Jag bor i en två som är ganska stor. Ca 60 kvm om jag minns rätt.
Som ensamstående så lagar jag sällan mat och gillar att ha mina kläder på en av mina fåtöljer. Jag har en byrå och garderober inbyggda i lägenheterna. Garderoberna är dock inte så bra inredda så värst mycket kläder kan jag inte ha dem. Det är en 70-talslägenhet jag bor. Ett av miljonprogrammens lägenheter.
Min mamma tycker att jag ska flytta till en trea innan jag skaffar barn. Mer plats och mer utrymme för barnet och diverse barnsaker.
Jag lider av utrymmesbrist i mitt hem. Det är mest förvaringsplatsbrist som jag lider av. Jag har länge velat köpa en till byrå så att färre kläder ligger på fåtöljen. Skaffar jag barn så måste jag köpa två byråer. Men varje månad så har min lön gått till viktigare saker.
Det jag vet att jag måste köpa i höst är en dator och två byråer. Samtidigt måste börja spara ihop ca 10 000 kr till mitt första inseminationsförsök nästa år. Det blir inte lätt att få ihop dessa pengar. Så länge datorn funkar och jag kan ha kläderna på fåtöljen så får de sakerna vänta. Men som datorn beter sig nu vet jag att den kommer att lägga av inom 1 år. Den är 3,5 år gammal. Det är synd att datorers livslängd är så kort.
Skaffar jag barn så måste jag flytta till en trea inom 3 år. Min bästa vän säger att jag kan vänta med det tills barnet är ca 3 år och det är slöseri med pengar att flytta innan dess. De pengarna kan jag ju lägga på inseminationsförsök istället. Jag har dock inte berättar för min bästa vän om planerna än. Hon ska få barn den 27 maj och mina planer är inget jag vill belasta henne med. Jag har ju inte bestämt mig helt än även om jag kör på enligt min plan.
Min mamma säger att det är jobbigt att flytta med barn eller som gravid så det är bäst att flytta innan jag börjar med försöken. Jag vet att hade jag haft en partner så skulle hon inte ha sagt dessa saker men hon bryr sig om min hälsa.
Jag är så himla rädd att efter journalsamtalet på Storkklinik så kommer jag ångra mig. Att jag tänker att jag tar mig vatten över huvudet (tror det heter så). Jag vet att det är min enda chans att få barn och att klockan tickar. Men ändå är jag rädd. Tänk om jag inte klarar av att vara ensamstående förälder.
Det kanske finns en anledning till att naturen fixat det så att det behövs TVÅ för att göra ett barn? Om du knappt har råd att försörja dej själv, hur ska du då ha råd att försörja ett barn oxå? Ytterligare en anledning till att det krävs två för att göra ett barn. Då finns det nämligen TVÅ föräldrar som kan hjälpas åt att försörja barnet och att ta hand om det.
SvaraRadera