söndag 4 februari 2018

Mina läsare tack

Hej!

Jag fick en kommentar som undrade hur det är med mig. Tack för att ni bryr er om mig.

Under försökande så var fokus mest på det. Jag tränade inte och läkare sa att det är bra om jag inte stressar. Då la jag bara tid på det viktigaste.

År 2012 gick jag ner i vikt för att det skulle gå bättre att bli gravid. År 2014 gjordes sista försöket.

Att ge upp tärde mycket psykiskt. Min sjukdom som gör det svårt att bli gravid gör också det lätt för mig att gå upp i vikt.

Hösten 2015 fick jag svåra ryggproblem. Jag blev tvungen att lägga om kosten och börja träna.

Jag började 1 januari 2016 och ett och ett halvt år senare hade jag gått ner 18 kg. Jag nådde målet 20 kg men under sommaren 2017 gick jag upp och har legat mellan 16-18 kg minus.

Sedan blev det kaos på jobbet förra året och jag höll på att gå in i väggen. Det var svårt att få ett annat jobb. Men jag kom på en jobbintervju i september och fick ett nytt jobb som jag började på i december.

Jag har som mål i år att bli social. Det är därför jag tror att jag är singel. Jag kan inte dessa sociala signaler som de flesta människor kan.  Jag har vänner men de är upptagna med egna familjer.

Drömmen nu är att hitta en partner.

Barn vill jag ha men måste väl ge upp det. Det svåra är att min syster fått samma diagnos och av andra anledningar kommer mitt andra syskon heller aldrig att få barn.

För oss tre syskon är det jobbigt att inte kunna ge våra föräldrar barnbarn.

Jag kämpar fortfarande med skulderna jag tog för mina försök. Försöker betala av mer varje månad så att jag blir skuldfri  snabbare än vad avbetalningsplanen säger.

Då och då drabbas jag av mörka tankar om att gå på den svenska hemsidan och hitta en man som går igång på att göra kvinnor gravida men vill inte ha något med barnen att göra. Åtminstone då kan man göra försök varje månad.

Jag vill bara kunna göra försök varje månad för att utesluta att det finns någon möjlighet alls. Guldägget många pratar om. Men samtidigt kan jag inte få veta om den mannen är fullt frisk och att han inte har några sjukdomar.

Jag försöker att ha mål i livet. Men omgivningen runt omkring mig oroar sig lite hur jag kommer att må när jag fyller 40 om två år.  Det är jobbigt att på nya jobbet få blickarna när jag förklarar att jag är singel utan barn. Jag är mer än vilken familj jag har. En annan kvinna på jobbet och i hennes kultur är det att man gifter sig innan 30. Hon är tio år yngre än mig och singel. Hon sa att hon kände sig som en tant. Vad är då jag?



1 kommentar:

  1. Vad roligt att höra av dig! Ta hand om dig!

    Kram JVJK

    SvaraRadera