Ända sedan i torsdags så har jag förutom en viss besvikelse känt mig normal. Jag har varit ledsnare vid tidigare försök. Nu kändes det som en viss lättnad och att jag kunde gå vidare med mitt liv. Det var nog för att det tar mycket psykiskt att gå igenom denna process.
En paus känns bra och hur länge den blir vet jag inte. Gissningsvis till maj eller juni nästa år. Det beror ju mer då på ekonomin än vad jag behöver ta psykiskt. Jag tror att ekonomiskt och psykiskt skulle jag orka med ett nytt försök i januari. Men nu har jag ju lovat att åka på semester med syrran i mars och då kan jag inte använda semesterpengarna på annat. Det är nog inte bra att låta livet stanna upp för mycket pga att man försöker skaffa barn.
Imorgon så är planen att testa med Storkkliniks test och sedan maila dem resultatet. Nu vet jag resultatet men jag vill ändå göra ett sista test imorgon. De vill ju att man testar 16 dagar efteråt.
Jag har fortsatt att använda progesteron. Jag har inte bestämt hur länge jag ska fortsätta med det. Jag vet att jag borde ringa min gynekolog men det tar emot att ringa honom och erkänna att det inte fungerade denna gång heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar