Så låg jag i soffan med datorn i knäet. Jag hade balkongen öppen. Plötsligt så tyckte jag att gardinen fladdrade till och något stort rörde sig där bakom. Jag var trött och trodde jag hallucinerade. Men sedan såg jag något vitt och guldfärgat röra sig.
En katt kom in. Innan jag fattade först att det var en katt blev jag lite rädd. Men jag är van vid katter så det var ingen fara där.
Jag bor högst upp på sjätte våningen och jag har bara en grannbalkong i anslutning till min. Min syrra knackade på deras inglasade balkong. Ett av deras fönster var öppet och deras katt hade sedan gått på räcket och hoppat ner på min balkong och gick in.
Vi försökte fånga den men det fanns många ställen att gömma sig på hos mig. Det är fullt av flyttkartonger och stora IKEA-påsar hos mig. Så syrran pratade med den kvinnliga ägaren. Hon ville att vi skulle ta katten och lämna över den men vi ville inte vi. För då skulle vi vara tvungna att göra bytet med katten hängandes i luften och riskera att vi tappar katten. Att döda en katt vill vi inte.
Så vi kom överens om att vi ska fånga katten och mötas nere i porten. Katten ville dock inte infångas. Den var nog rädd. Så ägaren fick komma upp till oss och hämta katten själv. Med allt detta så la vi oss en timme senare kl. 23 istället.
torsdag 28 april 2011
fredag 22 april 2011
Syrran flyttade in idag
Syrran får sin hyresrätt den 1 juni. För att spara pengar sa hon upp sin studentlägenhet så att hon slapp betala hyra för maj månad. En månad går fort. Det blir kul att ha lite sällskap.
Hon ska hjälpa mig när hon bor här att se hur jag kan göra så att jag får mer utrymme i min lägenhet. Vilka sorters byråer jag bör köpa och om det finns utrymmeseffektiveriseringar att göra. Allt detta görs så att jag kan bo kvar i min tvåa när jag får barn.
Jag tänker ofta på när jag behöver flytta till en trea för barnets skull. Vill jag ha ett till barn måste jag kanske flytta till en fyra.
Hon ska hjälpa mig när hon bor här att se hur jag kan göra så att jag får mer utrymme i min lägenhet. Vilka sorters byråer jag bör köpa och om det finns utrymmeseffektiveriseringar att göra. Allt detta görs så att jag kan bo kvar i min tvåa när jag får barn.
Jag tänker ofta på när jag behöver flytta till en trea för barnets skull. Vill jag ha ett till barn måste jag kanske flytta till en fyra.
tisdag 19 april 2011
Då blev man lite ledsen igen
Jag läser bloggar både FEMMIS-bloggar och IVF-bloggar. Det känns som att alla gör något i sin resa att bli förälder medans jag står kvar på samma plats. Jag vill åtminstone kunna börja spara pengar till det men det blir i höst jag kan börja spara pengar.
Men jag får bita ihop. Jag längtar till den 1 september. Då är allt över och jag kan börja spara ihop till det jag verkligen vill ha. Ett barn.
Varför går tiden så långsamt?
Men jag får bita ihop. Jag längtar till den 1 september. Då är allt över och jag kan börja spara ihop till det jag verkligen vill ha. Ett barn.
Varför går tiden så långsamt?
måndag 18 april 2011
söndag 17 april 2011
När jag får barn
Det känns skönt att kunna vara öppen med min familj om vad jag vill. Att kunna säga när jag får barn så ska jag...
Idag har varit en bra dag. Jag ville bara göra vad jag ville utan de vanliga helgkraven. Så inget städande eller matlådelagande. Tog en promenad, surfade på datorn, tog en lång skön dusch, åt middag hos mina föräldrar och vilade.
Det är många kändisar som är födda 81 eller senare som får barn. Det påverkar en när man läser om dessa kändisar men som tur är inte så mycket i alla fall inte än.
Men så länge Paris Hilton inte blir gravid så borde jag inte tycka att mina klocka tickar. (Skojar).
Idag har varit en bra dag. Jag ville bara göra vad jag ville utan de vanliga helgkraven. Så inget städande eller matlådelagande. Tog en promenad, surfade på datorn, tog en lång skön dusch, åt middag hos mina föräldrar och vilade.
Det är många kändisar som är födda 81 eller senare som får barn. Det påverkar en när man läser om dessa kändisar men som tur är inte så mycket i alla fall inte än.
Men så länge Paris Hilton inte blir gravid så borde jag inte tycka att mina klocka tickar. (Skojar).
fredag 15 april 2011
Lite känslig och min längtan efter saker
Det går inte en dag utan att jag tänker på att få barn. Att få skapa min egen familj på mina villkor. Att få uppfostra mitt barn på mitt eget sätt utan att någon annan ska lägga sig i.
Just nu så tänker jag på kommande saker i mitt liv som ett ytterligare steg i min väg att bli mamma. Om jag inte blir mamma vad ska jag annars göra i mitt liv?
Det är lite jobbigt att se gravidmagar, att kollegor besöker jobbet med sina nyfödda barn, att kollegor gifter sig och ändrar efternamn och att ingenting riktigt viktigt händer i mitt liv som arbetskollegor kan glädja sig för.
Jag har ett s i mitt efternamn. Jag vill ha två s i mitt efternamn. Det kostar att ändra det hos Patent- och Registreringsverket plus alla nya ID-kort jag måste sedan betala. Så först i höst kan jag ändra det. Jag har pratat med Skatteverket och det är bäst att jag ändrar det innan jag får barn. Men Skatteverket sa att jag måste ändra efternamn innan jag gifter mig för annars får jag inte det enligt namnlagen. Det står dock inga män på kö här för att gifta sig med mig så av den anledningen är det inte bråttom.
Det kanske är för att jag fyller 30 i år. På mitt jobb är jag den enda som är singel i den åldern. De andra har pojkvänner, flickvänner, sambon, makar eller barn. Någon annan att ha en djupare relation med. Jag har bara mina föräldrar och syskon.
Jag längtar inte till New York eller min sommarsemester i slutet juli. Jag längtar lite mer till journalsamtalet i slutet av augusti men den längtan känns inte som en vanlig och riktig längtan. Förra året så såg jag så fram emot min stora resa i år även om jag då inte hade bestämt resmålet men nu är det bara jaha. Medan min vän som verkligen längtar efter New York-resan har superlängtan så får jag fejka mina känslor för henne och låtas ha riktig superlängtan.
Det känns som att det är något fel på mig som inte riktigt har samma längtan till olika saker.
Hela mitt liv har jag haft önskan att vara normal och som alla andra. Barndomen är körd och går inte att ändra på men drömmen om att jag också kommer att träffa en man att skaffa barn med levde väldigt länge. Det var väl först i höstas som jag fattade att det inte kommer att bli så. Det blir ingen man men barn kan det fortfarande bli.
Jag är lite tyst och inte så social. Jag är inte bra på att öppna mig inför människor även om jag hade velat det. Nätdejting har inte funkat för mig.
Alla tycker att jag är trevlig och har en bra personlighet men jag vet att mitt utseende inte attraherar män. Då vill männen inte prata med mig och min personlighet får ingen lära känna.
De enda män som har varit intresserade av mig har alltid haft några typer av problem som missbruk, dåligt självförtroende, känner att de bara kan få kvinnor som ser ut att ha liknande problem eller erfarenheter som dom osv. Jag är värd bättre. Jag har arbetar hårt med mig själv de senaste åren men inre utveckling syns inte utåt alltså utseendemässigt.
Jag har inte tid eller ork till att lösa andras problem. Jag vill ha en normal kille.
Så här är jag. Vid ett vägskäl i mitt liv och vet inte riktigt vilken väg jag ska ta.
Just nu så tänker jag på kommande saker i mitt liv som ett ytterligare steg i min väg att bli mamma. Om jag inte blir mamma vad ska jag annars göra i mitt liv?
Det är lite jobbigt att se gravidmagar, att kollegor besöker jobbet med sina nyfödda barn, att kollegor gifter sig och ändrar efternamn och att ingenting riktigt viktigt händer i mitt liv som arbetskollegor kan glädja sig för.
Jag har ett s i mitt efternamn. Jag vill ha två s i mitt efternamn. Det kostar att ändra det hos Patent- och Registreringsverket plus alla nya ID-kort jag måste sedan betala. Så först i höst kan jag ändra det. Jag har pratat med Skatteverket och det är bäst att jag ändrar det innan jag får barn. Men Skatteverket sa att jag måste ändra efternamn innan jag gifter mig för annars får jag inte det enligt namnlagen. Det står dock inga män på kö här för att gifta sig med mig så av den anledningen är det inte bråttom.
Det kanske är för att jag fyller 30 i år. På mitt jobb är jag den enda som är singel i den åldern. De andra har pojkvänner, flickvänner, sambon, makar eller barn. Någon annan att ha en djupare relation med. Jag har bara mina föräldrar och syskon.
Jag längtar inte till New York eller min sommarsemester i slutet juli. Jag längtar lite mer till journalsamtalet i slutet av augusti men den längtan känns inte som en vanlig och riktig längtan. Förra året så såg jag så fram emot min stora resa i år även om jag då inte hade bestämt resmålet men nu är det bara jaha. Medan min vän som verkligen längtar efter New York-resan har superlängtan så får jag fejka mina känslor för henne och låtas ha riktig superlängtan.
Det känns som att det är något fel på mig som inte riktigt har samma längtan till olika saker.
Hela mitt liv har jag haft önskan att vara normal och som alla andra. Barndomen är körd och går inte att ändra på men drömmen om att jag också kommer att träffa en man att skaffa barn med levde väldigt länge. Det var väl först i höstas som jag fattade att det inte kommer att bli så. Det blir ingen man men barn kan det fortfarande bli.
Jag är lite tyst och inte så social. Jag är inte bra på att öppna mig inför människor även om jag hade velat det. Nätdejting har inte funkat för mig.
Alla tycker att jag är trevlig och har en bra personlighet men jag vet att mitt utseende inte attraherar män. Då vill männen inte prata med mig och min personlighet får ingen lära känna.
De enda män som har varit intresserade av mig har alltid haft några typer av problem som missbruk, dåligt självförtroende, känner att de bara kan få kvinnor som ser ut att ha liknande problem eller erfarenheter som dom osv. Jag är värd bättre. Jag har arbetar hårt med mig själv de senaste åren men inre utveckling syns inte utåt alltså utseendemässigt.
Jag har inte tid eller ork till att lösa andras problem. Jag vill ha en normal kille.
Så här är jag. Vid ett vägskäl i mitt liv och vet inte riktigt vilken väg jag ska ta.
tisdag 12 april 2011
Svar på kommentaren
Jag vill inte uppge hur mycket jag har i lön men det är mer än 20 000 kr men mindre än 30 000 kr före skatt.
Jag har nog råd att skaffa barn fast när man är ensamstående och tänkar dessa tankar så då oroar man sig lite för hur ekonomin ska bli.
Jag har tankar på att skära i mina kostnader så fort jag blir gravid. Men vem vet när jag blir gravid. Om 1 år eller 5 år.
Denna sommar har jag väldigt stora kostnader. Jag fyller bara 30 en gång i mitt liv. Men efter det så har jag inte tänkt att skaffa några stora kostnader i mitt liv. Det ska gå till inseminationsförsök och kommande barn.
Jag vet att jag inte kan skaffa allt på en gång men det känner nog alla i sitt liv. Därför planerar jag och förutser kommande kostnader som t.ex. min dator. Jag vill helst ha nya byråer från Ikea men det kanske blir begagnade som är billigare.
Jag kanske var otydlig i mitt förra inlägg men jag klarar mig på min inkomst. Just nu hjälper jag min familj med lite pengar också så då blir det mindre kvar för mig att leva på men jag klarar mig. Alla mina räkningar blir betalda i tid och det enda som egentligen blir lidande när jag ger pengar till min familj är matkontot. Som tur är så tycker jag blodpudding är gott.
Jag har nog råd att skaffa barn fast när man är ensamstående och tänkar dessa tankar så då oroar man sig lite för hur ekonomin ska bli.
Jag har tankar på att skära i mina kostnader så fort jag blir gravid. Men vem vet när jag blir gravid. Om 1 år eller 5 år.
Denna sommar har jag väldigt stora kostnader. Jag fyller bara 30 en gång i mitt liv. Men efter det så har jag inte tänkt att skaffa några stora kostnader i mitt liv. Det ska gå till inseminationsförsök och kommande barn.
Jag vet att jag inte kan skaffa allt på en gång men det känner nog alla i sitt liv. Därför planerar jag och förutser kommande kostnader som t.ex. min dator. Jag vill helst ha nya byråer från Ikea men det kanske blir begagnade som är billigare.
Jag kanske var otydlig i mitt förra inlägg men jag klarar mig på min inkomst. Just nu hjälper jag min familj med lite pengar också så då blir det mindre kvar för mig att leva på men jag klarar mig. Alla mina räkningar blir betalda i tid och det enda som egentligen blir lidande när jag ger pengar till min familj är matkontot. Som tur är så tycker jag blodpudding är gott.
lördag 9 april 2011
Lite rädd
Jag bor i en två som är ganska stor. Ca 60 kvm om jag minns rätt.
Som ensamstående så lagar jag sällan mat och gillar att ha mina kläder på en av mina fåtöljer. Jag har en byrå och garderober inbyggda i lägenheterna. Garderoberna är dock inte så bra inredda så värst mycket kläder kan jag inte ha dem. Det är en 70-talslägenhet jag bor. Ett av miljonprogrammens lägenheter.
Min mamma tycker att jag ska flytta till en trea innan jag skaffar barn. Mer plats och mer utrymme för barnet och diverse barnsaker.
Jag lider av utrymmesbrist i mitt hem. Det är mest förvaringsplatsbrist som jag lider av. Jag har länge velat köpa en till byrå så att färre kläder ligger på fåtöljen. Skaffar jag barn så måste jag köpa två byråer. Men varje månad så har min lön gått till viktigare saker.
Det jag vet att jag måste köpa i höst är en dator och två byråer. Samtidigt måste börja spara ihop ca 10 000 kr till mitt första inseminationsförsök nästa år. Det blir inte lätt att få ihop dessa pengar. Så länge datorn funkar och jag kan ha kläderna på fåtöljen så får de sakerna vänta. Men som datorn beter sig nu vet jag att den kommer att lägga av inom 1 år. Den är 3,5 år gammal. Det är synd att datorers livslängd är så kort.
Skaffar jag barn så måste jag flytta till en trea inom 3 år. Min bästa vän säger att jag kan vänta med det tills barnet är ca 3 år och det är slöseri med pengar att flytta innan dess. De pengarna kan jag ju lägga på inseminationsförsök istället. Jag har dock inte berättar för min bästa vän om planerna än. Hon ska få barn den 27 maj och mina planer är inget jag vill belasta henne med. Jag har ju inte bestämt mig helt än även om jag kör på enligt min plan.
Min mamma säger att det är jobbigt att flytta med barn eller som gravid så det är bäst att flytta innan jag börjar med försöken. Jag vet att hade jag haft en partner så skulle hon inte ha sagt dessa saker men hon bryr sig om min hälsa.
Jag är så himla rädd att efter journalsamtalet på Storkklinik så kommer jag ångra mig. Att jag tänker att jag tar mig vatten över huvudet (tror det heter så). Jag vet att det är min enda chans att få barn och att klockan tickar. Men ändå är jag rädd. Tänk om jag inte klarar av att vara ensamstående förälder.
Som ensamstående så lagar jag sällan mat och gillar att ha mina kläder på en av mina fåtöljer. Jag har en byrå och garderober inbyggda i lägenheterna. Garderoberna är dock inte så bra inredda så värst mycket kläder kan jag inte ha dem. Det är en 70-talslägenhet jag bor. Ett av miljonprogrammens lägenheter.
Min mamma tycker att jag ska flytta till en trea innan jag skaffar barn. Mer plats och mer utrymme för barnet och diverse barnsaker.
Jag lider av utrymmesbrist i mitt hem. Det är mest förvaringsplatsbrist som jag lider av. Jag har länge velat köpa en till byrå så att färre kläder ligger på fåtöljen. Skaffar jag barn så måste jag köpa två byråer. Men varje månad så har min lön gått till viktigare saker.
Det jag vet att jag måste köpa i höst är en dator och två byråer. Samtidigt måste börja spara ihop ca 10 000 kr till mitt första inseminationsförsök nästa år. Det blir inte lätt att få ihop dessa pengar. Så länge datorn funkar och jag kan ha kläderna på fåtöljen så får de sakerna vänta. Men som datorn beter sig nu vet jag att den kommer att lägga av inom 1 år. Den är 3,5 år gammal. Det är synd att datorers livslängd är så kort.
Skaffar jag barn så måste jag flytta till en trea inom 3 år. Min bästa vän säger att jag kan vänta med det tills barnet är ca 3 år och det är slöseri med pengar att flytta innan dess. De pengarna kan jag ju lägga på inseminationsförsök istället. Jag har dock inte berättar för min bästa vän om planerna än. Hon ska få barn den 27 maj och mina planer är inget jag vill belasta henne med. Jag har ju inte bestämt mig helt än även om jag kör på enligt min plan.
Min mamma säger att det är jobbigt att flytta med barn eller som gravid så det är bäst att flytta innan jag börjar med försöken. Jag vet att hade jag haft en partner så skulle hon inte ha sagt dessa saker men hon bryr sig om min hälsa.
Jag är så himla rädd att efter journalsamtalet på Storkklinik så kommer jag ångra mig. Att jag tänker att jag tar mig vatten över huvudet (tror det heter så). Jag vet att det är min enda chans att få barn och att klockan tickar. Men ändå är jag rädd. Tänk om jag inte klarar av att vara ensamstående förälder.
fredag 8 april 2011
Denna arbetsvecka
Jag arbetar i ett stort hus med 10 våningar. Så de som arbetar på min del på mitt våningsplan har jag mest kontakt med. Men jag har ju även kontakt med andra kollegor på andra våningar.
Denna vecka fick jag reda på att 2 kollegor som jobbar på andra våningar är gravida. De talade om det för mig när vi pratade. Det är rekord för mig på denna arbetsplats när det gäller antalet på en vecka eller månad. Det är många kvinnor kring 30 som arbetar i huset men det brukar gå ett par månader emellan någon kollega som jag har kontakt med berättar att hon är gravid.
Så ju fler kvinnor i min ålder som får barn ju mer jag känner att jag sticker ut på min arbetsplats. Jag är inte dum och vet ju att andra kollegor undrar hur det ska gå för mig. Jag har inte haft en pojkvän på 4 år. Men internetdejting funkar inte för mig och jag går inte ut på krogen. Jag är inte social så jag börjar inte gärna prata när jag är med andra. Om någon börjar prata kan jag fortsätta bara för att jag inte vill stå där helt tyst.
Jag vill lära mitt barn att vara social. Jag vill inte att mitt barn ska bli som mig. Det är väl en rädsla jag har. Som ensam förälder ska man själv lära barnet allt. Är man två så kan den andra föräldern ställa upp där den ena föräldern brister.
Kan jag ge mitt barn allt det behöver?
Hur kommer kollegor att reagera på beskedet?
Jag är glad att jag har min familj bakom mig när det gäller mitt beslut.
Denna vecka fick jag reda på att 2 kollegor som jobbar på andra våningar är gravida. De talade om det för mig när vi pratade. Det är rekord för mig på denna arbetsplats när det gäller antalet på en vecka eller månad. Det är många kvinnor kring 30 som arbetar i huset men det brukar gå ett par månader emellan någon kollega som jag har kontakt med berättar att hon är gravid.
Så ju fler kvinnor i min ålder som får barn ju mer jag känner att jag sticker ut på min arbetsplats. Jag är inte dum och vet ju att andra kollegor undrar hur det ska gå för mig. Jag har inte haft en pojkvän på 4 år. Men internetdejting funkar inte för mig och jag går inte ut på krogen. Jag är inte social så jag börjar inte gärna prata när jag är med andra. Om någon börjar prata kan jag fortsätta bara för att jag inte vill stå där helt tyst.
Jag vill lära mitt barn att vara social. Jag vill inte att mitt barn ska bli som mig. Det är väl en rädsla jag har. Som ensam förälder ska man själv lära barnet allt. Är man två så kan den andra föräldern ställa upp där den ena föräldern brister.
Kan jag ge mitt barn allt det behöver?
Hur kommer kollegor att reagera på beskedet?
Jag är glad att jag har min familj bakom mig när det gäller mitt beslut.
tisdag 5 april 2011
Lite tvivel igår kväll
Så var jag på ännu ett möte igår kväll. Det var mitt fritidsintresse som jag höll på med. Vi pratar om planer för nästa år och året efter. När vi gjorde det så tänkte jag bara på vad händer om jag är gravid nästa år eller året efter. Planeringen blir ju annorlunda. Jag ville bara tala om för dem mina planer så att de kunde vara förberedda. Men jag kan inte tala om för människor som jag inte känner så väl om mina planer. Jag tror inte att de skulle förstå.
De skulle undra hur det ska gå kombinera ihop med mitt fritidsintresse speciellt när jag ser riktigt lovande ut och har framtiden för mig. De skulle säga att jag fortfarande är ung och ska inte ge upp hoppet om att jag en dag träffar en man.
På jobbet så vet jag att de klarar sig utan mig men mitt fritidsintresse...De klarar sig med det blir ett avbräck.
Sedan när jag kom hem så började En unge i minuten på TV4. Där var det bara par och det spädde på mina tvivel ännu mer. Tänk om min mamma och min syrra båda jobbar och jag måste vara själv på förlossningen. Jag tror jag klarar att jag är själv några timmar men inte hela tiden.
Men samtidigt så har jag alltid vetat att mitt fritidsintresse och att ha barn själv är svårt att kombinera om inte mina föräldrar ställer upp 2-3 kvällar i veckan.
Just nu är det inte så roligt på mitt jobb. Jag arbetar för lönen men det är mitt fritidsintresse som gör mig lycklig. Det är det jag längtar till och inte till mitt jobb. Tidigare hade jag kul på jobbet men nu har mitt fritidsintresse tagit över det och jobbet är bara ett måste.
Jag kommer nog över det och om några dagar så tänker jag igen på det underbara med att få barn.
De skulle undra hur det ska gå kombinera ihop med mitt fritidsintresse speciellt när jag ser riktigt lovande ut och har framtiden för mig. De skulle säga att jag fortfarande är ung och ska inte ge upp hoppet om att jag en dag träffar en man.
På jobbet så vet jag att de klarar sig utan mig men mitt fritidsintresse...De klarar sig med det blir ett avbräck.
Sedan när jag kom hem så började En unge i minuten på TV4. Där var det bara par och det spädde på mina tvivel ännu mer. Tänk om min mamma och min syrra båda jobbar och jag måste vara själv på förlossningen. Jag tror jag klarar att jag är själv några timmar men inte hela tiden.
Men samtidigt så har jag alltid vetat att mitt fritidsintresse och att ha barn själv är svårt att kombinera om inte mina föräldrar ställer upp 2-3 kvällar i veckan.
Just nu är det inte så roligt på mitt jobb. Jag arbetar för lönen men det är mitt fritidsintresse som gör mig lycklig. Det är det jag längtar till och inte till mitt jobb. Tidigare hade jag kul på jobbet men nu har mitt fritidsintresse tagit över det och jobbet är bara ett måste.
Jag kommer nog över det och om några dagar så tänker jag igen på det underbara med att få barn.
lördag 2 april 2011
Fysiska tecken
Efter att ha läst många bloggar nu i ca ett halvår så har jag fattat att fysiska tecken är vanligt att man tittar efter. Man vill veta om man har samma symptom som tidigare gånger eller månader.
Jag har omedvetet börjat kolla tecken hos mig själv inför varje mens. Min hjärna kommer bara på att just det den där saken är ju ett tecken. Det har nog blivit så efter att ha läst alla bloggar.
Det tecknet jag tänkt på mest är att när jag har mens får jag knappt några finnar eller andra små bulor som kan bli kommande finnar. Min hud är så len då.
Så fort mensen är slut så dyker finnarna och dessa andra små bulor upp. Det är irriterande. Ibland har jag svårt att inte röra dessa. Jag vet att man inte ska röra finnar men ibland är det svårt att låta bli.
Varje dag så tvättar jag ansiktet men speciell ansiktstvätt, tvättar sedan ansiktet med en bomullstuss som jag har hällt en vätska på och sedan när ansiktet har torkat så smörjer jag in ansiktet med en speciell salva. På kvällen gör jag samma sak förutom salvan. Denna proceduren har inte hjälpt mot finnarna men jag fortsätter ändå. jag har alltid haft många finnar ända sedan tonåren. Olika medel som inte hjälpt. Finnarna är lika många ändå. Jag önskar att de inte var så många för mitt ansikte skulle se finare ut då.
Jag undrar om jag får mindre och färre finnar när jag blir gravid eller om jag får fler. Jag hoppas på färre.
Jag har omedvetet börjat kolla tecken hos mig själv inför varje mens. Min hjärna kommer bara på att just det den där saken är ju ett tecken. Det har nog blivit så efter att ha läst alla bloggar.
Det tecknet jag tänkt på mest är att när jag har mens får jag knappt några finnar eller andra små bulor som kan bli kommande finnar. Min hud är så len då.
Så fort mensen är slut så dyker finnarna och dessa andra små bulor upp. Det är irriterande. Ibland har jag svårt att inte röra dessa. Jag vet att man inte ska röra finnar men ibland är det svårt att låta bli.
Varje dag så tvättar jag ansiktet men speciell ansiktstvätt, tvättar sedan ansiktet med en bomullstuss som jag har hällt en vätska på och sedan när ansiktet har torkat så smörjer jag in ansiktet med en speciell salva. På kvällen gör jag samma sak förutom salvan. Denna proceduren har inte hjälpt mot finnarna men jag fortsätter ändå. jag har alltid haft många finnar ända sedan tonåren. Olika medel som inte hjälpt. Finnarna är lika många ändå. Jag önskar att de inte var så många för mitt ansikte skulle se finare ut då.
Jag undrar om jag får mindre och färre finnar när jag blir gravid eller om jag får fler. Jag hoppas på färre.
fredag 1 april 2011
Nästa månad
Idag kan jag äntligen säga att nästa månad ska jag till gynekologen för att undersöka om allt är ok med mig och för att gynekologen ska fylla i alla papper till Storkklinik.
Den 18 maj är det. Det som oroar mig lite är att det är ungefär då som min mens ska komma. Men väntetiden för läkaren är 4 månader så jag kan inte avboka tiden. Jag får bara hoppas att kroppen ser till att jag får min mens tidigast den 19 maj.
Min plan är att ha journalsamtal den 25 augusti men det är först efter att jag har fått alla papper ifyllda från läkaren som jag kan ringa till Storkklinik och boka journalsamtalet. Jag ringer antagligen i juni någon gång.
Jag mailade Storkklinik i februari men fick ju till svar att jag är på tok för tidig med att boka ett besök och att besök bokas genom att man ringer och pratat med dem. De har inte lagt upp schemat för så långt fram. Jag får hoppas att de i juni har lagt upp schemat för slutet av augusti.
Den 18 maj är det. Det som oroar mig lite är att det är ungefär då som min mens ska komma. Men väntetiden för läkaren är 4 månader så jag kan inte avboka tiden. Jag får bara hoppas att kroppen ser till att jag får min mens tidigast den 19 maj.
Min plan är att ha journalsamtal den 25 augusti men det är först efter att jag har fått alla papper ifyllda från läkaren som jag kan ringa till Storkklinik och boka journalsamtalet. Jag ringer antagligen i juni någon gång.
Jag mailade Storkklinik i februari men fick ju till svar att jag är på tok för tidig med att boka ett besök och att besök bokas genom att man ringer och pratat med dem. De har inte lagt upp schemat för så långt fram. Jag får hoppas att de i juni har lagt upp schemat för slutet av augusti.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)