Det finns ett svenskt forum där man kan skriva om surrogatmödraskap. Det var där jag surfade igår. Det är inte så enkelt som att bara skriva under ett surrogatkontrakt i USA. Ibland måste man frångå det.
Jag hittade en tråd igår om vad som hände när man måste frångå ett surrogatkontrakt. http://www.surrogat.nu/forum/index.php?topic=763.0
Eftersom man bollas mellan socialtjänstens familjerätt, tingsrätten och Skatteverket så är det väldigt oklart vid surrogatmödraskap i Sverige. Det är ännu svårare om man är singelmamma. Jag hoppas att det kommer en lag i Sverige som gör saker och ting enklare.
Jag hittade idag en blogg på Ivfbloggar där ett par ska gå över till surrogatmödraskap i Georgien. http://barnjakten.blogg.se/
Det skulle nog inte skada om du tog ett par års paus och funderade igenom ditt liv lite. Jag har föjlt din blogg ett tag, och slås av återkommande hastiga beslut och omogna tankar. Detta inte sagt av elakhet, utan för att jag tror att du skulle behöva kvalificerad hjälp att mogna och tränas in i ett vuxet tänkande. Du återkommer ofta till att du är ovanlig och att du har otur, att om något positivt händer någon annan så händer genast något negativt dig. Du ser dig själv som något slags nav i allting som händer där det finns en kausaltiet som fungerar per automatik: något bra till någon annan innebär något dåligt till eller för dig.
SvaraRaderaSamtidigt fattar du - i mitt tycke - oövertänkta beslut. Du skall flytta till en större och dyrare lägenhet samtidigt som du konstaterar att du inte har pengar till det du helst vill. Det hade givetvis varit bättre att vänta med lägenhetsbytet och sparat pengar till du VERKLIGEN hade behövt flytta. Det går utmärkt att bo två personer i en tvåa, i synnerhet om den ena är ett litet barn.
Du mejlade kliniken: ” Förra veckan mailade jag kliniken. Denna vecka mailade jag och påminde dem. Men inget svar. I medgång och innan betalning så svarar de snabbt men i motgång struntar de i en. Det känns lite som att jag har blivit lurad. Jag som innan hade hört så gott om denna klinik. Men tydligen ska någon vara den första. Jag är alltid först med allt när det gäller att
gå dåligt när det gäller att skaffa barn.”
Det är ju inte en rimlig slutsats! Jag tänker så här: så länge ett försök går bra (oavsett vem det gäller) är det prioriterat i och med att det handlar om att göra saker vid exakt rätt tillfälle. Att de dröjer med att svara dig, beror alltså inte på att de vill lura dig, utan att det finns andra som är högre prioriterade. Att du alltid skulle vara först med sådant som dåligt när det gäller att skaffa barn, är inte en rimlig och/eller mogen tanke.
För några dagar skrev du "Medan jag bestämde mig för äggdonation på två veckor så tar det månader för andra. Jag är realist och vill göra saker som jag vet kan lyckas. Jag känner nu mer och mer att surrogatmödraskap är det rätta för mig.” Ta det lugnt, säger jag! Det är livsavgörande frågor du skall besluta kring – tänk efter!
”Det jag vill är att kunna våga säga nästa gång någon frågar mig om jag vill ha barn är följande: Jag har försökt utan att lyckas men för att kunna få barn behöver jag en miljon kronor och om du så gärna vill att jag ska ha barn så kan du ge mig en miljon kronor så skulle jag skaffa barn på direkten.” Så tänker ett barn – inte en vuxen människa! Om någon frågar dig om du vill ha barn, betyder inte det att den personen till varje pris VILL att du skall ha barn och därmed har någon lust, anledning eller något ansvar att hjälpa dig ekonomiskt.
Du har en samtalskontakt. Använd den klokt – kanske skall du låta kuratorn läsa igenom din blogg för att få tydligare en bild av vem du är för att därmed kunna hjälpa dig bättre och därmed kunna fatta bättre och mer genomtänkta beslut.
Detta sagt i bästa välmening.
Tack för att du bryr dig.
RaderaJag håller inte med dig i allt du skriver. Många av mina beslut är genomtänkta och jag har ett vuxentänk. Att ha ett vuxentänk är det många runt omkring mig som tycker att jag har. Men i bloggen så syns inte det. Mer av mina tankar syns här än mina handlingar.
Flytten är oväntad men jag försöker nu hantera situationen. Mellanskillnaden jag betalar i dyrare hyra skulle nog inte leda till att jag gör ett nytt färskförsök snabbare.
Jag har kontakt med andra försökare och att inte få svar från kliniken på flera veckor tillhör inte vanligheterna.
Jag har kanske inte varit tydlig men bara för att jag nu innerst inne vet att surrogatmödraskap är rätt väg för mig att få barn betyder inte att jag kommer att använda den. Den metoden är så dyr och de pengarna kommer jag aldrig att ha.
Därför måste jag fundera på om jag ska sluta helt eller fortsätta försöka med egna eller andras ägg.
Ibland måste människor som jämt frågar om man ska barn faktiskt få höra sanningen. Men hur ärlig och vilken ton man ska ha i sitt svar vet man just i den stunden. Men så ärlig som jag skrev i inlägget om det svar jag skulle tänka mig kunna ge kommer jag nog aldrig att vara. Jag vet att som vuxen person så säger man inte så. Det jag tänker är en sak men det jag gör är en annan.
Att kunna skriva ner vad jag tänker i bloggen är skönt. Jag vill få utlopp för mina tankar därför i verkliga livet kan man inte uttrycka allt man tänker och känner.