Jag önskar att jag kunde börja försöka nu

Idag känns det som att jag har bestämt mig men vem vet om jag är lika säker i höst.

Jag har märkt att jag tänker oftare på att vara gravid och få ett eget barn. Alla bekymmer kring att skaffa barn själv känns ibland som bortblåsta och jag är då bara glad.

Idag är en sådan dag. Då önskar man att man kunde vinna pengar så att man kunde börja i höst med insemination.

Igår pratade jag med min mamma om detta. Hon vet om mina funderingar och planer och är bara positiv. Vi diskuterade detta med donatorn. Jag vill nog ha en öppen donator men jag vill själv bestämma hur han ser ut och inte ta det som är ledigt den dagen på Storkklinik. Längd, ögonfärg och hårfärg. Men det kostar så mycket mer om man ska beställa en speciell sperma till Storkklinik. Bestämmer jag för att göra det ja då måste jag skjuta upp försöken några månader så att jag kan hinna spara ihop till det.

Min lilla plan har ju varit journalsamtal i slutet av augusti och första försöket i januari. Men jag får se. Jag har stora kostnader i sommar och då är det inte ens säkert att jag har råd med ett journalsamtal i augusti. Efter sommaren då ska jag inte ha några stora kostnader så då blir det att försöka spara pengar.

Ni som läser kanske undrar varför det är så svårt för mig att spara ihop pengar. Jag är ganska duktig på att spara pengar men när man har en familj som har väldigt lite pengar då kan man inte se på när någon måste akut gå till tandläkaren och som inte har några pengar till det. Jag kan inte se på när CSN krånglar och inte betalar ut pengar när en i familjen behöver pengar att betala hyran. Och så fortsätter det.

När barn blir vuxna då ska de ekonomiska banden klippas med resten av familjen. Men jag vet att det aldrig kommer att hända i min familj och det gäller att göra det bästa av situationen. Samtidigt så vill jag göra min familj glad och jag vill vara glad eftersom jag fyller 30 i år och då får jag hosta upp med pengar för att göra så. Men jag har förlikats med detta och vet att så är det i min familj och det gäller att göra det bästa av situationen och inte hänga läpp hela tiden. Därför har jag en plan och försöker följa den om det går. Det tog ca 10 år att ta körkort men lika lång tid ska det inte ta att skaffa barn. Helst högst 3 år.

Det är väl också pengarproblemen som jag har tyckt varit jobbigt i mitt liv. När alla andra har högtidsdagar så får de saker och tjänster eller så hjälper andra människor dem med någonting t.ex. barnpassning, bjuda på en picnic osv. I min familj är det tyvärr inte så. Vill jag ha något får jag ordna det själv och betala för resten så att de kan hänga med eller delta. Det kan vara en så liten sak som tårta (även till andras födelsedagar i familjen) eller en större sak som dagsutflykt.

Är det rätt att skaffa barn när de ekonomiska banden inte är klippta till resten av familjen? Den frågan brottas jag med dagligen.
Hade jag varit ihop med någon så hade jag inte haft dessa funderingar. Pengarna skulle ha räckt till då.

Varför är livet så orättvist? Kan inte jag få uppleva lycka någon gång genom att få det så många andra lätt får? Träffa någon, flytta ihop och sedan skaffa barn ihop. Speciellt när jag inte har en normal uppväxt och förtjänar att få ha tur några gånger i mitt liv och slippa kämpa mer än alla andra för att få de normala sakerna.