tisdag 8 mars 2011

Jag blev idag påmind över vad jag saknar :(

Den 28 februari var sista dagen på jobbet för en av mina arbetskollegor för hon ska få sitt andra barn den 23 mars. Idag kom hon förbi för hon var tvungen att skriva under beslutet om hennes nya lön. Samtidigt kom min arbetskollega som var barnledig ( med tvillingar) också förbi jobbet idag för hon var också tvungen att skriva under pappret om vad hennes nya lön är.

Då blev man påmind över vad man saknar. Barn. Dessa två kollegor är lyckligt gifta och det har varit lätt för dem att få barn.

Varför ska vissa ha ett så bra liv och inga svårigheter medan andra har det för jävligt.

Varför kan inte jag träffa en bra man och få gifta mig? Varför har inte jag fått barn innan jag har fyllt 30 precis som mina två kollegor?

Varför är jag så ful att ingen man ens vill se på mig på ett sätt som gör att jag vet att det finns någon där ute som tycker att jag är attraktiv. Ni vet inte hur jag ser ut men om ni skulle se en bild av mig så rent objektivt så skulle ni förstå varför ingen vill ha mig. Jag har förlikat mig med den vetskapen om att jag bli singel i hela mitt liv men jag har inte släppt barndrömmen.

:(

4 kommentarer:

  1. Åh kära hjärtat vad det svider i mig att läsa dina ord! Jag försöker komma på nåt vettigt och klokt, men hittar inte orden... Men jag är övertygad om att det inte är något som helst fel på dig! Skaka av dig de där känslorna och titta framåt!

    SvaraRadera
  2. Jag får också hjärtsvid av dina ord, och vet du, Dina -
    det finns inga fula människor.
    Alla, precis alla, har något som är speciellt och vackert. Man måste försöka se det hos sig själv, precis som man ser det hos andra.
    Man måste kunna älska sig själv villkorslöst, precis som man kan älska andra.
    Gör det, snälla du.

    Kram.

    SvaraRadera
  3. Loba beskriver det så fint, alla har verkligen något som är speciellt och vackert. Kärlek är villkorslös och har ingenting med utseende att göra!

    Om att finna kärleken får jag ofta känslan av att det är en slump hur det blir. Smärtsamt och orättvist för oss som hamnar bredvid. Men vet du, en dag kommer kärleken in i våra liv. Det är jag helt säker på!
    Kram

    Kramar

    SvaraRadera