Sitta i Femmis valberedning?

Jag fick nyss ett mail där jag blev tillfrågad om jag vill sitta i valberedningen i Femmis.

Det händer verkligen mycket just nu.

Jag vet inte om jag ska tacka ja eller inte.

Svårt att få läkartid

Den läkare jag hade förra året valde att bara jobba 2 dagar i veckan från om med årsskiftet. Jag bytte läkare då. Den läkare jag har nu kommer att ta långsemester från den 9 mars till den 21 april.

Nu kommer jag inte att ha råd att göra ett försök under den perioden men ändå.

Jag måste göra om alla tester igen i maj därför det har gått 2 år. Så 2 år utan att att få barn.

Jag har fortfarande inte bestämt mig om söndages Femmis-träff.

Resultat från läkaren

Enligt blodprovet så är jag inte gravid. Så ikväll tar jag inte progesteron.

För er skull

För två veckor sedan satt jag på tåget på väg till det femte försöket. Hela den dagen var den bästa försökardagen hittills. Allt gick så himla smidigt. Tyvärr så blev jag inte gravid av det försöket.

Eftersom jag hade sagt att jag skulle testa idag dag 14 så gjorde jag det. Jag ville inte det men hade skrivit på bloggen att jag skulle göra det. så jag gjorde det för er skull.

Det var fortfarande negativt.

Illamåendet kom tillbaka

På eftermiddagen kom den tillbaka men inte så mycket. Det blev lite värre när jag satt på tunnelbanan hem. Jag har nog inte ätit den bästa maten de senaste veckorna men någon närings- eller vitaminbrist borde inte jag ha.

Jag börjar tro att kroppen säger ifrån och har fått nog. Dessa försök att få barn har tagit för mycket kraft. Just nu ligger jag i soffan och väntar på att maten i mikron ska bli klar. Det var inte planerat att äta mikrad mat ikväll men jag mår inte tillräckligt bra för att kunna stå ens några minuter i köket.

Jag äter 1 metformin, 1 folsyra och en vitamintablett på morgonen. 1 progesteron på morgon. 1 metformin vid lunch. 1 metformin vid middagen och 1 progesteron på kvällen.

På lördag är sista dagen med progesteron. Kanske ska ha en detox i några dagar alltså inga tabletter alls. Jag kanske mår bättre då.

Blodprov taget

Innan blodprovet mådde jag lite dåligt. En liten illamåendekänsla som varade från att jag läste mailet tills blodprovet var gjort. Men innan jag läste mailet om att jag fick ta ett blodprov så har jag varit lite ledsen. Ledsamheten har känts genom att ögonen känts konstiga ända sedan i morse och hjärtat/nedre delen av lungorna har känts annorlunda.

Efter blodprovet så försvann illamående men ledsamhetkänslorna är kvar. Det känns mest i ögonen och lite i lungorna.

Jag är arg, ledsen you name it. Siffran 5 har alltid varit viktig för mig och jag hoppades att på det femte försöket så skulle det gå.

Det hjälper inte när man lunchade idag med 3 arbetskamrater och de pratade om barn, förlossning, förskola, ingen tid för sig själv osv. Jag ville bara säga att jag har lagt ut mycket pengar på att försöka få barn samt att det har psykiskt tagit mycket kraft. Men jag kunde inte säga något utan försökte hänga med och prata om dessa saker. Ingen märker nog att jag är ledsen idag. Märkte de inget när jag var så ledsen på jobbet i början av september och grät typ varje timme så märker de absolut inget nu.

Ta blodprov

Jag mailade tillbaka och frågade om jag fick ta ett blodprov. Han sa ja så idag ska jag göra det. Det kanske är för tidigt men jag måste få veta säkert för att kunna lägga detta bakom mig. Så länge det finns någon ovisshet så sliter det på mig.

Elak dröm + test vid dag 13

Jag drömde att jag var surrogatmoder mot min vilja. Jag såg ett par stå bredvid mig. Det enda jag ville var att det var mitt barn jag var gravid med. Väldigt elak dröm.

Så när jag gick upp så testade jag mig. Det var negativt.

Jag vet att man kan få plus sent men ibland innebär sena plus ett dåligt besked. Det har jag ju själv erfarenhet av.

Läkaren mailade tillbaka igår och skrev att det är bara med blodprov som man kan se om man är gravid eller inte. Det känns alltså som att jag själv får bestämma. Jag får ta risken att sluta med progesteron om testet på lördag är negativt.

För er som inte vet så försenar progesteron mensen. Det är inte förrän man slutar med det som man får mens.

Reflektioner

Jag har mått bra sedan i söndags. Det var en tuff vecka förra veckan så det var väl därför som jag började må lite illa på torsdagen och fortsatte på fredagen. Samtidigt var det väldigt kallt.

Visst finns det en chans kvar men det känns som att jag nu har börjat acceptera att detta försök också gick åt skogen. Min chef frågade idag hur jag mår och hur det gick. Jag sa att jag mår bra och att jag testade några dagar tidigt igår och det var negativt. Hon beklagade och jag sa att det är ok och att det är bara att gå vidare.

Men jag var ledsen igår men det kändes lite bättre när jag började söka jobb. Antagligen för att jag behövde något annat att fokusera på.

Även om jag nu inte är gravid så känns det...jag vet inte vilket ord det ska vara men använder bra...ja bra att få uppleva hur det är att vara lite illamående. Man mår nog mycket mer illa som gravid men att ha fått denna lilla erfarenhet är bra utifall jag igen utan att vara gravid mår så illa. Jag ska inte förneka att hoppet tändes lite men bara väldigt lite eftersom jag hade en jobbig vecka bakom mig och det var kallt ute. Hade allt varit normalt hade jag nog haft ett lite större hopp.

Så framöver blir det mer fokus på New York. På fredag ska jag hem till syrran och vi ska fortsätta räkna på vad vi har råd att göra där borta. Vi har inte så mycket pengar som vi borde ha för en veckas semester men vi försöker göra det bästa vi kan utifrån de pengar vi har.

Man är tvungen att resa sig igen

När jag kom hem vid sextiden så åt jag mat och sedan duschade jag. Pratade en stund med brorsan i telefon och sedan sökte jag jobb. Kan jag inte bli gravid så ska jag åtminstone hitta jobb som låter mig kunna spara ihop pengar till ett nytt försök. Det fanns inte så många jobb att söka och till alla jobb så var jag underkvalificerad. Jag sökte ändå två av jobben.

Imorse var jag lite frestad att testa igen men gjorde inte det. Det gäller att gå vidare.

Jag har mailat läkaren nu på morgonen och sedan får jag se hur det blir.

Femmisträff på söndag

Eftersom jag är den som varit med längst ses jag typ som en av organisatörerna. Jag har just nu ingen lust att gå dit. Men jag har heller inget annat att göra på söndag eftermiddag. Slappa och söka jobb kan jag göra.

Min syster funderade lite om jag skulle försöka få ett nytt jobb om jag inte kommer att göra ett nytt försök det närmsta halvåret.

Ärligt talat så önskar jag bara att januari tar slut nu. En mer deprimerande månad finns just nu inte känns det som. Kallt, mörker och negativt test.

Sov dåligt inatt + testresultat

Så dygnets första timmar började inte bra. Sedan gick jag upp och dygnets dåliga timmar fortsatte. Testet var negativt. Inte ens en tillstymmelse till något spökstreck.

Jag funderade redan förra veckan på om jag skulle gå till gynekologen denna vecka för att få svart på vitt att jag inte är gravid. Då kan jag sluta med progesteronet med gott samvete och lägga detta försök bakom mig. Han är tillbaka imorgon så jag kan nog kontakta honom då.

Det var testlagrets test jag använde.

Jag uppdaterade texten för det var några grammatiska fel i texten.

Tror inte att jag klarar av ett minus

Ligger i soffan och tittar på tv. Helt plötsligt så slår det mig att jag kan få ett minus imorgon. Jag tror inte att jag klarar av att få ett minus till.

Det kändes lite värre nu därför jag gick igenom min ekonomi till den 30 augusti under förmiddagen. Resten av året blir några hundralappar bättre troligtvis pga inga semesterresor och kanske lägre skuld. Jag kommer att få ökade bilkostnader från och med mars. Det är min fasta kostnad för bilen som ökar. Jag måste ha bil. Min bästa vän flyttar ännu längre ifrån mig i april och enkelväg kommer det att ta ca 1 timme att åka till henne med bil.

Jag vill åka på semester i sommar. Jag behöver pauser för att orka med allt detta.

Jag har ännu inte bestämt om jag ska betala av hela kreditkortsskulden och inte åka alls till det är avklarat, betala minimibeloppet och samtidigt försöka spara ihop till ett nytt försök till i höst eller öka kreditkortsskulden så att jag kan åka i maj eller juni.

Semestern i mars kostar mycket och de pengar jag lägger på den kunde ha bekostat ett nytt försök. Men min syster och jag behöver göra denna resa. Vi har aldrig åkt iväg tillsammans bara vi två.

Misstag att äta en semla

Jag var hemma hos mina föräldrar några timmar. Jag kom hem för ca en halvtimme sedan. Jag blev bjuden på en semla där förutom lunch. Nästa direkt efter semlan började jag bli lite illamående. Semlan åts ca 2 timmar efter lunchen. Nu tog jag mest lugnt där men det kändes. Jag har varit ganska trött idag också. Varför vill inte kroppen sova?

Jag nyste några gånger på förmiddagen men inte på eftermiddagen. Halsen är fortfarande konstig. Varför bryter inte förkylningen ut så att jag kan bli av med den?

Hellre sjuk nu än om 1,5 månad när jag ska åka på min semester.

Idag har jag bara tänkt på att detta försök har nog misslyckats och jag måste börja tänka på nästa försök. Jag bad om lite råd från min familj idag om vad de tycker jag ska göra. Min mamma tycker att jag ska fortsätta betala av skulden men inte betala mer än minimibeloppet så att jag kan spara ihop till ett nytt försök. Min syster tycker att jag ska betala av hela skulden först och sedan börja spara till ett nytt försök. Jag försöker alltid varje månad betala mer än minimibeloppet för att jag vill bli av med skulden. Men samtidigt så vet jag inte hur stark längtan blir efter att göra ett nytt försök. Min bror och pappa tyckte att jag skulle bestämma själv.

Jag hoppas att alla som försöker få barn får barn snabbt så att ni slipper pengaproblem.

Ny dröm

Den drömmen var inte positiv. Enligt den blev jag inte gravid. Det kanske är så att ju närmare det kommer tills jag definitivt vet ju mer jag tänker på det.

Jag ville sova länge idag. Jag gick och la mig vid ca kl. 22. Vid kl. 6 vaknade jag. Jag vägrade gå upp utan hoppades somna om. Det lyckades inte riktigt utan jag halvsov till halv åtta.

Idag mår jag inte illa utan det känns bara konstigt i halsen. Mamma tyckte att rösten lät annorlunda igår så jag är väl på väg att bli förkyld eller sjuk. Eftersom jag inte mådde så bra igår så blev det ingen handling efter jobbet. Igår kväll åt jag därför två kex, en liten Yoggi yoghurt och en kexchoklad. Det räckte tydligen för kroppen mådde inte sämre efter det och protesterade inte över den dåliga kosten. Jag tyckte att jag också mådde bättre innan jag gick och la mig.

Nästa vecka ska det bli plusgrader. Det har varit jobbigt med kylan. Mina fingrar har värkt och frusit trots dubbla vantar.

Hoppet

Det går ju inte att låta bli att fundera om min trötthet beror på att jag är gravid eller inte. Men jag är bara på dag 8. Jag vet ju att det är för tidigt att testa också. Dag 11,14,16 är de dagar som jag känner är bra att testa. Samtidigt så känner jag att jag gärna vill gå till en gynekolog och få bekräftat att jag inte är gravid nästa vecka så att jag kan sluta ta progesteron.

Idag läste jag om en Femmis som gjorde ultraljud samma dag som hon skulle inseminera sig. Hon hade inte tagit hormoner och hon hade två äggblåsor. Jag som tar dubbel dos pergotime har ändå alltid fått en äggblåsa. Lite avundsjuk blev jag men jag hoppas att någon gång så ska det finnas ett ägg som blir befruktat och som stannar kvar i 9 månader.

Det ska bli så skönt att få sova inatt och veta att ingen väckarklocka väcker mig imorgon.

Psyket gör mycket

Jag har haft en hel del att göra denna vecka. Fyra kvällar i rad där jag har hållit på med min fritidssysselsättning. Jag har mest suttit ner och i måndags hann jag vara hemma en timme och vila innan jag gick iväg.

Det har varit väldigt kallt denna vecka och jag har haft fullt upp. Min mamma undrar om jag har ansträngt mig för mycket så att ett eventuellt embryo inte överlevet. Jag har varje dag tänkt på att ta det lugnt och inte stressa men samtidigt klara av det jag har lovat andra att göra. Nästa vecka är betydligt lugnare på kvällarna. En kväll hittills är uppbokat och jag tror inte det blir fler.

Jag har känt sedan igår en allmän känsla av illamående och konstig i halsen. Jag vet vad alla tänker men jag tror det är snarare att kroppen i denna kyla är mer mottaglig för ett och annat.

Jag har också fått fler finnar, en konstig känsla där nere som jag brukar få när jag har mens och känner mig lite tröttare än vanligt. Men tröttheten kan bero på att jag har haft mycket att göra denna vecka.

Det är därför jag tror att psyket gör mycket och vill ge mig inbillningssymptom.

Igår fick vi på jobbet veta att vår chef tar en paus som chef i några månader pga privata skäl. Hon hoppas att hon kommer tillbaka som chef i maj/juni. Hon fortsätter jobba men med andra arbetsuppgifter. Hon är en bra chef och alla vi blev ledsna och besvikna. Vi sa dock att vi vill ha kvar henne som chef för hon är så bra. Hon blev glad över vårt stöd.

Nu ska jag finna lite lust att jobba idag. Skönt med helg. Jag ska på bio på söndag.

Drömmar

Jag har varit ganska glad över att den tiden jag sover har varit en fredad tid. Inga drömmar om att vara gravid. Men nu inatt så drömde jag om det. Jag drömde om att jag skulle på inskrivning och det stod 3 personer i receptionen. En var läkare och hon var en person jag gick i högstadiet med. Jag var inte vän med henne men vi kände till varandra. Hon var ingen person som direkt aspirerade till något yrke som kräver mycket plugg så att hon skulle vara läkare var helt fel.

De tre pratade om det ena och det andra och jag fick inte direkt säga det jag ville säga. Sedan vaknade jag. Jag somnade om sedan.

Idag är det en vecka sedan inseminationen.

Dag 11 på måndag

Som det känns nu vill jag testa då. Det har då gått 10 heldagar och är bara 3 dagar från dag 14.

Man ska ju riva av ett plåster snabbt för att få det gjort inte dra bort det långsamt och förlänga smärtan. Så dag 11 blir det.

Jag har ju läst många skaffabarnbloggar i två år nu. Många som har försökt att få barn, blivit eller inte blivit gravida och sedan har några slutligen fått barn.

När man gör IVF så vet man att man har fått ett embyro insatt och kallar dessa 2 veckor för ruvarperioden. Men om man har inseminerats vad kallas det då? Jag skulle gärna vilja ha ett namn på denna period.

Nu kanske några blir sura på mig men det är en sak jag har undrat. Alltid när någon blir gravid så är det alltid några kommentarer där det står att jag visste pga de symptom du har skrivit att du är gravid. Jag har aldrig skrivit så vad jag minns. Jag skriver bara att jag hoppas att du verkligen är gravid under ruvarperioden och sedan grattis om de blir gravida.

Men om några nu känner på sig att en bloggare är gravid då borde också några känna på sig att en bloggare inte är gravid.

I alla fall så vet jag inte hur det känns att vara gravid för det som hände i september känns inte på riktigt.

Jag försöker nu ta mig igenom denna tid och tänka på att efter ett negativt besked så har jag andra saker att se fram emot.

Hur skulle jag må om jag inte tänkte på det?

Tänker jag på det så mycket att jag framkallar symptom? Hur skulle jag må om jag inte tog progesteron?
Så ena stunden har jag lite ont på en sida och sedan har jag ont på den andra sidan. En stund senare har jag inte ont någonstans. Är det miss psyke, progesteronet eller maten jag äter?

Jag har ätit onyttigt varje dag sedan i söndags. Gårdagen förstördes ju av den stulna matlådan. Jag hade ju en del att göra på jobbet och jag kunde inte gå ut och köpa ny mat. Så på kvällen blev det godis förutom vanlig mat.

Stöld av matlåda

Idag när jag skulle äta så hade någon stulit min matlåda ur kylen. Jag hade en burk med sallad också så det var det enda jag har ätit till lunch idag. Jag satt upp en lapp på kylen om att få den tillbaka men nästan två timmar senare har den inte återbördats. Därför var jag nyss tvungen att  maila ut och be att få tillbaka den.

Ingen bra fortsättning på denna dag alltså.

Uppdaterad kl. 14:30.

Matlådan fick jag tillbaka fast maten i den hade blivit slängd. Jag fick 30 kr som kompensation av den som slängde min mat. Det hjälpte alltså att maila.

Dagen efter

Eftersom vi var så många på träffen så var det många man skulle lyssna på och prata med. De som var gravida pratade om att de inte hade mått bra men att det är det bästa de har varit med om.

En sa att man tänker på att man är gravid hela tiden. Det går inte att undgå och det genomsyrar allt man gör och tänker. När hon sa det så önskade jag att jag kunde också vara gravid. Att få bli gravid känns som att man äntligen få komma över till den andra sidan och tillhöra gänget.

Det är väldigt segt på jobbet och jag sov inte så bra inatt. Jag har inte lust att göra något men tiden går så långsamt om man inte gör något. Jag tänker bara på att halv fem får jag gå hem.

Jag funderar lite på detta med att jag själv får välja testdag. Första inseminationen sa de att 16 dagar efteråt ska man testa men sedan dess har de inte sagt något.

Nu önskar jag bara att januari tar slut.

Man borde inte ha några symptom denna vecka utan det är ju när det har fäst som man får symptom alltså nästa vecka.

Jag har sagt det förr vid tidigare inseminationer och säger det igen. Jag vill må som vanligt så att jag slipper tänka på eventuella symptom. Så för typ en timme sedan så började jag få lite ont i den högra sidan av magen. Varför vill min kropp mess with my head? Det är tillräckligt att jag är så trött idag.

Femmisträffen gick bra

Vi har aldrig varit så många som vi var nu. 15 st kom och då hade några givit återbud till dagens träff. På grund av att vi var så många så bestämdes det att nästa träff får vara om två veckor. Vi bestämde även en till träff till den 17 februari.

Det var 3 gravida där. En bodde i ett annat län men var i Stockholm över helgen och ville verkligen komma för att träffa likasinnade när hon ändå var här.

Hälften av de som var där var funderare eller personer som bestämt sig men ännu inte gjort ett försök. Resterande var antingen gravida eller försökare.

Den 2 februari är testdagen och den 3 februari träffen. Just nu känns det som att jag bestämmer mig om jag ska gå samma dag.

Jag har också börjat fundera om att om 8 dagar alltså måndagen den 28 januari kan jag börja tjuvtesta om jag vill.

Ett par timmar efter att jag skrev förra inlägget försvann allt det onda i magen. Bubblandet har dock fortsatt då och då. Annars har jag tyckt mig uppfatta att jag har lite mer flytningar och undrar om det är ÄL-flytningar jag nu har fått och det onda i benen har fortsatt. Det är alltså noll förhoppningar om att detta ska ha fungerat.

Skulle jag vinna pengar så skulle jag åka igen i februari, april och maj. Men jag spelar sällan för pengarna kan jag hellre spara till en insemination.

Ny dag

Nu har jag börjat få lite ont i den vänstra delen av magen. Lite som det var när äggblåsan växte på den högra sidan. Tyvärr får det mig och tänka på att jag kan ha haft en tom äggblåsa.

Nästa vecka har jag en hel del att göra med min fritidssysselsättning på kvällarna så förhoppningsvis kan jag tänka på annat då.  

Känner efter för mycket

Jag kan ju inte sluta tänka på det. Jag tänker på hur min kropp mår. Får jag ont i benen är det ju tecken på att slemhinnan släpper och mensen är på väg. Jag har haft lite ont i benen idag men det är för tidigt för mens så varför jag har ont vet jag inte.

Jag glömde ta progesteron igår kväll. Men jag hoppas att det gjorde inget. I morse tog jag det.

Jag känner också efter hur magen mår. Inget ont i magen idag. Istället har det bubblat i magen idag.

Imorgon är det Femmis-träff. Jag är om jag minns rätt den av de som kommer på träffarna som har försökt längst och flest gånger. Jag vet att det alltid måste vara någon som är det men varför måste det vara jag. Det kommer säkert nog att vara någon som säger att denne är gravid imorgon.

Idag är det två månader tills jag åker till New York och två veckor kvar tills jag ska testa.

Hur jag mår

Det gör mindre ont på den högra sidan. Det har nästan försvunnit.

Jag börjar undra om den vänstra äggstocken är inaktiv. När jag tänker efter så har jag bara känt saker på den högra sidan och läkarna mest pratat om den den högra äggstocken. Så jag kanske har det problemet också.

Jag tänker en hel del på om det gick eller inte. Men jag kan inte påverka något. Att leva i ovisshet i två veckor känns jobbigt. Nu ska spermierna och ägget ha dött om de inte har mötts. Jag tror inte att jag har blivit gravid nu tyvärr.

Idag är det väldigt kallt ute. Det är fint när det är massor av snö men kylan är jobbig när det är tvåsiffriga minusgrader. Jag längtar efter vår, sol och värme.

--------------------------

I tisdags var det alltså lunch med kollegan som nyss fått barn. Vi lunchade också med kollegan som har tvååriga tvillingar. De pratade mycket om hur jobbigt det var med att ha barn och det är så bra att man är två. Jag lyssnade på det de sa. Han pratade om hans frus förlossning, valet av namn, sömnbristen mm.

Där satt jag redo att åka när som helst till Danmark och lyssnade på dem. Jag kände mig dum som har valt att göra detta till ett kommande barn. Att låta barnet ha en förälder som är trött jämt, som inte får avlastning mm. Men jag kände och känner fortfarande att jag kan klara detta själv. Hoppas bara att jag har rätt.

När han pratade om förlossningen och hur det var när de kom till förlossningen på onsdagen och hon födde på fredagen. Att de båda var så trötta hela tiden men det var bra att de var två.

Jag kommer nog föda ensam om jag får turen att en dag bli gravid. Visst kommer syrran eller mamma komma om jag föder någon dag de inte jobbar. De kommer ju inte få ledigt från jobbet bara för att en anhörig ska föda barn.

Så jag kände mig lite ensam den dagen.

---------------------

På onsdagen satt jag ju i väntrummet och väntade på att få komma in till läkaren. En kvinna i 18-20 årsåldern  var där med sin väninna. Både skulle gå på dropin till en barnmorska. De hade nummerlapparna efter varandra. Den ena av dem pratade mest.

Hon pratade om att hon hade blivit gravid och funderade aldrig över graviditetssymptomen. När hon var i vecka 9 började hon må jätteilla och gick till en läkare. De undrade om hon var gravid och bad henne ta ett graviditetstest. Hon testade där och hon visades sig vara gravid. Hon visste på en gång att hon skulle göra abort. Så hon bokade en abort och gjorde det en vecka senare. Hon talade inte om det för någon.

När hon kom hem efter aborten så började hon må dåligt. Hon fick hög feber och hennes mamma var orolig. Hon bodde hemma fortfarande. Hon blev sämre och sämre och fick till slut berätta för sin mamma om vad hon hade gjort. En ambulans tillkallades och hon fick åka akut till sjukhuset. Hon fick ligga där i flera dagar. Kvinnan fick frågan från sin väninna om hon är orolig över att hon aldrig kan få barn. Hon svarade att hon var orolig men hoppas att hon i framtiden kan få barn. Sedan sa hon att det var delvis därför hon ville kolla sig nu för att se att hon inte hade några sjukdomar och få preventivmedelsrådgivning. Det kändes dock som att det hade nog gått en tid kanske ett halvår eller ett år sedan aborten.

Sedan ropades kvinnans nummer upp och hon bad sin väninna som hade numret efter att gå tillsammans med henne.

---------------

Idag lunchade jag med kollegan med tvillingar och en annan kollega. Den kollegan har inte barn men diskussionen gick snabbt in på barn. Kollegan har två syskonbarn.

Jag lyssnade och höll med. Jag hade inte så mycket att säga.

Man blir lite utanför när man inte har barn.

Oroa mig för dålig timing

Jag har fortfarande ont i den högra sidan av magen. Jag googlade nyss och det är normalt att ha ont före, under och efter ägglossning. Men när jag vaknade igår så kändes det som att jag hade mindre ont än tisdagskväll och på onsdag.

Tänk om jag hade ägglossning en timme efter att ha varit hos läkaren. Alltså vid halv tre. Ägg lever bara i 24 timmar och frysta spermier likaså. Det är alltså större risk att de inte levde samtidigt än gjorde det.

Jag har ju slutat att ta ägglossningstesterna. Tidigare så har jag ju fått positivt på mina tester men nu var det blankt trots att läkaren såg en äggblåsa. Varför var det så helt plötsligt?

Barnmorskan på Storkklinik tyckte att jag skulle ta ägglossningsspruta nästa gång för att säkerhetsställa att jag verkligen ägglossar.

Nu oroar jag mig för att jag hade en stor äggblåsa men som inte hade något ägg i sig eller som inte ägglossade. I den här världen kan ju allt hända.

Jag har inte bestämt testdag än. Jag funderar på den 2 februari men visst kan det bli att jag tjuvtestar. Jag använder progesteron så bara för att mensen inte kommer betyder det inte att jag har blivit gravid.

Om pengar fanns så vore önskan att få göra ett nytt försök i maj men jag tror inte pengar finns förrän i höst. I augusti har det gått två år sedan jag lämnade mina provsvar till Storkklinik så jag måste göra om alla mina tester i maj/juni. Sedan vet jag ju inte hur det går på jobbfronten heller.

Nojandet har börjat

Det började redan när jag satt i väntrummet. Jag kom vid halv ett. Ett troligen lesbiskt par med ett barn var i väntrummet. De pratade tyska. De höll på att betala och sedan gick de. Satt ensam en kvart innan en svensk kvinna kom. De pratade med henne om att hennes donator hade blivit spärrad och att hon måste välja en ny från listan. Hon blev lite orolig att hon skulle missa sitt flyg hem eftersom spermier måste tinas två timmar innan. Men de sa att hon inte ska oroa sig utan hennes nya spermier ska gå att tina snabbare. Så hon valde en ny donator och betalade.

Det jag snappade upp var att när de valde donator till henne och kollade upp donatornumret fick de veta från spermabanken att den donatorn hade blivit spärrad. Ingen anledning sas till henne vad jag hörde men jag gissar att den nya lagen kan ha påverkat detta. Hon hade sin mobil avstängd så de kunde inte nå henne. Hon satt på sin mobil när de pratade om att de inte kunde nå henne. Hon hade flugit till Köpenhamn så det är förståeligt att hon hade den avstängd.

Men när jag ser att hon hade flugit och hon sa att flyget hem gick halv fyra så undrade jag då om jag tog fel beslut att ta tåget. Jag tänkte bara tåg igår och kollade inte ens flyget. Skulle jag ha gjort som läkaren sa och inseminerats på förmiddagen?

Jag nojar mig också om att jag har inseminerats försent. Lite mer än 24 timmar efter ultraljudet inseminerades jag. Ca halv två var det och jag var nog hos läkaren vid halv tvåtiden igår.

Går hemifrån om 10 min

Jag testade igår innan jag gick och la mig och det var negativt. Idag vid halv fyra var det fortsatt negativt. Dock så känner jag mycket mindre av det onda på högra sidan. Jag vet inte riktigt vad det ska betyda. Så antingen insemineras jag för sent eller för tidigt.

För första gången så känner jag att det kanske inte gör något om jag inte blir gravid. Det är kanske meningen att jag ska göra något annat i år än att få barn. Det kanske finns en plan för mig som gör att jag blir nöjd med det det här året ändå.

Jag ska till New York i mars och är i full färd med att planera min sommar.

Blir jag inte gravid så kommer jag fortsätta titta efter nya jobb.

I tisdags lunchade jag med en kollega som blev förstagångspappa den 21 december. I måndags började han jobba igen. Jag ska berätta mer i ett kommande inlägg om hur den lunchen gick.

Annars så är jag ganska pigg och känner mig som en van resenär. Tur och retur Köpenhamn på ett dygn. Jag hoppas att jag kan sova något på tåget ner och sedan tåget upp.

God morgon allihopa.

Kl. 13.15 imorgon

Jag var hos läkaren idag. Jag hade igår kväll börjat få lite ont i den högra sidan av magen och det fortsatte idag. Jag har testat negativt hela tiden och var rädd att jag hade missat ägglossningen.

Vid kl. 11 idag var det negativt. Vid halv två var jag hos läkaren och den var 20 mm stor och han tyckte att jag skulle insemineras imorgon helst på förmiddagen. Jag ringde direkt efteråt till Storkklinik och fick tiden kl. 13.15. Jag vill inte åka nattåg så jag tar tåget som går strax efter kl. 6 imorgon bitti. Så jag chansar lite genom att insemineras på eftermiddagen istället för förmiddagen men jag vill Jag ville ta tåget hem som går vid fyratiden imorgon men det var dubbelt så dyrt som tåget som går vid fem så jag köpte tågbiljett på femtåget.

Det är nervöst men jag längtar så. Äntligen.

Jobbframtid

Så idag fick jag veta att en kollega på min sektion slutar. Hon är kvar på mitt jobb men byter sektion.
Det är väl nu i januari som massflykten har börjat på jobbet.

Idag såg jag ett jobb på arbetsförmedlingens hemsida som jag gillade. Jag sökte det.

Inte hänt något än

Så testerna är fortfarande negativa. Jag fick ingen bra start med Clearbluetesterna igår. När jag gick upp kl. 3 och gjorde första testet så visades ett felmeddelande i rutan. Då orkade jag inte ta ett nytt Clearbluetest utan tog ett av testlagrets. Men Clearblue testet kl. 12 visade negativt.

Så jag försöker testa 3 gånger om dagen. Det blir kl. 3 och sedan mellan kl.11 och 12 och sedan mellan kl. 21 och 22. Jag hoppas att det inte är för lite. Jag testar alla gånger med Clearblue men det blir dyrt så ett nytt paket kanske måste inhandlas på torsdag eller fredag om jag inte har fått positivt tills dess. Det är ju bara 7 test per paket.

Nu börjar det bli dags att testa mer

Jag har testat en gång igår och en gång idag. Jag funderar om jag ska testa innan jag går och lägger mig idag.

Men jag har ställt klockan att ringa kl. 3 på natten hela veckan. Blir det positivt då så borde jag hinna med tåget som går vid kl. sex. Om det är negativt så hoppas jag att jag kan somna om innan jag ska gå upp för jobbet. Så från och med imorgon blir det testande 2-3 gånger om dagen.

Jag har försökt att äta lite mer frukt och grönt i förhoppning om att det kanske hjälper slemhinnan att växa. Helt ovetenskapligt och inget jag har läst på nätet men jag tänkte att det skadar inte.

Funderar på slemhinnan

Jag har aldrig haft en tunn slemhinna tidigare. Nu när jag har googlat så har jag läst att pergotime kan orsaka en tunn slemhinna. Alltid är det något.

Det är för sent att göra något nu åt det men jag kan inte låta bli att undra om det är slemhinnan denna gång som gör att det inte fungerar.

Talesätt

Min syster mms:ade mig en bild för ett par dagar sedan. Vi hade pratat om att söka nytt jobb och att behöva en förändring i mitt liv.På bilden stod detta:

The 3 C:s of Life

Choices, Chances, Changes
You must make a Choice
to take a Chance or your
life will never Change


Hur kommer 2013 att bli? Jag är ganska nöjd över 2012. Kan 2013 bli bättre än 2012?

Storlek

Han sa att äggblåsan var 11 mm. Slemhinnan var inte stor ca 3 mm men han trodde den skulle hinna växa till sig tills ägglossning. Hans gissning var att nästa vecka kommer jag att åka.

Annars är det skönt att det är fredag och 2 veckor kvar till löning.

Ny inriktning

Jag har börjat titta på nya jobb. Jag har också bett min syrra om hjälp med personligt brev och CV.

Situationen på jobbet är inte bra och det har gått så långt att jag har börjat fundera på att ta ett paus från försökandet om detta försök misslyckas. Den pausen ska då vara i ett år och förhoppningsvis har jag fått ett nytt jobb under tiden.

Men det finns väldigt få jobb för de med min utbildning och erfarenhet. De på mitt jobb som fått nya jobb har  jobbat på andra ställen innan det nuvarande jobbet eller har gått ytterligare någon kortare utbildning förutom den de har från högskolan. Jag började detta jobb direkt efter universitetet och har därför inget annat.

Innan omorganisationen på jobbet såg jag detta jobb som ett jättebra jobb som man kunde ha länge. Men snart så uppväger inte de fördelar med jobbet som finns nackdelarna. En av fördelarna är att det är ett jättebra jobb att ha om man är en förälder. Att själva arbetet har blivit tråkigare skulle nog betyda så mycket mindre om jag hade barn. Jag hade stått ut längre för mitt barns skull.

Jag önskar att det fanns någon som kunde säga till mig att med min bakgrund så är det dessa jobb jag ska söka. Nu söker jag lite i blindo på Platsbanken.

Ringt dem

Min danska är inte så bra. Det känns som att när hon pratade om det viktigaste så förstod jag inte vad hon sa.

Men jag frågade flera gånger för att förstå rätt. Hon sa att det är som vanligt att man ringer dagen innan eller samma dag om man ska insemineras.

Så nu är det orosmomentet borta. Men man vet aldrig om de nästa vecka har brist på donatorer. Men jag har ju endast ett krav på donatorn. Han ska vara minst 185 cm lång. Resten kvittar. Visst kan jag ha önskemål och hårfärg osv men det är längden som är viktigast för mig.

Inte börjat testa än

Idag är det en vecka sedan jag fick mens. Den var inte så lång utan tog slut på lördagen. Jag har dock inte känt att det är dags att börja testa än. Jag får ta den risken även om jag tror att den inte är så stor. På fredag eller lördag kan jag nog börja testa.

På fredag ska jag göra ultraljud och efter det kommer ett mer avgörande beslut.

Idag ska jag försöka ringa Storkklinik för att se om de överhuvudtaget genomför några inseminationer i januari. De kanske ber mig redan nu beställa sperma så att jag kan göra ett försök i februari istället.

Inget svar än från kliniken

Jag mailade dem igår vid två och har fortfarande inte fått något svar. En person på Femmis ringde idag sin klinik. Hon blev uppmanad att vänta en månad till innan hon ska insemineras. Hon hade tänkt att åka de närmsta två veckorna.

Jag har ju nu tagit pergotime och måste och vill åka nu.

Det känns lite som att detta är mitt sista försök på minst ett halvår eller ett år.

Jag förstår den nya lagen och spermabankernas beslut men är ledsen att det ska drabba mig.

Jag ska se om jag kan ringa Storkklinik imorgon.

Uppdateringarnas dag

Jag har skrivit ett inlägg och sedan två svar på det förra inlägget.

Sedan dess har jag idag fått veta att 2 personer ska sluta på mitt jobb. De kände att inget går bra här på jobbet och något nytt måste göras. Den ena ska plugga och den andra ska jobba. Den andra fick en höjning av lönen med flera tusen.

Det går inte att både skaffa barn och försöka hitta ett nytt jobb.

Det är kanske dags att tänka på om jag borde lägga ner mer energi på att söka ett nytt arbete istället för att skaffa barn. Ett arbete som ger högre lön och en finansiell trygghet för mitt kommande barn.

Men jag fyller 32 i år. Tiden rinner iväg för snabbt tyvärr.

Varför kan inte jag få bli lycklig?

Ändringar i Danmark och prishöjning

De danska spermabankerna har nu slutat leverera sperma till klinikerna. Nu måste varje enskild person via sin klinik beställa sperma. Jag mailade igår till Storkklinik om vad det innebär för mig som vill göra ett försök nu i januari. Jag har ännu inte fått ett svar.

I december mailade jag Storkklinik och frågade om de skulle höja sina priser i januari. De sa nej. Förvånad, irriterad, besviken blev jag igår kväll när jag loggade in på Femmis och någon skrev att Storkklinik hade från och med igår höjt sina priser.

Det stod där också att många andra kliniker också hade höjt sina priser och de har sagt att det är på grund av spermabankernas beslut.

Så de pengar jag har räckte precis till ett försök om jag skulle åka på en helg till det gamla priset. Så nu måste jag växla mer pengar. De senaste dagarna har jag slösat lite pengar på mig och det skulle jag nog inte ha gjort om jag vetat att Storkklinik skulle höja sina priser.

Att få göra ett till försök under våren känns avlägset just nu om jag inte betalar det mesta med kreditkortet. Jag har ett mål att försöka bli av med kreditkortsskulden i år men det känns svårt med tanke på att jag vill göra saker i sommar och nya försök.

Svårt att avstå god mat

Jag har vårt fikabord utanför mitt rum. Några meter ifrån alltså.

En person kom med hembakade bullar idag. Det är kanske sådant som blev över efter helgerna men det var många påsar hon hade med sig. Jag räknade inte dem men det såg ut som kanske fem påsar.

Jag har lyckats avstå men varje gång jag går ut från rummet så känner jag lukten. Det är väldigt svårt att vara nyttig.

Kan man gå upp i vikt av mens?

Idag försöker jag ha en nystart. Jag verkar ha gått ner ett par hekto utan någon ansträngning. Jag vägde mig sist 1 januari vilket var dagen innan mensen kom. Nu är mensen slut. Jag har tidigare inte tänkt på att mens kan göra att man går upp i vikt. Har någon erfarenhet av detta? Det blir ju lite missvisande att då gå efter vikten den 1 januari eftersom det ser ut att jag har gått ner mer i vikt än vanligt.

Jag blev förvånad eftersom jag trodde att jag skulle ha gått upp i vikt istället.

Längtan

Jag längtar efter ljus. Nu börjar jag tröttna på mörkret och en stor del av snön har smält bort så det har gjort det mörkare också.

Jag längtar efter ljus och sommaren. Det är kanske för min stora längtan efter sommaren som det känns som att det är fler än vanligt som också uttryckt sin längtan.

Jag längtar också efter andra saker.

När jag sitter på tåget mot Köpenhamn är den närmsta sak som jag längtar till.

Jag längtar efter sommarsemestern. Jag gillar att köra bil när man ska åka på semester. Bilsemester.

Det kanske finns några som undrar varför jag inte längtar efter New York i mars. Jag åker mest för syrrans skull. Vi har aldrig åkt på semester ensamma förut. Detta kan vara vår enda chans om jag blir gravid i år. Ni som har följt min blogg länge vet ju att förra New York-resan inte gjorde att jag kände att jag vill tillbaka. Att de flesta tycker staden är fantastiskt är väl bra men jag tycker inte det. Det gör också att jag inte har några förväntningar på denna resa. Att inte ha några förväntningar gör att jag tror resan blir bra. Det kan ju bara gå upp när det redan är på botten.

Jag börjar också längta efter en större bostad. Men jag har inga pengar sparade till en insats på bostadsrätt och en hyresrätt är så svårt att få i länet.

Mitt jobb som jag har nu är ganska bra men jag måste höja min lön med 7-8 tusen för att ha råd med en hyresrättstrea. För att godkännas för att få en trea kanske lönen måste höjas med några tusen. Men att hitta ett nytt jobb som ger högre lön med min kompetens är inte lätt. Det jobbet måste fungera med att ha barn också. Det känns lite svårt att ha en ok lön men som inte är ok när man väl har ett barn. Ett jobb som är ok med barn men lönen gör att man har svårt att ha barn själv.

Så min brist på pengar gjorde att jag spelade på Lotto och Joker idag för 42 kr.

Jag har också ett annat problem som jag aldrig kunnat nämna här. Det rör inte mig personligen men någon i min närhet. Så indirekt är det också mitt problem.

Livet är aldrig lätt. Det är ett kämpande och det gäller att hitta guldkornen varje år så att man orkar fortsätta. Just nu är guldkornen min resa i mars och sommarsemestern. Att få ett avbrott i vardagen känns så skönt. Jag har ingen lust att gå till jobbet imorgon.

Guldkornen blir det jag kan bestämma själv över. Inseminationsresorna är inga guldkorn så länge de inte leder till ett levande barn.

En sak vet jag. Om jag inte försöker skaffa barn vad är det för mål jag ska i livet? En partner lär ju inte komma knackandes på min dörr.

Jag vet att jag måste gå ner minst 10 kg. Men att ha vikten som ett mål i hela sitt liv är ju fel och trist.

Vad kan man annars som ensamstående kvinna som kanske förblir ensam i hela sitt liv göra att livet känns värt att leva?

Hälsosam sen

Jag har ätit godis igår och idag. Inte mycket har jag gått heller eftersom jag inte har mått så bra de senaste dagarna. Idag är jag nästan back to normal. Så på måndag ska jag försöka att inleda mitt hälsosammare liv igen.

Jag har den senaste tiden velat ha lite finare i mitt hem och ha bra ställen att förvara saker på. Så inköpet av de två förvaringsställen har gjort mycket. Lite mer huslig kanske. Men jag vet att jag måste börja städa mer. Jag måste få in det mer rutinmässigt för när jag får barn är det viktigt att det städas, tvättas, diskas, lagas mat osv.

Den stora svårigheten är detta med att laga mat. Det finns bara ingen lust att göra det. Jag hoppas bara att den kommer när jag får ett barn för då känner jag ett måste att fixa bra mat till oss.

Börjat med pergotime

Jag valde i morse att ta två stycken.

Jag hade huvudvärk igår som blev lite bättre under kvällen och då gick jag och la mig utan att ta en huvudvärkstablett. Vid två vaknade jag av att huvudvärken hade förvärrats. Så upp för att ta en tablett och dricka vatten. Vid tre hade det inte blivit bättre så jag tog nu en alvedon brustablett och ändrade väckarklockan till halv sju. Kom till jobbet vid tjugo i nio.

Jag ska fråga chefen om jag får gå hem vid tre. Tidigast vid fyra får man egentligen gå hem när det är så få som jobbar under sådana här dagar. Vi är 6 av 25 här.

Min längtan efter sommaren blir större för varje dag som går.

Trött

Jag är lite trött. Fått för lite sömn de senaste dagarna. Jag måste upp tidigt på lördag så det är bara på söndag jag kan ta igen det lite. Det kommer att vara segt att jobba en full vecka nästa vecka.

Igår köpte jag min Antonius stativ med trådbackar. Jag satte ihop den igår men var för trött för att ordna med alla saker som ska vara i den. Det får göras i helgen.

Annars så längtar jag efter att få sova. Inte trodde jag att jag skulle ha sovit så mycket mindre inför dessa tre jobbdagar. Kroppen har inte riktigt velat sova när jag har gått och lagt mig.

Mensen har kommit

Så idag är det dag 1.

Årets första dag

Delt blir nog en lugn dag idag. Inte så nyttig heller men imorgon är första vardagen så då blir det lite lättare att leva hälsosamt. Ingen mens än. Få se när den kommer.