Var ska jag börja?
Det var halvdag på jobbet igår så jag gick hem vid tolv. Jag handlade lite mat med min bror, åkte hem och lämnade det och sedan gick vi på bio. Vi såg den senaste Bond-filmen och den var bra.
Igår träffade jag en från min gymnasieklass.De vanliga hälsningsfraserna gjordes och sedan gick vi våra skilda vägar. Han var ensam men jag vet att han är gift. Barn lär säkert komma när som helst.
Idag träffade jag en till gammal gymnasieklasskamrat. Hon hade två barn.
Sedan så gick jag och förnyade min prenumeration på en bil på Toyota. Jag valde en större och dyrare bil. Det tär en del på ekonomin men det är det jag vill ha. Min bil är liten, inte lika lätt att köra som lite större bilar och inte lika bekväm som större bilar. Så jag beställde en lite större bil som samtidigt går lättare att köra och är lite mer bekvämare. När det skulle vara dags att förnya prenumerationen så trodde jag att jag skulle ha barn eller åtminstone vara gravid.
Istället är jag singel och funderar över mitt liv.
Jag har försökt tänka på annat de senaste dagarna att jag idag kom på att jag hade glömt att maila Storkklinik och tala om resultatet. Så det första jag gjorde när jag satt på datorn var att maila dem och sedan påbörja detta inlägg.
Jag har ju fortsatt tagit progesteron. När jag går till läkaren nästa vecka så lär han säkert undra varför. Idag slog det mig att progesteron försenar mensen och därför är det den perfekta ursäkten. Jag säger ju då att jag inte ville ha mens när han undersöker mig.
Angående mitt liv.
När jag idag skulle beställa den nya bilen så berättade bilförsäljaren att han hade gift sig i sommar och därför tagit sin frus efternamn. Jag hade samma försäljare nu som jag hade när jag beställde min nuvarande bil. Jag hade inte ens tänkt tanken att han hade bytt efternamn. Det kändes snarare då att här är ytterligare en som vill visa att de är lyckliga och allt går deras väg. Jag hade kommit dit för att prata om en bil inte försäljarens familjeförhållanden.
Jag är singel, inget som ser ut att någon man ens kollar på mig, brist på pengar, min kropp hatar mig och vill inte ge mig ett barn.
Jag vet att man inte kan få allt i livet men jag vill åka på semester med min syrra till hennes drömresemål New York men samtidigt göra ett nytt försök så fort som möjligt. Tyvärr får jag nog satsa på juni nästa år. Min läkare har ju semester från mitten av juni till mitten av augusti. Veckan innan midsommar brukar han gå på semester. Så pengarna måste nog finnas till början eller mitten av maj.
Så ska jag vara nöjd med mitt liv? NEJ
Har du en diagnos? Vad är det för fel på dig?
SvaraRaderaPCO säger min gynekolog. Får bara en äggblåsa med dubbel dos pergotime. Mensen behöver Provera för att komma. Men jag ska diskutera vidare med min gynekolog om varför det inte går.
SvaraRaderaJag har all förståelse i världen för att detta är jobbigt eftersom jag själv sitter i samma sits. Jag har t.ex. valt bort tillfällen där gravida samlats för att JAG inte orkat. Jag har inte klandrat de gravida.
SvaraRaderaJag är helt övertygad om att försäljaren förde ett alldeles normalt samtal. Du har handlat med honom innan och han ville väl förklara varför han inte hette samma sak som senast! Du skulle nog må bra av att släppa tanken på att det andra gör har med dig att göra. Jag tror inte alls att han ville visa "att de är lyckliga och att allt går deras väg". Han ville troligtvis bara vara trevlig.
Folk skaffar barn. Folk gifter sig. Det ÄR tufft. Man vill skrika och gråta för att livet känns orättvist - men det är ingens fel. Det känns som att du har så många arga tankar just nu. Har du funderat mer på kurator? Det behöver inte bli så himla dyrt. Kurator och psykolog brukar finnas på vårdcentralerna. Man betalar vanlig patientavgift och det går på högkostnadsskyddet.
Kämpa på! Lycka till!
Kram.
Hade det kanske bara varit bilförsäljaren så hade jag inte brytt mig så mycket. Men med två gymnasiekamrater på det så blev det lite för mycket.
SvaraRaderaJag känner mig inte arg utan jag vill inte påminnas hela tiden om detta. Att jag ser andra människor med familj är ok men jag har liksom ingen lust att prata om det. Sedan så är det olika i olika situationer. Lunchar jag med en arbetskamrat så får jag acceptera att denne pratar om sin familj.
Såklart så småpratar säkert bilförsäljaren så med alla. Jag var inte tyst utan sa grattis till giftemålet och sedan fortsatte bildiskussionen.