Jag försöker sysselsätta mig så att jag inte tänker så mycket på det. Det går sådär men jag känner att det är mycket bättre än förra gången. Men i ordet bättre kan man tolka in många olika saker.
Att räkna dagar, tänka på symptom, tänka på när det kan fästa och alla om. Det tillåter inte jag mig så mycket som en del av mig vill. En större del av mig vill fortsätta den inslagna vägen. Så jag tar dag för dag. Eftersom jag då inte ska tänka på det så är lusten inte så stor att skriva inlägg om dessa två veckor.
Jag blev så ledsen förra gången att jag inte vill uppleva hur allt rycks ifrån en igen.
Sedan ser man några gravidmagar på jobbet och vill också ingå i klubben (join the club).
Att inte tänka på det är ganska skönt men det som är jobbigt är varje gång jag känner något som kan vara ett tecken på mens. Jag vill inte känna någonting. Jag vill ha två normala veckor.
Den 28 oktober är det vår grupps nästa Femmis-träff. Jag har ju ingen aning hur jag kommer att må den dagen. Ledsen, glad eller inget. Den träffen är en av anledningarna jag valde den 29 som testdag.
Det blev kanske ett rätt negativt inlägg men förhoppningarna är tyvärr inte så stora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar