Det fanns en hel del att göra på jobbet idag men knappt något blev gjort. Ett dataprogram hade i helgen bestämt sig för att sluta fungera och det fick akut stängas idag. Förhoppningsvis imorgon ska det fungera igen. Jag försökte sysselsätta mig så gott jag kunde men det gick så där.
Jag åt lunch idag och det finns bara ett bord så det blev att jag lunchade med chefen. Jag har ju bett om akut ledigt en dag nästa vecka ifall jag måste åka någon av de två vardagarna då. Hon undrade om jag hade verkligen tänkt igenom detta för hon har en bekant som har åkt till Danmark och skaffat barn själv. Min chef sa att hon har det tufft och jag måste vara beredd på vad jag ger mig in i. Min chef är skild sedan ett par åt tillbaka och ha två söner mellan 8 och 15. Exakt ålder skrivs inte för jag vill inte avslöja min chef.
Hon sa att vara ensamstående är tufft men hon har deras pappa som har barnen varannan vecka.
Jag sa att jag har tänkt på det och vet vad jag gör.
Drömmen var ju att träffa en man och kanske skaffa upp till fyra barn. Jag önskar mig nu två men jag vore tacksam om jag bara fick ett barn. Ett barn är bättre än inget. Jag skulle vilja ge mitt barn ett syskon men chansen att det händer känns väldigt liten just nu.
Jag har läst Hur det kan bli:s blogginlägg om att skaffa barn själv och kommentarerna. Jag läste det igår kväll och idag pratar chefen om hur det är att vara ensamstående. Jag vet inte om jag ska ta det som ett tecken eller inte. Det enda jag har känt är att jag ångrar inte mitt beslut att skaffa barn själv.
Jag läser åtminstone på bloggar och Femmis om att många bor i treor som är ensamstående mammor eller kommer att ha råd att flytta till en trea när barnet är 3-4 år gammalt. Just nu känns det som att jag aldrig kommer att bo i en trea för det är svårt att få större lägenheter i Stockholm och jag har inte en så bra lön. Jag kan bo i vardagsrummet men det rummet är inte gjort så att det går att dela upp på ett bra sätt. Mitt barn går först så jag får väl sova i vardagsrummet. Kanske bäddsoffa? Jag och mitt barn får väl klara oss i min tvåa tills denne flyttar ut.
Sedan såg jag filmen. Den var väldigt bra. I eftertexterna såg jag att en del av vinsten av filmen ska gå till en handikapporganisation. Det känns bra speciellt eftersom biobiljetten kostade 105 kr. Det är nästan 1 kr per minut. Priset har verkligen gått upp för biobiljetter. Jag kan förstå att 3D-filmer kostar mer men nu kostar vanliga filmer också mer än 100 kr.
Jag var verkligen inne i filmen. Eftersom det var en måndagkväll var det inte många som såg den. Vi var kanske ca 10 st och det fanns ca 80 platser i salen. Alla kom tillsammans med någon förutom jag och en äldre man.
När jag gick från bion vid ca halv åtta kände jag mig väldigt ensam och lite rädd. Fullt med människor i stan och jag kände mig ensam och rädd...Jag brukar aldrig känna så. Jag har varit ute mycket senare i stan själv och inte känt så förut. Men jag gick snabbt till tunnelbanan och vid halv nio var jag hemma. Det gick snabbt att komma hem tyckte jag.
Det känns tryggt att vara hemma nu.
Jag började testa imorse. Det var negativt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar