Det går sådär att försöka tänka på det lite. Jag surfar varje dag på familjeliv. Men inte direkt för att läsa om andras symptom för det vill jag inte läsa. Det är inte roligt att läsa de som testar varje dag, lägger upp bilder där man ska tyda deras tester osv.
Jag vill läsa glada historier där jag läser om de som precis fått veta att de är gravida.
Idag lunchade jag med några kollegor. En hade jag inte ätit lunch med på några månader pga han jobbar på en annan våning. Han ska bli pappa för första gången i december. Så det blev bara barnprat. Vi var fem stycken och 2 hade inte barn. Det var jag och en kollega i min ålder som varit gift i 1,5 år. Helt plötsligt säger hon att ja nu är det bara du och jag kvar.
Jag nickade men sa inget. Vad skulle jag säga. Sedan fortsatte diskussionen om barn som jag inte hade något emot om att delta i. Det var just att hon sa att det bara är hon och jag kvar.
Tidigare idag på fikat så sa hon att hon firar 1 månad utan godis och fikabröd. Tro mig att sedan hon gifte sig så har tanken slagit att hon blir nog gravid snart. Nu när hon försöker äta nyttigare så skulle det inte förvåna mig att hon blir gravid inom ett år.
Det är orättvist. På så många sätt. De här kommentarerna som bara slängs ut, när man är helt oförberedd och som även sägs på ett sätt som man inte kan bemöta? Jag kände igen mig i situationen, jag har varit med om det och sedan fortsätter konversationen och så sitter man bara där, kan knappt andas, allt fortsätter men jag har vakum...
SvaraRadera