Saknaden efter barn är stor men livet lunkar på

Jag bor nu hos mina föräldrar pga flytten. Är på min andra vecka nu. Jag flyttar till min lägenhet troligtvis helgen 8-9 mars.

Jag skulle vilja blogga lite mer men tiden har inte räckt till. Istället för att vara själv på kvällarna umgås jag med familjen.

Jag skulle vilja berätta mer om när jag var hos kuratorn och gynekologen i onsdags. Men snart ska jag se en film med min bror.

Men gynekologen började bli mer inne på min linje att förutom äggproblem så kan jag ha livmoderproblem. Det jag vill är att få veta vad som är fel på mig.

Det jag vill är att kunna våga säga nästa gång någon frågar mig om jag vill ha barn är följande: Jag har försökt utan att lyckas men för att kunna få barn behöver jag en miljon kronor och om du så gärna vill att jag ska ha barn så kan du ge mig en miljon kronor så skulle jag skaffa barn på direkten.

Kuratorn undrade hur jag känner inför barnlösheten. En ilska riktad till någon eller någonting som ligger där bak i huvudet men en uppgiven ilska. Att bli arg förändrar inget. Så jag fortsätter att fokusera på att sköta allt praktiskt i mitt liv. Mitt jobb, min förkylning, mina vänner osv.

Jag fick för ett par veckor sedan en rabattkupong på Apoteket. I samma brev fanns info om att en babyfilt hade nedsatt pris. När jag fick den så blev jag ledsen över att bli påmind. Men i onsdags köpte jag filten till min kompis som ska få sitt andra barn. Vi ska ses nu på söndag. Jag har ju haft fullt upp sedan vi sågs sist i mitten av januari. Hon har velat träffas i flera veckor nu men jag har antingen inte orkat eller haft tid. Jag hoppas nu att förkylningen inte stoppar det.

Men sedan i onsdags har jag känt mer att surrogatmödraskap är min grej och att det har gjort mig lite gladare. Jag vet att ni tycker det är konstigt att jag blir glad för något jag aldrig kommer att ha råd att använda. Jag mår kanske lite bättre på grund av att jag vet att jag gjorde allt i min makt för att få barn.

Men saknaden efter barn är så stor. Det känns som att jag kommer att gå hos en kurator i hela mitt liv.

Fullt upp

Flyttat alla mina saker hela lördagen. Mitt fritidsintresse på söndagen i två timmar och sedan fira min pappas födelsedag. På måndag vaknade jag upp förkyld. Jobbat och vilat på kvällarna. Idag tog jag emot städteamet som skulle städa min lägenhet, sedan kurator, sedan jobb och till sist gynekologbesök. Jag var på jobbet 3,5 h inklusive lunch.

Gynekologen skulle skicka en remiss till hysteroskopi. Han var inte säker på om den skulle godtas. Han sa att man får frisera sanningen lite om man vill få en remiss godkänd. Men vi valde att beskriva mitt myom, två tidiga missfall och inte blivit gravid vid övriga försök.

Men vi femmisar i Stockholm vet att alliansen har tagit många striktare beslut gällande remisser och provtagningar i länet. Det gäller inte bara fertilitet utan alla sjukdomar och besvär. För att finansiera lägre skatt eller bibehållen skatt så måste utgifterna minska.

Lite svar

Jag tror inte att jag kommer att dö vid en tredje IVF men känslan är lite som att allt ovanligt när det gäller fertilitet händer mig.

Det är jobbigt att höra du är så unik när det gäller mina problem. Jag är så trött på de orden eller andra liknande ord.

Jag har inte hunnit kolla upp surrogatmödraskap men så klart lär jag få samma problem som hetero- och homosexuella par när de kommer tillbaka med sitt barn till Sverige. Men i USA är det inte ovanligt att ensamstående använder surrogatmödraskap.

Att bli lurad

Förra veckan mailade jag kliniken. Denna vecka mailade jag och påminde dem. Men inget svar. I medgång och innan betalning så svarar de snabbt men i motgång struntar de i en. Det känns lite som att jag har blivit lurad. Jag som innan hade hört så gott om denna klinik.Men tydligen ska någon vara den första. Jag är alltid först med allt när det gäller att
gå dåligt när det gäller att skaffa barn.

Skulle inte förvåna mig om jag dör om jag gör en tredje IVF.

Så jag funderar fortfarande. Tiden går så fort. Jag hinner inte riktigt att fundera. En sak jag har tänkt på är att jag kunde använt lånen för att använda en surrogatmoder i Indien.

Planerar annat

Flytten tar min tid men jag försöker planera in annat i mitt liv. Träffa vänner och må bättre.

Just nu har skaffa barn inte min fulla fokus.

Jag längtar efter sol, värme och vår.

Längtar efter att få umgås och göra roliga saker med familj och vänner.

Jag tror inte att jag blir godkänd för adoption och därför tänker jag inte lägga ner tid och kraft på den processen.

Men jag har inte glömt det Stork skrev. Jag funderar på det.

All in?

Man måste vara all in när man gör ett nytt försök. Det betyder både fysiskt och psykiskt.

Jag vet inte om jag är där än.

Samtidigt så kräver ett Danmarksförsök att jag måste mer vara min egen läkare. De ordinerar ju bara progesteron. Jag måste bestämma mig för hur mitt medicinschema ska vara vid ett eget försök. Ska jag följa Ava Rigas medicinschema?

På lördag flyttas alla stora möbler till min syster och mina föräldrar. Jag flyttade hem till mina föräldrar i lördags pga flytten. Så det är väldigt mycket som händer nu.

Men man kan inte styra allt i sitt liv. Jag skulle vilja ha det här avklarat och inte har något hängande över mig under sommaren.

Kuratorn tyckte idag att jag kändes mycket bättre. Mer till ro. Jag sa att det har känts skönt att lämna försökandet bakom mig. Göra andra prioriteringar i mitt liv. Det där enda embryot i Lettland känner jag inget hopp för.

Det jag känner är att jag borde göra ett tredje försök för att få ett kvitto på att jag inte kan få barn. Det gör det lättare för mig att ta en paus i försökandet.

Jag vill ha barn. Det går kanske fortare för mig att bestämma mig för att gå vidare. Medan jag bestämde mig för äggdonation på två veckor så tar det månader för andra. Jag är realist och vill göra saker som jag vet kan lyckas.

Jag känner nu mer och mer att surrogatmödraskap är det rätta för mig. Men 1 miljon kommer jag aldrig att få ihop.

Funderar vidare

Även om slemhinnan blev uppbyggd på konstgjord väg så fick jag mens den 10 februari.

Enligt det schema jag fick så ska jag börja med Synarella dag 21. Sedan förstod jag inget mer av deras behandlingsschema. De hade skickat en PDF-fil med schemat men jag förstod ingenting. I mailet hade hon skrivit börja dag 21 med Synarella och resten står i filen.

Det är jättemycket att göra på jobbet månadsskiftet april/maj och det är svårt att få ledigt då. Jag måste då ringa mig sjuk.

Jag har också tagit ledigt från jobbet 28 maj till 8 juni för att vila upp mig. Kanske resa bort 2-3 dagar med syrran. Hon har sagt att hon betalar resan och boende om hon hittar något billigt. Annars får det bli ett dagspa för oss.

Nu måste jag få en gynekolog att skriva ut medicinerna om jag bestämmer mig för att köra på.

Jag var hos kuratorn i morse. Mycket att tänka på och mycket att göra. Så stress är svårt att undvika även om jag vill. Det går inte att säga nej till allt även om man vill. Jag måste fixa med flytten och göra saker på mitt fritidsintresse. Jag har lovat det. Men det är enklare att trappa ner om jag säger nej i god tid. Så nu i mars och april hoppas jag att det blir lite lugnare. Men det är svårt att planera livet.

Jag funderar också på att skaffa mig en inneboende. Men då måste jag köpa en säng och byrå så att den inneboende har någonstans att sova. Kan man köpa en begagnad säng till en inneboende eller måste det vara en ny säng? En bäddsoffa funderar jag också på men det är kanske inte så bra för en inneboende.

En byrå vet jag att det går att köpa begagnat.

Vet ej om ett tredje IVF-försök

Jag fick mail från Storkklinik idag. Efter noga överväganden så blev jag godkänd för ett tredje försök.

Blir det många ägg så kommer jag inte att få något embryo insatt utan får vänta till en kommande menscykel. Långa metoden vill de använda.

Jag måste svara på om jag godtar det.

Jag trodde inte att de skulle säga ja.

Jag vet bara inte om jag vill göra ett tredje försök.

Facebook

Idag kom ett gravidbesked på facebook. Det som var speciellt med detta besked är att paret har genomgått en IVF. Så nu när de berättade om graviditeten så är det exakt 100 dagar kvar. Det var nu hon kände sig redo att tala om det för världen. Man väntar väl längre med att berätta när man har varit tvungen att få hjälp.

Jag har också många gånger tänkt på när jag skulle berätta på facebook. Efter noga övervägande bestämde jag mig för att berätta efter att barnet fötts. Detta bestämdes en dag när jag inte var gravid. Det var verkligen slöseri med tid för mig att tänka på hur jag ska skriva om det på facebook.

I inlägget på facebook så skrev hon att det har tagit lång tid och att de har genomgått IVF. Det var strongt av paret att berätta om deras kamp.

Det konstiga var är att jag inte kunde känna någon glädje med paret. Det kändes tomt. Det kändes bara att jag måste skriva om det här på bloggen.

Facebook är bara en plats där man ska skriva bra saker. Allt det jobbiga skriver man inte på facebook.

Jag gillade hennes inlägg men skrev inte grattis. Klarade inte av det.

Efter att ha läst hennes inlägg fick jag lusten att skriva ett eget inlägg. Ett inlägg som jag aldrig kommer att lägga upp på facebook. Jag har inte tänkt så noga hur det skulle vara men det skulle vara lite som hennes inlägg fast tvärtom. Men om jag skulle göra det så kanske det skulle vara ungefär så här

"Efter många års kamp så gick det inte vägen. Drömmen om att få barn krossades stenhårt. Jag kände att tiden är mogen att dela denna kamp och sorg med er."

En intervju med en ofrivilligt barnlös som aldrig kommer att bli mamma

Det är en kändis. Jag läste intervjun idag på Expressen. Jag är lite kluven till intervjun. Man märker i intervjun hur utsatt man blir i samhället som nykterist och dessutom ofrivilligt barnlös.

http://www.expressen.se/noje/cajsastina-akerstrom-jag-kan-inte-fa-barn/


Men jag hoppas att samhället förändras. Samhället måste kunna acceptera en som mig.

Ytterligare en sak ni kan göra

Om ni ska handla på en e-butik så gå in på www.godhandling.se för att se om ni kan beställa via deras länk. Då skänker företaget ni handlar hos en del av ordervärdet till den organisation ni själva väljer.

Det är många som e-handlar. Era vänner och familjemedlemmar. På så sätt kan alla dessa bidra utan att det kostar dem någonting.

Ni kan hjälpa Wabbie Foundation gratis

Om ni klickar på deras hemsida finns en länk till att anmäla sig till ett nyhetsbrev och på så sätt skänka 5 kr till Wabbie foundation.

Sprid gärna informationen om Wabbie foundation till vänner och familj.

Jag vill inte att någon annan ska hamna i min situation och jag tror ni läsare känner samma sak. Om alla drar sitt strå till stacken så blir det en stor hög. En stor hög med pengar som delas ut till behövande.

Info om ni vill hjälpa barnlösa

Den svenska insamlingsstiftelsen som hjälper barnlösa att betala för sina försök.

http://www.wabbiefoundation.org/

Det finns en amerikansk stiftelse som hjälper amerikaner. Det är intressant att läsa deras hemsida.
http://babyquestfoundation.org/

Övriga bloggar

Ett steg ifrån att skaffa barn.

Jag la till en kategori idag på bloggen. Övriga bloggar.

Finna glädjen i livet

Visst är jag ledsen. Men jag går upp ur sängen varje morgon. Jag har inte slutat att göra allt jag borde göra. Jag pratar i telefon med familj och vänner. Jag försöker komma på saker att göra i sommar.

Men människor skulle inte skaffa barn om de inte tyckte att det var det viktigaste man skulle göra i livet. Jag ville skaffa barn.

Nu ville inte livet det. Det tar tid att ställa om sig. Under den tiden är jag ledsen. Men jag går hos en kurator och försöker. Jag kommer att må bättre men det kan ta ett tag.

Det kanske var så att jag skulle föda en blivande kriminell person och ödet ville bespara världen det.

Så nu är jag på tunnelbanan igen. Det är här jag har tid att skriva. Men också av en konstig anledning mest ledsen.

Pengar påverkar mycket i livet. De saker som jag tror skulle göra mig glad nu kostar också pengar. En resa, en teaterbiljett,  en middag på restaurang osv.

Men jag kämpar.

För ca två veckor sedan läste jag på en ivfblogg om att hon hade nyss fått reda på att en änglamamma hade tagit livet av sig. Det var innan allt detta hände mig.

Jag har inga planer på att ta livet av mig.

Jag försöker bara att förstå och hitta andra glädjeämnen i livet.

Jag kämpar på

På onsdag är det kuratortime igen.

Jag försöker hålla mig sysselsatt för då tänker jag på det mindre.

De värsta stunderna på dagen är tunnelbaneresan till och från jobbet. Det är då jag tänker på det mest. Det finns inget annat där jag kan fylla hjärnan med. När jag väl kommer in i jobbet så går det ganska bra men jag är inte 100 % på jobbet.

Igår pratade vi mycket om skuldkänslor. Jag är snäll och vill gärna hjälpa andra. Jag säger då ja allt för mycket. Det är ju inte lika många som säger ja till mig.

Jag tog bland annat upp att ingen har anmält sig frivillig till att ta över min post som ansvarig för den mailinglistan och facebookgruppen. Det ger ju mig skuldkänslor även om jag och alla andra vet att jag har sagt upp mig av rätt anledning.

Rent logiskt vet jag att det går att leva ett lyckligt barnlöst liv. Känslomässigt är jag inte där än.

Kuratorn igår sa att hon tycker synd om mig. Av allt skit som har hänt mig i mitt liv så händer detta också. Nu börjar tårarna komma. Att skriva är bra men jag orkar inte vara ledsen. Det är för jobbigt.

Jag minns så starkt att jag som 9-åring tittade ut genom fönstret och önskade mig ett normalt liv som vuxen. Kunna hitta en man och bilda familj med. Ha det ekonomiskt stabilt och vara lycklig. Jag önskade mig att jag aldrig skulle behöva oroa mig för att jag och mina syskon inte skulle ha det grundläggande som alla behöver.

Jag önskade mig ett normalt liv som alla andra lever. Istället så hamnade jag bland de ovanliga oavsett vad jag än gjorde. Oavsett vad jag än gjorde för att kunna hamna bland majoriteten när jag gjorde en sak så hamnade jag aldrig där.

Många säger att ett förändrat tankemönster kan förändra hur man upplever livet och saker som händer en.

Oavsett hur mycket jag önskade och hoppades så blev det inget barn. Så jag har svårt att tro på det.

Hur slutar man?

I över 3 år har detta varit en del av mitt liv. Nu måste jag sluta tänka på att skaffa barn. Jag vet inte hur det ska gå.

Jag har inte skrivit det här men för er som inte vet så mår jag dåligt. Men jag har gått till jobbet och fritidsintresset. Att vara själv får mig bara att tänka på detta. Det som är en av de värsta sakerna som hänt mig.

Jag borde nog sluta blogga för det påminner mig också.

Jag lever men undrar om det är värt att leva. Men jag kämpar på.

Inga garantier

Det är många som säger att jag är ung och att jag kan fortsätta försöka. Men jag har inte pengarna. Skulle jag veta att om jag betalar 100 000 kr till så får jag ett barn så skulle det vara annorlunda. Det finns inga garantier.

Och jag har kollat upp hur mycket man får ta i hyra om man hyr ut i andra hand. Lika mycket som den delen kostar mig i hyra. 10% till om det är möblerat. Jag vill hyra ut det för ett högre belopp och det är inte lagligt. Så jag får fundera lite till.

Jag vill heller inte skuldsätta mig så att min livskvalité påverkas allt för mycket. Skulderna jag har är tillräckliga. Att det finns singlar och par som kan fortsätta år ut och år in utan att ta lån är jättebra.

Men jag är inte en av dem.

Jag vet att ni alla vill mig väl men även om jag hittar en man så är sannolikheten att jag förblir barnlös 99 %.

Jag hittade några bilder på mig som barn igår. Det enda jag tänkte var att om det barnet visste hur mitt liv skulle vara nu så skulle det ha valt att inte leva.

Mina försök att få min livmoder kollad

Jag har mailat min svenska gynekolog idag om jag kan få en remiss till hysteroskopi.

Han sa att tidiga missfall visar inte på att det är något fel på livmodern. Det är bara när embryot/barnet blir klassat som ett foster och sedan man får missfall som man kan misstänka fel på livmodern.

Så någon remiss till hysteroskopi får jag inte.

Då får jag hoppas att han har rätt och att de tidiga missfallen bara berott på dåliga embryon.

Dagens händelser

Jag behöhövde inte ringa kliniken utan läkaren hann ringa mig.

Han sa att det såg mörkt ut gällande ett tredje IVF-försök. Risken för överstimulering och de två tidigare försöken visat på dåliga ägg gör att oddsen inte är så stora att ett tredje försök skulle ge ett annat resultat.

Han pratade om att de två tidigare försöken var på korta protokollet och om jag skulle göra ett tredje försök så kanske man skulle prova med det långa protokollet. Men han trodde att oavsett metod så skulle mina ägg vara lika dåliga.

Han skulle ha ett möte med övriga läkare på kliniken och nästa vecka maila mig den rekommendation de kommer fram till. Jag sa att jag vill veta vad de tror är bäst innan jag kan ta ett beslut.

Jag nämnde att jag funderade på äggdonation och han tyckte att det var en bra idé.

Det känns som att mitt beslut i september förra året inte var så fel.

Sedan hade jag otur att den kvinnliga donatorn fick ett så dåligt resultat.

Jag var hos kuratorn idag. Vi kom överens om att jag kommer dit nästa vecka också. Så den 18 och 26 ska jag dit. Kanske blir det så att jag fortsätter att gå en gång i veckan.

Jag loggade igår in på den dejtingsajt jag hade registrerat mig på och klickade på att den skulle matcha mig med män. Jag hade fyllt i tidigare om hur den mannen jag vill ska vara. Jag fyllde i väldigt lite av frågorna så jag har därför fått en stor matchningslista.

Det jag hittade var en kille som passar min syrra. Jag smsade syrran det och hon skulle kolla upp honom via mina inloggningsuppgifter.

Jag har också mailat min chef och bett om att få mindre att göra. Ett steg att minska min arbetsbörda och stressa mindre. Hon är på möte nu så jag vet inte hur hon tar det. Men jag antar att hon vill hellre att jag är på jobbet än är sjukskriven.

Ytterligare en dag har gått

Googlat ikväll på fel på livmodern och sedan på hysteroskopi. Jag har alltid haft otur i mitt liv. Det skulle inte förvåna mig om jag har något fel på livmodern.

Jag vet att det är några få procent av de som har fertilitetsproblem som har fel på livmodern.

Men PCO, kassa ägg och varför inte en kass livmoder också?

Ingen läkare från Storkklinik ringde upp idag. Så jag får väl hitta tid att ringa dem. Det är lite svårt eftersom jag har kurator på förmiddagen imorgon och möte på jobbet på torsdag förmiddag.

Plopp

Jag gick på toaletten innan jag skulle gå från jobbet. Klockan var strax efter 17. Det var rött och det betydde att mensen kom. Jag var inte förvånad för enligt mailet från kliniken i fredags så skulle jag få mens inom några dagar.

Nu för bara några minuter sedan så gick jag på toaletten. Det sa plopp. Jag hade inte räknat med det. En kanske ca 5 cm sak som var något mellanting mellan oval och rund.

Jag vet inte vad jag känner. En lite större tomhet kanske.

Jag såg lite på Fråga Doktorn idag. De pratade stress och övade andningsteknik. Titta lite snett upp och ta djupa andetag. Om man tänker på något dåligt då så mår man inte dåligt. Men tittar man ner och tar lätta andetag och samtidigt tänker på något dåligt så mår man jättedåligt.

Jag provade det medan de visade det. De ville att publiken skulle göra det samtidigt. Det stressforskaren sa stämde. Att andas djupt och titta upp och samtidigt tänka på barnlöshet gjorde inte att jag kände mig ledsen. Men gjorde jag tvärtom så kände jag mig mer ledsen. Så nu har jag lärt mig att ta djupa andetag och titta lite snett upp.

Jag undrar vad meningen med livet är. Vissa får veta det tidigt i livet men jag tillhör den skaran så får kämpa hela tiden och kanske aldrig får veta det.

Missat samtal från Storkklinik

Läkaren lämnade ett meddelande på telefonsvararen för en halvtimme sedan. Jag var inte vid min plats så jag hörde inte telefonen. Han sa att han skulle ringa imorgon igen.

I meddelandet sa han också att det är lättare att säga det i telefon än via mail. Det känns inte som att han har något bra att säga. Jag får hoppas att jag har tid att svara när han ringer. När jag ringde tillbaka på telefonnumret så sa de att kliniken är öppen mellan 9 och 15. Så kanske han ringer efter kl. 15 imorgon.

Jag mailade förresten tillbaka till Ava och frågade uttryckligen om jag kan få ett reducerat pris på frysförsöket. Jag har inte något större hopp om det.

En sak är att det känns skönt att ha ordnat lite mer tid för mig själv. Få se om de hittar en ersättare för mig.

Svar från Lettland

Yes, it is really very sad , and I really hope that next time we will have positive result after the treatment.

No, if your embryo will not survive after unfreezing then you will not needs to pay 1250 Euro. You will needs to pay for the treatment only if we will make for you embryo transfer.

We can keep Your frozen genetical material during 10 years, so You can think when you will be better for you to start your new treatment . And as soon as You will be ready to make frozen embryo transfer, please inform me and I will send for You plan how You should use medicines.

Trappa ner

Jag har bestämt mig för att min tid ska användas på bästa sätt.

Jag har därför avsagt mig ansvaret för den mailinglista och facebookgrupp jag ansvarar för Femmisförsökare från 1 mars.

Vad min tid ska gå till är inte bestämt. Träning, vila, vänner, familj eller något annat.

Men som mitt liv är just nu så fungerar det inte.

Mitt trepack på Storkklinik och embryo på Ava

Jag vet att jag har mitt tredje försök kvar där på Storkklinik.

Men eftersom ingen läkare kan ge ett besked till mig som jag kan tro på så vet jag inte svart på vitt att mina ägg är dåliga.

De på Storkklinik vill tjäna pengar. Läkare i Sverige vill inte ta ansvar för någonting. Läkaren i Lettland tyckte nog att mina ägg är dåliga men bedömde att med hennes mirakelbehandling kunde jag ha 30 %-ig chans att få barn med egna ägg. Läkarna i Lettland vill också tjäna pengar.

Så det finns ingen läkare som har kunnat säga till mig om mina ägg fungerar eller inte.

För att få ett avslut och efter uppmaningar från många så har jag mailat både Storkklinik och Ava.

Till Storkklinik frågade jag vilket medicinschema jag skulle få och tror de att det skulle ge ett annat resultat. Eftersom jag vet att man i Danmark är som i Sverige när det gäller fertilitet så har jag låg tilltro till dem. Risken för överstimulering är stor och jag kommer troligtvis inte ha med mig någon vid en IVF.

Jag har lite mer tilltro till Ava och Lettland men jag är inte den enda som använt äggdonatorer som har fått dåligt resultat. Jag mailade och frågade dem om hur stor de tror sannolikheten att det kvarvarande embryot överlever tiningen. Jag frågade också om jag måste betala för frysförsöket (FET = frozen embryo transfer) om embryot inte överlever tiningen. Med flyg, hotell, mat, andra resekostnader och FET så blir det då 20 tusen i sjön om jag inte ens får ett embryo insatt.

Ett trepack på Stork gäller bara i ett år så visst är det lite bråttom om jag ska göra ett ivf-försök innan sista maj.

Jag gick upp ur sängen idag

Jag var rädd att gå och lägga mig. Vid tidigare misslyckande så har jag börjat gråta när jag har lagt mig i sängen. Jag orkade inte med det eller känslorna.

Jag surfade på datorn och tittade på en tv-serie som jag hade på datorn. Min bror hade laddat ner avsnitten till mig för länge sedan men jag har inte haft tid att titta på dem. Jag blev trött kring midnatt och stängde då av datorn och gick och la mig. Jag somnade på en gång. Det var jag väldigt glad över.

När jag vaknade vid åtta i morse så kom tankarna automatiskt. Påminde mig om det hemska som har hänt. Jag kommer att vara barnlös resten av mitt liv.

Jag klarade inte av det så jag gick upp ur sängen snabbt. Jag brukar annars ligga och dra mig i sängen på helgerna.

Så nu måste jag fylla dagen med innehåll så att jag kan tänka på annat än det hemska.

Jag ska ut och köpa fler flyttkartonger. Min syster kommer förbi idag och hjälper mig packa. Hon är den första jag träffar sedan beskedet. Jag har pratade i telefon med några igår men inte träffat någon.

Jag är inte redo att ge upp men pga pengarna måste jag det.

Hade jag några miljoner hade jag åkt till USA och bett dem göra alla undersökningar de kan på min livmoder. Hade de dömt ut den så hade jag då gått vidare med surrogatmödraskap.

Det finns mycket som jag drömmer om att kunna göra bara jag hade pengar.

Rub it in

Reklam för gravidfotografering på facebook och i brevlådan ett erbjudande från Apoteket om rabatt på en babyfilt.

Onda tankar

Det är många onda tankar som cirkulerar i hjärnan nu.

Det är inte olagligt att prostituera sig. Det drar in pengar.

Hyra ut mitt extrarum i min trea till ockerpris. 5 000 kr per månad för rummet. Men jag vet att överhyra är olagligt. Hade jag bott i en bostadsrätt eller villa så skulle jag haft rätt att ta ut en högre hyra. Men så är det när alliansen styr och stiftar lagar. De tänker bara på de rika och de som har råd att äga sin egen bostad.

Alliansen är det sämsta som hänt Sverige. Alla som röstar på något av dessa partier borde skämmas.

Det är min blogg och jag bryr mig inte om ni röstar på något parti i alliansen. De monterar ner välfärden, tänker inte på miljön, stimulerar inte byggande av hyresrätter och har stoppat möjligheten för ensamstående att få barn i Sverige.

Sluta läs min blogg om ni nu har irriterat er på att jag inte tycker om Alliansen.

Jag kanske ska bli spelmissbrukare för det ökar chanserna att vinna några miljoner än nu när jag inte spelar alls på lotto eller köper lotter.

Det är många som säger att jag är ung och har fortfarande tid på mig. Just nu tror jag inte på er. Var kommer pengarna komma ifrån? Det regnar inte ner från himmelen!

Vem vill ha en fet, infertil kvinna? Nätdejting känns inte så hoppfullt.

Funderar på om det finns fler olagliga eller lagliga metoder för att få ihop minst en miljon för att kanske göra några försök till eller surrogatmödraskap? Pengar som jag ska få ihop inom ett år.

Middag ikväll blir glass och godis. Det var inte planen när jag vaknade i morse.

Definitivt besked kom nyss

Nu var HCG under 2.

Så jag är inte gravid.

Det enda jag vet är att jag just nu inte har lust att betala 20 000 kr för att sätta in ett enda embryo.

Jag är arg på att donatorn fick ett så dåligt resultat. Jag skulle vilja maila kliniken och be dem aldrig låta denna donator ge ägg till någon annan. Ingen ska få gå igenom det jag har gått igenom. Men jag antar att jag inte kan göra det. Kliniken bestämmer själv över sina donatorer.

Jag är arg på världen, livet och allt möjligt.

Så nu ska jag försöka jobba till kl. 16 idag.

Ska jag köpa en trisslott och hoppas att jag vinner miljoner? Sådan tur har jag inte men vad ska jag göra för att få fram pengar?

Denna bloggs framtid är nu väldigt osäker.

Jag kanske skriver om min ledsamhet i några veckor men vad händer sen?

Måste få skriva av mig

Det har blivit en hel del googlande och surfande på familjeliv.

Jag har alltid varit en person som har haft svårt att tänka positivt. Men alla har sagt till mig att vara glad är mycket bättre än att vara ledsen. Ta vara på varje dag som är en lycklig dag.

Jag jobbade mycket med mig själv speciellt efter plusset. Jag surfade varje dag in i tråden BF Oktober 2014. De senaste dagarna har fler fått missfall där så det är ingen munter tråd nu. Men i helgen som gick var den mer positiv.

Att surfa in på en BF-sida skulle jag inte ha gjort i vanliga fall. Men det var en positiv sak som jag ville göra.

Det går inte att påverka en graviditet. Oavsett vad en del säger så kan man inte påverka allting i sitt liv.

Jag har idag googlat på "låg hcg och lyckad graviditet" både på svenska och engelska. De flesta har inte gjort konstgjord befruktning så det lite svårt att jämföra.

Min chef frågade idag. Så jag berättade att det ser inte ljust ut och om blodproven.

Idag mailade chefen ut om att man ska lägga in sin sommarsemester. Den sommarsemester som jag tänkte ta ut 4 veckor före BF. Varje år de senaste åren så har jag önskat att jag har kunnat använda min semester till att vara ledig en månad innan BF. Det verkar inte bli så i år heller.

Så jag la in det jag har kommit överens om med min familj. Både min mamma och syster fick för ett par veckor sedan info på sina jobb om att de ska lägga in ansökan om semester så vi har därför redan pratat om det.

Det har så klart funnits en hel del negativa tankar men jag känner att jag har gråtit av mig en del genom den ledsamhet jag kände förra veckan. Så de positiva tankarna om Ullared, gravidfotografering, köpa saker till barnet, kunna stolt visa upp en mage för allt och alla, kunna klappa magen och veta att det finns något där inne osv har jag försökt att tänka oftare på.

Jag vet inte hur det blir med bloggen. Både kurator, syster och chef har sagt att jag ska satsa på nätdejting och träning. Jag vet inte om jag vill skriva om det i bloggen eller om någon vill läsa om det.

Valde att vara som vanlig idag

Ända sedan insättningen har jag försökt att ta det lugnt. Idag valde jag att jobba till halv sex. Jag har tidigare oftast gått hem vid fyra senast vid halv fem.

Men det behöver jobbas in tid de dagar jag orkar jag göra det. Nästa vecka kanske jag är så ledsen att jag inte pallar att jobba så mycket varje dag. Hade HCG-provet varit bra i tisdags så hade jag nog inte jobbat över idag.

Jag tog utrogest vid kl. 16 som jag är tillsagd. Blev lite yr en stund efter det och brösten började kännas. Det känns konstigt att jag kan få ordern att sluta med medicinerna imorgon eller nästa vecka när jag egentligen skulle ha fortsatt med det i flera veckor.

Jag vet inte om läkaren jobbar imorgon så jag kanske inte får provresultatet imorgon. Jag vet att läkaren är ledig på måndagar och är åter på tisdag. Han är pensionär och väljer själv vilka dagar han vill jobba varje vecka. Oftast jobbar han tisdag till fredag men i år har det blivit mer sällan att han jobbar fyra dagar i veckan.

Igår innan beskedet

Jag åkte hiss med en som är gravid. Jag tänkte att här åker två gravida hiss. Jag var glad.

Nu är jag på väg till det andra blodprovet.

Jag borde ha vetat eller anat

Man läser om så många som har inte några symptom eller de som har symptom pga medicinerna.

Nu när jag tänker på det så har jag nog inte haft några känningar i brösten de senaste två dagarna.

Jag tänkte bara på att nu är jag lugn och försöker tänka positivt efter plusset. Slutade att tänka så mycket på symptom. Försöka göra som alla andra sa till mig. Tänk positivt. Jag tänkte gravidfotografering av syrran mitt i sommaren. Professionell skulle vara för dyrt.

Jag tänkte att jag kanske skulle bli sjuksriven och bara jobba juli ut om det var ett barn. Om det var två barn så skulle jag bara jobba maj ut.

Jag tänkte att denna jul får jag fira som mamma.

Men innan plusset försökte jag tänka på att livet blir inte hemskt bara för att jag inte får barn. Gå ner de där 15 kilona som jag måste. Jag har inte vägt mig på evigheter så jag vet inte vad jag väger nu.

Jag började äta nyttigare efter plusset. Allt jag vill äta nu är choklad, kex och glass.

Åtminstone så sa jag inget till mama. Varje dag har hon ringt och frågat hur jag har mått. Antagligen för att kunna klura ut om jag är gravid. Det har vairt så svårt att ljuga för henne. Men ibland måste man ljuga.

Huvudvärken kom typ två timmar efter läkarens mail.

Jag försökte tänka så positivt att jag bokade in en MVC. Nu måste jag ringa och avboka.

Om läkaren jobbar på fredag så får jag resultatet av det andra testet då. Annars får jag vänta tills på tisdag. Läkaren jobbar inte måndagar. Han jobbar lite som han vill men mestadels heldag tis-tors och 8-11 på fredagar.

Syrran och jag har pratat om att åka iväg på en weekend tillsammans i juni. Jag vet att vissa av er tycker att jag lyssnar för mycket på min mamma men jag lyssnar och sedan tar jag mina egna beslut. Min mamma har varit emot det ifall jag blir gravid. Hon vill inte att jag ska riskera något.

Jag är aldrig som alla andra så jag förstår henne. Medan vanligt gravida kan flyga i sjunde månaden så skulle det vara troligt att jag skulle få restriktioner. Jag sa till syrran att vi får vänta och se tills början av mars.

Målet var ju en månad i taget. Jag nådde inte 1 mars.

Resultatet från blodprovet, troligtvis inte gravid

HCG är bara 12. Läkaren är inte hoppfull.

Han la en ny remiss för blodprov.

Så då är det alltså över.

Blodprov igår

Så läget är att jag väntar på resultatet av HCG-provet. Jag får inte en ny remiss till blodprov av läkaren förrän han har sett resultatet av det första provet. Så jag hoppas att jag får veta idag.

Jag har inte gjort ett nytt graviditetstest. Jag har två kvar hemma men har känt att läkarna i Sverige och i Lettland bara går efter HCG-provet.

Allt jag har velat är att få känna mig lite normal i denna process.  Jag blev därför lite besviken när barnmorskan på Mamamia krävde att jag gjorde ett ultraljud innan. Vanligt gravida behöver inte göra det.

Men jag har vetat att jag måste kämpa under en hel gravidititet för att få alla tester och ultraljud gjorda. Så nu hoppas jag att den gynekolog jag har kontakt med går med på ultraljud varannan vecka.

För att få en läkartid via MVC så måste man ju först ha besökt MVC, barnmorskan bedömt att man behöver läkarkontakt och sedan skickar hon en remiss till en läkare osv. Det kan alltså blir först i april jag får träffa en gynekolog via MVC.

Inte så lågt

När jag läste kommentaren på förra inlägget så började jag fundera. Jag fick känslan av att jag kanske inte skulle ligga så lågt med att kontakta Mamamia.

Så jag ringde nyss. Eftersom jag har gjort äggdonation så ville hon att jag gör ett ultraljud för att bekräfta en graviditet. Det var nog inte ville utan snarare ett måste. Så jag lovade att göra det och då bokades en tid in till henne.

Så jag fick en tid den 5 mars men jag måste ringa och tala om innan att ultraljudet gick bra.

Ligga lågt

Jag känner lite att efter ett ultraljud i vecka 14 så kan jag börja tro på detta mer och efter rutinultraljudet i vecka 18-20 så då kommer jag vara riktigt glad.

Så just nu vill jag ligga lågt.

Av min familj är det bara min syster som vet. Vi kom överens om att efter blodproven då kan jag berätta för resen av familjen. Jag vill inte göra dem ledsna.

Jag skulle så hemskt gärna vilja ringa Mamamia och boka in ett besök hos dem. Men om blodproven visar att testet var fel så vill jag inte ringa och boka av.Jag har inte klarat av att ta ett nytt Clearblue test. Man ska alltid dubbelkolla men jag har inte vågat. Så om jag orkar hålla mig så ringer jag Mamamia nästa vecka. Jag vet att de har en lång kötid men jag vet inte om jag klarar av att ringa och avboka just nu.

Att ta en dag i taget känns lite svårt nu. Jag försöker då istället ta en månad i taget. Så varje gång det blir en ny månad och jag fortfarande är gravid blir jag gladare.

Min chef har inte frågat mig än. Jag har ett utvecklingssamtal inbokat den 21 februari med henne. Så om hon inte frågar innan dess så berättar jag då.

Är det tvillingar räknar jag med att inte jobba längre än maj månad ut. Alla har ju varnat mig om mitt myom.

Så egentligen borde jag berätta redan idag för min chef för det tar månader att få fram en ersättare.

En lång väg kvar men ett litet steg på vägen