig fattat att de är gravida. Jag har ju läst om låghormonare. Sedan finns det många som tvivlar på att låghormonare finns utan att de personerna bara blev gravida vid en senare tidpunkt än de trodde. Jag vet därför inte om låghormonare finns eller inte.

Men jag vet att jag inte gravid men de dumma tankarna vill inte försvinna.

I do care

Idag fick vår Femmis-grupp ett mail från en av medlemmarna. Hon fick barn förra veckan. Jag är glad för hennes skull men det fick mig att tänka på min situation.

Jag trodde att jag var ganska ok med att det dröjer minst 1,5-2 år innan jag får barn. Men jag vill också skicka ut ett mail om att mitt barn har fötts. Jag vill också kunna sätta in en annons i lokaltidningen om att mitt barn har fötts.

Jag vill också...

Lugn

Det känns så lugnt just nu. Jag har väldigt lite att göra med min fritidssysselsättning denna vecka. Så jag hinner tvätta denna vecka. Jag tvättade igår och tvättar nu. På fredag har jag bokat tvättstugan för de stora sakerna som lakan och handdukar.

Det har varit mycket de senaste veckorna. Förbereda inför ett nytt försök, min fritidssysselsättning, åka på nytt försök, allt strul på jobbet, inte bli gravid, ändringar på min fritidssysselsättning, verkligen ta in att jag misslyckades igen med att bli gravid, Femmis-träff, bli ledamot i Femmis valberedning och ta definitivt beslut om att jag ska söka ett nytt jobb.

Men från i måndags så har jag inte haft något att tänka på. Alla ovanstående saker har hänt och har gåtts igenom. Det känns tomt och lite konstigt. Jag är lite van att ha många bollar i luften. Men nästa vecka blir det lite mer med min fritidssysselsättning igen så då klagar jag kanske på att jag inte får vila. Dessa veckor som är ganska lugna vet jag att jag ska njuta av men det är inte alltid så lätt.

Jag har bara pyttelite börjat tänka på IVF. Men det är inseminationer som jag ska fortsätta med ett tag till.

Nya tag

Jag har haft annat att göra så jag har inte hunnit att skriva ett inlägg. Direkt efter Femmisträffen i söndags så började jag må dåligt så jag gick och la mig tidigt. Igår höll jag på med min fritidsaktivitet på kvällen. När jag kom hem så gick jag igenom mitt CV och personliga brev igen. En vän hade givit ovärderlig hjälp med den. Jag läste hennes noteringar och ändrade mitt CV och det personliga brevet. Förhoppningsvis så leder det till att fler läser mina jobbansökningar.

Varje dag nu så läser jag annonser. Alla är jag underkvalificerad för men skriver de att personliga egenskaper betyder mycket så får jag hoppas att de bortser från min brist av yrkeserfarenhet.

Annars så är mensen på väg att ta slut. Kom inte så mycket inatt.

Jag funderar på viktmål. 1 kg i månaden låter bra. Men jag måste ta tag i träningen och ätandet då.

Det kommer nog inte bli någon rolig blogg det här året för er som är intresserade av läsa om mina försök att få barn. Nästa försök ser ju ut att bli av i höst och de planerna kan ju ändras om jag får ett nytt jobb.

Mensen kom + om jobbsökeri + om önskad lön

Jag har verkligen börjat få kläm på det här om när mensen kommer. När jag får ont i benen så är mensen på väg. Det dröjer inte många timmar. Jag hann alltså sätta på bindan innan mensen kom.

Den kom lite som en klocka eftersom jag anade lite att mensen skulle komma 2 dygn efter att jag slutade med progesteronet.

Om någon har ett bra tips på hur man snällt talar om för människor att man söker jobb utan att vara påträngande vore det jättesnällt. Man ska ju utnyttja sina kontakter läser man ju hela tiden. Jag har inte så många kontakter och om jag säger något till en person så fattar den att denne är den ende jag känner som jag kan använda som kontakt.

Det finns ju några som undrar vad jag jobbar med och varför jag behöver minst 30 000 kr i lön. Eftersom jag är anonym kan jag inte säga vad jag jobbar med.

1) Jag behöver få in pengar och det snabbt. Helst samma stabila summa varje månad. Alltså krävs det ett nytt jobb med en högre lön. Det är ju ingen annan som ger mig pengar till inseminationer.

2) Jag kan inte försaka allt i mitt liv för att skaffa barn. Jag behöver göra annat för att orka med allt detta och dessa saker kostar också pengar.

3) Ska jag vara ensamstående mamma så måste jag ha råd med det också. Jag såg idag att det finns en tråd på Familjeliv under Känsliga rummet och Ekonomi där någon har startat en tråd om man tjänar 30 000 kr eller inte. Där skriver någon att normallönen är nog mellan 28-32 000 kr. Jag har inte ens 28 000 kr.

4) Jag jämför mig inte men många Femmisar i Stockholm tjänar betydligt mer än mig. Vissa har råd att åka 2-3 månader i rad eller varannan månad. Den lyxen skulle jag också vilja ha. Jag har väldigt svårt att bli gravid. För varje dag som går så är det en förlorad dag. Jag blir äldre för varje dag.

Mailat kliniken

Jag gjorde det obligatoriska testet i morse. Det var negativt. Så nu kunde jag maila kliniken och tala om resultatet.

Det var någon som undrade vad jag arbetar med. Jag arbetar offentligt och där är det inga höga löner eller löneförhöjningar. Så därför har jag en lön under 30 000 kr. Som alla vet så är det enda sättet att höja sin lön att byta jobb.

Vänta några månader

Jag mailade ju honom igår för att kunna få besked om när jag kan börja om med allt igen. Bara så att jag kan räkna ut när jag har råd med nya försök.

Han sa att med alla mediciner som jag har tagit så vill han att jag väntar några månader. Det finns ju risk för andra sjukdomar om man inte tar paus mellan kurerna. Så han sa tidigast april/maj kan jag göra ett nytt försök.

Så oavsett om jag har pengar eller inte så måste jag vänta.

Thank god it's february

Som jag har skrivit tidigare så är jag så himla glad över att januari är slut. En lång och seg månad som visade sig inte vara till någon nytta. Nu är det en kort månad och det är bra. Det var klart väder ute idag så det var ljust när jag kom till jobbet. Det har varit jobbigt att det har varit mörkt så länge. Den dåliga sommaren har gjort det jobbigare också.

Igår bestämde jag mig. Mitt jobb trivs jag inte längre på. Den låga lönen gör att jag måste vänta till i höst med ett nytt försök. Det är massor av saker på jobbet som inte fungerar längre. Så sammantaget måste jag hitta ett nytt jobb. Om jag inte vore anonym här så skulle jag kanske be er hjälp att hitta något. Man ska ju utnyttja sina kontakter.

Åtminstone 30 000 kr vill jag ha i lön. Få se om jag är attraktiv på jobbmarknaden.

Jag vägde mig idag igen. Jag trodde att jag skulle ha gått upp i vikt under januari. Jag slutade använda stegräknaren dagen jag inseminerade mig. Jag började använda den idag igen. Jag har inte gått promenader eller tränat hemma på 2-3 veckor. Har inte vågat ifall det skulle förstöra mina chanser att bli gravid. Jag har ätit godis och annat onyttigt.

Men jag misstänkte ju att jag hade samlat på mig en massa vatten när jag vägde mig 1 januari. Det var ju bara ett par dagar innan jag fick mens.

Så nu väger jag 69,5 kg. Det nya målet är att aldrig väga mer än 70 kg igen om jag inte blir gravid.

Efter allt som har hänt så är det skönt att veta att jag åker på semester den 19 mars. Jag behöver den pausen.

Förresten så tackade jag ja till platsen i valberedningen i Femmis.