Lite svårt att släppa men är nog släppt efter detta inlägg

Det pratades mycket om namn under lunchen. Men även uppfostran, föräldraledighet mm.
Man ska vara hemma minst 1,5 år och pappan borde vara hemma minst några månader.

När det gäller namn så är det bara jag som ska bestämma det. Ingen annan att ta beslutet med. När de pratade om hur det är att bestämma namn när man är två som ska komma överens så kände jag lite dubbelt. Glad att jag slipper tjafsa med någon annan om namn men även lite ledsen över att det är ingen annan förälder som kommer att påverka namnet. Det pratades om hur många förnamn man ska ha. En av kollegorna har tvillingar och hon ville bara ha ett förnamn till barnen och så blev det. I min familj har man tre förnamn och det är något jag alltid vetat att det ska mina barn också ha.

När det gäller föräldraledighet så ska jag vara glad om jag har råd att vara hemma i ett år.

Min kollega som ska få barn i december bor i en bostadsrätt som är en tvåa. Hon med tvillingar bor också i en tvåa. Under en annan lunch med några kollegor förra veckan så diskuterade vi att det går snart inte att bo i Stockholm om man inte har minst 40 000 kr i lön. Det verkar bli fler och fler kollegor som får barn när de bor i tvåor.

Han som ska få barn i december sa att de letar efter större men det finns få treor och fyror lediga både hyresrätter och bostadsrätter. De som finns är oftast för dyra och det sa min kollega att dessa inte inryms inom deras budget.

På mitt jobb har nog de flesta under 30 000 kr i lön.

Men på något sätt så ska jag klara av att vara föräldraledig i ett år utan att må dåligt över ekonomin.

Min syrra vill åka en weekendresa med mig under våren. Hon har nyss fått jobb och vet om min skrala ekonomi. Mina pengar ska ju gå till bebisförsök. Så hon erbjöds sig att betala en del av kostnaden. Hur mycket beror på om och vart vi åker. Det var ett snällt erbjudande.

Men det blir lite svårt att åka om jag är gravid.

Det är så klart att alla vill att jag ska vara gravid. Hellre gravid än en resa.

En sak jag har haft i huvudet är att jag inte var tillräckligt glad förra gången och därför gick det som det gick. Det är inte varje dag denna tanke far genom huvudet men den kommer. Då oroade jag mig mer.

Nu är jag mer dämpad och hoppas fortfarande men tror att någon däruppe vill jävlas ytterligare med mig. Varför kan inte fler av oss som vill skaffa barn själva ha ganska lätt att bli gravida? Jag tänker lite på Jagvilljagkan och att någonting jävlas med hennes liv. Hon är så värd att få både ett jobb och barn.

Så jag hoppas att ni läsare hoppas också för min skull. Tänk på Jagvilljagkan också.