Tiden går såååååååååååååååååååååå långsamt.
På mitt jobb så byter många jobb efter 4 till 5 år. Jag anställdes på mitt jobb för 5 år sedan och det gjorde ca 100 andra också. De flesta var mellan 25 och 35. Ca 50 % av de som anställdes då har nu slutat. Dessutom har många gått i pension.
På mitt jobb så nyanställer dom med ca 5 års mellanrum. Så i år har de nyanställt fler.
Det börjar kännas lite ensamt här nu bland oss som började för 5 år sedan.
På min sektion är vi 4 st kvar av de som anställdes för 5 år sedan. 2 av dessa är mammalediga och den 3:e tänker börja söka nytt arbete i höst.
När vi började var vi 10 st nya här. Ett par har flyttats till andra sektioner medan andra har slutat.
Det känns ju som att antingen skaffar man barn eller så slutar man. Men även om lönen inte är så bra så har jag flextid och ett bra antal semesterdagar.
Men på något sätt så känner jag att människor undrar vad är det för fel på mig. Jag har inte barn, ingen man och inte några funderingar på att skaffa nytt jobb enligt dem.
Men mitt jobb är bra att ha när man har barn. Ingen övertid behöver jag jobba heller. Karriär och högre lön är inte allt i livet.
Det är inte jobbet som är där när jag är pensionär utan familj och vänner.
Tiden går så långsamt för jag vill kunna vara gravid och visa andra att mitt liv inte står stilla.
Tiden går så långsamt för jag vill kunna försöka nu. Jag funderar på om jag ska öka krediten på mitt kreditkort.
åh jag resonerar som du, och resonerade som du när jag skulle försöka. Mitt jobb var min trygghet. Många runt omkring mig frilansade och tyckte som att det borde väl jag med kanske göra. Men nej. Frilansa med ett barn är heller iten optimalt. Jag gillar semester. Och att veta när arbetstiden är. Jobb är jobb- ett nödvändigt ont liksom.. sen är det klart att det är tipp topp att trivas, men det hänger ändå mest på arbetskamraterna :)
SvaraRaderaTack för stödet
SvaraRaderaHåller med Yevonde. Och mitt i försöken är det så skönt att ha en fast punkt att gå till, ett jobb som är välkänt och som ger den där lönen som behövs. Jag har också funderat på att flytta "hem" ibland, och därmed byta jobb. Men jag vill inte. Att jobba som dietist, som jag är utbildad till, kommer innebära flera år av vikariat innan en fast tjänst. Och jag orkar inte. Vi hinner längre fram, om vi nu vill :-)
SvaraRaderaKram