Det är inte sant - Jävla ödet

Vi är tre barn. Min bror är sjuk så han kommer aldrig att få barn.

Jag har tjatat på min syster ända sedan jag fick reda på att jag har PCO att min syster ska gå till en gynekolog och undersöka sig. Hon har gått till gynekologer tidigare under dessa år men då aldrig ställt frågan om hon kan få barn. Om man inte ställer den frågan då kollar aldrig gynekologer efter det.

Idag träffades vi alla hos mina föräldrar. Jag pratade om embryot som jag tror har kastats nu denna vecka. Jag hade tidigare pratat om detta med min syster i telefon tidigare i veckan men resten av familjen visste inte.

Då berättade min syster att hon för ett par månader sedan var hos Mamamia i Östermalm. Min syster berättade om mina problem och ville veta hur hennes möjligheter att få barn var.

Den gynekologen gav tyvärr ett trist besked. Hon har också PCO och chansen att få barn är väldigt liten. Bara några få procent. Min syster har inte velat belasta familjen med detta ödesdigra besked så hon väntade tills idag.

Jag kommer heller aldrig få några syskonbarn.

Min syster vet inte vad hon ska göra av sitt liv längre. Hon tänkte som alla andra att hon kunde resa och göra vad hon ville tills hon var 30. Träffa den rätte i lugn och ro och sedan blir det som det blir.

Hon sa idag att hon inte bara ville arbeta i hela sitt liv och sedan dö. Familj och vänner är ju meningen med livet. Vänner blir tyvärr upptagna med sina liv så fort de skaffar barn.

Jag var ändå 30 när jag fick veta. Min syster var 25.

Min syster tror att det är ödet som gör att ingen av oss tre barn kommer att få barn.

Jag som hade tänkt att berätta för er idag att jag har skaffat ett gymkort. Bestämt att jag ska satsa på mig själv och min hälsa.

Angående räkningen jag fick

Jag fick mailet den 22 januari. Från samma dag gäller den nya frystiden. Det är kanske så att de inte har samma framförhållning som i Sverige. Man skickar ut en räkning i god tid före datumet det ska gälla från.

Jag har fortfarande inte fått svar på mitt mail. Så jag antar att det är ok att inte betala.

Så här såg mailet ut med en PDF-fil med räkningen.

Hello, xxx!

 We would like to remind You about terms of the payment of Your embryo(s) storage.

  In the attachment You will find invoice for embryo(s) storage for 1 year.

 Let we know, if you don’t want continue to keep your frozen embryo(s).

Best regards,

Accountant

SIA iVF Riga

Ingen fortsatt frysning av embryo

Jag hade glömt bort att jag måste betala för frysningen av mitt kvarvarande embryo i Riga. Idag fick jag ett mail med en räkning på 300 euro.

Jag har inga 300 euro. Jag tror inte heller att det kvarvarande embryot är bra. Ska jag någon gång försöka få barn så vill jag ha en mycket bättre kvinnlig donator.

På något sätt så har jag tänkt på att embryot kommer att vara kvar där i tio år utan att jag ska betala något mer. Tyckte att allt jag hade betalt skulle täcka fryskostnaden.

Så jag mailade tillbaka och sa att jag inte har några pengar och de kan slänga embryot.

Jag vill så gärna ha barn men det kommer nog aldrig bli så.

Dejt nr 2 och år 2015

Jag var på en dejt förra veckan. Han hörde aldrig av sig efter det.

Jag måste verkligen ha gjort ett dåligt intryck. Eller så googlade han mig och tyckte att jag verkade konstig.

Men jag tyckte att han var trevlig och kunde gå på en till dejt med honom.

Jag har skrivit ett sms och ett meddelande på dejtingsajten till honom. Det är allt. Jag har inte stalkat honom. Men inget svar.

Just nu försöker jag fundera på hur jag ska finna tid till att gå och träna.

En på jobbet sa att hon sover 5-6h per natt vilket gör att hon då får tid att träna. Hon skulle inte få ihop livspusslet annars.

Jag måste sova 7-8h för att må bra.

Den senaste tiden så har kroppen varit konstig. Huvudvärk både i måndags och tisdags. Jag gick och la mig kl. 20 i måndags. Idag kom mensen så det berodde kanske på det. Men jag som hade tagit det väldigt lugnt i helgen ville inte starta veckan med huvudvärk. Jag hade tänkt att jag skulle vara utvilad.

Jag har jobbar alla vardagar under jul och nyår så ingen riktig vila fick jag. Men i år ska jag försöka få till minst en veckas sammanhängande ledighet vid jul. Det är svårt när man är bara två som jobbar med en arbetsuppgift och en alltid måste vara på plats.

Jag hoppas att jag mår bra under 2015. Det är allt jag vill.